mario. när jag går förbi dagiset eller sitter på min balkong och blickar ut mot gården där du leker så tänker jag på dig. du och jag connectade på ett konstigt vis. du var min favorit -kom alltid med boken under armen i hopp om att jag skulle läsa för dig, satt alltid bredvid mig när vi skulle äta lunch, du sträckte dig efter min hand och ville dansa till trazan och banane i kuddrummet.
jag har sån ångest över att jag inte ens sa hejdå till dig.. jag bara lämnade allt. och jag skäms och hatar mig själv när jag tänker tillbaks på att du kände på min jackficka, tittade på mig och frågade vad det var jag hade där i.. när sanningen var att jag hade med mig mitt sub och rakblad till praktiken.
jag skäms och jag var bara tvungen att bikta mig.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar