#Påmind

Imorse när jag satt på bussen till skolan lyssnade jag på Labyrints underbara mixtape i hörlurarna. Det var mörkt ute. Mörkt fuktigt kallt och grått. Klockan var åtta. Sist jag åkte buss så tidigt var när jag åkte till gymnasiet under perioderna 2006-2007-2008. Jag blev påmind om hur det brukade vara, hur jag brukade ritualisera mina mornar med att strunta i att äta frukost för att försäkra mig om att vara helt tom i magen och på så sätt få tabletterna att verka bättre och snabbare. Jag blev påmind om hur jag noga brukade planera att ta mina stesolid på bussen till skolan för att ruset skulle komma lagomt när jag var framme i klassrummet. Jag blev påmind om hur jag rädd jag var, och hur jag hatade att möta mina klasskompisar i nyktert tillstånd. Blev påmind om hur arg, irriterad och ur balans jag var innan jag tog dom magiska pärlorna och hur jag log, vinglade och skrattade åt mig själv och världen när dom hade landat i min mage.

Jag blev påmind om vilken resa jag har gjort.

#Paj är borta förutom för dig

Det där var längesedan. På bilden längst upp var året 2004 eller 2005. På den längst ner var det 2006.
Jag blir lite nostalgisk. Annikas orange-röda mössa påminner mig om att hon faktiskt kommer hem snart, om några dagar, två veckor. Det var längesedan sist. Ett år sedan. Nästan ett och ett halvt. Undrar om hon har förändrats? Det har i alla fall jag. Jag saknar henne.
Den orange-röda mössan framkallar en galen vinter med kokain, tjack och skabb. Klåda, plattänger, etniesdojjor och vimmelfotografer.

Bilden längst upp får mig att tänka på hasch, batmanväskor, tröjor som visar halva magen, sommar med kusin på rosa filt i stadsparken och katten Siv.

Ur min dagbok 20 december 2004
"Just nu väntar jag på att lugnet ska komma, då allt tystnar i mitt huvud, så jag kan få drömma galna drömmar, igen..


Taket är snett och sen ska jag viska kyss i ditt öra, T."

Nu är det nog för ikväll.
Snart ses vi Annika. Kärlek från Din egna Paj.

#Sjukdom?

Nej. Jag kommer aldrig förstå det där om att alkoholism och narkomani skulle vara en sjukdom.
Jag hade ingen sjukdom som missbrukare: Jag var sinnessvag. Jag var psykiskt ostabil och hittade drogerna som gjorde mig till något som jag trodde var "den riktiga jag". Jag blev beroende, klart som fan att det var svårt att sluta! Kroppen skrek efter benzo, subutex, tjack, listan kan göras lång. Jag mådde bäst i världen, jag var kung, drottning och prinsessa på samma gång. Jag bedövade mig själv; självmedicinerade. De gånger jag gjorde mina halvdana försök till att sluta var jag för SVAG, för orklös och för inne i skiten. Men jag hade INTE en sjukdom. Jag var SVAG. Jag vet inte när svaghet skulle ha klassats som sjukdom? Jag har gått tolvstegsprogram, jag har försökt att förstå "sjukdomsbegreppet" men det finns inte i min värld att alkoholism och narkomani skulle vara en sjukdom. Det känns mer som en dålig ursäkt.
   Den dagen då jag bestämde mig på riktigt för att förbi drogfri så fungerade det. Jag har idag varit ren sen 5 februari 2008. Jag tände av på egen hand. Låste in mig i lägenheten och höll mig för mig själv i några månader. Började sakta men säkert leva. Med detta vill jag säga att om nu svaghet skulle gå under kategorin sjukdom, så går allt med vilja. Har du viljan har du allt. Jag var svag, jag bestämde mig, jag reste mig.
Men jag hade ingen sjukdom.

Manual

Molle börjar detta blogginlägg med att säga:
GOD JUL, HÄR LIGGER JAG OCH ÄR KATTIGAST I STAN.


Ikväll har jag varit med Jenny. Hon fyllde år för några veckor sedan och som present fick hon bestämma en dag då jag skulle bjuda henne på mat och bio. Det har varit en fin kväll. Som vanligt förstår hon mer om mig än vad jag själv gör. Det är skönt. Slipper förklara och tänka så mycket. Hon förstår och berättar hur det är. Tror att Jenny har hittat en instruktionsbok som handlar om hur jag fungerar. Kan inte komma på någon annan förklaring.

Imorgon ska jag pyssla med ett fotoalbum. Jag har valt ut 131 bilder som jag ska bränna ut på skiva och ta med ner på stan och framkalla. Sen ska jag klippa klistra och skriva lämpliga saker till varje bild. Det längtar jag efter.

Jag har sovit hos mamma hela helgen. Skönt har det varit. Nu på kvällen har jag strykt gardiner och pärlat magneter till mig själv, för en gångs skull.


Och jag är så glad att jag inte lever det där äckliga livet längre. Jag är så glad att den där enorma besattheten är borta. Jag kunde göra vad fan som helst för knarket. Sno pengar, gå genom hela Sandviken i snöstorm, sitta uppe i flera dygn och bara vänta, blåsa folk på grejer, ljuga rakt upp och ner för min familj, fixa rent urin av kompisar för att klara mina egna drogtester -inga problem. Jag gjorde allt det där. Igår kväll kom jag att tänka på en av de vidrigaste sakerna som hände när jag försökte skydda mitt missbruk. Jag skulle lämna pissprov och hade panik, jag hade allt möjligt i kroppen och ville inte bli avslöjad. Ringde några samtal och en ytlig bekant som var ren kom över och kissade i ett rör åt mig. Jag tejpade röret vid insidan av låret och stack iväg för att lämna provet. I bilen på väg dit kände jag hur det blev blött och ljummet vid rumpan och på hela baksidan av låret. Jag blev iskall i hela kroppen och det enda jag tänkte var "fan fan fan fan fan". Urinet hade alltså på något vis runnit ut ur röret och ut på min kropp. Jag hade någon annans piss över min hud, över mina lår, på mina trosor, på mina skinkor.. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin har jag känt mig mer äcklig än vad jag gjorde i just det ögonblicket. Jag kände hur världen pekade på mig, skrattade och sa "Fy fan vilken förlorare du är Sophie".

som tusen slag mot revbenen

det gör så jävla ont att se vad drogerna har gjort med dig.

min personlighet tynades bort

det är i dessa stunder -då allt hjärnbrus bråkar, slåss och gör hårda kullerbyttor mot mitt huvud, som jag vill bedöva mig själv. ni kan inte föreställa er hur min hjärna kan bli. ni har väl varit på ett fullpackat mc donalds en lördags natt, bland konstant babbel, fulla rangliga folk och gälla röster? om ni har det så kan ni i alla fall föreställa er hur det skulle kännas att vara i fröken magnussons huvud. det gapas och skriks, det skrattas, diskuteras, bråkas, sjungs, viskas.. nej fyfan. förut bedövade jag mig med benzo, med opiater, med tjack, med thc.. och allt försvann. alla vansinniga tankar försvann! drogerna gömde allt som bestod av mig och det var på både gott och ont. i utbyte av att få känna lycka i hjärnan tynades min personlighet bort. det är inte en väg jag tänker ta igen, men ibland vill jag få andas ut. få vila.. jag vill kunna bedöva mig utan att få konsekvenser!

jag vill aldrig tillbaks till det luddiga livet igen. det gav mig bara ett satans jobb med mig själv. ett större jobb än vad som hade krävts om jag har hållt mig drogfri och tampats med problemen då. det är inte värt det.

men låt mig bara få andas lite..

allt har en mening

don't fear the reaper, bänken på tågstationen, brevet, grönt och blått, hjärtat på min fot, kramen utanför mc donalds, stjärnfall och önskningar..


dina andetag mot mina, vackra fingrar målar hjärtan på min kropp, finner trygghet, värme. vi upplever känslor på andra nivåer. vi möter livet tillsammans -har äntligen vågat älska.

allting är precis annorlunda nu

jag känner mig så väldigt ostabil, jag försöker somna, bludar, spänner ögonen, vrider lite på mig, ligger skönt, det gör jag faktiskt men jag kan inte slappna av, jag tänker bara på benzo. man skulle kunna jämföra den här känslan med att man saknar någon som man älskar väldigt mycket, den känslan man får i magen då, får jag nu.
jag är ostabil för det känns som att jag ska bli jätte ledsen när som helst, eller att jag skulle kunna vara kapabel till ett återfall. men om jag höll i 4 piller inatt och inte tog så borde jag kunna hålla mig nu också.

det här är inte lätt mina vänner, men det känns skönt att jag ska till nyvy imorgon och fortsätta med tolvstegsbehandlingen, kanske någon där får mig på bättre tankar. under min tid som drogfri har jag inte känt ett sådant sug som jag gör nu. och allt pga tanden, pga E.

jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, ligger i sängen hemma hos mamma & pappa. jag känner mig hungrig, trött, röksugen, knarksugen, myssugen, lite rastlös och väldigt ostabil.
men även denna kväll ska jag klara mig igenom, gäller bara att somna sedan är det ganska så bra imorgon bitti igen.

jaså

Det kändes precis som förut inatt, precis som förut. Alla känslor och tankar om allting kom tillbaka. All nyfikenhet, alla frågor och alla skratt åt yra grejer.
Du var påtänd som ett svin, käkarna höll inte still en sekund, du babblade på om precis allting som kom upp i din hjärna. Jag brydde mig inte, jag var bara glad över att allt kändes som förut. Kände mig inte ett dugg sugen på dos.

"Jag är imponerad att du har klarat dig ren i 3 månader Sophie"

"Ja jag också, jag vet fan inte hur jag har klarat av det" säger jag och stirrar upp i taket i sängen. Jeff Buckley - Hallelujah spelas på en mysig nivå och din knarklåda var framme. Hör hur en burk tas upp, tabletterna ramlar omkring där i och det ljudet är jag mycket bekant med. Upptäcker (besviket på något sätt) att det är stesolid och där kommer ångest och sug. V och jag börjar diskutera lite.. Kommer fram till att det bara är värdelöst och all den tid och kraft jag lagt ner på att vara drogfri har gått till spillo, så jag skiter i det. Men jag var så jävla nära!!!! Hade till och med 4 piller i handen bara för att känna...
Nu bor du inte alls långt ifrån mig och jag vet ju inte riktigt hur det här ska sluta menar jag, eller hur det känns. Sålänge det inte finns benzo hos dig så klarar jag mig, det vet jag. Det är den där jävla benzon som endast lockar för mig.. Det kändes så skönt att få vara med er inatt, släppa allt och bara slappna av. Säga vad man vill och luta sig tillbaka. Och jag ser fram emot dagar hos dig, om jag får lov.

tror jag förstår nu..

hej bloggen.

jag har länge försökt hittat adressen till den här sidan, har velat tittat tillbaks på vad jag har skrivit, för jag kommer ju dessvärre inte ihåg något av inläggen.. men så efter 100 tals sökningar på google ser jag en adress hit, och försöker logga in o minnas vad jag hade för användarnamn, BINGO!! Det gick!!!

vet inte om jag borde lämna den här bloggen, så den får vila i frid, men jag älskar allt jag skrivit, och vill försöka fortsätta på samma spår, med samma glädje, fast utan honom och substanser.

det har ju varit ett drogfritt 2008 för mig hittils, förutom det jag fick på sjukan då, men det var bara nödvändigt så det ser jag inte som något dumt liksom..

fick verkligen magknip, speciellt av ett inlägg där texten från Tio Sekunder stod med, och en bild på E fanns där.. det var som en smäll i magen, känslorna kom tillbaks, jag kände precis så som jag kände när jag skrev det.. det började bli varmt ute, ganska iallafall. men det blåste hur mycket som helst, alla öppenvårdtider, skjuts underbara låtar, sena nätter med eddie som jag älskade över allt annat.. skulle göra vad som helst för att kunna komma tillbaks, ställa allting tillrätta. men jag gråter inte iallafall..

tror jag äntligen har förstått

avslutar med skjut - monsterstan, för det stämmer in så in åt fan!!!

det tar slut, nångång tar det alltid slut, fast man håller så hårt i handen

rinner ut, nångång måste det ta slut, och rinna ut, ut i sanden.

det är tufft, när allt man tror på blir till luft, inga chanser

-finns kvar att försaka!

blir helt fel, när bara han kan göra dig hel

och du vet att ingenting du gör, får honom tillbaka!

och jag vet hur du tänker, för jag vet hur lätt man blänker

alla ord utav kärlek i hounungsöta hav och jag vet hur du känner

för jag vet hur lätt man bränner alla drömmar utav känner i sprutande vulkan här i monsterstan

det blir svart, nångång blir det alltid natt

nu är du ensam, och det är redan december och kallt

du ser hans ansikte överallt, hur blev du ensam?

och vem följer han med hem ikväll?

och han vet nog hur du tänker, för han vet hur lätt ni blänker

alla ord utav kärlek i honungssöta hav, och han vet nog hur du känner

för han vet hur lätt ni bränner alla drömmar utav kärlek i en sprutande vulkan här i monsterstan!

småkids

åh vad jag hatar att sälja till småkids, jävla färskingar. vet ingenting om nånting, men det är just därför jag fortsätter, för att blåsa dom på pengar och ge dom skit grejer, nångång måste dom ju lära sig...

ikväll blir det bio, pirates 3, hoppas mitt jävla sub kommer någongång så jag kan sväva iväg lite, har två dolcisar hemma också, men dom får ligga orörda tills sen, för jag ska på pissprov. tur att dom inte har kommit på att ta substickor ;)

sub

Jag flyger när jag går, det är så det känns. Som om benen rör sig, men inte känns. Det är så skönt. Jag har funnit den drog jag älskar som mest. SUBUTEX! Kört på det sen i onsdags, okej att det klias som fan i kroppen men det är bara mysigt, du är så mysig ALLT ÄR SÅ MYSIGT. Jag önskar att man alltid kunde må så här, och jag önskar att jag alltid fick vara med dig. Man kan ligga på en spik utan att det gör ont, liksom. Hur man än lägger så känns det så jävla mysigt och skönt. Kroppen är så varm och skön men den blir dubbelt så varm och skön mot din. Jag tycker om dig så jävla mycket, E!
Sitter i skolan, dom andra skulle bara veta hur min kropp mår och hur och vad jag tänker på.. Längtar tills jag slutar så jag får komma hem och ta lite till, har ju halva tabletten kvar, gjort av en halv sen i onsdags och då har ruset varit konstant. Fattar inte att det krävs så himla pyttelite för att må så här bra...

Nu börjar våran lektion snart och mina tankar lär fokusera på skolarbete nu. Klias på armarna.. Ska ut o röka först.

just du..

Hej jävla dag. Det är inte sådär jätte roligt när ens käresta bara åker hem efter 10 dagars konstant närhet. Det är jättetomt och jag vill bara gråta känns det som. Medans du är borta så vill jag gärna gömma mig bland dimmiga benzo känslor och Håkan Hellströms toner som går rakt in i hjärtat på mig. Fast det gör du också, du är bättre än alla benzo rus och sångröster. Men snart kommer du hem igen.. E.

Ligger i sängen och överväger om jag ska ta mina stesolid nu eller om jag ska spara dom tills imorgon, jag tror jag väntar. För då är jag en snällare person i skolan. Kanske öppnar käften och pratar för en gångs skull om jag får lite benzo i mig. Vilket jag har en tendens av att kunna göra. För...; det är bara då jag mår bra och trivs med allt.

Magen pirrar, fått 3 underbara sms på raken av honom, jag ler som aldrig förr och adrenalinet pumpar för fullt. Snälla, kan det inte alltid få vara såhär inuti mig?

jag tycker om dig E. <3>

gos pulla

"ppft, jag som alltid brukar kunna somna" tänkte jag precis, men alltid annars har jag ju varit med eddie eller hög på morfin o liknande substanser. idag är det inte en sån dag. idag är det en drogfri och efri dag, det står EMPTY på min mage med stora bokstäver. bara 25 mg skulle räcka, snälla ge mig lite... bara lite.. bara...

ååh jag tycker inte om hur ni skrattar åt mig när jag berättar saker och hur ni tycker jag är barnslig som avbryter en konversation för att annars slår jag in käften på er om ni fortsätter älta dom saker jag tycker är jobbiga att prata om. var stolt att jag kan säga ifrån istället. jag har aldrig någonsin kunnat säga ifrån tidigare. men nu är det slut med kontakten på öppenvården, ni gav mig ingenting, ni kunde inte ens få mig att sluta knarka, varför gick jag till er för? det är ju bara jag själv som kan få mig att sluta, inte ni. det jag får ut av er är fula jävla pissprov som visar positivt varje gång och riktiga journalister verkar ni vara också, gräver in i precis allt, allt ska vara så som ni tycker. jag får inte ens ha en haschrökande pojkvän, HÖR OCH HÄPNA.
jag pissar mina positiva drogtester PÅ ER. stick förfan, tagga!!

på torsdag kommer du E, verklighetsflykten är nära nu. då ska vi glömma bort oss själva under täcket och bara kramas och höra varandra andas.. din alldeles perfekta kropp och din röst som får mig att smälta. du är så himla vacker.. jag längtar, längtar...

sov så gott lill micke..

Härjat omkring hemma hos ***** hela natten lång med E osv, vi kom dit vid 23 och cyklade hem halv 10 imorse typ. Lagomt då avtändningen tar fart får jag sms och samtal om att Micke från avgiftningen har tagit en överdos och dött nu i Lördags. Vart i schocktillstånd. Läste sms;et om och om igen, förstod inte, men bara grät och skakade och sa ingenting till E och Niklas som satt precis mittemot mig. Tillslut sa jag vad det stod i sms;et och dom såg på mig väldigt sorgset och förstående..
Jag och E kröp ner i sängen och tittade på film, snarare 2 filmer. Jag grät igenom 3 timmar. Tårar på E´s arm som jag låg på och jag bara stirrade in i taket och kunde inte andas för jag var så täppt i näsan av alla tårar. Inte sovit på30-40 timmar nu. Trillar bara tillbaks hela tiden.. hela tiden. Jag har redan två skräckexempel, W och Micke, så varför fortsätter jag?

Begravningen kommer att ske i Sandviken så L och J kommer hit och det betyder massor för mig och vi ska gå på den tillsammans. J och L lämnade även mitt kort på min katt till Minnesstunden åt Micke idag som hon inte hann ge till honom (Han älskar katter) och skrev "Från Sophie" bakom, plus att de tände ett ljus åt honom från mig...

eddie är underbar och vila i frid micke.
(hör din röst eka i mitt huvud och dina sköna kommentarer och om konversationen vi hade med sköterskorna på avgiftningen om vi fick beställa hem pizza; DET FICK VI INTE och vi blev så arg, vi satt jämt i filosophiesoffan och pratade om allt, du och jag Micke)

Skjut

Det som betyder nått är du.. kom vi tar ledigt bara över dagen så har vi guld i våra händer, i tio sekunder.. Jag kämpar även jag lite mer efter behag alla drömmar som man har blir till sandslott, jag sitter ensam här ikväll, det som betyder nått är du..

Äntligen, imorgon ska jag få mina xanor, E och jag ska dela. Sen ska vi vara lama och kramas på varandra och skratta:] Dagen idag har varit bra, sitter och lyssnar på skjut efter en låång dag av shopping. Skjut är skiten. Bästa skiten. Jag har fått påskägg, ätit påskmat så jag vart så mätt så jag typ dog..

Och jag vet hur du tänker, och jag vet hur lätt man blänker; alla ord utav kärlek i honungssöta hav.
Och jag vet hur du kännner för jag vet hur lätt man bränner; alla drömmar utav kärlek i en styrkande vulkan här i monsterstan. Här i monsterstan...

Fire Fire..<3

E..e...e.... Vad ska jag säga?:] Jag känner mig glad och pigg idag, vaknade med honom bredvid min sida. Hans arm runt min midja och vi höll varandra i handen. Det var så mysigt.. Men inte förhastade slutsatser. Jag ska ta det lugnt, för... blir det inget mer och jag bara går och hoppas blir det åt helvete.
Hur som helst så var vi väl vaken till 02. Vi tittade på Oceans Twelve och sedan SOS med Sällskapsresan. Vi skrattade och E kunde fan alla repliker utantill.. Just nu sutter jag hemma hos Linn, E cyklade hem för inte så längesedan. Vi tog sällskap men vi höll på att blåsa bort.

Idag ska jag ringa vuxenpsyk och hälsocentralen, ska ju ordna den där utredningen om jag har ADHD eller Damp.. Ska även styra upp piller och saker.

Nu ska jag röka mig en cigg... Laters girls and boys.

Bring me some pills please?

Jag sitter här och lyssnar på äkta tjackmusik, det är såhär det ska låta. Man ska snöa fast och bara finnas där i de hackande melodierna..

Kom precis hem, jag har varit hos Micke och tittat på film med honom, Torsten, Emelie och Emelie. Filmen sög så jävla hårt. Are you scared? Hette den så kallade filmen, skräp Micke, SKRÄP SA JAG, sluta hyr filmer i framtiden:] But anyway, thanks for that Mc Donald´s food.

Inväntar E.. Nu har det varit mycket E men jag klagar inte ett jävla dugg...

Ska man orka sig till sista lektionen inför lovet imorgon? Beror på hur saker och ting löser sig ikväll;]

Vi måste härifrån... den här staden drar ner oss till botten av ån...

E kom igår, vi låg i soffan och myste omkull oss framför Prison Break, halv 1 cyklade han hem. Men han behövde lite godis för att orka;) Så jag bjöd honom på min Marabou Digestive. E och jag ska till W´s grav innan han åker hem, vi ska köpa en gul grön och en röd blomma åt honom. Reggae.. Kanske röka en holk också.

Nu har jag väl haft sönder min borrmaskin också, fick inte in skruven i kukväggen så jag kastade den allt vad jag hade i väggen så saker for åt alla håll. Skrek något om att det går inte att göra något med mina väggar sen la jag mig raklång på sängen i 10 minuter och hörde Håkan Hellström långt bak i huvudet. Mamma är här och försöker förjäves att få upp min hylljävel.
Men jag ska nog lyckas...

Nu har E och L varit här, vi försökte klara bossen på Crash, MEN, det gick inte. Tro mig, vi har försökt i ETT ÅR med att klara det. L : "Med tjack hade jag lätt klarat det".
Vad händer ikväll då? Jo.. E o jag ska ligga och klia varandra, sub sub sub..^^,

Föresten så klarade min borrmaskin sig. Strax kommer pappsen hit, han ska hjälpa mig upp med hyllan i badrummet som jag får epelepsi av. Sedan skjutsar han mig till min kusin kille Pär, jag ska nämnligen få massage av honom, pga min abstinens.. INGEN KAN LJUGA SOM VI, ELLER VAD TROR NI? tralalalalala

Mitt svenska nationella prov gick som smort, enligt mig själv då, har inhandlat följande idag: Nya shorts, 3 trosor, en mascara från makeupstore, ett linne på hm, sen baxade jag några ringar också men det ska vi inte prata om^^, och sist men inte minst en engelskabok som vi lär ha i skolan..
Pojken som kallades det, bra val där, eftersom jag redan läst den på svenska;)

Fridens.

Please be mine?

Jag sitter här vid min datorstol och torkar tårarna från avsnitt 22 av prison break. FAN Michael varför ska du alltid vara så snäll och varför får aldrig Sucre sin Maricruz? Dö inte Sucre, du får inte dö.. Det räkte med att Hewhire dog. Då grät jag som aldrig förr, jag ville så gärna att han skulle få komma till sitt Holland med sin hund som han hittat. Åh, han byggde världens finaste flotte alldeles själv sen tar han livet av sig, JÄVLA FBI SNUTJÄVEL. Nu åkte iallafall Michael in, Lincoln och Sarah är fri, hur ska detta sluta? Jag blir bara förvirrad och gråter och nu dog hörseln i ena örat också, typiskt.

Imorgon har jag nationellt prov i Svenska, enda anledningen till att jag går dit är du, jag går förbi ditt klassrum flera gånger om dagen, jag ser dig bara bakifrån men det räcker för att jag ska hoppa av glädje och idag på msn ville du till och med att jag skulle komma på musikalen som du ska vara med i på v 19. Jag lovar att jag kommer, det lovar jag.

Men mina tankar är fortfarande fastklistrade på prison break, jävlar vilket bra avsnitt det var alltså...
Jag borde sova, men E skulle eventuellt komma förbi, han är söt, jävligt söt. Dig gillar jag.