jag pratar med annika. min anka. min gymnasievän. min kära vän som jag saknar så mycket så det inte är klokt.. vi var SÅ HÄR TIGHTA *visar med fingrarna* i ettan på gymnasiet. vi dansade locking, breakdance, vi skrattade, kedjerökte, fikade, festade och vi skrattade lite till.. vi färgade mitt hår blått och vi klippte V lugg, vi spelade TP som två töntar och vi hade julgransplundring hemma hos hennes pappa, vi tittade på smycken i affärer, grejade med vårt hår, lånade kläder av varandra och vi var exakt lika orädda för färger. hon var min bästa vän.
sen började jag knarka, skolka, bli sjukskriven.. strunta i henne. jag fick det till att det var hon som var dum mot mig för jag tyckte att hon hade blivit så konstig -det var JAG som var konstig. jag ignorerade henne.. struntade i allt..
vi hittade tillbaks till varandra sommaren 2008 då jag skickade ett sms och bad om ursäkt för att jag inte varit jag under 2 år, för att jag varit någon helt annan och varit sjuk. hon svarade inte, men vi träffades på krogen en kväll och hon kramade om mig, sa "paj.. fan vad jag har saknat dig, vi måste träffas snart igen, skratta.. jag saknar ditt skratt" och jag grät.. och jag gick hem till henne någon dag bara därpå.. vi pratade i flera timmar om allt.. underbara annika.
och nu har du varit i californien i ett år snart. precis när vi hade hittat tillbaks så flyttade du. jag är glad att du mår bra, att du trivs. men en liten paj sitter här i en lägenheten fylld av varma färger som du skulle älska, och saknar dig.. saknar dig.. SAKNAR DIG!
jag vill inte bli kallad för paj av någon, men jag kommer alltid, alltid.. vara paj för dig. bara dig annika.
sen började jag knarka, skolka, bli sjukskriven.. strunta i henne. jag fick det till att det var hon som var dum mot mig för jag tyckte att hon hade blivit så konstig -det var JAG som var konstig. jag ignorerade henne.. struntade i allt..
vi hittade tillbaks till varandra sommaren 2008 då jag skickade ett sms och bad om ursäkt för att jag inte varit jag under 2 år, för att jag varit någon helt annan och varit sjuk. hon svarade inte, men vi träffades på krogen en kväll och hon kramade om mig, sa "paj.. fan vad jag har saknat dig, vi måste träffas snart igen, skratta.. jag saknar ditt skratt" och jag grät.. och jag gick hem till henne någon dag bara därpå.. vi pratade i flera timmar om allt.. underbara annika.
och nu har du varit i californien i ett år snart. precis när vi hade hittat tillbaks så flyttade du. jag är glad att du mår bra, att du trivs. men en liten paj sitter här i en lägenheten fylld av varma färger som du skulle älska, och saknar dig.. saknar dig.. SAKNAR DIG!
jag vill inte bli kallad för paj av någon, men jag kommer alltid, alltid.. vara paj för dig. bara dig annika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar