Kära, jävla ADD

Till och från så hatar jag mig själv. Hata är ett starkt ord men jag verkligen hatar mig själv -Hur mitt humör svänger, hur tålamodet vänder upp och ned på mina dagar och hur intensiva mina känslor alltid blir.

Jag vill inte ha ADD. Det är det jobbigaste som finns. Jag vill bara reparera den del av min hjärna som inte är som den ska. Jag vill laga mig själv. Jag vill inte ha en sjukdom, jag vill inte ha ett funktionshinder, jag vill inte ha ett handikapp. Jag vill vara frisk. Jag vill ha ett balanserat humör, jag vill kunna kontrollera mina känslor, jag vill kunna gå ut utan att strukturera upp tider och bli rastlös, jag vill kunna göra spontana saker på andras villkor, jag vill kunna sova om nätterna, jag vill ha ett huvud utan brinnande tankar och paranoior, jag vill kunna känna mig nöjd, jag vill kunna vara i ett mellanläge istället för enbart av och på, jag vill kunna hålla mig lugn istället för att bli fly förbannad, jag vill kunna leva utan humörsvägningar, jag vill kunna leva normalt.