tisdag 29 december 2009

#2009














Det har varit ett bra år, rättare sagt: Det har varit det bästa året hittils i mitt liv. Jag tog studenten trots att det blev två år försent. Jag fick fina betyg trots att jag har varit sjukskriven på halvtid, knarkat, skolkat och haft mina svårigheter med diagnosen. Jag kämpade på och gav mig fan på att jag skulle fixa det. Och det gjorde jag. I Februari firade ett år som drogfri tillsammans med äkta vänner.
Sedan kom pärlorna och måleriet in i mitt liv: Det blev MIN grej, som jag kände mig trygg med och som jag kunde hantera utan att ha vägledning från någon annan. I Maj gjorde något som kom att förändra mitt liv helt (till det lyckligaste jag känt i mitt liv). Jag åkte på Tommis releasefest tillsammans med min kusin, utan några som helst förväntningar om något eftersom jag och Tommi inte hade haft kontakt på många månader. Allt resulterade i alla fall till att vi nu bor ihop i Sandviken och har varit tillsammans sen den dagen då jag beslöt mig för att åka till honom och gå på relasefesten  (5;e Maj).
I sommras fick jag något som jag inte visste fanns, eller ens att jag var berättigad till, nämligen boendestöd. Det har varit en stor räddning i mitt liv. I Augusti började jag på Västerbergs folkhögskola och skrivarlinjen där. Jag älskar det! Jag älskar nya vänner, nya erfarenheter, nya ansikten, nya ord, nya böcker, nya idéer. Västerberg, mamma och Tommi har varit och är det största ljuset i mitt liv. År 2009 har jag i lugn och ro andats in nya intryck, sluppit en sommar med psyket och pundarhäng i parken. Jag har tagit allt i min takt och snöat in i pärlornas, World of Warcrafts, böckernas, texternas och måleriets underbara värld.
Tack för detta år, nu väntar jag ivrigt på nästa och allt var det innebär.

4 kommentarer:

hunnych sa...

grattis för ett år, (o lite till nu va) och härligt att läsa skillnaden mellan 08 och 09.

sophieproppz sa...

Tack så mycket:) Ja det är två år 5:e februari:)

malin sa...

låter härligt!
jag gillar oktober-bilden mycket :)

Arga Bettan (^^,) sa...

Ja visst är det påfrestande! Man vet liksom inte var man ska göra av all ilska! Tillslut kommer den ändå ut, men vid fel tillfälle :/

Kramar tillbaka