Imorse när jag satt på bussen till skolan lyssnade jag på Labyrints underbara mixtape i hörlurarna. Det var mörkt ute. Mörkt fuktigt kallt och grått. Klockan var åtta. Sist jag åkte buss så tidigt var när jag åkte till gymnasiet under perioderna 2006-2007-2008. Jag blev påmind om hur det brukade vara, hur jag brukade ritualisera mina mornar med att strunta i att äta frukost för att försäkra mig om att vara helt tom i magen och på så sätt få tabletterna att verka bättre och snabbare. Jag blev påmind om hur jag noga brukade planera att ta mina stesolid på bussen till skolan för att ruset skulle komma lagomt när jag var framme i klassrummet. Jag blev påmind om hur jag rädd jag var, och hur jag hatade att möta mina klasskompisar i nyktert tillstånd. Blev påmind om hur arg, irriterad och ur balans jag var innan jag tog dom magiska pärlorna och hur jag log, vinglade och skrattade åt mig själv och världen när dom hade landat i min mage.
Jag blev påmind om vilken resa jag har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar