Det var precis det här jag väntade på: att min medicin skulle kicka in, som den alltid gör cirka femton minuter efter att jag tagit den. Jag vaknar till liv, får energi och blir skärpt. Allt vimmel i huvudet sorteras och läggs på rad istället för huller om buller. Jag kan ta en sak i taget, jag kan skilja på vad som är viktigt och oviktigt. Jag slipper förvirring, tankekaos och zombieläge. Det är så jag blir utan min medicin: en zombie. Jag är levande död utan concertan. Jag ser inte ett liv utan den, hade övervägt att ta mitt liv.
Och jag är inte ensam om att känna positiv effekt av medicinen. Min familj och andra myndigheter som har träffat mig under mina svåra tider ser en klar och tydlig skillnad, nästan skrämmande tydlig. Min skolsköterska från gymnasiet som fanns vid min sida konstant då jag var på botten sa i våras innan jag tog studenten "Vilken skillnad det är på dig Sophie, förut satt vi också och pratade så här, men du var så stängd, och rätt vad det var blixtrade det till och det liksom svartnade för dina ögon". Det ska väl tilläggas att jag nästan bara svarade "ja" och "nej" när någon försökte fråga om hur jag mådde under ytan.
Jag vaknade halv tio idag. Gick upp och gjorde en omelett och åt äppelklyftor till (som jag fortfarande sitter och mumsar på). Tommi sover fortfarande. Vet inte riktigt vad vi ska göra idag. Jag tänker i alla fall ägna någon timme till att städa. Det ser ut som ett rent helvete på hyllorna, jag ångrar verkligen att jag köpte svarta möbler, dammet kommer en minut efter jag har torkat..
Tålamod är inte min bästa vän!
Har precis bokat tre biljetter till premiären på Snabba Cash i Gävle på fredag. Det blir Tommi jag och mamma som går, det ska bli såå kul:)
2 kommentarer:
Jag ångrar oxå lite att jag köpt svarta möbler. Jag har soffan, soffbordet och en bokhylla som är svart...och dammet kommer hur fort som helst efter man dammat eller ja det syns bättre på svart ;/
Ses på tisdag :)
oh, måste också fixa biljetter till den filmen fan :D
Skicka en kommentar