Manual

Molle börjar detta blogginlägg med att säga:
GOD JUL, HÄR LIGGER JAG OCH ÄR KATTIGAST I STAN.


Ikväll har jag varit med Jenny. Hon fyllde år för några veckor sedan och som present fick hon bestämma en dag då jag skulle bjuda henne på mat och bio. Det har varit en fin kväll. Som vanligt förstår hon mer om mig än vad jag själv gör. Det är skönt. Slipper förklara och tänka så mycket. Hon förstår och berättar hur det är. Tror att Jenny har hittat en instruktionsbok som handlar om hur jag fungerar. Kan inte komma på någon annan förklaring.

Imorgon ska jag pyssla med ett fotoalbum. Jag har valt ut 131 bilder som jag ska bränna ut på skiva och ta med ner på stan och framkalla. Sen ska jag klippa klistra och skriva lämpliga saker till varje bild. Det längtar jag efter.

Jag har sovit hos mamma hela helgen. Skönt har det varit. Nu på kvällen har jag strykt gardiner och pärlat magneter till mig själv, för en gångs skull.


Och jag är så glad att jag inte lever det där äckliga livet längre. Jag är så glad att den där enorma besattheten är borta. Jag kunde göra vad fan som helst för knarket. Sno pengar, gå genom hela Sandviken i snöstorm, sitta uppe i flera dygn och bara vänta, blåsa folk på grejer, ljuga rakt upp och ner för min familj, fixa rent urin av kompisar för att klara mina egna drogtester -inga problem. Jag gjorde allt det där. Igår kväll kom jag att tänka på en av de vidrigaste sakerna som hände när jag försökte skydda mitt missbruk. Jag skulle lämna pissprov och hade panik, jag hade allt möjligt i kroppen och ville inte bli avslöjad. Ringde några samtal och en ytlig bekant som var ren kom över och kissade i ett rör åt mig. Jag tejpade röret vid insidan av låret och stack iväg för att lämna provet. I bilen på väg dit kände jag hur det blev blött och ljummet vid rumpan och på hela baksidan av låret. Jag blev iskall i hela kroppen och det enda jag tänkte var "fan fan fan fan fan". Urinet hade alltså på något vis runnit ut ur röret och ut på min kropp. Jag hade någon annans piss över min hud, över mina lår, på mina trosor, på mina skinkor.. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin har jag känt mig mer äcklig än vad jag gjorde i just det ögonblicket. Jag kände hur världen pekade på mig, skrattade och sa "Fy fan vilken förlorare du är Sophie".

gult vatten

godmorgon.

eller, egentligen vaknade jag halv sex. drömde att tommi hade gjort slut så jag var väldigt ledsen och chockad. men insåg rätt snabbt att det var en dröm. så jag åt några mackor, drack oboy och somnade sedan om.

alltså, mitt kranvatten är GULT? jag minns en gång när jag och "anna" hade snurrat på tjack i flera dygn och skulle dricka vatten.. då upptäckte vi att vattnet var gult då också? fast då visste vi inte om vi var för yra och inbillade oss det, jag vet inte hur många glas vi hällde upp och ställde på bänken för att jämföra nyanser.. men den här gången är jag nykter och nu är vattnet jävligt gult och snuskigt. VARFÖR?

jag har ont i hela truten. jag har munsår i båda mungiporna, jag har en finne på LÄPPEN och jag har ont i käken under där tanden drogs ut, antagligen pga bedövningssprutorna, träffade väl en nerv eller så.

när regnet har slutat ska jag cykla och köpa en jävlans massa godis. ikväll tänkte jag mysas med sophie med film och pizza. sådetså:)

hejsvejs

shit

detta är så sjukt! jag har inte vågat lyssna på the gladiatiors sen 2007. jag har trott att alla låtar skulle ge mig ångest och att jag skulle minnas allt igen. jag älskade the gladiators, the gladiators var det enda vi lyssnade på den sommaren. gick det inte en låt på i bakgrunden så sjöng någon på en eller så hörde vi musiken i våra skallar.

jag vågade lyssna, jag sitter här och ler och sjunger med till dreadlocks the time is now.. ååh. jag nostalgitrippar tillbaks i tiden, ser och känner allt så jävla klart och tydligt: dreads, pipor, stress, fixa piller, möta kranar, ta ut pengar, gå i regnet för att handla stesolid, tacos, konstig himmel i parken, bli inlagd på psyket, soliga dagar i parken, basket, e och l på syra, möblera om lägenheten, ÅH GUD jag minns när vi tog bilen till stockholmstrakten, jag och grabbarna i en fullproppad bil, ALLA rökte holk hela vägen dit och tillbaka inklusive chaffören, hela bilen var helt dimmig och bilarna som åkte förbi tittade konstigt, självklart var the gladiators på även då. piller piller piller, stesolid xanor sobril iktorivil. cityfesten när vi satt bakom tågstationen vid vattnet på en bänk och rökte spliff helt öppet, sniffade poppers och jag tuggade på tio xanor som om de vore godis och jag blev lila i käften, åkte karusell och var helt väck, träffade en kompis och vi sprang omkring längst gävles alla gator i spöregn för att handla svinbilliga dolcontin av en snubbe, på vägen fick jag för mig att det var riktiga renar som stod utanför ett matställe (självklart var det uppstoppade)

ja detta var vad som dök upp i mitt huvud nu. jag vet inte varför jag ler, egentligen borde jag få ångest, men jag får det inte. kanske av den anledningen att om jag inte hade levt det där livet hade jag aldrig varit den jag är idag?

jungfrusil

idag har jag och jenny varit ner på stan och köpt presenten och straffet till min gröna studentfest imorgon. det kommer att bli hysteriskt roligt..

på vägen till systemet träffade jag en gammal polare, det var ganska otäckt -han var så påtänd att man inte ens behövde granska honom för att märka det. hans kropp rörde sig ibland i slowmotion, ibland i kramper, ibland så speedat att jag knappt hann med i rörelserna. han försökte tända sin cigarett, vi gick bakom honom.. han kastade tändaren i väggen och svor för sig själv, sedan vände han sig om och såg mig, och sa "har du tändare? oj..det var knappt att jag kände igen dig först, jag ser ju ingenting! jag brukar ju ha solbrillorna på mig i vanliga fall för att kunna se alla människor, allt går så fort" käkarna hoppade nästan ur led på honom.. jag följde med i hans svängar och skrattade om vartannat med honom, tur att jag vet hur man ska bete sig runt så trasiga människor, han hade nog flippat om jag sagt eller skrattat på fel ställe.. vi fortsatte att prata lite allmänt.. han sa "du ser ut att må bra iallafall" utan att vika sina kolsvarta pupiller från mina normala. han menade det. det kändes konstigt att han menade det.. jag tänkte tillbaks på sista veckan då vi satt i den där kvarten, då jag tittade på när han tog sin jungfrusil, då jag hörde när han sa "jag ska bara testa skjuta i mig en gång, sen aldrig igen", då jag såg hur han sköt i sig den andra, den tredje.. då jag såg hur allt var kört.

flashback

winamp bytte spår till ken - allt går runt och jag hamnade i den där orten igen. i den där orten som jag var i vintern 2005 då allt var så svårt att ta på. då mitt hår var av rosa och vita synthdreads och då jag pendlade mellan raseriutbrott och skumma dvalor.

men just den där låten och den där kvällen minns jag så väl. vi hade rökt gräs, skrattat, legat på golvet, kramats med stolar och dansat till the doors.. sen satt vi i den enormt sköna 120 sängen på rad och sa inte ett ljud till varandra. vi log alla fyra, tittade på samma sak men såg någonting helt annat. allt går runt startades och jag förstod i det ögonblicket att det var exakt så där livet skulle vara, livet skulle kännas. ken rappade med ärlighet "allt går runt i en fet stor cirkel, rulla skunk bara njut va simpel, ta en klunk av den underbara spriten, allt går runt jag är fast i skiten" och jag log. bängheten var som ett stort mysigt täcke över hela mig och allt var perfekt. det var så livet skulle se ut.

utdrag ur dagboken från den helgen

"jaa-a ni, har det helt utmärkt här i ******* kan jag tala om...men jag och ** *** fick sitta på tågstationen och vänta i 1½ timme pga tågförsening osv osv. men sedan kom ***** **** och *****och hämtade oss i bil. kvällen vart seg, men sedan runt tolv kom alla i form, hahaha. ***** chejkade loss på golvet och sammanfattningen löd "en seg början som slutade med bergsklättring på mont everst""OCH INTE NOG MED DEEEET" 300 spänn vart sönderrivna med flit och vi har varit på ikea, öb och käkat på dax idag, mår min mage bra så mår jag bra. smirnoff ice räddade kvällen, och dannes sköna dans, och allas sjuka konversationer om universum och dimensioner. jag garvade så mycket att det slutade med att jag låg på golvet och halft dog. dom har även ris på ica! "alla är paj" stod det skrivet på ****** skriv-grej-på-väggen."

gammal ångest

gottegrisar som ni är så ska ni få ta del av några inlägg från min gamla dagbok, fylld av ångest och djävulskap.

"åh ni kan inte ana vad jag var med om igår, känns som hela bin ladens krig. fick psykos, min första och verkligen RIKTIGA. slog mina knogar blodiga och pratade med lådsas vänner som inte fanns där (fått det intygat idag). sen gick jag ut, med min väska på ryggen, vet inte vad jag skulle. men nycklarna var inne i lägenheten så jag kom inte in, jag försökte prata med folk som satt i bilarna utanför (det satt inte en käft där, tror jag) om att få skjuts till mamma. så jag drev omkring överallt i 3 h... helt väck, utan någon anledning..idag bränns knogarna och är fortfarande lite skärrad."
__________

"sovit 12 timmar nu, det var väl vad jag behövde.stack till sjukhuset igår, o pratade om psykosen och fick remiss till röntgen i gävle, men den var bara stukad och inte bruten..ligger o ser på prison break med mamma nu på morgonen, ska se ett till snart.
Sen drömde jag om *******, det var mysigt, vi trippade på svamp. Han vart helt underbar då"
____________

"hm, styrelsen kom hit och knackade på och påstod att grannarna hade klagat på mig, att jag hade fester osv? haha! värsta jg hört på länge, jag har inte haft fest sen jag bodde på bryggargatan.. så sa dom att det hade suttit en tjej utanför och skrikit en måndagsnatt, förstod direkt att det var jag. det var många som hade hört det. sa till dom att det var jag och att jag hade psykos, men jag menar; vart fan är sverige på väg när ingen ens kan hjälpa mig när jag sitter mitt ute i natten med lite kläder och vrålskriker?:S fyfan säger jag bara.."

__________

"tror fan att jag tuppar av snart! vilket jävla helvete jag har det just nu.låg vaken fan hela morgonen och tänkte på allt skit som är jobbigt, varför jag inte är som alla andra, varför just jag inte kan koncentrera mig på saker och gå i skolan som vanligt folk och vara glad och inte tappa humöret för små skit saker som att någon sitter och visslar bara. hur jag ska palla av att gå klart skolan och om jag ens vill fira studenten tillsammans med denna äckliga klassjävel som inte ens hejar på mig någon gång. jag tänkte på att läkaren sa till mig att det fanns inga tvivel om att jag inte har adhd. alltså är det kanske 80-90% säkert att jag har det.. kommer vara borta i fyra dagar från skolan för att göra utrediningen. hur jag ska klara av fan allt jävla HORHELVETE. "

_______________

"jag drömde att jag rökte och snortade heroin, vaknade i en pöl med svett, nu är jag sjuk. tänk att jag fick riktig at av att bara drömma.tänkte när jag vaknade "schysst, då har jag lite hors så jag överlever veckan" och kollar i fickan på mjukisarna, endast tomrum där då.
jag hatar det här livet.

jag saknar känslan av att bara slänga i mig en massa stavar och bara glida runt och skita i allt.. jag saknar väldigt många känslor men framför allt den. vita substanser är kärlek.."

_____________

"ah jag har då haft 3 yra dagar med bland annat ***** **** och *******:) kul har vi haft det, minst sagt!jag ramlande ner från sängen o slog i ryggraden i sängkanten, ******* asgarvar o säger "köör mig till psyket förfan där här är ju bara för mycket" haha:)

har köpt mig en röd julgran"

________________

"jo jag är väl fortfarande sjukt förstörd från igår, fick panikångest här hemma hos mamma o skrek o grät o sa att jag bara ville knarka mig sönder och samman, slocknade på soffan 18, vaknade 20 och gick upp och la mig, och nu vaknade jag.. känner mig sjukt dåsig.men god jul alla där ute.

nu ska jag göra mig julfin med klänning och sånt..
hahaha ringde ******* nyss.
jag: "vad händer imorgon då?"
*******: "jaaa det är ju den stora frågan"
jag: "jaa det är ju det"
*******: "vad händer imorgon då?"
jag: "jaa det är ju den stora frågan ju"
******* "vi får väl gifta oss då, knarka, äta kex eller bara spela dumma"
hahah yyyyyyrt värre

_______________

"ja jag trodde att hela mitt inre skulle brinna upp idag, har mått som jag vet inte vad hela kvällen, svärt och skrikit på lilla minsta sak som gjort mig irriterad. är så jävla trött på detta liv nu, gå och oroa sig för sina vänner jämt och ständigt och framförallt sig själv. allt går ut på att jaga jaga jaga och sedan ljuga och manipulera, men det är ju trots allt det vi är bäst på. för.. ingen kan ljuga som vi, eller vad tror ni?har hur som helst en sån förbannad ilska som bara vill ut och etsa sig fast i allt och alla..nästan..

träffade ******* idag, satt i hans pundiga bil och lyssnade på musik, så berättade han om en dag då han suttit hemma o babblat i walkietalkies, så hade han sags "nojjan till kojjan kom" tror ni inte någon svarar då?!:D haha tokfan blev rädd o stängde av skiten...


sophie säger: hahaha ringde ******* igår så utbrister han "ÄR DET NYÅRSAFTON IDAG?
***** säger:haha. vad är ni för virrpannor där borta? :D ena dagen slåss ni med kniv, köar med kofot i högsta hugg, virrar runt flaniga på stan, nojjar om nyårsafton osv. sandviken är en skön plats:D

________________

"är på sånt ovärt humör idag att det kliar och sticks i hela kroppen och jag skiftar mellan att gråta och spänna käkarna allt vad jag kan.ja jag fick ett stort jävla utbrott på en psykkärring idag på sjukhuset, hon tyckte att jag skulle lämna urinprov nu på en gång istfället för imrogon då jag har tid, hade ju förfan precis pissat o lämnat prover till HC, så jag blir tokig kutar ut från rummet och smäller i dörren hårt som fan, hon kommer fram till mig när jag sitter och skakar och gråter och jag skriker "OCH DU BEHÖVER INTE ENS KOMMA HIT FÖR DIG VILL JAG INTE PRATA MED" "du behöver inte prata med mig heller" "NÄ DÅSÅ, STICK".

sen åkte jag ner och tog ut min penicillin mot urinvägsinfektion och såg 3 tokhöga jävlar varav en var från na möterna.. avis?jag hatar hela jävla världen idag och vill inte prata med nån ALLS egentligen. är så jävla förbammaa¨å'trfewräpsktgs&# 228;dgjöfdljhfdLÖjhöfdljhöf ldjjhöfdljhhfjlöflödjh "

___________________

"vilka helvetesdagar;<>"Jag har en del saker att ta itu med i mitt liv, men jag börjar redan ikväll... Med att sortera mp3-mappen på datorn...:P"


"en helvetes natt men trots det har jag tagit hand om kråkan som om hon vore mitt lilla barn, har nog nästa bara gråtit och glömt alla dagar. men hur som helst så var jag på akuten pga magen inatt, från elva till 04 var vi där, kom dit helt hysteriskt gråtande o hyperventilerande och det enda dom gjorde var att känna på magen, ta blodprov som jag höll på o dö av, och en voltarenspruta i skinkan, jag hade även urinvägsinfektion igen, så jag får dras med det här helvetet igen, och läkarjäveln kunde inte lägga in mig heller.. skojar du om jag skällde du honom eller? slet på mig jackan o tog väskan och sa fula ord åt honom och sprang där ifrån.

nåja, kråkan leker med sin älskade boll hela tiden men den åker under soffan för jämnan så jag får leka räddaren i nöden och dra fram ficklampan och få fram den. jag älskar dig kråkan.

och jag vill bara avsluta denna blogg med att jag är glad över ert stöd och att ni finns, är så rädd om er; L, A, N, R, N och även M trots våra duster. (Men framför allt min älskade mamma som har gjort så mycket för mig denna vecka, tror ingen annan mamma skulle ställa upp så som hon har gjort, gråter nästan bara när jag tänker på det..., tack mamma jag älskar dig,tack.

och jag grät och applåderade när Nina på west end star vann, hon är min stjärna, min idol, jag ska bli som dig en dag, en dag ska jag också bli något bra... bara jag klarar av den här början av livet först. det här vart långt, puh... ta hand om er alla.. we can be heroes, forever and ever..."

"jag fucking hatar det här livet!! orkar inte ett skit mer, alla jag börjar fatta tycke för lämnar mig, alla! på ett eller annat sätt, även om det är på ett bra sätt så lämnar de mig iaf, oavsett om det är behandlingar, avgiftningar eller uppsägd bekantskap.. nu gråter jag, jag gråter och gråter, hela kroppen värker och bara jag vet varför.

Why is she ashamed?
Not the one to blame
The white line on mirror glass
Invites
To more drinks
More sex and drugs more figh

ttänk om allt var annorlunda, jag känner mig som en påse med skit rent ut sagt, helt förstörd, det kanske inte syns, men det känns! orkar inte mer, jag vill också vara bra på något, jag vill också vara en bra förebild. men istället är jag stämplad som narkoman och lär lämna pissprov en gång i veckan, det är för fan förnedrande. dessutom har jag antagligen en sjukdom som heter ADHD som jag kommer få arbeta mycket med när utredningen är över, alltså; ännu mer mediciner och nä nu ger jag upp..äckliga jävla helvetes liv.det jag vill, det jag verkligen vill nu, är att skjuta i mig horse i venen, luta mig tillbaks och känna de orgasmliknande känslorna i kroppen.. men det är ju bara vad jag vill, det. hepårä"

långt

en gammal att to do lista som vi skrev våren 2007. vi måste ha varit bortom all kontroll då vi till och med skrev upp att vi skulle flöddra, så vi inte skulle glömma bort det liksom. sjukt sjukt!

denna bild är tagen i samma veva och det känns så jävla långt bort.

återvändsgränd

den där förbaskade mappen som ligger och skrotar på min dator med så mycket som 3 472 bilder i, har jag undvikit i några månader. jag har inte vågat öppna den helt enkelt. i den mappen ligger skalet på mitt tidigare liv.. bilder, det ytliga, de olika maskerna som jag bar.

jag har nu öppnat mappen och tittat igenom allt. min lägenhet pryddes ofta av kläder som polare glömt, ölburkar, olika pipor runt spisen med en överfull askopp, miljontals skor i hallen och jackor jag aldrig tidigare sett, digitalvågar, beska dofter i köket från diverse freebase, foliebitar, en och annan spruta, lipsyl, vattenglas, kreditkort, glasskivor, sugrör, redline-påsar och framför allt -en tjock dimma som egentligen var väldigt osynlig.
min lägenhet var alltså ett tillhåll -mät upp tjacket, dela pillerna, skjut i dig, rök holk, drick öl, fördriv tiden, ta överdos, ligg och nodda, klia dig och spy på min toalett, berätta dina hallisar och flumma runt hur mycket du vill.

det var inte alltid så här, i perioder var jag för mig själv, med anna, med drogfria kompisar (så gott det gick) allting handlade om perioder -droger i perioder, kompisar i perioder. förändringar hela tiden. en rastlös själ måste ha ombyte och variationer..

skavsår.

-"sophie kommer du ihåg när vi satt i bilen på väg hem från arlanda? du var så trött och jag var så rädd"
-"vad var du rädd för?"
-"jag var rädd för himmelen, den såg ut att aldrig ta slut, den blandades ihop med horisonten"

-"jag är så rädd sophie, ibland tror jag att du fortfarande ska väcka mig" han grät med en darrig skör pojkröst och jag svarade
-"jag har också haft psykos, jag irrade runt mitt i natten, slog mina knogar blodiga och skrek på bilar i min ensamhet, men jag vet att jag aldrig kommer tillbaka dit. för det var förut! det är bara ett minne som ligger kvar och skaver, jag kommer aldrig att få uppleva just det igen" och våra tårar blev en mix av trygghet trots att vi var flera evigheter ifrån varandra.

puh...

det är så svårt att komma ihåg allt som har hänt, angående mitt skrivande. så jag har försökt att göra en överblick på hur det har sett ut (i korta stödords-drag)

Mars 2007 Kommer hem från avgiftning
Mars 2007 Tänder på
April 2007 Tjackrace-period och en vän från avgiftningen dör
Maj 2007 Relativt lugn period, bal med Jenny och jag knaprar stesolid vid middagen. Testar subutex och finner mitt livs kärlek. Fyller år, påtänd och har klåda på kalaset.
Juni 2007 Skolavslutning, jag stannar hemma och snortar sub. Resten av månaden är en subutex period. Ligger mest i sängen och spelar tv-spel med Anna. Äter även lite benzo då och då.
Juli 2007 Benzo och stilnoct period. Jobbar alltid påtänd. Blir även inlagd på psyk 3 vändor i Juni/Juli. Ligger ofta i parken och är subbad.
Augusti 2007 Benzo, subutex och stilnoct period, jobbar som fotograf, helt väck.
September 2007 Anna och jag åker till ***** snortar sub på tåget och ser på Håkan Hellström.
September 2007 Anna jag ***** och **** åker till Afrika med 2c-b
September 2007 Jag får psykos av Stilnoct, blodiga knogar, skriker på bilar och åker taxi helt förvirrad till Järbo, mamma och pappa fattar ingenting, Resten av September röker jag cannabis
Oktober 2007 BIG utbildningen, går på subutex
Hela oktober är en subutex månad och jag praktiserar på dagis, har med sub på praktiken.
November 2007 är också en lång sub-period.
November 2007 Anna och jag på Tiesto, köper tjack och snortar på toan, dansar i 4 timmar.
December 2007 Får formulär om ADHD
December 2007 Anna och jag på kultiration, subbade
December 2007 Roppar & T period, nojan till kojan kom, gröna parlinotomtar och iktorivil Januari 2008 Inlagd 5 dagar på Gävle sjukhus pga magsmärtor
Januari 2008 Cannabis veckor
Slutet på Januari börjar helvetesveckan med rökheroin, roppar, överdosering av tramadolpulver.
Februari 2008 Inlagd på Gävle sjukhus igen
Februari 2008 Slutar knarka.

minnen av tårar.

just nu känns det så skönt att gråta. jag klämmer ut tårar som färgas kolsvarta av gårdagens mascara. tittar man noga på tårarna kan man se hur mitt förra liv såg ut.

i den tår som klättrar ner längst min kind just nu står jag ute på gatan en sen höstkväll. jag lämnade min lägenhet, har rycksäck på ryggen med brevpapper och ficklampor i, jag har ingen jacka på mig, inga nycklar med mig. jag kommer inte in genom porten. jag slår mina knogar blodiga mot den gula betongväggen som omfamnar allt som de andra inte ser. jag knackar på bilarnas rutor som står parkerade, undrar varför ingen släpper in mig, jag ser ju att de sitter där inne och trycker.. jag skriker "SLÄPP IN MIG" och går till nästa bil, drar i dörren, sliter, skriker..

sen höstkväll och jag fryser, blöder, är på botten och krälar..

dörren om vad?

gud vad allt svänger, jag hinner inte med! karuseller som aldrig stannar. som att jag går i ett hus som har tusen dörrar, jag öppnar en.. och kommer in till ett rum med en viss känsla, går ut, öppnar en ny dörr, får nya intryck och sinnesstämningar. allting går runt, omställningar hela tiden, från lugn, till stress, från glädje till aggression, från harmoni till myrornaskrig -på bara några få sekunder. det blixtrar till i huvudet och jag är plötsligt i en tvärtomkänsla.

just nu har jag tydligen öppnat dörren som handlar om droger, mest om benzo och sub. mest om tillbakablickar. mest om den soliga dagen i parken då jag och anna hade tagit lite för mycket sub, solen stekte mot våra opiatkroppar.. halva våra ögon var öppna, vi gick sakta, med hängande huvuden, som förlamade hem till mig.. vi spydde varannan meter, när vi kom hem spydde vi ännu mer. sen la vi oss i min soffa, noddade till sjukhuset som gick på trean och kliade oss. jag minns exakt den där vågiga känslan i kroppen, den som pirrar till lite ibland och som känns som ett tryggt, varmt, underbart, mysigt och skönt täcke.

snart öppnar jag en ny dörr. jag vet inte vilken ännu. men något jag vet är att jag kan hantera drogsugen som kommer. jag hanterar det genom att skriva om dem. det är mitt sätt.. som fungerar!

så långt bort..

jag fick just några bilder mailade till mig. bilder från den tid jag knappt minns -med kolsvarta ögon, nöjda fejkade leenden med en ångest uniti som jag maniskt försökte dölja, förvirrade blickar, lögner, bortförklaringar och sluddriga meningar. hej 2006 och 2007. det var längesen vi sågs.

jenny och jag pratade om denna tid för några veckor sedan. vi satt i min soffa och hon tog mig tillbaks till vintern 2007. så här såg en typisk dag under den tiden ut (tagit från min dagbok):

"jag har flöddrat bort mitt minne från hela den här veckan, fick sitta och fråga L i minst en kvart om saker vi har gjort, vilka vi har varit med, vad vi gjorde förra helgen, när vi åt vad och vem som sa vad. L blev nog lite trött på mig där ett tag, när jag frågade samma saker hela tiden, eftersom jag fortfarande inte kom ihåg efter L har förklarat minst 3 ggr redan:] well. jag är väl så som jag förtjänar.

men dagjäveln har inte varit så jävla bra, eller jo, till och från iofs. mådde jävligt super imorse, pratade som en väderkvarn och dansade omkring för mig själv och kikade sedan på lägenheten som jag och en vän ska flytta in i, kanske;] men gud så kär jag blev i den..

nåja.hemma hos mig sedan rasade allt bit för bit, A sa lite dumma saker som jag tog väädligt illa upp mot, jag borrade ner mig i huvan och sa "sluta" minst tre gånger, sen gick det inte längre, jag grät, det kändes som nålar i bröstet. hade jag inte haft de 3 personerna här i det tillfället så hade jag, jag vet inte. för det var en sån stor panikångestattack som var på väg att komma och den hade jag triggat upp på ett eller annat sätt även om A inte hade varit med eller så. men han bad mig om ursäkt, och det var inga personpåhopp, han kurade ihop sig med mig, båda hade abstinens men han torkade mina tårar och lekte med mitt hår.. pussade mig på fingrarna och kinden, tack..

jag och A har varit riktigt allmänt knarkiga mot varandra hela dagen, avtändningen att skylla och abstinensen, det enda som har sagts är typ:
"S, ring och hör med D om han kunde fixa dos"
"Jag har ringt hela dagen, det är inte så lätt"
"MEN DOM KOMMER BARA BLÅSA OSS"
"neeej det är inte D´s fel, det är kranjävlarna som är själva grejjen"
-sen blir vi lite sura mot varandra ett tag. för att sedan ropa på varandra och börja kramas för att det hela antagligen har löst sig. sen blir det samma visa 45 gånger om igen:)vi pratar alltså bara om knark:] haha

märkte många gånger att jag fick overklighetskänslor, men brydde mig inte så mycket, kunde inte resa mig upp för då svimmade jag. ingen aptit, ja rubbet som vanligt men det är vad man förtjänar.sen helst plötsligt visste jag inte om jag levde ens en gång. pratade osammanhängande med alla och tappade bort mig i meningar, en äcklig pirrande känsla i magen som jag inte alls tyckte om,låg i sängen och A höll om mig, kallsvett..ångest..abstinens...kärlek...diffe...dåtid...nutid...sorg...lycka...minnen...framtidsdrömmar...allting snurrar runt.."

det blåa huset och burken med nymålat och tvättmedel i

jag tycker inte om kvällar. jag längtar alltid efter mamma och pappa, får en klump av obehag i magen. vill tillbaks till min barndom..

till det blåa huset på maltvägen med så många rum att man tappar räkningen. i det huset var jag en virvelvind, jag tog sats och slängde mig handlöst från sängen och hängde i taklampan bara för att se om den höll (det gjorde den) jag hällde iskallt vatten i mammas öra när hon för en gångs skull la sig för att vila (jag behövde aktiveras konstant och hatade att vara ensam) jag la mig i stora djupa vattenpölar, blev blöt från topp till tå bara för att se om jag kunde flyta (det kunde jag inte), jag klättrade i bokhyllor, slog sönder mammas finaste prydnadssaker när jag kutade omkring som det bokstavsbarn jag var/är. när min syster och hennes pojkvän sov på mornarna satte jag mig i ofta trappen och kastade hårda leksaker ned för stegen i hopp om att de skulle vakna av oväsendet och komma upp till mig (jag ville att alla skulle vara vakna, att det skulle hända saker hela tiden),

jag var aldrig någonsin på mitt rum när jag var liten -hatade att sitta där inne, fann ingen mening alls i att vara på ett rum ensam, inte ens för att sova (under hela tiden vi bodde i det blåa huset sov jag med mamma och pappa) jag minns hur det luktade i deras sovrum, nymålat och tvättmedel.

dagen då vi flyttade ifrån huset stod vi alla på tomten och ordnade med kartonger som skulle in i flyttbilen, jag sprang in i huset, förbi den långa hallen och hittade en burk som jag öppnade. jag rusade in till sovrummet, drog burken längst panelen och tapeterna, drog så hårt att det blev märken på väggen. min gula klänning blev böljande och vågig av vinden som for förbi när jag skenade fram och tillbaks i det tomma, ekande rummet som en gång var fylld av oss. jag stängde burken snabbt i hopp om att lukten inte skulle försvinna.. att det skulle stanna kvar för evigt. jag undrar vart den burken är idag..

nu vill jag resa tidsmaskin och spela budget med pappa i köket
nu vill jag resa tidsmaskin och bygga stora snöhästar med jonas
nu vill jag resa tidsmaskin och höra mathilda säga att det är stark saft!
nu vill jag resa tidsmaskin och leka med dagbarnen
nu vill jag resa tidsmaskin och gå promenad till gulf med zigge och mamma för att köpa magnum inför rederiet som gick på torsdagar
nu vill jag resa tidsmaskin och gunga i lekparken bakom klaras lägenhet med petra

och nu vill jag resa tidsmaskin och få vara med mamma och pappa hela tiden..

spikar och grodyngel

jag ligger under ett varmt täcke och jag är väldigt jätte trött. så där trött som man bara blir ibland (i alla fall jag) då ögonen åker igen av sig själv. då undrar väl ni, men varför sover du inte sophie? nej, jag vill njuta av att känna den här tröttheten, det är inte ofta jag får göra det, känna mig avslappnad och lugn..

jag har fula blåmärken över kroppen, ett stort lila på knät, ett i armvecket efter allt slit med kanylen och blodprovet idag, ännu fler längst smalbenet och ett på höftbenet, varför är jag så känslig? minsta lilla slag mot huden och det blir blåmärken..

varför vet jag inte men jag kom just att tänka på alla underbara dagar jag hade i min sommarstuga som liten, jag och mathilda gjorde allt möjligt där. vi sprang barfota på daggfuktigt gräs, plockade färsk potatis ur landet, målade stora stenar i blå färg, plockade vita, lila och rosa lupiner, vaktade fågelboet i den lilla björken, fångade grodyngel vid vassen, slog ihjäl en gädda med en paddel, badade vid klipporna, vi var rädd för björnar när vi skulle gå ut på kvällarna och rädd för ormar som skulle bita oss i rumpan när vi gick på dass, vi låg under stickiga filtar och lyssnade på elden som sprakade i spisen, vi satt nakna på gräsmattan och åt makaroner ur rosa skålar, en gång trampade mathilda en spik rätt igenom foten när vi lekte, man försökte få över mathilda i en tältsäng eftersom hon inte kunde gå och behövde åka till sjukhus.. jag skrek, kände mig avundsjuk och gnölade "JAG SKA LIGGA I TÄLTSÄNGEN". jag förstod inte att hon behövde ligga i den, jag förstod inte att hon hade ont. jag hoppade upp i sängen innan mathilda hade hunnit komma dit, jag var arg, jätte arg! sedan var det väl någon som fick ner mig från den.. jag vet inte, tycker det är ett rätt roligt minne, kommer dock inte ihåg det själv, mathilda har berättat det för mig.. redan som tidig fyra åring var man egoist alltså haha!

det ska väl även tilläggas att vi (jag) aldrig kunde spela spel av olika slag, så som krocket, boul (hur det nu stavas), brännboll osv. då jag aldrig någonsin hade tålamod för sånt.. det enda jag klarade av var att kasta pil, eftersom att vi aldrig satte upp några speciella regler för det, det var bara att sluta kasta när jag kände för det. det jag däremot hade tålamod till vad att bada, jag och mathilda kunde vara i vattnet i evigheter, jag kände mig lugn, fri och avslappnad..

nåja.. nu ska jag äntligen sova, behövde skriva lite.

dessutom jobbar jag på en ny design till bloggen, märks när det är klart:)

godnatt!

hej!

om jag var tvungen att vara med en och samma person, dygnet runt i ett år, så skulle jag välja marcus birro. behöver inte säga så mycket mer än det.

idag har jag städat i mina garderober, lagt in mina slitz, moore, FHM och kingsize samlingar i ett skåp, vikt täcken så luften blev täckt av dun och andra luddiga saker, har hittat en påse där det låg material i som jag använde under tolvstegsbehandlingen samt det allra första utkastet av kaosflickan som jag skrev för hand på skrivarlägret.

just nu lyssnar jag på en ettrig borrmaskin som hörs från någons lägenhet, det låter ganska jobbigt men jag bryr mig inte.

jag längtar tills imorgon bitti då jag ska hälsa på på tolvsteg.. jag kommer säkert få flashbacks från min tid där i sommras..
jag brukade ställa klockan på 07.45 gå till behandlingen 08.30 under en lysande sol med stark värme, jag brukade ställa mig och röka utanför innan jag gick in, som någon slags ritual, alla gjorde så och det var mysigt.. att små prata, få vakna till liv, för att sedan gå trappan ner till allvaret (som faktiskt gav mig mycket skratt och glädje också) , kaffe och plastmuggar, bruna skinnsoffor, listor och AA böcker, knarrande stolar och bord av ek, trötta ögon, tuggumin och hej jag heter sophie och är narkoman.

hej sophie.

brev

gick igenom all material till självbiografin, journaler, anteckningar, blogginlägg, mammas dagbok, brev och bilder. då hittade jag detta, i ett fack i mammas kalender, ett brev jag skrev från avgiftningen till mamma:

"Self Helpkliniken 17/03-03 kl 09.15

Hej Mamma.
Förlåt för alla gånger jag har varit elak, irriterad och få ordig. Men jag börjar nog komma ur den perioden, så känns det. Tack till ditt brev, har läst det flera gånger om och hjärtat blir varmt varje gång. Tack. Jag vill bli hon som var öppen, kramig och lätt till skratt igen. Men nu är jag en lång bit på vägen att bli det. Jag vill också ge dig nobellpriset för världens bästa mamma. Du ställer alltid upp, vad det än gäller. Imorse vaknade jag 07 av att jag grät, hade drömt om blod, Jocke och någon drog. Det var hemskt och då ville jag bara hem mer än vad jag vill nu. Jag har svårt att be om ursäkt och tacka för saker men jag ska verkligen göra mitt bästa för att kunna göra det enklare i vår relation. Önskar bara att pappa kunde bry sig lite mer. Hade jag gått på heroin hade han väl inte sagt ett knyst om det heller. Vill att han ska öppna sig mer. Men det var oväntat att han ringde igår.
Har i alla fall en underbar patient här som heter **** och han är min skyddsängel. Trivs otroligt bra i gruppen. Så finns det en kille som heter ***** och ser sjuksköterskor bära in olika lik till honom. Här hör då inte han hemma. Men man kan inte göra annat än att skratta åt honom. Hur mår Siv och vad säger släkten osv om att jag är här? Svara gärna på brevet, ska vila nu.

PUSS ÄLSKADE MAMMA
/Sophie, ditt hopp, din tro, din kärlek."

går inte.

ögonen är öppna, de är i nuet. de ser uppdruckna vattenglas, gamla tuggummipapper och lite katthår i soffan. efter ett tag suddas allt materiellt bort, ersätts av små små fragment som jag inte kan röra på, jag vill ta! jag vill känna! jag vill minnas! jag vill så mycket hela tiden och det kanske är det som är.. fel? mina ögon drunknar bland drömmar och förflutna minnen och jag kan inte göra någonting åt det. jag kan inte placera dit nya vägar att gå på, jag kan inte avstå från vissa saker jag har gjort, jag kan inte låta allt jag inte lät hända då -hända nu. det är försent. fast, utan dessa motgångar jag har gått igenom skulle jag inte vara den jag är idag. jag vore någon annan galenpanna om allt inte hände.

Tiesto

Sitter på bussen hem nu. Victor och jag har sprungit i lite affärer och jag impulsköpte två tröjor. Nu för tiden går tiesto hett i mina hörlurar. Även i detta nu. Låten love comes again spelas högt och jag tänker mig tillbaks till tvåtusensju då jag och linn såg honom live. Det var så sjukt mäktigt! Dansade konstant i tre fyra timmar. Dock pga tjack. Men nu har jag insett att jag inte behöver vara i kemisk obalans för att kunna släppa loss, ha kul och dansa. Med detta vill jag även komma fram till att jag hemskt gärna vill åka på monday bar kryssningen i mars. Det är synd att knappt någon av mina vänner inte gillar att dansa till techno. Är det någon där ute som vill följa med mig, säg till! Biljetterna släpps imorgon och man måste vara snabb på att köpa för de kommer ta slut fort. Nu blir jag åksjuk och det sista jag vill säga är - the wackness är världens fetaste film med det fetaste soundtracket. Tanka ner genast alla där ute and go back to the 90 's. För övrigt mår jag väldigt bra. Trots soffsovning och rubbad sömn. Puss på er alla. Tack för att du är tillbaks i mitt liv T.

hej

kom precis till skolan. jag har sovit helt sjukt konstigt inatt. debatten på tv 4 igår kväll fick mig upp i varv minst sagt, och bättre blir det inte av att jag måste sova på soffan OCH att min otroligt dryga granne hade fest.. mina tankar var som atombomber kan man säga..

i tisdags träffade jag min gamla skolsköterska. det var ett trevligt återseende. vi satt och pratade en lång stund, pratade om hur jag var förut.. hon sa "vi kunde sitta och prata så här som vi gör nu, fast inte riktigt lika, du var mer instängd, och plötsligt kunde det bara svartna för dina ögon utan att något hade hänt" ja, så var jag förut, arg arg arg på hela världen! så förbannad att det syntes på mina ögon när de svartnade. jag vet inte ens vad jag var arg på, kanske på mig själv. kanske på någonting annat..

behöver jag säga att jag är grymt trött?