Slet på mig träningskläder, grät, skulle ut och springa till varje pris. Stannade upp och tänkte till. Springa var nog inte det jag egentligen ville. Det jag ville var att få ventilera och det går inte att ventilera med kalla vindar och svettig panna. Så jag satte mig i soffan och ringde mamma. Jag fick skrika ut allt jag kände. Skönt. Lugnt i huvudet. Kunde andas ut.
Det var något som kom, jätte plötsligt och sköljde över mig som en våg. Det gjorde jätte ont i hela kroppen och jag vet inte varför jag mådde som jag mådde.
Jag och mamma har kommit på att min viktuppgång beror på att jag är mer harmonisk i humöret nu. Förut var jag spänd och orolig. Nu har det nästan släppt. Och kroppen kan slappna av, arbeta som vanligt.
Fan. Fan. F-A-N. Jag vill inte gå upp i vikt. Men jag vill inte må dåligt heller.
2 kommentarer:
Men älskling då? Kom ihåg att du får ringa mig och skrika hur mycket du vill med ^_^
Du får följa med mig ut o jogga med. Mumsa massa mat och springa varje kväll ^^ <3
Du är jättevacker Sophie och behöver inte oroa dig för någonting alls, det viktigaste är att du mår bra och en skönhet klär precis lika bra i några extra kilon som utan dem! :) Kom ihåg att vara snäll mot dig själv.
Skicka en kommentar