#Slocknad glöd och proppkonst

Äh, händer väl inte så mycket på den här fronten. Vägverket verkar ha dött på kuppen och andra myndigheter också, så dom kan vi med gott samvete säga att vi INTE tycker om. Det blir nog inget körkort för mig, jag är så förbannad så jag finner inga jävla ord. Min läkare skulle ha ringt mig angående intyget för körkortet för 2 veckor sedan: TVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VECKOR SEDAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men hon har väl dött på kuppen hon med. Om jag får önska mig vad jag vill så vill jag ta mig fan bli en allt i allo: läkare, handläggare på försäkringskassan, körskolelärare, sockärring: ALLT. Jag orkar inte vänta mer nu så nu ger jag upp! Glöden har slocknat.

Jag tackar för mig och kan i alla fall säga att min hemsida är väldigt mycket på G. Mycket ska ändras men här har ni första versionen, känner jag mig själv rätt så dyker det upp en ny design snart, jag ville bara testa lite liksom.

http://www.proppkonst.se/

#LICHN

Män duu, vilken jädra kanonfilm Småstadsliv 3 var! Jag skrattade mig till tårar igenom hela filmen. Så jävla urspårad och galen har jag då ALDRIG sett Stånk Tommy. Örjan och Jannä var helt underbara dom också, för är det nån som kan koka kaffe, så äre Jannä!! Johanna och Agneta Patrull kan konsten att få mig att bryta ihop helt och framför allt Ingmar och katten Olov (jävligt otippat namn på en katt haha) Johnny Borgf och Kenta gjorde då succe på bondgården för jag menar, hankommerutnu hankommerutnu hankommerutnu!! Filmen var så fantastisk att jag ska gå på den igen i veckan här i sandviken. Till skaparna av Småstadsliv 3: Ni är dom bästa, roligaste och mest fantastiska människorna som finns! Jag ser verkligen fram mot Krogliv. Tack för alla skratt och alla härliga karaktärer! Bra, fint, hörs, hej!

Lägger up bilder lite senare. Inatt när vi åkte hem från Bollnäs pratade vi om LCHF i bilen, jag Fredrik Mathilda Tommi och Molle. Jag och T ska börja köra stenhårt med den kosten för det blirjubättredä! Mycket med min diagnos och humörsvägningar kommer nog att bli mer stabilt, kommer inte behöva ta en frukt eller mellanmål när jag känner mig trött för jag kommer inte bli det om jag äter så som jag ska med LCHF. Vi ska köpa simkort och börja simma i veckan samt köra igång med vår nya kost. Önska oss lycka till!

På måndag har jag bestämt träff med Göran i Gävle, vi ska snickra ihop proppkonst.se
Mycket har ni att vänta:) Kan knappt bärga mig (berga?)

Idag åker jag nog hem till mamma pappa och katterna :)

#Slut

Som jag trodde: jag skulle vara helt slut efter denna dag och det är jag, i huvudet alltså. Och ett huvud krävs för att kunna läsa slutprojekten. Så jag ska gå ner och basta med Tommi nu och svettas ut äcklig ångest och vätska som inte behövs, ska svettas ut all dålig energi och försöka läsa igenom allt i lugn och ro efteråt.

Har kommit fram till mycket bra saker med min arbetsterapeut idag, hon är hur bra som helst!!

#Snart dör vi.

Det känns som att världen hatar oss. Jordbävningar, tsunamis, översvämmningar, snökaos. Jorden är inte i balans och snart dör vi! Tommi tycker att jag ser ut som en polack idag också, det ni! Haha

Jag har så vidrigt ont i mina käkar. Det spänner och ömmar. Tänk er själv att spänna en och samma muskel flera dagar på rad: som en jävla tromb i arslet!

Imorgon kommer min arbetsterapeut på hembesök och mamma ska vara med. Vi får väl se vad vi kommer fram till. Nästan direkt efter dom har varit här kommer mitt boendestöd och efter det ska jag alltså försöka varva ner och läsa allas projekt inför tisdagen i skolan. Jag vet fan inte hur det kommer gå, därför sitter jag nu och läser det jag orkar.

#Done

Nu har jag lämnat in diktsviten. Den är färdig för nu. Om någon vill läsa så pip till.

#P3

Bella i klassen skickade ett sms till mig igår och skrev att P3 sökte efter människor som har eller har haft aktivitetsersättning och som kunde berätta mer om hur det har varit. Jag skickade ett mail till dom igår och berättade lite om hur det har sett ut för mig och att jag gärna ställer upp på intervju. Dom svarade på mailet och lät intresserade, jag gav mitt nummer och imorse ringde en tjej från P3 till mig och ställde frågor angående min diagnos och aktivitetsersättningen och hur det ser ut för mig rent allmänt, skolgång hur jag ser på framtiden mm.
Hon skulle återkomma nästa vecka och meddela mig om hur det blir. Eftersom dom har studion nere i Skåne så får jag antingen göra intervjun i Gävle eller i Stockholm, det visar sig.. Dom kanske hittar någon annan som bor närmre också, men hon verkade intresserad av min historia så jag får hoppas på det bästa:)

#Det gick i alla fall en gång:)

För en gångs skull gick det bra att duscha bort allt hjärnbrus OCH myrorna!

Herr och Fru Landström i Las Vegas

Knepar och knåpar med diktsamlingen. Just nu är det 13 dikter. Men jag har SÅ mycket mer att berätta, men jag hinner inte skriva mer dikter för deadlinen är på måndag. Måste spendera denna tid åt att ändra på formen, ordningen osv. Men det är två dikter till jag vill klämma in, en som ska heta Imploderar som är fortsättningen på Exploderar samt en dikt om där min drogfrihet speglar sig och när jag fick min diagnos. Jag funderar starkt att gå ett år till på Västerbergs Folkhögskola men gå kursen "skriv färdigt din roman" som är på distans och göra en poesi roman av Myrornas krig. Det tror jag passar mig utmärkt.

Och mina vänner Mia och Roger är nu Herr och Fru Landström i Las Vegas. (Låter som en riktigt skön filmtitel) Grattis kära ni! Jag är så glad för eran skull! Helt rätt att dra iväg till USA och gifta sig i Las Vegas!! Ni är bäst! Ni förtjänar det bästa!!!!! :)

#Myrornas krig

Älskade Tommi har gjort omslaget till min diktsamling. Jag gav honom material: journaler, broschyrerna som vi fick när jag fick min diagnos (vi fick bara dom fyra broschyrerna som ligger längst upp i vänstra hörnet sen var det tack och hej) bilder från när jag var liten med Mathilda och mamma, lappen som mamma skrev när ADHD/ADD var alldeles nytt för oss, hon gav mig den så att jag skulle förstå mer om vad det handlade om, en redline påse med piller och grejs i, plus en dikt som finns med i samlingen, sen fick han fria händer och se så underbart fint det blev!!! :)

#Hejdå alla!

Tänkte bara förvana er om att snart är det färdigbloggat för mig. Jag har bestämt mig och det blir bäst så. Jag ska ta bort hela bloggen och sedan får människor skriva till min mail om dom är nyfikna hur det går för mig osv. Jag vet inte riktigt när jag ska ta bort den än för jag ska skriva ut alla mina inlägg så jag har dom kvar. Jag tänker knappast radera allt jag har gått igenom. Det vill jag ha kvar som minnen som jag kan gå tillbaks till.

Alternativen för framtiden kommer att vara att jag antingen skapar en blogg som enbart handlar om mitt pärlplatts/tavel skapande/säljande. Eller att jag skapar en blogg där jag bara skriver om min diagnos/psykiatrin i allmänhet och inga andra personliga saker, inga bilder, ingenting.

Det är vad som kommer att ske. Så snart är det slut på mina ord, jag har min mailadress som sagt om någon känner att dom vill skriva.

Det kommer inte att hända idag, eller imorgon. Men inom en snar framtid är bloggen borta (jag kommer skriva i bloggen fram tills dess) Jag tackar för mig tills vidare. 

#Telefontid och körlektion

BRA dag idag.

Hade först en telefontid med min psykläkare, vi pratade i en halvtimme och kom fram till några saker som förhoppningsvis kommer göra det enklare för mig i framtiden. Tänker inte gå in djupare på det för vissa saker tänker jag hålla för mig själv.

Sen hade jag en dubbel körlektion och vet ni vad? Trots att jag inte har kört sen augusti körde jag nästan felfritt. Så nu har vi tagit bestämda tag och satt som mål att jag skulle vara klar med min teori om senast 14 dagar. Det tycker jag lät jätte bra för annars kommer det aldrig bli av. Tänker ta till hjälp av mitt boendestöd så mycket som det går och så har jag köpt distanstester så jag kan göra testerna hemma. Behövde inte boka in någon till körlektion än eftersom det gick så bra, vi ska kolla av igen efter teorin är färdig sen ta lilla uppkörningen och efter det boka den riktiga. Nu måste jag fixa det här...

Idag kommer min Tommi hem också! Underbart.

#Körkort och sånt

Godmorgon. Gick upp för en timme sen. Vakna med the voice har räddat mig från att sova i evigheter. Nu för tiden ställer jag klockan och går upp mellan 07-08 (jag somnar om ganska ofta men då har jag i alla fall försökt att komma upp och att försöka är ett av mina viktigaste mål här i livet)

Mamma och jag gick till trafikskolan igår och sa att vi måste ta ställning nu och lägga upp en plan så att mitt körkort blir klar någongång. På måndag har jag fått en dubbel körlektion inbokad med min favorit lärare så då ska vi se om jag har tappat något i körningen och isåfall räta till det så jag kan allt utantill igen, Sist jag körde var i augusti så jag kan ha tappat lite grann, men det mesta sitter i det vet jag. Teorin är halvklar, jag har fått godkänt på fas A B C och nu har jag F kvar samt repetition på allt och slutfasen. Men jag måste bli klar nu jag måste verkligen bli det! Jag har hållt på med skiten i ett år nu, lagt ner 14 000 på en intensivkurs som gick åt helvete, allt för att jag tappar glöden, tappar koncentrationen. Skulle helst av allt önska att en osynlig person följde med mig överallt och drog mig till alla ställen och fanns med som ett stöd under hela tiden. Jag känner mig väldigt handikappad till och från. Tycker inte om att ta tag i såna här saker själv, jag behöver någon som pushar på mig och peppar och vägleder. Jag har tur som får min favoritlärare på måndag, hon förstår verkligen hur jag fungerar och är så tydlig med allt när vi övningskör, vilket är ett stort plus: TYDLIGHET. Allt måste vara tydligt i min värld.. Fungerar inte normalt om jag inte är förberedd på saker, om jag inte vet hur saker ska bli, ske och vara.. Jag vet att det är en ganska dålig egenskap men jag försöker träna bort det. Släpper mer och mer på spärren om att saker faktiskt bara kan hända och att saker inte behöver vara så himla tydligt, utan att jag blir rasande..
Det är såna här symptomer till min ADD som min läkare och annan psykpersonal + jag själv, funderar på att det vore bra med KBT-behandling till hösten. Det vore BRA för mig det vet jag men jag är livrädd för att möta alla situationer jag blir rasande i, för att sedan lära mig leva med dom...

Nästa vecka ska jag till sjukhuset och ta blodprov eftersom blodtrycker fortfarande var lågt.. Igår när jag var på psyk gick personalen igenom mina journaler och tittade vilket blodtryck jag hade under den tiden då jag rasade i vikt i takt med medicin-upptrappningen.. Vid ett tillfälle hade jag 95/75 och undra på att jag mådde som jag mådde. Kunde inte äta, kröp genom lägenheten för att jag svimmade om jag reste mig upp. Och under kontrollerna på psyk var det "fortsätt ät medicinen". Ibland vill jag trycka i dom 108 mg concerta och skratta åt dom när ångesten kommer, hjärtklappningen, huvudvärken, nervositeten, aptiten sjunker..
Som tur var halverade jag dosen själv efter ett tag. Hade nog inte haft mycket kvar av min kropp om jag hade fortsatt..

Jag saknar Tommi.
Ska gå upp och spela WoW om ett tag, det var längesedan nu. Åkesjänta och lurvpösen ska tamigfan bli lvl 80.

#Psyk

Tänkte bara säga hej och att mitt blodtryck är lika lågt som vanligt. Kan passa på att tillägga att jag idag har skällt, grinat och skrikit på psykpersonal angående mina felbehandlingar genom åren. Berättade med världens ilska om hur mycket jag HATAR PSYKIATRINS SYSTEM.

