fobi

just nu är det ett virrvarr i mitt huvud -jag har ingen struktur på någonting.

jag vet inte vart jag ska börja eller vilka trådar jag ska dra i för att få ordning och reda på allting. framförallt tänker jag på:
*alla läxor
*hur studentveckan ska gå till (vilka ska jag vara med jag får panik!)
*när jag ska åka till gävle och ordna mitt pass inför grekland samt när jag ska åka till apoteket för att ordna ett intyg för att få med min adhd medicin dit
*vilken dag jag ska åka till psyket för att lämna ett drogtest och övertyga en nära person om att jag fortfarande är drogfri
*när jag kommer att bli klar med körkortet och hur det kommer att gå med teorin
*hur det ska gå imorgon när jag får en annan körskolelärare
*när borde jag börja skriva på kaosflickan igen
*och ja åter igen, skolan!

jag måste ha struktur på allt, planer, vara förberedd.. annars blir det KAOS.

ikväll har jag blivit intervjuad genom telefonen av en tjej som jobbar på en grundskola med barn med adhd/asperger. hon skrev på ett adhd forum att hon ville komma i kontakt med någon mellan 18-25 års-åldern som har diagnos och kan berätta om hur det var i grundskolan och så. jag mailade och ställde upp! givande samtal.

något jag blev påmind om var när min mamma fick skjutsa mig 1,3 mil till skolan varje dag under 7:an till 9:an på grund av min sociala fobi.. jag åkte aldrig buss till skolan, jag hade sån jävla hemsk fobi för dem att mamma fick agera taxi.. helt sjukt egentligen. under högstadiet gick jag inte ens i en affär själv. om mamma eller tex elin gick någon meter ifrån mig skrek jag och fick spel. ibland fick mamma eller elin helt enkelt gå in i affären själv och handla åt mig medans jag väntade utanför..

idag går jag till tandläkaren själv, tar blodprov själv, handlar mat och kläder själv, pendlar till och från skolan själv.. vilka framsteg alltså..