#Körkort och sånt

Godmorgon. Gick upp för en timme sen. Vakna med the voice har räddat mig från att sova i evigheter. Nu för tiden ställer jag klockan och går upp mellan 07-08 (jag somnar om ganska ofta men då har jag i alla fall försökt att komma upp och att försöka är ett av mina viktigaste mål här i livet)

Mamma och jag gick till trafikskolan igår och sa att vi måste ta ställning nu och lägga upp en plan så att mitt körkort blir klar någongång. På måndag har jag fått en dubbel körlektion inbokad med min favorit lärare så då ska vi se om jag har tappat något i körningen och isåfall räta till det så jag kan allt utantill igen, Sist jag körde var i augusti så jag kan ha tappat lite grann, men det mesta sitter i det vet jag. Teorin är halvklar, jag har fått godkänt på fas A B C och nu har jag F kvar samt repetition på allt och slutfasen. Men jag måste bli klar nu jag måste verkligen bli det! Jag har hållt på med skiten i ett år nu, lagt ner 14 000 på en intensivkurs som gick åt helvete, allt för att jag tappar glöden, tappar koncentrationen. Skulle helst av allt önska att en osynlig person följde med mig överallt och drog mig till alla ställen och fanns med som ett stöd under hela tiden. Jag känner mig väldigt handikappad till och från. Tycker inte om att ta tag i såna här saker själv, jag behöver någon som pushar på mig och peppar och vägleder. Jag har tur som får min favoritlärare på måndag, hon förstår verkligen hur jag fungerar och är så tydlig med allt när vi övningskör, vilket är ett stort plus: TYDLIGHET. Allt måste vara tydligt i min värld.. Fungerar inte normalt om jag inte är förberedd på saker, om jag inte vet hur saker ska bli, ske och vara.. Jag vet att det är en ganska dålig egenskap men jag försöker träna bort det. Släpper mer och mer på spärren om att saker faktiskt bara kan hända och att saker inte behöver vara så himla tydligt, utan att jag blir rasande..
Det är såna här symptomer till min ADD som min läkare och annan psykpersonal + jag själv, funderar på att det vore bra med KBT-behandling till hösten. Det vore BRA för mig det vet jag men jag är livrädd för att möta alla situationer jag blir rasande i, för att sedan lära mig leva med dom...

Nästa vecka ska jag till sjukhuset och ta blodprov eftersom blodtrycker fortfarande var lågt.. Igår när jag var på psyk gick personalen igenom mina journaler och tittade vilket blodtryck jag hade under den tiden då jag rasade i vikt i takt med medicin-upptrappningen.. Vid ett tillfälle hade jag 95/75 och undra på att jag mådde som jag mådde. Kunde inte äta, kröp genom lägenheten för att jag svimmade om jag reste mig upp. Och under kontrollerna på psyk var det "fortsätt ät medicinen". Ibland vill jag trycka i dom 108 mg concerta och skratta åt dom när ångesten kommer, hjärtklappningen, huvudvärken, nervositeten, aptiten sjunker..
Som tur var halverade jag dosen själv efter ett tag. Hade nog inte haft mycket kvar av min kropp om jag hade fortsatt..

Jag saknar Tommi.
Ska gå upp och spela WoW om ett tag, det var längesedan nu. Åkesjänta och lurvpösen ska tamigfan bli lvl 80.