Hon: Du har väl fått bra hjälp här?
Jag: Hur fan vet DU det? Det enda jag fick efter min diagnos var 3 broshyrer om ADHD och en medicin som jag gick ner 14 kilo av på 3 månader? Och läkarna sa att jag bara skulle fortsätta äta den trots att jag inte kunde äta och knappt gå rakt pga svimmningskänslor?

Blev så jävla förbannad! Såg kolsvart och adrenalinet bara pumpade. Den satans pisspersonalen som gav mig diagnosen borde få en riktig näsbränna. Jag hade önskat att få muntlig information av läkare/psykologer och höra dom berätta om diagnosen, berätta för mina föräldrar varför jag gör som jag gör och hur dom kan hjälpa mig, förstå mig, vad vi har rätt till för hjälpmedel, bidrag.. Nej ingenting fick vi. Det är min mamma som har hjälp mig att få all den hjälpen jag har idag; aktivitetsersättning, bostadstillägg, boendestöd och arbetsterapeut. Utan henne hade jag inte haft något av detta. Hon har kämpat som fan för att få reda på vad jag har rätt till.

Tror jag ska försöka klättra mig upp och ta mig till en plats där jag kan göra något åt psykiatrins alla fel..
Allvarligt talat så ska jag nog söka mig till en distansutbildning om Autism och andra neurologiska funktionshinder. Tror det kommer passa mig. Vi får se vad jag gör, det lutar åt det i alla fall.

Hej mä er. Det blev visst lite mer än vad jag tänkte..

#Lågt blodtryck

Hej alla!

Idag har jag varit till psyk och kollat blodtryck, puls och vikt eftersom jag ska höja concertan med 18 mg imorgon. Jag har alltid haft lågt blodtryck men nu har det vandrat ner till 111/65 vilket är väldigt lågt och där har jag också fått förklaringen till min hemska huvudvärk som kommer på eftermiddagarna och håller i sig tills jag somnat. Sköterskan på psyk tyckte att jag skulle boka en tid hos hälsocentralen för att vara på den säkra sidan och så ska jag halvera dosen av Inderalen som är en betablockerare och gör att mitt hjärta slår saktare eftersom jag fick hjärtklappning av concertan. Som ni märker är det en jävla djungel att behöva äta medicin varje dag, biverkningar för den ena som gör att jag måste äta en till och bla bla bla. Det blir aldrig någon riktig balans.

Dikt 1 är så gott som färdig inför min diktsamling som kommer att handla om ADD och min uppväxt.

Tommi och jag har varit på bibblan idag. Han ordnade ett eget kort och jag lånade tre böcker, två självbiografier som handlar om en barnsoldat från Sierra Leone och en ung pojk från Sverige som får cancer och skriver dagbok om det, den sista boken heter Tjuvlyssnat och verkar riktigt rolig. Jag har ju läst ut Jag är wanted redan, började i onsdags och blev klar i lördags, boken var 420 sidor lång. Bra jobbar Magnusson, kan man tycka. Riktigt bra bok för er som tycker om spänning, kriminalitet och självbiografier.

Just nu kockar Tommi i köket. Det blir klyftpotatis, vitlökssmör, sallad och lövbiff. Vi har fått en stor bit kött från en slaktare som mamma känner eller vad det nu var. Jag är väldigt skeptisk till alla sorters kötter och framför allt till egna slaktierier, det har enbart med mig och mitt tvång att göra och ingenting annat. Jag tror nämligen att det är fel på köttet, baciller, snusk och dreggel i. Nu försöker jag vänja mig av dessa idéer men det är inte lätt. Jag har mycket konstigt för mig och jag vill bli av med allt men det är så jävla svårt! Det bor något i mitt huvud säger jag ju! Sköterskan på psyk gav mig som förslag att börja gå i KBT behandling, det tåls att tänka på. Känns skrämmande att ta itu med saker som jag har gjort till rutiner.

Nu ska jag äta och se på Halv åtta hos mig, som för övrigt är ett jävla bra program!
Hejsvejs och det ska bli roligt med skola imorgon och framför allt att få se Vakna med the voice!!! Dom har haft uppehåll och började sända idag men jag somnade om imorse och hann inte ens få igång tv;n. Imorgon blir det nya tag!

ADJÖ

#Sinnessjuk

Ibland får jag för mig att dom satte fel diagnos på mig. Schitzofreni istället för ADD. Kan man begå ett sånt stort misstag? Kanske inte, men jag känner mig helt sinnessjuk ibland. Det bor något i mitt huvud ibland som bestämmer hur jag ska bete mig och vad jag ska säga och vad jag inte får säga. Nu är jag mig själv igen men ibland vet jag allvarligt talat inte vad det är för jävla fel på mig!

#Kråkan

Så var första skoldagen avklarad. Skönt att komma igång med skrivandet igen, dock tyckte inte min koncentration det så när jag äntligen hade kommit igång med några rader på dikten så började klassen att prata och min koncentration bestämde sig för att jag inte kunde skriva mer. Och så blir det ganska ofta: jag får sitta och skämmas sen och alla andra tror väl att jag antingen är kräsen och inte vill skriva dikter eller så tror dom att jag är korkad. Jag är varken eller. Har bara oturen att lida av koncentrationssvårighet.

Väldigt skönt att sova hos mamma och pappa och träffa katterna lär jag säga. Dock tog det evigheter innan jag somnade och jag vaknade flera gånger i natt. Men Kråkan var riktigt mysig och la sig på mitt bröst och kurrade och mådde som en prinsessa (både hon och jag)

#Torktumla

Det har varit en omtumlande dag. Men mamma och Tommi är världens finaste människor som alltid lyckas vända allt dåligt till någonting bra så jag har kommit ner till en nivå nu då jag känner mig lugn. Det känns i hela kroppen att mina tankar har gått som en torktumlare idag (mer än vanligt) Dom har gått på högvarv, expresstänkande. Jag har fryst hela eftermiddagen och kvällen, inte på samma sätt som jag gör när det är kallt; jag har huttrat och liksom ryst på något konstigt sätt. Det är kroppens sätt att tala om att jag har haft en jobbig dag, och det är väl bra att kroppen fungerar som den ska, i alla fall.

Jag är hemma hos mamma nu. Behövde hälsa på katterna, jag saknar dom väldigt mycket men jag vet att dom har det bra här och jag får ju träffa dom precis när jag vill. Här springer dom runt i det stora huset, jagar varandra ner för trapporna, vässar klorna på kattmöbeln, ligger och sover på golvvärmen, lurar på råttor, går ut och in i kattluckan som leder ut på den inglasade balkongen, sover i en varsin fotölj på nedervåningen och Kråkan har sin favoritplats på förstärkaren (där är det varmt och mysigt) Molle han springer mest efter mammas fötter, precis som han gjorde när dom bodde hemma hos mig. Dom är världens bästa katter, som aldrig har bitit eller klöst en människa, och dom förtjänar att leva och må bra. Här mår dom bra, hos mina föräldrar, även fast dom hade det superbra hos mig så är jag glad att jag har mina föräldrar som kan ta hand om dom nu när livet ser ut som det gör. Jag är glad att jag har Tommi och jag är glad att mina katter mår bra.

Nu ska jag vara den kärring jag ibland är, och läsa allas, ska nog bläddra raka vägen fram till korsordet. Sedan ska jag somna här nere på soffan och imorgon börjar skolan. Mamma är snäll och skjutsar mig dit. Vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan henne. Hon är bäst!

Godnatt..

#Tankekaoset blir sorterat

Det var precis det här jag väntade på: att min medicin skulle kicka in, som den alltid gör cirka femton minuter efter att jag tagit den. Jag vaknar till liv, får energi och blir skärpt. Allt vimmel i huvudet sorteras och läggs på rad istället för huller om buller. Jag kan ta en sak i taget, jag kan skilja på vad som är viktigt och oviktigt. Jag slipper förvirring, tankekaos och zombieläge. Det är så jag blir utan min medicin: en zombie. Jag är levande död utan  concertan. Jag ser inte ett liv utan den, hade övervägt att ta mitt liv.

Och jag är inte ensam om att känna positiv effekt av medicinen. Min familj och andra myndigheter som har träffat mig under mina svåra tider ser en klar och tydlig skillnad, nästan skrämmande tydlig. Min skolsköterska från gymnasiet som fanns vid min sida konstant då jag var på botten sa i våras innan jag tog studenten "Vilken skillnad det är på dig Sophie, förut satt vi också och pratade så här, men du var så stängd, och rätt vad det var blixtrade det till och det liksom svartnade för dina ögon". Det ska väl tilläggas att jag nästan bara svarade "ja" och "nej" när någon försökte fråga om hur jag mådde under ytan.

