money money money

jag kan inte vara gladare, absolut ingenting kan förstöra min dag nu. jag och mamma har länge försökt fått ersättning från försäkringskassan, angående min diagnos osv. förra veckan togs beslutet att aktivitetsersättningen vid förlängd skolgång gick igenom, idag fick jag reda på hur mycket jag kommer att få. håll i er nu. 7014 kr i månaden! och detta är returaktivt från juli detta år så jag kommer dessutom att få en separat summa på 28700 kr! det är fan inte sant! lycklig blir man. jag kommer även att få söka bostadsbidrag:) nu går jag mot ljusare tider och livet kan inte bli bättre på något vis. pengarna kommer antagligen imorgon eller på måndag wooooho:)

"En dum en tror att han är jultomten och att vi är julklappar i hans säck, lyckligt det barn som får mig!"

new haircut

jag vågade. vad tycks? jag är väldigt nöjd iaf:)

abs

"Jag vet att du gjort dumma saker, att du varit helt galen, men det spelar ingen roll för mig. Jag såg igenom allt det där, jag såg dig där i dimman, och det har jag alltid gjort. Vill egentligen bara komma fram till att jag alltid kommer att älska dig för den du är Sophie. "

det är såna ord som betyder något. just nu har jag tårar längst kinderna, de sprutade in morfin och stesolid IV på teven, det gjorde mig otroligt sugen och irriterad. nu är det bara att rycka upp sig, torka tårarna och typ lösa korsord. eller be kristian och jenny att komma hit.
så fort jag blir det minsta sugen på droger kommer min beroendepersonlighet fram, jag tänker ut sjuka sätt att skaffa fram piller på. be olika läkare, rota i människors medicinskåp..ta kontakt med gamla vänner. förut gjorde jag allt detta, men idag tänker jag i dessa banor i en minut, sedan kommer jag på hur sjuk i huvudet jag är som tänker så, och hur ÄNNU sjukare jag blir OM jag GÖR det. det är inte värt det. sophie + droger är inte den riktiga sophie, och så vill jag inte vara.

tack och hej leverpastej

friends

idag har jag varit hemma hos jenny och fått rygg/nack och ansiktsmassage! det var helt underbart. hon utbildar sig till massör i linköping och hade med sig sin massageställning hit till sandviken. massagen behövdes, jag har till och med kunnat sovit middag för första gången på 4 månader kanske. det var så roligt. haha. när vi var klara med massagen gick vi ut till vardagsrummet, där satt krisitan och grät framför tv:n. vi frågade vad det var med honom och han svarar "dom visar brölloppsbilderna från ellen och hennes tjejs bröllop" haha så jävla söt! :) jag gillar kristian och jag är överlycklig att jag har börjat umgås med honom. på torsdag ska han och jenny sova här, vi ska laga mat och mysa!

imorgon ska jag klippa mig, spännande! det blir rätt kort, barasånivet. kortare bak och längre fram. jag längtaaaaarrrrr

kristian och jag satt på balkongen igår och pratade om kvinnliga och manliga könsorgan:

kristian: killars är mer som typ "titut" och tjejers är mer som "hoho".

pajan till sparkarn kom!

ibland känner jag så här att - fan vad jag behöver dig. igen, som vanligt, som förut, som då -då dagarna var hela havet stormar och tiden var obetydlig. det stormar ju nu ibland också, men du ser inte. jag vill ha dig tillbaks, linn, linnsey, anna, sparkarn, nojan till kojan kom. kommer du ihåg? hur allt var förut? hur allt passade ihop som pusselbitar mellan oss? hur allt flöt samman till en evig vänskap som var okrossbar? hur vi förde samtal och diskussioner om allt från disktrasor, fåglar, sparkar, kastruller, pupiller, filmcitat, snö till böcker och superspermier, kommer du ihåg? hur vi träffades halvägs när vi skulle till varandra för att vara rättvisa? hur vi aldrig hade några löften för varandra? hur vi aldrig bråkade? hur vi trivdes med varandra? hur vi skrattade tills vi inte orkade mer? hur vi fortsatte att skratta ändå? det är en stort tomrum i min mage, idag slog det mig vad det beror på. det beror på att vi inte ses mer. att vi knappt pratar. jag tänker att -jo vi pratar faktiskt, men inte som förut, inte som två bästa vänner pratar. jag vill kunna berätta vad som helst för dig, jag vill kunna träffa dig utan att bestämma fem dagar i förväg, jag vill kunna gå till dig om kvällarna och jag vill att du ska kunna gå till mig. du var min andra halva linn! du var mitt bollplank, min vägledare, min bästa vän och världens bästa sparkåkare. varför försvann allt? det gjorde ju faktiskt det, håller du inte med? om dagarna, men mest på kvällarna tänker jag 'undrar vad linn gör nu?' att få spola tillbaka tiden till de stunder vi lagade våfflor i mitt trånga kök skulle vara guld värd i detta ögonblick.. kommer du ihåg att det var då du började kalla dig för min 'assistent' ? :) eller den natten då vi tittade på stjärnor från min balkong.. alla lampor lyste starkt och det var minsann ett och annat stjärnfall (du vet vad jag menar), och vi klädde min röda julgran en gång och lät den gröna parlinotomten få vara julstjärnan på toppen och vi tänkte faktiskt dansa runt den men granen stod mot väggen så vi hade kastrullutbytning istället.. riktigt into the wild.. minns du när alla skåpsdrakar, elitkrigare och dalahästar levde? och när gubben utanför OK knappt fick ut sin bensinslang när han tankade och flög bakåt när den lossnade? när henke inte vågade gå över vägen? ratta? 'i sandviken super vi för att glömma bort vart vi kom ifrån'? tanten som gick in i glasrutan på sjukhuset? glitterspray i håret? skrika "heeeeej" och vinka så underarmen dallrar? fear of the dark? jag minns i alla fall allt, precis allt. jag ville bara säga det.

Only this moment
Holds us together
Close to perfection
Nothing else out there
Always beside her
Trusting my senses
Deep down inside I know i will survive

you make me happy

idag är det en mycket bra dag. träffade min underbara läkare idag tillsammans med mamma. jag tog upp att min puls är hemsk, att jag har hjärtklappning som gör att jag inte kan sova om nätterna. att det i sin tur gör att jag ligger och funderar i evigheter, på vad som helst egentligen, på skolan, novellen osv.. tankarna är så intensiva att läkaren sa att "är det som att du är i skolan när du ligger i sängen?" att hon kan pricka så rätt.. jag är så inne i vad jag tänker på att jag är både hemma och i skolan samtidigt, otroligt jobbigt.. angående pulsen och hjärtklappning så skrev hon ut betablockerare åt mig. känns skumt att äta sånt när jag är så ung, men det är samtidigt väldigt bra! för jag tog första tabletten tidigare idag och jag känner inte av pulsen alls.. det är även vanligt att man kombinerar concerta med betablockerare..

jag tog också upp viktminskningen, 13 kilo sen juni. vi kom fram till att jag ska få gå till en dietist, prata om vilken mat jag behöver, om mina matfobier osv. känns så jävla skönt allt..

mamma och jag var ju på ADHD föreläsningen. där pratade en kille som hade ADD och asperger, när han berättade om sina symptomer prickade allting rätt på mig. alla drag kunde jag bocka av.. så mamma och jag blev fundersamma och misstänkte att jag eventuellt har ADD med asperger-drag. detta tog mamma upp idag hos läkaren. varpå hon säger "ja, det tycker jag stämmer Sophie, att du har lite asperger-drag, du har svårt för att gå utanför dina ramar, dina fobier för saker, att allt ska vara på ett speciellt sätt, att du har svårt att läsa av människor ibland" osv.. hjälp, tänker jag. ännu en diagnos eller har jag bara några få drag av den sjukdomen? vi ska avakta ett tag och se om några månader om ännu en utredning behövs.. just nu är jag evigt tacksam över betablockerarna.. kanske kommer jag äntligen kunna somna med ro i kroppen? ja, kanske:)

min svenska akademien tygväska och dvd kom idag också. hallelujah kan man säga.

att misslyckas

Ibland funderar jag på hur annorlunda allt vore om jag vunnit den där simtävlingen. Den där simtävlingen som jag var med i som åtta åring. Jag låg etta. Jag hade till och med kunnat bli etta om jag bara kommit ihåg att slå händerna i bassängkanten. Det var det som visade att man hade gått i mål - en enkel rörelse. Men jag glömde! Hela badhuset tystnade och den klibbiga luften blev mer och mer obehaglig. Hundratals blickar mot mitt håll. Vad hade jag gjort för fel? Jag trodde ju att jag hade vunnit. Jag förstod ingenting. En domare böjde sig ner mot mig och sa ”Du glömde bort att slå händerna mot bassängkanten Sophie”. Han tog min hand. Jag protesterade till en början, jag kände mig som en stor tjock gris. Rätt som det var for jag upp ur bassängen. Min arm gjorde ont. Människan hade dragit upp mig i min arm! Det är klart att det gjorde ONT!
Mamma och pappa kramade om mig. Jag ville inte att någon skulle röra mig. Jag hade misslyckats, jag skämdes och jag var inte värd någon närhet. Jag hade simmat i två år, i två jävla ÅR! Vatten var det bästa jag visste. Mamma kunde inte släppa mig ur sikte när vi var i närhet av vatten. Jag hade ingen kontroll över vad som var farligt. En när vi var i vår sommarstuga hade jag gått ut i sjön, med kläder på, bara gått och gått tills mitt huvud försvann under vattnet. Jag förstod inte att jag kunde drunkna. Mamma såg mig i sista sekund och hämtade mig ur det iskalla vattnet (det var trots allt pingst).
Sen jag misslyckades på tävlingen slutade jag med simskolan. Jag kastade bort mitt största intresse, det jag brann för, det jag inte var rädd för och det jag längtade efter om dagarna. Jävla tävling, tänker jag nu. Jävla jävla tävling!

ivrigt

god morgon alla!

har sovit som en prinsessa här hos mamma. katterna också skulle jag tro:) molle har lärt sig att gå ut och in i kattluckan.. (den leder bara ut till balkongen och där är dörrarna stängda så han kommer inte längre än så som tur är) han är allt bra modig den där molle! kråkan springer efter mig vart jag än går, har stenkoll på allt jag gör hehe.


inatt kändes det som jag hade moffeklåda. det kliades inte på huden, det kliades UNDER. en moffeklåda är jävligt intensiv och resulterar ofta i rivsår (för mig iaf). men jag har inte tagit något morfin sen jag låg på sjukhuset 4 februari. fy fan vad jag inte skulle vilja spola tillbaka tiden till när jag låg där på kirurgavdelningen.. det är nog mycket möjligt en av mina jobbigaste tider. magen gjorde så fruktansvärt ont, fick morfin intraveröst vilket gjorde att jag tillslut inte kunde kissa (vanlig biverkning på morfin, att man får svårt att kissa). de fick köra upp en slang i urinröret och tappa mig. aldrig varit med om något obehagligare, jag skrek och grät över hela avdelningen. tre gånger fick de tappa mig, när jag sedan kunde börja kissa igen blev jag så glad att jag grät.


jag känner mig ivrig idag, petra och anders kommer ikväll! ska bli såå roligt att få träffa dom igen. eftersom de har fått min novell, och även läst den så kommer vi nog diskutera den en hel del.. om jag känner petra rätt:) de tyckte att novellen var riktigt bra.. att jag skrev på ett målande sätt.. tusen tack!


snart ska jag till vuxenpsyk och träffa min medicinutdelare. fast nu sköter jag medicinen själv men vi skulle träffas och se om det har blivit bättre med vikten, aptit, sömn osv. på tisdag ska jag träffa min riktiga läkare och det ska bli skööööööönt.

adjökendå

när gränsen är nådd

jag tål rätt mycket egentligen.. men när det går över gränsen så är det fan nog också.. men tydligen inte, en gammal kompis jag pundat med förut kom hit idag, för att han inte hade någon annanstans att ta vägen. till en början tyckte jag lite synd om honom, men sen tänkte jag efter, han klampade bara in, väntade inte tills jag öppnat dörren, var beng, gick ut till bilen och hämtade två bagar, jag hade sagt att han fick komma in en liten stund, när jag sedan säger att han ska gå lyssnade han inte. tjatade om att få låna mitt busskort, pengar, om jag hade alkohol hemma. NEJ **** DET HAR JAG INTE. jag skrek att han var respektlös som kom hit när jag varit ren i 8-9 månader, att det var påfrestande för mig att han kom.. en halvtimme tog det för mig att få ut honom. det lustiga är att han inte ens förstod själv att han hade gjort fel och tog för givet att jag skulle följa med honom till bussen. nej tack, hejdå.

jag blir så jävla trött på alla satans jävla egoister..

idag åker jag och katterna till mamma, blir där tills söndag eftersom syrran och hennes karl komme imorgon, ska bli såå skönt. ska tillbringa kvällen åt att läsa om hinduismen (as intressant) och redigera lite bilder och så..
givetvis prata med alexandra också (hihi)

oväntade saker..

natten var tung, jag läste och läste tills mina ögon inte orkade mer. läste ut en bok, läste till hälften på den andra.. sen fick jag panik ångest. grät, svettades, det gjorde ont i mitt bröst, det värkte! böckerna påminde mig hur annorlunda allt vore om jag inte fallit för drogerna, om jag hade fullföljt första linjen jag gick i uppsala.. vad hade jag gjort idag då? jag hade inte suttit här i alla fall.
men jag grät ut min skam, min skam över att ha betett mig som en äcklig lögnare inför familj släkt och vänner. jag grät ut min tacksamhet för att ni har ställt upp för mig trots den personen jag en gång var.
sophie + droger är inte den riktiga sophie, det vet ni. det vet ni!

när jag tillslut blev så utmattad att jag inte orkade vara vaken längre la jag mig på mage, borrade ner händerna under kudden och la huvudet på sidan. tittade på fullmånen genom fönstret. det riktigt lyste.

plötsligt hörde jag molle grymta i vardagsrummet, han kunde inte andas!! han hostade och gav ifrån sig hemska ljud. pulsen gick snabbt upp till säkert 140. jag tände lampan och sprang upp, såg hur han kämpade för att få ut det han hade i halsen. jag försökte öppna hans mun, utan resultat, han knep igen sina käkar så hårt att de inte gick att rubba.. jag stod och skakade, grät och tänkte nu dör min älskling vad ska jag göra?
då, tillslut for en grön plastbit ner på golvet, jag satte mig ner på knä. kände en lättnad jag aldrig tidigare känt, kråkan kom och slickade molle i ansiktet, hon märkte väl att något var fel. och jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv. älskade griskatt!!!!!!!!

så en tråkig sak till, ska undersökas för bröstcancer, flera kvinnor på mammas sida har/har haft det, och generna kan mycket möjligt finnas även hos oss. då mammas kusin fick diagnosen i veckan tyckte hennes läkare att det var dags för även mamma mig, moster osv att testa oss.. så ja, det är säkert ingen fara men det är klart man blir nojig. detta kommer även följas upp med undersökningar lite då och då för att vara säker.

vet inte vad jag ska göra nu, gå ut och röka kanske. har nyss ätit lite grann, är inte rastlös tack och lov!

imorgon ska jag fota frisör ettorna, wish me good luck! jag är så nervös att jag kan dö, tänk om jag gör fel? tänk om sakerna inte fungerar som de ska? tänk om...

ha en fin dag och tack molle för att du lever <3>

när det blåser på månen

Kostymen den skaver

och jag har inte duschat

idag är igår

och idag ska jag sitta kvar

Jag fuskade med mina svar

Den svarta kostymen ska av

Kostymen är inte jag

Kostymen är inte jag

är jag en Astronaut?

är jag en Astronaut?

är jag en Astronaut?

är jag så ensam?

Klänningen skaver

och du

den skyler knappt barmen

Idag är igår

och du ska ta mig härifrån

nu när det blåser på månen

ska du ta mig härifrån?

nu när vi fyllt alla hålen

nu när vi fyllt alla hål är jag en Astronaut...

Skavsår

Ja det är väl så det känns. Magen slits itu och jag vet ingenting om vad som är sant om något. Ställde mig framför spegeln och la en noggrann makeup. Kanske för att tänka på annat och kanske för att få mitt livlösa ansikte att se levande ut. Tidigare rensade jag ut städskåpet och mina mediciner. Det blev en hel påse som ska slängas bort. Får se vad som händer ikväll. Allt jag vet är att jag saknar dig min vän, och jag älskar dig. Och jag hatar dom.

min dag- har inget speciellt att skriva..

