det känns som att jag har blivit starkare av denna midsommar helg med släkten. det har varit helt perfekt trots att jag trodde att mitt tålamod skulle ställa till det rejält.
min mosters man är så snäll, han såg i mina ögon på en gång att jag var ledsen över att tommi inte kunde komma.. så han gjorde sitt bästa för att aktivera mig med diverse saker "spring och torka av stolarna sophie, jag vill ju att du ska få något annat att tänka på" eller så var det "kom, följ med mig ut så tar vi en cigg och snackar lite, jag tycker synd om dig idag förstår du" det var nog inte bara hasse som såg på mig att något inte var som det skulle, det gjorde alla när jag tänker efter.
på kvällen i fredags hamnade jag och pär i ett samtal om healingen han gav mig, och jag var bara tvungen att få ventilera om min upplevelse som jag hade tillsammans med tommi. jag ville höra pärs åsikt om vad det var som hände med mig.. "personkemi sophie" sa han.. jag fortsatte "ja men det var som att våra själar möttes! det var helt magiskt" han nickade instämmande och sa "ja, du som aldrig någonsin har kunnat slappna av har nog äntligen hittat någon som du kan göra det tillsammans med". under samtalet låg något under ytan, något stort som inte går att förklara, pär hade svaret för det såg jag i hans ögon. personkemi och avslappning är inte det enda som ligger bakom upplevelsen, det vet jag, det vet tommi, det vet pär.
imorgon ska jag få ett telefonnummer av min kusin.. ett nummer som går till ett medium. jag vet inte riktigt vad det är jag vill, något är det i alla fall och mediumet ska få hjälpa mig att komma på vad. det är ungefär som att jag går och bär på ett svar, ett stort jävla svar som kommer att betyda mycket för inte bara mig utan för många andra också, det känns som att jag bär på något helt enkelt, som inte är av denna värld, eller som inte denna värld förstår. det är så stort att jag knappt vet vad jag pratar om men något är konstigt i min kropp!
min kusin har varit hos mediumet och blivit spådd, det hade varit så vansinnigt mycket som hade stämt in som mediumet inte skulle kunna haft en aning om. jag tänker träffa henne och se vad som händer. såklart återkommer jag om det senare.
vi har pratat om livet efter döden i helgen. jag har aldrig sett skräck i pappas ögon tidigare men när vi kom in på detta ämne blev hans ögon konstiga, han sa:
"det värsta en människa kan höra är ordet fruktan"
jag tror att han kan ha rätt, det låter så hemskt att jag vill blunda och hålla för öronen. jag får panik när jag tänker på att jag ska dö en dag. jag ska DÖ! allt jag har byggt upp kommer antagligen att försvinna och det gör mig så jävla förbannad. har jag gått och kämpat för ingenting? jag vet inte riktigt vad som händer efter att jag tagit mitt sista andetag men det jag VILL TRO är att jag kommer att bli en existens, att jag kommer att finnas överallt och känna total lycka, det skulle inte finnas tid, yta eller någonting. jag skulle bara vara existensiell.. min själ skulle leva vidare och på något sätt skulle man träffa alla som också är på den andra sidan.
detta är vad jag vill tro, sedan vad jag faktiskt tror är att det kommer att bli svart, det kommer inte att vara något över huvudtaget -det är det som är det jävligaste.
det kommer att bli hejdå-alla-sophies-myror-i-kroppen-och-myror-i-huvudet-och-brinnande-tankar-och-intensiva-känslor-nu-finns-ni-aldrig-någonsin-mer-och-kan-inte-längre-vända-upp-och-ned-på-dagarna-för-nu-är-sophie-DÖD-och-kommer-aldrig-någonsin-att-bli-någonting-annat-heller!
min mosters man är så snäll, han såg i mina ögon på en gång att jag var ledsen över att tommi inte kunde komma.. så han gjorde sitt bästa för att aktivera mig med diverse saker "spring och torka av stolarna sophie, jag vill ju att du ska få något annat att tänka på" eller så var det "kom, följ med mig ut så tar vi en cigg och snackar lite, jag tycker synd om dig idag förstår du" det var nog inte bara hasse som såg på mig att något inte var som det skulle, det gjorde alla när jag tänker efter.
på kvällen i fredags hamnade jag och pär i ett samtal om healingen han gav mig, och jag var bara tvungen att få ventilera om min upplevelse som jag hade tillsammans med tommi. jag ville höra pärs åsikt om vad det var som hände med mig.. "personkemi sophie" sa han.. jag fortsatte "ja men det var som att våra själar möttes! det var helt magiskt" han nickade instämmande och sa "ja, du som aldrig någonsin har kunnat slappna av har nog äntligen hittat någon som du kan göra det tillsammans med". under samtalet låg något under ytan, något stort som inte går att förklara, pär hade svaret för det såg jag i hans ögon. personkemi och avslappning är inte det enda som ligger bakom upplevelsen, det vet jag, det vet tommi, det vet pär.
imorgon ska jag få ett telefonnummer av min kusin.. ett nummer som går till ett medium. jag vet inte riktigt vad det är jag vill, något är det i alla fall och mediumet ska få hjälpa mig att komma på vad. det är ungefär som att jag går och bär på ett svar, ett stort jävla svar som kommer att betyda mycket för inte bara mig utan för många andra också, det känns som att jag bär på något helt enkelt, som inte är av denna värld, eller som inte denna värld förstår. det är så stort att jag knappt vet vad jag pratar om men något är konstigt i min kropp!
min kusin har varit hos mediumet och blivit spådd, det hade varit så vansinnigt mycket som hade stämt in som mediumet inte skulle kunna haft en aning om. jag tänker träffa henne och se vad som händer. såklart återkommer jag om det senare.
vi har pratat om livet efter döden i helgen. jag har aldrig sett skräck i pappas ögon tidigare men när vi kom in på detta ämne blev hans ögon konstiga, han sa:
"det värsta en människa kan höra är ordet fruktan"
jag tror att han kan ha rätt, det låter så hemskt att jag vill blunda och hålla för öronen. jag får panik när jag tänker på att jag ska dö en dag. jag ska DÖ! allt jag har byggt upp kommer antagligen att försvinna och det gör mig så jävla förbannad. har jag gått och kämpat för ingenting? jag vet inte riktigt vad som händer efter att jag tagit mitt sista andetag men det jag VILL TRO är att jag kommer att bli en existens, att jag kommer att finnas överallt och känna total lycka, det skulle inte finnas tid, yta eller någonting. jag skulle bara vara existensiell.. min själ skulle leva vidare och på något sätt skulle man träffa alla som också är på den andra sidan.
detta är vad jag vill tro, sedan vad jag faktiskt tror är att det kommer att bli svart, det kommer inte att vara något över huvudtaget -det är det som är det jävligaste.
det kommer att bli hejdå-alla-sophies-myror-i-kroppen-och-myror-i-huvudet-och-brinnande-tankar-och-intensiva-känslor-nu-finns-ni-aldrig-någonsin-mer-och-kan-inte-längre-vända-upp-och-ned-på-dagarna-för-nu-är-sophie-DÖD-och-kommer-aldrig-någonsin-att-bli-någonting-annat-heller!
ush. ångest
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar