#Orkarinte

Har världens jävla huvudvärk och äntligen vet jag vilka som är mina riktiga vänner.
Det var allt från mig.

Herr och Fru Landström i Las Vegas

Knepar och knåpar med diktsamlingen. Just nu är det 13 dikter. Men jag har SÅ mycket mer att berätta, men jag hinner inte skriva mer dikter för deadlinen är på måndag. Måste spendera denna tid åt att ändra på formen, ordningen osv. Men det är två dikter till jag vill klämma in, en som ska heta Imploderar som är fortsättningen på Exploderar samt en dikt om där min drogfrihet speglar sig och när jag fick min diagnos. Jag funderar starkt att gå ett år till på Västerbergs Folkhögskola men gå kursen "skriv färdigt din roman" som är på distans och göra en poesi roman av Myrornas krig. Det tror jag passar mig utmärkt.

Och mina vänner Mia och Roger är nu Herr och Fru Landström i Las Vegas. (Låter som en riktigt skön filmtitel) Grattis kära ni! Jag är så glad för eran skull! Helt rätt att dra iväg till USA och gifta sig i Las Vegas!! Ni är bäst! Ni förtjänar det bästa!!!!! :)

#Här tar det stopp

Angående vänskap: den är väl förfan ömsesidig och inte ett GÖRA-SJÄLV-PROJEKT?

Fuck you.

#2009

Det har varit ett bra år, rättare sagt: Det har varit det bästa året hittils i mitt liv. Jag tog studenten trots att det blev två år försent. Jag fick fina betyg trots att jag har varit sjukskriven på halvtid, knarkat, skolkat och haft mina svårigheter med diagnosen. Jag kämpade på och gav mig fan på att jag skulle fixa det. Och det gjorde jag. I Februari firade ett år som drogfri tillsammans med äkta vänner.
Sedan kom pärlorna och måleriet in i mitt liv: Det blev MIN grej, som jag kände mig trygg med och som jag kunde hantera utan att ha vägledning från någon annan. I Maj gjorde något som kom att förändra mitt liv helt (till det lyckligaste jag känt i mitt liv). Jag åkte på Tommis releasefest tillsammans med min kusin, utan några som helst förväntningar om något eftersom jag och Tommi inte hade haft kontakt på många månader. Allt resulterade i alla fall till att vi nu bor ihop i Sandviken och har varit tillsammans sen den dagen då jag beslöt mig för att åka till honom och gå på relasefesten  (5;e Maj).
I sommras fick jag något som jag inte visste fanns, eller ens att jag var berättigad till, nämligen boendestöd. Det har varit en stor räddning i mitt liv. I Augusti började jag på Västerbergs folkhögskola och skrivarlinjen där. Jag älskar det! Jag älskar nya vänner, nya erfarenheter, nya ansikten, nya ord, nya böcker, nya idéer. Västerberg, mamma och Tommi har varit och är det största ljuset i mitt liv. År 2009 har jag i lugn och ro andats in nya intryck, sluppit en sommar med psyket och pundarhäng i parken. Jag har tagit allt i min takt och snöat in i pärlornas, World of Warcrafts, böckernas, texternas och måleriets underbara värld.
Tack för detta år, nu väntar jag ivrigt på nästa och allt var det innebär.

#Hör ni vilken låt det låter som?

Happ min tv har visst bestämt sig för att ändra kanal av sig själv lite hur den vill, SPÄNNANDE!

Idag har jag Mathilda och Sandra yrat omkring på stan på det sättet som bara vi kan, pratar i munnarna på varandra, vet inte vart vi ska gå, pladder pladder skratt och mer prat i mun och sköna kommentarer.

En massa fåglar lät jätte högt när vi var på väg in på sibylla varpå Sandra säger
Åh lyssna hör ni?!! (gungar rytmiskt med hela kroppen) Hör ni inte vilken låt det låter som?
ETT PAR FÅGLAR LIKSOM HAHA

Sen berättade Mathilda att hon och Fredrik skulle gå på bio. Varpå jag helt enkelt bjuder in mig själv OCH bestämmer film! "ÅH snälla kan inte jag följa med då kan vi se Luftslottet som sprängdes" i samma mening och jag väntade inte ens på ett svar. Sjukt roligt, det tyckte min Mathilda också. Med kom jag och det blev luftslottet som sprängdes och fyfan vilken jävla KANONFILM. Sandra och Sophie följde även med oss. Men vilket kaos innan vi väl kom dit..haha. Vi är bäst så enkelt är det.

Mathildas facebookstatus
"Mathilda ******* har varit på stan med tjejerna. Magnusson bjöd med sig själv på bio OCH bestämde film"

#Paj är borta förutom för dig

Det där var längesedan. På bilden längst upp var året 2004 eller 2005. På den längst ner var det 2006.
Jag blir lite nostalgisk. Annikas orange-röda mössa påminner mig om att hon faktiskt kommer hem snart, om några dagar, två veckor. Det var längesedan sist. Ett år sedan. Nästan ett och ett halvt. Undrar om hon har förändrats? Det har i alla fall jag. Jag saknar henne.
Den orange-röda mössan framkallar en galen vinter med kokain, tjack och skabb. Klåda, plattänger, etniesdojjor och vimmelfotografer.

Bilden längst upp får mig att tänka på hasch, batmanväskor, tröjor som visar halva magen, sommar med kusin på rosa filt i stadsparken och katten Siv.

Ur min dagbok 20 december 2004
"Just nu väntar jag på att lugnet ska komma, då allt tystnar i mitt huvud, så jag kan få drömma galna drömmar, igen..


Taket är snett och sen ska jag viska kyss i ditt öra, T."

