Det har varit en omtumlande dag. Men mamma och Tommi är världens finaste människor som alltid lyckas vända allt dåligt till någonting bra så jag har kommit ner till en nivå nu då jag känner mig lugn. Det känns i hela kroppen att mina tankar har gått som en torktumlare idag (mer än vanligt) Dom har gått på högvarv, expresstänkande. Jag har fryst hela eftermiddagen och kvällen, inte på samma sätt som jag gör när det är kallt; jag har huttrat och liksom ryst på något konstigt sätt. Det är kroppens sätt att tala om att jag har haft en jobbig dag, och det är väl bra att kroppen fungerar som den ska, i alla fall.
Jag är hemma hos mamma nu. Behövde hälsa på katterna, jag saknar dom väldigt mycket men jag vet att dom har det bra här och jag får ju träffa dom precis när jag vill. Här springer dom runt i det stora huset, jagar varandra ner för trapporna, vässar klorna på kattmöbeln, ligger och sover på golvvärmen, lurar på råttor, går ut och in i kattluckan som leder ut på den inglasade balkongen, sover i en varsin fotölj på nedervåningen och Kråkan har sin favoritplats på förstärkaren (där är det varmt och mysigt) Molle han springer mest efter mammas fötter, precis som han gjorde när dom bodde hemma hos mig. Dom är världens bästa katter, som aldrig har bitit eller klöst en människa, och dom förtjänar att leva och må bra. Här mår dom bra, hos mina föräldrar, även fast dom hade det superbra hos mig så är jag glad att jag har mina föräldrar som kan ta hand om dom nu när livet ser ut som det gör. Jag är glad att jag har Tommi och jag är glad att mina katter mår bra.
Nu ska jag vara den kärring jag ibland är, och läsa allas, ska nog bläddra raka vägen fram till korsordet. Sedan ska jag somna här nere på soffan och imorgon börjar skolan. Mamma är snäll och skjutsar mig dit. Vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan henne. Hon är bäst!
Godnatt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar