jag vet hur det blir ja!

Småstadsliv dä ä kung dä om man säger.

"MEN HAN HAR JU EN GAMMAL HOTMAIL MAIL!!"
"En annan ska in och betala räkningar å DÄ GÅ'E INTE ATT ANVÄNDA DATAN!"



Sitter i skolan och plickar, går så jävla bra på skrivandet. Tagit inspiration från mitt eget liv och sedan hittat på utifrån det. Här är två av karaktärerna i kommande novell som är klar på måndag:

Person B. Signe

En dam på 63 år som verkar leva sitt liv i trapphuset. Varje gång Ronja ska gå utanför dörren är hon antingen på väg ner, eller på väg upp till sig, eller så står hon helt enkelt utanför porten och ska låsa upp sin cykel. Det verkar som att Signe gör det extra länge för att ha någon att prata med. Ronja tycker synd om henne, hon verkar så ensam. Signe brukar ofta muntra upp Ronja när hon inte mår bra. Signe vet förstås inte om att hon inte mår bra för det säger Ronja aldrig till någon. Signe brukar berätta om hennes cykelfärder på 3 mil om dagen, att hon går på meditation i en mystisk lokal och att hon har en tisdagskompis. Ronja har aldrig sett den där tisdagskompisen som hon alltid pratar om så Ronja tror att Signe ljuger, men det gör ingenting för hon blir glad av henne.

Signe och Ronja känner inte varandra mer än att de pratar i trapphuset. Men det är egentligen inte kallprat det handlar om utan deras samtal betyder mycket för dem båda, det märks. för dem kan stanna kvar och prata länge, även när de har bråttom till något. Deras trapphusträffar kom naturligt i samband med att Ronja en dag frågade henne vart cykelrummet fanns, då sken Signe upp som en sol och berättade. Sen dess har det blivit lite utav en oskriven lag att de stannar och pratar.
Ronja vet att Signe är väldigt mån om att andra ska ha det bra. För en granne som också bor i lägenhetshuset har berättat för Ronja om en gång när han hade kommit hem från krogen på natten och ställt sig i duschen. då hade polisen plingat på dörren och han hade fått öppnat dörren blöt och naken. Allt detta för att Signe hade ringt till polisen i oro om att vattnet minsann hade runnit i över tjugo minuter och hon var orolig över att han hade dött. Ronja undrar hur fan någon skulle kunna dö i en dusch och så undrar hon vad Signe gjorde vaken så sent som kl03 och lyssnade på rinnande vatten
Signe är Ronjas lilla extra mamma. Hon berättar om alla viktiga saker som har med lägenheten och föreningen att göra. Dem har en öppen relation men något de absolut inte pratar om är Ronjas missbruk.

Person C = Ronjas jävliga langare som är genomrutten. Heter Hugo och bor dörren bredvid Signe

Hugo tror att Ronja tjallar till Signe om att han säljer droger. När han möter dem i trappen tittar de konstigt mot honom som om de hade något att dölja. Hugos paranoia ställer till med fanskap och gör honom så förbannad att han brukar öppna fönstret och kasta ner ruttna apelsiner på Ronjas balkong. Han är schitzofren, antingen psykologiskt eller på grund av amfetaminet som håller honom vaken dag in och dag ut. Han brukar blåsa Ronja på pengar, men han vet att han kan göra det för Ronja är så bekväm, han bor trots allt i samma hus och sen så är hon så torsk på droger att hon tar den smällen att bli lurad till och från.
Hugo hatar att ha Signe i lägenheten bredvid, han hatar att ha henne i samma hus överhuvud taget för han inbillar sig ofta att Ronja och hon är civilare som planerar den bästa razzian genom tiderna. Han har också märkt att Signe dröjer sig kvar vid cykeln för att kunna få prata extra länge med Ronja och därför tror han att de där jävla cyklarna inte är något annat än en täckmantel inför hans lägenhetsstormning. Han har också fått för sig att Signe och Ronja har planterat in en hjärnskrynklare i hans vägg som kommer avslöja allt om hans säljande. Hugo tänker ligga steget före dem och förstöra deras liv.


DET VAR DET, DE. adjöss