vakna, svälja medicinen med jouice, klä på sig och cykla till enen, åka buss till skolan, sätta sig och jobba med hinduism och demokrati, (sen kom skolsköterskan och erbjöd mig ett litet extra jobb nästa vecka (inte betalt dock) ska vara lärare i foto två av dagarna för ettorna och plåta dem inför deras visitkort och sedan ha en lektion till att hjälpa med redigering, fett!) jobba vidare med hinduismen, äta lunch med snälla lärare, jobba vidare med hindiusm, få beröm av rektorn, åka ner på stan, köpa foundation, buss till sandviken, kliva av vid posten och hämta ut tre böcker på bibblan, gå till enen, hämta cykeln, cykla hem. göra rent kattmatskålarna samt kattlådan (pyton) dammsuga och torka golv, äta mat, duscha, upptäcka att jag väger 63,5. glo på fredag hela veckan, läsa bok, se på magnus betnér (=dreggel), läsa bok
nu äter jag mest en baguett och slösurfar.

mensvärk har jag också.

mammas ord

Mitt emellan hägg och syren kom snön, orkar inte bry mig. Låt det snöa. Vad gör väl det om världen är upp och ner. Att snön täcker gröna gräsmattor och blommande tulpaner rör mig inte det minsta. Idag är det dagen D, D’et står för diagnos, diagnosen heter ADD. Så mycket lidande, ångest och djävulskap tre bokstäver har och kan åstadkomma. Den 31/5 fyller min kaosdotter 20 år. Om diagnosen kommit vid 5 års ålder hade våra liv sett helt annorlunda ut. Hon hade sluppit ett brinnande huvud, inte behövt missa studenten med två år. Drogberoende, dåliga relationer, socialfobi m.m. hade inte funnits i hennes ryggsäck. Vi väntar nu på det som fattas i hennes hjärna, likt blommorna som behöver näring behöver min kaosdotter sin näring för att blomstra ut. Måndag den 2/6 åker vi tillsammans till Birgit som ska följa oss till apoteket och lösa ut Concerta. Concerta, denna lilla burk som det lyser något magiskt över viskar ”kom lilla kaosbarn jag tar dig i handen och följer dig ut i livet, vaktar över dig, släcker den brinnande elden i ditt huvud, sänker dina lysräkningar, lindrar dina koncentrationssvårigheter och dämpar oron. Vi ska tillsammans visa alla vad som döljt sig som en varig böld inuti dig. Tillsammans fixar vi det här. Välkommen ut i livet.”

sophie the idol

hm, lite update kanske?

i torsdags tog jag med katterna till mamma, har varit här sen dess.. behövde komma bort från ångesten som finns i mitt sovrum på kvällarna när jag ska sova, jag hoppas att den har hittat en annan plats att etsa sig fast på när jag kommer hem imorgon. annars står jag inte ut.

imorgon och tre veckor framöver ska jag sitta i skolan och skriva på novellen samt göra lite rester som jag ligger efter i. vi har apu och jag valde att sitta i skolan istället.. ska bli skönt. inga störande ljud, bara jag i ett tomt klassrum. awesome!

fick ett intressant mail på flashback idag:

"tja!
Har typ läst dina inlägg i ett års tid, och följt de du skrivit. Vad jag fattar så är du ren nu och de ska du vara så sjukt stolt över!Jag har aldrig hållit på med nåt sånt så jag kan nog inte sätta mig in i de.. men jag ser upp till dig och vad du har uppnått.. var stolt, var jävligt stolt.peace"

och vid ett senare mail skriver han "vet inte hur jag kom in och började läsa dina inlägg, det har varit väldigt intressant och läsa iaf. Och dreggelpaj bilden, haha så störtskön den är.det är som att skriva till en idol det här."

idol... yeah whatever:P

varför blev det så här?

jag har inte haft ångest på ett halvår och nu mår jag så dåligt att jag snart spyr. bröstet känns varmt och klibbigt och jag vill bara att någon blåser kall luft där inne så det känns skönare. när jag försöker sova avbryter mina tankar all avslappning och jag andas otillräckliga andetag, grubblar och det ilar i min mage. det blir inte bättre av att jag vet att jag måste gå upp kl 07 för att gå till skolan. jag _måste_ gå till skolan imorgon. samhäll oxh religion är två lektioner som jag inte har tid att missa. åh vad jag inte vill ligga här ensam nu,


fyfan. torka mina tårar eller blås kall luft in till bröstet..