the broken family

efter att jag fick psykosen en hemsk höstdag 2007 så var jag alltid orolig över att hamna i det läget igen när jag skulle punda på diverse piller. så för att stilla mina nerver blev vi tvugna till att sätta upp post-it lappar på min ytterdörr där vi skrev till oss själva att stanna inomhus, och att ha kul medans vi flummar.


idag känner jag mig bättre. jag har mailat med en underbar tjej på en community och igår fick jag ett fint svar som gjorde att jag inte kände mig lika ensam.. jag kände mig förstådd.
"jadu vännen. ärligt talat så VET jag inte vad det är. men ångest kan kännas väldigt mycket i kroppen, just som du säger, att det hettar, gnager, kliar, dunkar, svider... det är så JÄVLA obehagligt. jag menar, psykisk ohälsa är ändå någonting man (läs jag, iaf) är så insatt i, vet ungefär hur jag lugnar ner mig på vettiga sätt, även om mediciner då är inkluderat, men hur som haver, det fysiska däremot är så extremt och konkret, ändå är det så jävla svårt att förklara det för folk! ”ta det lugnt, andas, tänk på något bra”... funkar liksom inte! jag försöker verkligen med allt det här, men kroppen kokar bara, spänner sig och går upp i varv. jag kan omöjligt sova eller ens vila, blir paranoid och... ja. jag skulle tro att det är en psykisk grej som blivit så stark att den blivit fysisk. träffar du någon läkare? jag har aldrig förklarat det här för någon, det är så jävla svårt... och som sagt, många pratar bara bort det. men nu kommer det allt oftare och jag LIDER verkligen av det här. grejar inte att vara själv, ringer mina föräldrar 04 på natten helt hysterisk och gråter och får ta en taxi hem till dem. och att det ska vara så jävla klassiskt att behöva ta tabletter mot det också. jag vill egentligen inte heller, min kropp känns förgiftad. samtidigt som det bara är då jag blir fri. jag vill ha hjälp. skriv av dig! kram!"

tungt

ögonen tunga, panik på repeate. doktorn på fredag "hej vill du ha medicin?".
jag vill bara veta vad kriget inuti mig handlar om.

orättvist

jag orkar inte förklara.

är bara så jävla förbannad på denna smärta i bröstet att jag gör sönder mig själv snart!! jag blir TOKIG. det är som klaustrofobi. kroppen krymper och jag kan inte andas.

HEJDÅ NU PÄRLAR JAG.

satans jävla helvete.

o m t u m l a n d e

o m t u m l a n d e . jag kräks över den här jävla ångest-virrvarr-svidande-i-själen-soppan snart.

jag är hos mamma. när vi tittade på talang 2009 kändes det som att jag fick mindre och mindre luft när jag andades, som att någon tog ett tag och tröck ihop hela bröstkorgen. jag var nära på att börja hyperventilera, men jag andades högt och djupt tills de där aningarna om hyperventilation gick över.. mamma och jag har pratat om min ångest ikväll. det är helt enkelt så att jag är hypokondriker, det är bara att erkänna, mamma sa att hon hade insett det nu..egentligen stod det självklart, men nu var väl den rätta tiden för att komma underfull med det också antar jag, några steg i taget..

när jag får min ångest som jag antar är över just det där så jagar jag upp mig, känner efter ännu mer än vad jag borde göra och det slutar med att jag går på helspänn dagarna ut. man kan framkalla ångest bara genom att ha oro kring det och tänka på det. i alla fall jag. jag kan få den dubbelt så stark genom att gå omkring och grubbla, få paranoia.. men jag vet inte hur man får bort det, oron och allt det.. mamma sa att jag skulle lära mig att slappna av. herregud jag har aldrig i hela mitt liv varit helt avslappnad förutom på avgiftningen då jag fick öronakupunktur och slocknade i 45 minuter och hos pär med healingen. jag måste nog ringa till pär igen. vi har en mycket mystisk relation. jag trippar ju för fan och får morfin i mig när han trixar med sin healing. lugn nu läsarna, det bara känns så. jag blir ett med mig själv utan några droger.. bara med endorfiner, mina tankar, och något mystiskt som inte går att förklara.

ikväll fick mamma tillbaks sin ångest som hon brukar få på nätterna, just för att hon var så inne i att tänka på hur det kändes med ångest under samtalet med mig.. stackarn. under filmen million dollar baby strök hon sina händer i över ansiktet och vred på sig som om hon skulle ha suttit på något obekvämt.. ni vet hur det är med ångest, va? gör ni?