Nu är det nog för ikväll.
Snart ses vi Annika. Kärlek från Din egna Paj.

Det här är från en sockerkick

Hej alla vänner, och sånt..

Vad som räddar mina sömnlösa nätter är rätt givet; skogaholmslimpa och en bra bok som just inatt är Dagen då min dotter blev galen. Ett bra boktips till er där ute som gillar att läsa om psykoser och elände.

Jag ligger på soffan hos mamma och pappa. Har full fokus på att sluta spänna mina käkar men det går inte. Det gör bara ondare och ondare och för varje minut blir min koncentration större, men det hjälper inte. Imorgon ska jag till tandläkaren, jag har tappat en bit av en tand. Jag antar att det beror på att jag spänner mig så mycket, lyckas man spänna så hårt att det blir en spricka i tanden lyckas man nog med att bita av en tandbit också ska ni se. Jag hade tur, jag får min grymt försiktiga tandläkare som knappt törs röra mig i munnen för att jag är så rädd. Men han är snäll. Han säger inte så mycket, mer än Hej, vad han ska göra och Hejdå. Men det gör ingenting, jag vill inte höra massa onödigt dravel. Imorgon slutar jag tidigare från skolan och sticker iväg på årets andra skräckutmaning. Förra gången blev jag sövd och imorgon ska jag få lugnande. Det kommer gå bra.

Jag har pärlat många kylskåpsmagneter som ni ska få se på bild sen. Och så har jag börjat för fullt med mitt fotoalbum. Jag satt helt manisk inatt klockan ett på golvet, iklädd endast trosor och bh och rev ut passande ord meningar och bilder ur tidningar till alla foton, klippte och klistrade sedan fast dom i albumet och fick lim över låren.

Har funderat över mig själv väldigt mycket. Det här med att jag inte kan göra något förens det känns rätt. Jag kan tex inte gå ut med soporna, klä på mig, sminka mig, ringa telefonsamtal, skriva blogg eller sova förens det känns rätt. Det är något i mitt huvud som måste vänta ut tills det känns okej att göra allt som behövs göras. Diskuterade det här med mamma idag och vad vi kom fram till är väl att det här antingen beror på mina tvång/idéer eller aspergerdrag. Jag vet inte. Men det jag vet är att det är väldigt jobbigt och hindrar mig många gånger från saker i vardagen.

Nu blev det mycket. Okej, jag erkänner.
Jag drack en cola nyss och vad ni nyss har läst är väl sockerkicken.

Manual

Molle börjar detta blogginlägg med att säga:
GOD JUL, HÄR LIGGER JAG OCH ÄR KATTIGAST I STAN.


Ikväll har jag varit med Jenny. Hon fyllde år för några veckor sedan och som present fick hon bestämma en dag då jag skulle bjuda henne på mat och bio. Det har varit en fin kväll. Som vanligt förstår hon mer om mig än vad jag själv gör. Det är skönt. Slipper förklara och tänka så mycket. Hon förstår och berättar hur det är. Tror att Jenny har hittat en instruktionsbok som handlar om hur jag fungerar. Kan inte komma på någon annan förklaring.

Imorgon ska jag pyssla med ett fotoalbum. Jag har valt ut 131 bilder som jag ska bränna ut på skiva och ta med ner på stan och framkalla. Sen ska jag klippa klistra och skriva lämpliga saker till varje bild. Det längtar jag efter.

Jag har sovit hos mamma hela helgen. Skönt har det varit. Nu på kvällen har jag strykt gardiner och pärlat magneter till mig själv, för en gångs skull.


Och jag är så glad att jag inte lever det där äckliga livet längre. Jag är så glad att den där enorma besattheten är borta. Jag kunde göra vad fan som helst för knarket. Sno pengar, gå genom hela Sandviken i snöstorm, sitta uppe i flera dygn och bara vänta, blåsa folk på grejer, ljuga rakt upp och ner för min familj, fixa rent urin av kompisar för att klara mina egna drogtester -inga problem. Jag gjorde allt det där. Igår kväll kom jag att tänka på en av de vidrigaste sakerna som hände när jag försökte skydda mitt missbruk. Jag skulle lämna pissprov och hade panik, jag hade allt möjligt i kroppen och ville inte bli avslöjad. Ringde några samtal och en ytlig bekant som var ren kom över och kissade i ett rör åt mig. Jag tejpade röret vid insidan av låret och stack iväg för att lämna provet. I bilen på väg dit kände jag hur det blev blött och ljummet vid rumpan och på hela baksidan av låret. Jag blev iskall i hela kroppen och det enda jag tänkte var "fan fan fan fan fan". Urinet hade alltså på något vis runnit ut ur röret och ut på min kropp. Jag hade någon annans piss över min hud, över mina lår, på mina trosor, på mina skinkor.. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin har jag känt mig mer äcklig än vad jag gjorde i just det ögonblicket. Jag kände hur världen pekade på mig, skrattade och sa "Fy fan vilken förlorare du är Sophie".

Monday bar

Efter många om och men så lyckades jag (tro det eller ej) att få med mig en kompis på kryssningen. Sophie som är min barndomsvän ville gärna följa med och nu är helt plötsligt allt bokat betalt och klart! En annan är lycklig! Är bara att vänta in mars med ivriga andetag nu. Annars är det fint med mig, jag har varit hos min moster idag och ätit lunch. Inatt tittade jag på repris från stjärnorna på slottet, gardell var med och läste en sjukt fin dikt.. Han är en talang! Och för att inte tala om serien De halvt dolda som har gått på ettan som han har skrivit.. Man blir ju rörd! Helt underbart bra. Vet inte vad jag ska göra ikväll. Grannen har fest även idag så jag ska försöka att hålla mig från att gå upp och mordhota honom..