idag har jag och eva (en ny eva) varit och tittat på folkhögskolan, jag börjar ju trots allt på måndag. det var supermysigt och där kommer jag nog trivas och få inspiration till skrivandet.
eva frågade mig idag hur det kändes inför skolan och då slog det mig att jag har inte ens känt efter. för första gången i hela mitt liv har jag lyckats att lägga en sak åt sidan och fokusera på annat. under sommaren har det varit så mycket annat att tänka på, så undermedvetet har jag lagt tänket på skolan åt sidan eftersom att det inte har varit relevant att tänka på det. på söndag kan jag börja känna efter hur det känns, men inte nu. för det är inte söndag idag och jag är så glad att jag har lyckats!! annars brukar jag alltid gå tänka på och oroa mig för allt som komma skall.. men inte nu.
det är ett friskhetstecken som mamma säger.
hon har under de senaste veckorna påpekat tre saker som går under det ordet.
när jag är hos tommi och ibland glömmer att ringa henne (jag brukar alltid annars ringa minst en gång om dagen) då sa hon att "det är ett friskhetstecken att du glömmer bort oss lite ibland" och igår pratade vi om att jag tycker att det är jobbigt att hon tjatar på mig om räkningar, papper och andra viktiga saker eftersom att jag har boendestöd nu som hjälper mig med allt sånt, då sa hon "det är ett friskhetstecken att du blir irriterad på mig när jag tjatar". och nu det om skolan.. jag har tagit tre stora kliv. snart står jag på helt egna ben.
klart som fan att jag har och är beroende av min mamma, hon har varit min personliga assistent under alla år och hjälpt mig mer än vad en mamma ska! det är svårt att släppa det taget för både henne och mig. detta boendestöd har hjälpt så fruktansvärt mycket och det har fallit en tyngd från våra axlar. nu hoppas jag på en framtid med min mamma där vi slipper att alltid behöva prata om viktiga saker.
käken värker och jag är trött nu. hejdå.
eva frågade mig idag hur det kändes inför skolan och då slog det mig att jag har inte ens känt efter. för första gången i hela mitt liv har jag lyckats att lägga en sak åt sidan och fokusera på annat. under sommaren har det varit så mycket annat att tänka på, så undermedvetet har jag lagt tänket på skolan åt sidan eftersom att det inte har varit relevant att tänka på det. på söndag kan jag börja känna efter hur det känns, men inte nu. för det är inte söndag idag och jag är så glad att jag har lyckats!! annars brukar jag alltid gå tänka på och oroa mig för allt som komma skall.. men inte nu.
det är ett friskhetstecken som mamma säger.
hon har under de senaste veckorna påpekat tre saker som går under det ordet.
när jag är hos tommi och ibland glömmer att ringa henne (jag brukar alltid annars ringa minst en gång om dagen) då sa hon att "det är ett friskhetstecken att du glömmer bort oss lite ibland" och igår pratade vi om att jag tycker att det är jobbigt att hon tjatar på mig om räkningar, papper och andra viktiga saker eftersom att jag har boendestöd nu som hjälper mig med allt sånt, då sa hon "det är ett friskhetstecken att du blir irriterad på mig när jag tjatar". och nu det om skolan.. jag har tagit tre stora kliv. snart står jag på helt egna ben.
klart som fan att jag har och är beroende av min mamma, hon har varit min personliga assistent under alla år och hjälpt mig mer än vad en mamma ska! det är svårt att släppa det taget för både henne och mig. detta boendestöd har hjälpt så fruktansvärt mycket och det har fallit en tyngd från våra axlar. nu hoppas jag på en framtid med min mamma där vi slipper att alltid behöva prata om viktiga saker.
käken värker och jag är trött nu. hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar