#Slocknad glöd och proppkonst

Äh, händer väl inte så mycket på den här fronten. Vägverket verkar ha dött på kuppen och andra myndigheter också, så dom kan vi med gott samvete säga att vi INTE tycker om. Det blir nog inget körkort för mig, jag är så förbannad så jag finner inga jävla ord. Min läkare skulle ha ringt mig angående intyget för körkortet för 2 veckor sedan: TVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VECKOR SEDAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men hon har väl dött på kuppen hon med. Om jag får önska mig vad jag vill så vill jag ta mig fan bli en allt i allo: läkare, handläggare på försäkringskassan, körskolelärare, sockärring: ALLT. Jag orkar inte vänta mer nu så nu ger jag upp! Glöden har slocknat.

Jag tackar för mig och kan i alla fall säga att min hemsida är väldigt mycket på G. Mycket ska ändras men här har ni första versionen, känner jag mig själv rätt så dyker det upp en ny design snart, jag ville bara testa lite liksom.

http://www.proppkonst.se/

#Nu har du förväxlat mig med tolvhundra negrer

Underbara värld. Skulle boka tid för skrivning och sånt idag. Men jag hade tydligen inget körkortstillstånd??? Nu måste jag få läkarintyg för min diagnos och medicin, göra synundersökning och göra något annat jävla skit på hälsocentralen. Fy fan vad trött jag blir. Det är väl bara att göra sakerna då... Men jag är så inihelvetes irriterad att ord inte finns till. Jävla skit helvete.

#Klister igen

Jag har fått fetingångest i bröstet igen, vad fan vill världen mig den här gången? Antar att det är alla mina dikter och körkortet som pressar alla klisterklumpar mot bröstkorgen så det värker och bultar: Jag blir alldeles rödflammig utanpå, men det får väl vara så, jag vet att det går över men det är obehagligt.

Nu ska jag titta på debatt. Det är det jag gör om kvällarna, om ni ville veta!

#En vandrande..k**

Okej, åter igen: Fredrik Rainfeldt är en sooooooooooooooooooopa. Sopa. SOPA SOPA SOPA

Nähe, hörde ni inte?
SOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOPAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

#En pungkula var det här!

Jag har en jäkla pungkula under läppen, känns det som. En stor blåsa som skaver. Bara det inte sväller utanpå för då kommer jag se ut som en snusande bonde. Haha jävlar vad hemskt.

Ligger förresten i soffan hos mamma och det känns i kroppen som att jag har tjack avtändning, dvs: ingen skön känsla. Hjärtklappning, värk i lederna, lågt blodsocker och blåsan i käften gör att det känns extra mycket som en AT. Fick jämt blåsor i munnen av den skiten.

Funderat lite över om jag verkligen vill öppna upp mig så här över internet också, kanske ska radera hela jävla bloggen och skriva för mig själv istället? Man vet ju fan inte vad det är för folk som läser det här jag skriver.. Jag står för allt jag säger här på bloggen men ändå, jag kanske vill vara mer privat. Tåls att tänka på..

Det är så galet tomt när Tommi är på semester och wekäjtion hos Mitch. Men å andra sidan så blir det mysigt som 17 när vi ses igen.

#AJ?

Måste bara få säga att: fy fan vilken jävla skit rygg jag har. Kan inte hänga tvätt, plocka ur diskmaskinen, sitta framför datorn på barstolen eller sitta på golvet och vika tröjor utan att få sån jävla värk i ryggen som gör att jag nästan tappar andan.

Jag som höll på att sortera mina kläder, nu ligger allt utspritt över hela rummet. Jag får väl ta det senare helt enkelt.. Ikväll ska jag ha myskväll med mig själv. Ska äta chips och dricka loka citron och se på Lets Dance.

#Ojojoj..

Okej gott folk. Jag har just(olyckligtvis) tittat på den mest pinsamma jävla grisdyngan jag någonsin sett. Någon jävla förlorare från Södertälje som skämmer ut sig för hela världen. Och gamla kärringar och töntar i bakgrunden som lallar omkring som om dom var på cirkus. YEAH, PITBULLS OCH FYRHJULINGAR ÄR HIPHOP MANNEN. Dra åt helvete. Jag är så jävla kallsvettig på detta klipp så jag måste nog ta ett glas vatten nu. Åh.. näe. NÄE jag finner inga ord. Jag är så.. arg? ledsen? förbannad? generad? förtvivlad? upprörd? irriterad? Ta allt detta och dubbla skiten: så känner jag mig.

#Nålen och svaret

Kom hem från Snabba Cash premiären för någon timme sen. Är fortfarande tagen av hur jävla bra den filmen var. Riktigt duktiga skådespelare och de hade verkligen lyckats att göra den känslosam.

Idag har vi varit till valbo med mormor och ordnat mobilt bredband åt henne och jag köpte tre kattleksaker åt Molle och Kråkan som mamma ska få ta med hem till dom, mina hjärtan.

Sen var vi till sjukhuset helt i onödan. Men jag blev i alla fall jävligt påmind om hur BRA jag har det som lever drogfri och har bostad, familj, Tommi och vänner. När vi satt och fikade på sjukhuset såg jag nämligen en gammal bekant gå in på en toalett och komma ut en halvtimme senare med svetten rinnandes i ansiktet, med sin vita plastpåse och väcka ögon (han hade antagligen tagit en panna). Såg också på när han ställde sig vid receptionen, noddade (halvsov), hängde över disken och sa hur ont han hade i fötterna och huvudet och inte stod ut längre, han var väl ute efter smärtstillande. Jag mindes precis hur N reagerade när han sköt i sig tjack, sub, moffe..vad som helst. Det var speciella ansiktsuttryck som jag aldrig glömmer: Hur han helt besatt letade efter vener utan brosk, hur han stack och stack medans jag stasade upp armen med min svarta slips. Hur nålen for ut och in i hans arm i tjugo minuter ibland och när svaret äntligen kom (när bloder rann ut i pumpen) tittade jag alltid in i hans ögon som hade full fokus. Jag glömmer aldrig pärlorna av svett som droppade på hans t-shirt och hur jag höll hårt i slipsen, kände ingenting, ingen rädsla, ingen skam, ingenting: Det var bara en del av mitt liv. När han sköt in skiten i venen kom den kåta, maniska blicken och hans andning blev snabbare för varje hundradelssekund som gick, det gick så snabbt. Att idag stå utanför och se på kändes underligt. Så jävla lättande att jag slipper skiten och så otäckt att bara se på? Jag vet inte, det var så blandade känslor men idag förstod jag nog, på riktigt, för första gången sen jag blev drogfri: att jag är lyckligt lottad. Jag har det bra. Jag har det jävligt bra.

#Tankekaoset blir sorterat

Det var precis det här jag väntade på: att min medicin skulle kicka in, som den alltid gör cirka femton minuter efter att jag tagit den. Jag vaknar till liv, får energi och blir skärpt. Allt vimmel i huvudet sorteras och läggs på rad istället för huller om buller. Jag kan ta en sak i taget, jag kan skilja på vad som är viktigt och oviktigt. Jag slipper förvirring, tankekaos och zombieläge. Det är så jag blir utan min medicin: en zombie. Jag är levande död utan  concertan. Jag ser inte ett liv utan den, hade övervägt att ta mitt liv.

Och jag är inte ensam om att känna positiv effekt av medicinen. Min familj och andra myndigheter som har träffat mig under mina svåra tider ser en klar och tydlig skillnad, nästan skrämmande tydlig. Min skolsköterska från gymnasiet som fanns vid min sida konstant då jag var på botten sa i våras innan jag tog studenten "Vilken skillnad det är på dig Sophie, förut satt vi också och pratade så här, men du var så stängd, och rätt vad det var blixtrade det till och det liksom svartnade för dina ögon". Det ska väl tilläggas att jag nästan bara svarade "ja" och "nej" när någon försökte fråga om hur jag mådde under ytan.

Jag vaknade halv tio idag. Gick upp och gjorde en omelett och åt äppelklyftor till (som jag fortfarande sitter och mumsar på). Tommi sover fortfarande. Vet inte riktigt vad vi ska göra idag. Jag tänker i alla fall ägna någon timme till att städa. Det ser ut som ett rent helvete på hyllorna, jag ångrar verkligen att jag köpte svarta möbler, dammet kommer en minut efter jag har torkat..

Tålamod är inte min bästa vän!

Har precis bokat tre biljetter till premiären på Snabba Cash i Gävle på fredag. Det blir Tommi jag och mamma som går, det ska bli såå kul:)

#Juppinallen, åredär.

Ni vill förresten INTE veta hur mycket tid jag har lagt ner för att få igång mitt mobilbloggande. Det är fan skrattretande. Så nu har jag bett Tommi knåpa ihop ett mail på engelska till blogger.com där jag ska förklara min frustation. Jag har ju gjort mig av med det där aset.... xperian alltså! Så nu har jag gammellur'n. Fine grejjer däää!! Spruckna knappar och hele fan men det skiter man väl i..

Den är då bättre än xperian om man säger så.

#Påmind

Imorse när jag satt på bussen till skolan lyssnade jag på Labyrints underbara mixtape i hörlurarna. Det var mörkt ute. Mörkt fuktigt kallt och grått. Klockan var åtta. Sist jag åkte buss så tidigt var när jag åkte till gymnasiet under perioderna 2006-2007-2008. Jag blev påmind om hur det brukade vara, hur jag brukade ritualisera mina mornar med att strunta i att äta frukost för att försäkra mig om att vara helt tom i magen och på så sätt få tabletterna att verka bättre och snabbare. Jag blev påmind om hur jag noga brukade planera att ta mina stesolid på bussen till skolan för att ruset skulle komma lagomt när jag var framme i klassrummet. Jag blev påmind om hur jag rädd jag var, och hur jag hatade att möta mina klasskompisar i nyktert tillstånd. Blev påmind om hur arg, irriterad och ur balans jag var innan jag tog dom magiska pärlorna och hur jag log, vinglade och skrattade åt mig själv och världen när dom hade landat i min mage.

Jag blev påmind om vilken resa jag har gjort.

#Totalt välkommen hem

Jag har snurrat tre varv runt jorden (mig själv alltså)
Tre varv runt om i hjärnan och nu är jag tillbaka igen. Ibland är det ett äventyr, ibland är det lärorikt, ibland är det bara som en jävla energitjuv och det är precis vad det är just nu. Dom där tre varven tog all min energi.

Nu ska jag totaldäcka i min totalsköna säng och totalsova med dom totalmysiga täckerna och totaldrömma om Tommi och hoppas på att jag totalvaknar imorgon så jag inte totalförsover mig.

#Det irriterar kittlar och kryper myror i kroppen

HEJ

Jag har grinat hela kvällen. Känner mig så jävla irriterad. I-R-R-I-T-E-R-A-D.
Det blir så här, jag går vilse i mig själv ibland. Det som gör mig så jävla rädd är att jag ska bli lämnad av alla, att ingen ska orka med mig, att nu får det fan vara nog. Jag hatar när jag får kroppen och själen fullproppad med skit utan att ha tagit ett enda steg för att få det. Jag har bara suttit framför datorn. Jag har inte gjort något! Jag lovar!!! Det är som att gud häller ner labyrinter och sladdar med miljoner knutar i huvudet på mig.
"VARSÅGOD SOPHIE, TRASSLA UPP SLADDARNA OCH HITTA UT UR LABYRINTEN"


Adjöss. Hejdå, Adios. Aloha.

#Situation

Tjabba.

Jag är äckligt trött och har inte så mycket att säga.

Har handlat lite nya kläder och några julklappar idag. Möttes av tidningen Situation Stockholm i hallen när jag kom hem vilket är månadens höjdpunkt för min del. Sen har mitt boendestöd varit här och vi har grejat lite.

Jag känner för att dubbla dosen på min medicin för att bli av med några kilon också. Inget som kommer att strida till verket eller hur man säger, men det är något jag känner för.

Imorgon ska jag äta lunch hos mormor. Mysigt!

Och det där jävla vaccinet alltså. Jag KRÄKS! Vad fan är det för jävla mening att skjuta i sig det där giftet när biverkningarna är:

Influensaliknande symtom
Allergiska reaktioner
Andnöd
Feber
Huvudvärk
Domningar
Allvarlig allergisk chock
Nässelutslag
Hudsvullnader
Dödsfall
Yrsel
Illamående
Buksmärtor
Hudförändringar
Värmesvallningar
Lokal reaktion
Smärta
Temperaturstegring
Frossa
Högt blodtryck
Hjärtklappning
Kräkningar
Smakförändringar
Ansiktsförlamning
Ledsmärta
Hjärtstillestånd
Bensmärta
Bröstsmärtor
Stroke
Diarré
Röda komplexa hudutslag
Epilepsianfall
Blåmärken
Heshet
Hosta
Hudutslag
Lågt blodsocker
Klåda
Medvetslöshet
Lymfkörtelsvullnad
Migrän
Muskelsvaghet
Muskelvärk
Lunginflammation
Psykisk påverkan
Känselrubbningar
Svimningstendens
Svullnad i munhåla och svalg
Synrubbningar
Tungsvullnad
Värk
Ögonirritation

#Paj är borta förutom för dig

Det där var längesedan. På bilden längst upp var året 2004 eller 2005. På den längst ner var det 2006.
Jag blir lite nostalgisk. Annikas orange-röda mössa påminner mig om att hon faktiskt kommer hem snart, om några dagar, två veckor. Det var längesedan sist. Ett år sedan. Nästan ett och ett halvt. Undrar om hon har förändrats? Det har i alla fall jag. Jag saknar henne.
Den orange-röda mössan framkallar en galen vinter med kokain, tjack och skabb. Klåda, plattänger, etniesdojjor och vimmelfotografer.

Bilden längst upp får mig att tänka på hasch, batmanväskor, tröjor som visar halva magen, sommar med kusin på rosa filt i stadsparken och katten Siv.

Ur min dagbok 20 december 2004
"Just nu väntar jag på att lugnet ska komma, då allt tystnar i mitt huvud, så jag kan få drömma galna drömmar, igen..


Taket är snett och sen ska jag viska kyss i ditt öra, T."

Nu är det nog för ikväll.
Snart ses vi Annika. Kärlek från Din egna Paj.

#Låta elden kylas

Varför inte avsluta en så här tråkig dag med lite fet ångest i bröstet?
Det känns som att hela jag har dragits ihop sig till en brännhet knöl som hettar, svider och som omöjligt kan få luft. Allt jag vill är att spola kallvatten rakt ner i bröstet. Låta elden kylas.
Det är så förbannat orättvist att jag känner så här ibland. Jag mår inte dåligt över något, det är inget som tynger mig! Så varför ska jag förtjäna denna smärta?

Jag trodde jag och livet hade bråkat klart om det här.

Imorgon har det gått över så jag försöker att fokusera på annat tills vidare. Under denna dag har jag haft 20 extra besökare vilket känns toppen. Plus att jag har fått några beställningar på magneter. Toppen!!

Jag ska se på Filip och Fredrik nu, kanske koka pasta o klappa grisekatterna.

Ha det så fint där ute. Och VÄLKOMMEN ALLA NYA LÄSARE.

#TVI

Jag blir så irriterad över att det inte går att blogga med min mobil. Jag hatar min mobil! Jävla skit Sony Ericsson xperia. Den är seg, MMS funktionen fungerar bara IBLAND, det tar evigheter att skriva ett SMS, den hänger sig, att knäppa bilder kan man glömma om man inte har ett tålamod som räcker för resten av världens befolkning. Ibland går det inte ens att ringa till mig har jag fått höra.TVI. Måtte djävulen ta alla X1:or!!

#Shooting dogs

Det blev inte Nils Karlsson Pyssling. Det blev Shooting dogs istället som är en av mina favoritfilmer.
Den handlar om folkmorden på tutsier och hutuer i Rwanda 1994 och hur FN lämnade människor till att dö. Ca 800 000 förlorade livet och länge kallade man inte det som hände för folkmord. Jag finner inga ord för hur förbannad och ledsen jag blir. Jag tycker att alla borde se filmen.

Håret var det, ja..

Nu är dom ljusare tiderna förbi. Med håret alltså.
Idag grät jag hela vägen hem från frissan. Det blev så kort, så vidrigt kort i nacken att jag kände/känner mig som en unge på fem år. Jag och Tommi gick med raska steg till konsum och köpte en mörkbrun hårfärg, för att jämna ut det där barnsliga över frisyren till något med mer attityd. Nu ser jag mer arg/äldre/bitchig ut så jag mår lite bättre.
Jag som äntligen var på väg att bli ljus i håret men ICKE. Satans jävla frisör. Ush vad jag har varit ledsen idag, men Tommi har tröstat <3


Imorgon ska jag till skolan och presentera den film jag har valt som har den bästa öppningsscenen. Jag valde trainspotting, ett självklart val! Här har ni:

Nu ska vi se på män som hatar kvinnor.

Det här är från en sockerkick

Hej alla vänner, och sånt..

Vad som räddar mina sömnlösa nätter är rätt givet; skogaholmslimpa och en bra bok som just inatt är Dagen då min dotter blev galen. Ett bra boktips till er där ute som gillar att läsa om psykoser och elände.

Jag ligger på soffan hos mamma och pappa. Har full fokus på att sluta spänna mina käkar men det går inte. Det gör bara ondare och ondare och för varje minut blir min koncentration större, men det hjälper inte. Imorgon ska jag till tandläkaren, jag har tappat en bit av en tand. Jag antar att det beror på att jag spänner mig så mycket, lyckas man spänna så hårt att det blir en spricka i tanden lyckas man nog med att bita av en tandbit också ska ni se. Jag hade tur, jag får min grymt försiktiga tandläkare som knappt törs röra mig i munnen för att jag är så rädd. Men han är snäll. Han säger inte så mycket, mer än Hej, vad han ska göra och Hejdå. Men det gör ingenting, jag vill inte höra massa onödigt dravel. Imorgon slutar jag tidigare från skolan och sticker iväg på årets andra skräckutmaning. Förra gången blev jag sövd och imorgon ska jag få lugnande. Det kommer gå bra.

Jag har pärlat många kylskåpsmagneter som ni ska få se på bild sen. Och så har jag börjat för fullt med mitt fotoalbum. Jag satt helt manisk inatt klockan ett på golvet, iklädd endast trosor och bh och rev ut passande ord meningar och bilder ur tidningar till alla foton, klippte och klistrade sedan fast dom i albumet och fick lim över låren.

Har funderat över mig själv väldigt mycket. Det här med att jag inte kan göra något förens det känns rätt. Jag kan tex inte gå ut med soporna, klä på mig, sminka mig, ringa telefonsamtal, skriva blogg eller sova förens det känns rätt. Det är något i mitt huvud som måste vänta ut tills det känns okej att göra allt som behövs göras. Diskuterade det här med mamma idag och vad vi kom fram till är väl att det här antingen beror på mina tvång/idéer eller aspergerdrag. Jag vet inte. Men det jag vet är att det är väldigt jobbigt och hindrar mig många gånger från saker i vardagen.

Nu blev det mycket. Okej, jag erkänner.
Jag drack en cola nyss och vad ni nyss har läst är väl sockerkicken.