det är inte lätt att vara vi..

knapp

alla borde ha en stoppknapp. en grön, lysande glasknapp att trycka på när allt blir för mycket. man skulle kunna stanna tiden, titta sig omkring och andas ut i lugn och ro. jag skulle gå omkring på stan och titta hur otroligt löjliga ställningar vissa stoppades i. han har fingret i näsan, hon klev med skon i hundbajs, tanten tappar bankomatkortet i luften, en snubbe har handen i en ziplockpåse, gubben gäspar med tungan rätt ut, lillkillen blir tagen av polisen för snatteri.. några knullar till och med i ett omklädningsrum.

med laddade batterier skulle sedan gå hem. trycka igång tiden igen för att försöka leva som om varje dag vore den sista.

Help. I need somebody Help!

när jag mår så här lyfter jag inte ett ögonbryn. jag rynkar inte pannan och jag snyftar inte när jag gråter, tårarna bara rinner och jag stirrar med en tom blick. jag är stressad, överhettad, beslastad. kråkan märker att något är fel. hon har legat i mitt knä hela dagen, hon jamar inte och vill ut på balkongen som hon brukar vilja utan hon ligger nära mig och finner sig i det.

under hela körlektionen var min röst darrig och flera gånger blev mina ögon tårfyllda men jag kämpade för att de inte skulle rinna över. läraren förstod att något inte var bra.. jag förklarade att jag sovit två timmar och att jag dessutom var besviken över att det inte blev en intensivkurs från början till slut som vi kommit överrens om. den där halkbanan gjorde att allt skjöts upp och nu har jag kommit av mig, det är som att börja om från början igen. jag måste få allt på en gång, tydligt, intensivt, för att jag ska förstå alla sammanhang.
när vi kom in till körskolan sa min lärare till de andra att "när någon har ADHD innebär det att man måste vara tydlig, inte hålla på att vela, ska man svänga höger då är det höger som gäller punkt slut. blir det inte tydligt från början så tar sophie inte in det, hon sållar bort allt velande" och jag gapade. trodde inte att hon förstod så pass bra..

dessutom ligger min mage under svält just nu. jag kan inte äta. tanken av att ställa mig för att laga mat är inte lockande. jag tänkte att jag kan göra så här:
laga maten, låtsas som att jag ska frysa in den, eller ställa i kylen och äta imorgon. bara för att se om jag kanske blir hungrig av matoset? om inte så får jag äta lite senare.. det är värt ett försök i alla fall?

jag önskar jag hade en personlig assistent att plocka fram lite då och då ur min ficka, som hjälper mig att pussla ihop allt som ska göras till ett schema som fungerar för just mig. jag vet inte hur jag ska få ihop allt som kvarstår av körkortet, studenten och mitt huvud. jag vet inte vilken ände jag ska börja i och det gör att den här ångesten kommer tillbaks med sin förbannade klibbiga varma känsla som river och sliter.

hjälp?

nix

idag har jag

vaknat efter 2 timmars sömn
tagit mig till körskolan
haft dubbellektion
fått panikångest på ica

öh ja. jag orkar inte.

hejdå

rött

idag har jag köpt världens finaste klänningar som jag tänker ha i grekland framför allt. tänk att om en månad åker vi jenny! det ska bli underbart.

jag har fått tillbaks mina rödflammiga nervositetsutslag på bröstet igen. det känns så där men jag vet att de inte är farliga. men det är jobbigt att se att min nervositet artar sig även utanpå kroppen.

dagen har varit lugn, mamma och jag åkte till valbo och shoppade, sedan kom mia över, vi tittade på film och kom överrens om att gå promenad imorgon bitti. sen har jag lagat världens snyggaste omelett, lekt katterna trötta och skrattat åt ballar av stål.

nu värker nacken. det gör den alltid innan jag får feber så jag håller mina tummar i hopp om att det bara är falskt alarm.

i övrigt saknar jag kusin mathilda. where are you?

mani

då sätter jag igång med min obligatoriska manistädning när humöret är lågt.

på schemat står:
bädda rent i sängen
rensa ur mina garderober
dammsuga
damma
ordna en bra låda åt alla papper/tidningar som ligger precis överallt.


då kör vi. hej och hå.

Nej

Jag känner mig helt upprymd av känslor och tankar. Det blir för mycket inuti min kropp så jag kan inte göra annat än att gråta. Jag vet inte vad det är för fel, men allt känns bara upp och ner inuti mig. Här sitter jag och ältar samma jävla skit varje jävla gång. Vem orkar lyssna och vem fan kan ens fråga hur jag mår. Nej men vi läser bloggen det räcker.. Tänker ni väl. Aldrig har jag känt mig så satans ensam och lämnad. Ingen att bolla mina tankar och funderingar med, på riktigt alltså. Såna där riktiga samtal som alltid var förut. Jag vet inte varför det blev så här helt plötsligt. Trött på att stå och trampa bara. Och snart blir det sorgligt på oc som jag tittar på också så jag kommer väl gråta mig till döds ikväll. Hej svejs.

så

mjo, nu har jag varit på hälsocentralen, tagit EKG (som visade normalt) och prover som jag får vänta en vecka på. läkaren jag träffade där trodde att det kunde vara något reumatiskt, eftersom både farmor hade det och pappa har det. att det har satt sig i bröstet men jag vet inte, tror ingenting över huvudtaget. fick naproxen utskrivet och tog 2 st för en timme sedan men har inte hjälpt. hallelujah för detta liv. älskart.

nu kommer kristian hit snart och han kan säkert få mig att glömma smärtan, han har fått sin charlotte perelli peruk nu också;D hihi.

och ett skott i nacken på läkare som är stressade, man hinner ju fan inte förklara ett piss.

jajajajaja

har kommit hem från en timmes vistelse på psyk i gävle nu. läkaren sa att hon inte trodde att det var panikångest, och egentligen tror jag inte det heller! för detta gör liksom ONT, det hettar och känns inte så som ångest borde kännas.. hon tänkte skicka mig till något hon kallade medicinsk akutavdelning men där skulle det vara så lång väntetid att hon istället ringde till HC i sandviken så att jag fick en jourtid där istället. ska få ta ekg och blodprover. hon sa att det kunde vara något med lungorna eller hjärta, typ lunginflamation, lungpropp o sånt där. men det kunde ju också vara panikångest men hon ville vara säker på att det inte har något med kroppen att göra.. och skönt ska det bli att få göra en riktig undersökning, för nu vill jag fan veta vad det är för fel. det är en sån obehaglig känsla som jag inte står ut med..

fortsättning följer, spännande va?;P

Minnen

Det här lukten.. Det luktar psyke. Finns inga ord som beskriver hur det luktar men ungefär som variga sår och ledsna människor. Här har jag suttit hundra gånger förr förra sommaren och väntade på en läkartid eller inläggning. Idag har jag tid kl nio och det ska bli skönt att få lätta på hjärtat. Efter detta tar jag bussen till skolan och jobbar med historian med min extralärare. Jaja.. Hejdo

hej

det är så roligt att alla låtsas som ingenting.

snart ska jag ta åtta bussen till psyk-akuten i gävle och få prata med en läkare för jag orkar INTE VÄNTA på tider här i sandviken. jag vill bara veta vart min "panikångest" som min läkare kallar det, kommer ifrån och vad jag kan göra åt det för jag orkar inte mer. jag gör det intee..

dags att sätta på mig mina svarta jeans som fortfarande är lite blöta sen tvätten igår och sminka mig och sedan lyssna på organismen tills mina trumhinnor spricker.

och det vore så jävla skönt att ha någon att prata med bara så att ni vet. adjöken då...

flumtankar

som jag sa till mamma idag "jag tycker det är helt sjukt orättvist att jag ska må så här jävla dåligt när jag i själva verket mår bra i mig själv, jag trivs med hur jag lever och hur allt ser ut idag, det hade varit en annan sak om jag mådde så här förut, för då förtjänade jag det i alla fall!"

jag gick till badhuset och simmade en kilometer idag, trodde att utmattning skulle fungera mot ångest. men icke. den där känslan i bröstet blir jag aldrig av med. och det är i dessa stunder man någonstans skulle vilja sitta framåtlutad i soffan med uppkavlade ärmar och trixa fram en liten lina med hjälp av ett rakblad mot en sub-åtta på en slitztidning som underlägg, eller ha några blanka stora vita vackra stessar i handen och svälja alla på en enda gång sen gå omkring och flina alldeles fånigt i väntan på ruset och också under ruset, eller varför inte ta en 2c-b tripp till afrika (förstaklass) och se stjärnfall och de vackraste färgerna i världen från min balkong och sedan gå in och ta bort jordbävningar med mr mussle (hur det nu stavas). eller rulla helt perfekta spliffar och göra filter av DITT VISITKORT för att sedan sitta bäng som ett as i min soffa och prata om sparkåkning ochfjällpappor och komma på helt sjuka låtar och texter och sparka takten till Eye of the tiger! eller vaarför inte ratta fram en lina tjack och sedan parkera på det exakta stället och sedan dra in pulvret med all kraft man har så att det hamnar i halsen och smakar helvete och sedan blunda och låta sina händer följa med i born slippys melodier i luften så man nästan kan ana mönster och rytmer. sedan prata hela natten om exakt vad som helst och helt maniskt slicka på kritidkortet och klippa och sugröret för att slicka där också. för vadå INGET FÅR GÅ TILL SPILLO.

jag tror liksom att det är bra att jag skriver om detta för gör jag inte det är det jobbigare inuti mig, det känns redan lite lättare. jag har ingen tanke på återfall men tankarna hamnar jävligt lätt bland drogerna och det måste ni förstå. jag är en beroende och kommer alltid att vara. läs eller skit i det, det här är mina tankar och inte era. rätta mig aldrig i mitt skrivande..

ojoj

igår var allt lugna känslor i kroppen och längtan om en morgondag. idag har jag tillbringat halva dagen åt att gråta. jag har inte ens gråtit åt något. jag har bara gråtit åt den obehagliga känslan i kroppen som verkar ta död på mig. det här är så jävla orättvist!

RÄDDA MIG

let me sleep

dags för lite update va?

jag mår bra just nu. eller, sömnen är bra så då är jag bra också, bortsett frå ångesten men nu kan jag sova gott. min läkare skrev ut insomningstabletter åt mig i fredags och jag har nu ätit dem i två nätter och sover som en prinsessa. jag tackade nej flera gånger tidigare men nu har jag sån hög frånvaro i skolan pga sömnen att jag inte såg något annat alternativ, inte min läkare heller. "du måste sova sophie". ska ta dessa i någon vecka för att komma in i en rutin sedan tas den bort. det är lika bra att jag äter medicinen för som sagt, jag måste sova!!



igår fyllde mamma år, petra har kommit hem över helgen och vi firade mamma här hemma på kvällen. idag ska vi till ulla (min mormor ja har aldrig kallat henne mormor, utan det är bara ulla som gäller) och fira henne där med resten av släkten. ska för första gången bli trevligt och jag längtar. fast så klart är det svårt att smälta in i samtalen om de inte handar om något intressant osv.



nu ska jag platta håret och sedan äta en macka.



här får ni en bild från sjuan eller åttan också.

orkar inte.

kan någon berätta för mig, vad jag har gjort för att förtjäna att ha ångest när jag i själva verket inte mår dåligt över något? jag blir galen snart och jag menar G-A-L-E-N jag kan inte sova, vilket gör att jag inte kommer upp till skolan, jag har världens jävla obehagligaste känsla i bröstet och jag vill bara att det ska gå över NU!
jävla piss värld.
jävla mänsklighet.
jävla helvete!

Skavsår

Ja det är väl så det känns. Magen slits itu och jag vet ingenting om vad som är sant om något. Ställde mig framför spegeln och la en noggrann makeup. Kanske för att tänka på annat och kanske för att få mitt livlösa ansikte att se levande ut. Tidigare rensade jag ut städskåpet och mina mediciner. Det blev en hel påse som ska slängas bort. Får se vad som händer ikväll. Allt jag vet är att jag saknar dig min vän, och jag älskar dig. Och jag hatar dom.

varför blev det så här?

jag har inte haft ångest på ett halvår och nu mår jag så dåligt att jag snart spyr. bröstet känns varmt och klibbigt och jag vill bara att någon blåser kall luft där inne så det känns skönare. när jag försöker sova avbryter mina tankar all avslappning och jag andas otillräckliga andetag, grubblar och det ilar i min mage. det blir inte bättre av att jag vet att jag måste gå upp kl 07 för att gå till skolan. jag _måste_ gå till skolan imorgon. samhäll oxh religion är två lektioner som jag inte har tid att missa. åh vad jag inte vill ligga här ensam nu,


fyfan. torka mina tårar eller blås kall luft in till bröstet..