#Bokstavsbarn

Jag har mycket att ta itu med i mitt liv. Jag börjar redan ikväll med att rensa mapparna på datorn

Imorgon ska jag läsa upp denna dikt inför hela skolan också:

Bokstavsbarn
Som en virvelvind. Skenade genom huset med gul fladdrande klänning skrek
VAD SKA VI GÖRA och mamma fick aldrig en lugn stund så hon
blev rätt trött på att alltid stå upp som en stålstark supermamma
och när hon för en gångs skull somnade, av stress i sovrummet från
stormande sattyg slutade suset skriket OCH surret i hennes öron.

Men som det rastlösa barn jag var, gick det inte att klara av
att vara ensam kvar så jag hällde iskallt vatten i hennes öra.

Jag var överallt, klättrade i bokhyllor kastade nycklar i sjön och
la mig i stora vattenpölar bara för att se om jag kunde flyta

Och det kunde jag.
Med röda galonbyxor går allt
men det gick inte att förklara för de vuxna som femåring

Så jag förklarade för mig själv att lampan minsann höll när jag
kastade mig handlöst från sängkanten och tog tag i skärmen.

På kalas och besök hos andra ville jag alltid åka hem
Myrorna flyttade in i mina vener, trivdes jävligt bra i min kropp men jag hatade dem.
Skakade, sökte med blicken efter något som rörde sig
och den enda som rörde sig för mig var mamma.
”Kan vi inte åka nu?” med oro i rösten och mamma visste att det skulle bli problem så vi åkte.

”Bortskämd, bortskämd bortskämd. UNGEN ÄR BORTSKÄMD.
Sluta gör som hon säger så ska du se att det ordnar sig”

Och tänk att det ordnade sig.
tjugo
år
försent

Nu har vinden saktat ned och mamma har fått lugn.
Med röda galonbyxor går allt"