Jag vaknade halv tio idag. Gick upp och gjorde en omelett och åt äppelklyftor till (som jag fortfarande sitter och mumsar på). Tommi sover fortfarande. Vet inte riktigt vad vi ska göra idag. Jag tänker i alla fall ägna någon timme till att städa. Det ser ut som ett rent helvete på hyllorna, jag ångrar verkligen att jag köpte svarta möbler, dammet kommer en minut efter jag har torkat..

Tålamod är inte min bästa vän!

Har precis bokat tre biljetter till premiären på Snabba Cash i Gävle på fredag. Det blir Tommi jag och mamma som går, det ska bli såå kul:)

#2009

Det har varit ett bra år, rättare sagt: Det har varit det bästa året hittils i mitt liv. Jag tog studenten trots att det blev två år försent. Jag fick fina betyg trots att jag har varit sjukskriven på halvtid, knarkat, skolkat och haft mina svårigheter med diagnosen. Jag kämpade på och gav mig fan på att jag skulle fixa det. Och det gjorde jag. I Februari firade ett år som drogfri tillsammans med äkta vänner.
Sedan kom pärlorna och måleriet in i mitt liv: Det blev MIN grej, som jag kände mig trygg med och som jag kunde hantera utan att ha vägledning från någon annan. I Maj gjorde något som kom att förändra mitt liv helt (till det lyckligaste jag känt i mitt liv). Jag åkte på Tommis releasefest tillsammans med min kusin, utan några som helst förväntningar om något eftersom jag och Tommi inte hade haft kontakt på många månader. Allt resulterade i alla fall till att vi nu bor ihop i Sandviken och har varit tillsammans sen den dagen då jag beslöt mig för att åka till honom och gå på relasefesten  (5;e Maj).
I sommras fick jag något som jag inte visste fanns, eller ens att jag var berättigad till, nämligen boendestöd. Det har varit en stor räddning i mitt liv. I Augusti började jag på Västerbergs folkhögskola och skrivarlinjen där. Jag älskar det! Jag älskar nya vänner, nya erfarenheter, nya ansikten, nya ord, nya böcker, nya idéer. Västerberg, mamma och Tommi har varit och är det största ljuset i mitt liv. År 2009 har jag i lugn och ro andats in nya intryck, sluppit en sommar med psyket och pundarhäng i parken. Jag har tagit allt i min takt och snöat in i pärlornas, World of Warcrafts, böckernas, texternas och måleriets underbara värld.
Tack för detta år, nu väntar jag ivrigt på nästa och allt var det innebär.

#21 år och på väg

Hej på er!

Sitter just nu i soffan och har precis råkat slagit sönder Tommis fina drakljushållare. Jag är lite klumpig av mig men det var ju i alla fall inte meningen och det är väl det som räknas?:/ Den blev ihoplimmad ganska bra men det syns att den har varit med om en klant-Sophie.

Annars idag har jag och mitt boendestöd ordnat upp med mina räkningar som jag inte alls har haft någon koll på, men nu är det ordning och reda. Men vänta ni bara, om inte allt för lång tid är det lika rörigt igen.. Vi har också storhandlat mat idag och pantat alla jävlans flaskor. Mr Jim och hans tjej kommer hit på torsdag och firar nyår med oss. Mia och Roger kommer också, det ska bli SUPERKUL:) Det blir att äta mat och spela spel och dricka lite gött.

Det är så skönt att jag har boendestödet. Mamma slipper fara fram och tillbaks för att hjälpa mig med allt jag inte begriper mig på eller har tålamod för: hon slipper vara min personliga assistent. Hon är min mamma nu. Det känns skönare än någonting annat, och jag har fått ett annat lugn inom mig. Jag behöver inte brusa upp och ringa stressade telefonsamtal till mamma om att jag inte förstår, kan, vill, att jag behöver hjälp. Jag har min hjälp nu och jag behöver den tills jag kan klara allt själv. Just nu kan jag inte det. Det kanske är svårt för er att förstå hur en 21 åring inte kan klara sina räkningar, mathandling osv själv. Men ADD´n ställer till med mer kaos än vad ni tror.