skillnaden

jag tror att det är glädjetårar som faller. för det faller och faller och faller och det känns bra. jag har lycka i varje millimeter av min kropp. och tårarna bara faller -av lättnad, av lycka, av glädje, av överlevnad, av kamp, av dig, av "ÄNTLIGEN".
den här sommaren kommer att bli den bästa.

igår satt vi på tågstationen, på samma bänk som 2006:

"nu känns det så där nära igen. det känns som att jag sitter på tågstationen bredvid honom den där varma fuktiga junimorgonen. vi höll handen, han lutade sitt huvud mot min axel och vi lyssnade på kent ur min urusla mp3-spelare. vi rökte cigarett på cigarett och väntade på mitt tåg som skulle ta mig hem till allt som var annorlunda..inga ord behövde sägas, allting var så perfekt. vi lyssnade bara på jockes texter och drömde oss bort fast ändå inte. för vi var ju i drömmen, i alla fall jag.. en man kom fram och frågade om han fick ta en cigg i utbyte mot en corona, vi tackade och tog emot. vinden fläktade skönt på våra bakiskroppar.. och där satt vi, sommaren 2006 med underbar musik i våra öron, med en underbart pirrande känsla i kroppen och med en rätt så ljummen corona i handen. men det gjorde ingenting. allt kändes bra just då"

det kändes så konstigt, det var 3 år senare, samma bänk, samma sophie och tommi. men ändå var allting så annorlunda. allting är så annorlunda. total omvändning. på ett väldigt positivt sätt. tiden är rätt nu! jag älskar dig!