NU:
DÅ:
jag kan inte förstå att det har gått ett och ett halvt år snart.
jag har sett massvis med tomma kartor ligga på marken, förut plockade jag jämt upp dem och läste på baksidan bara för att se vad som hade knaprats för fint. nu reflekterar jag inte. jag går förbi, tänker "ja det kanske är en tom xanorkarta, än sen?".
jag börjar förstå hur sjuk jag var. ja jag var sjuk. och tack för det för jag trodde aldrig att livet skulle kunna kännas så här underbart nu efteråt. jag hade aldrig kunnat föreställa mig ett liv som detta, när jag krampade den natten i februari av heroin, benzo och tramadolavtändning.
nu pratar jag med min vän nada. som jag saknar som en mamma saknar sitt barn. som jag måste träffa ofta ofta. som jag måste ordna något smart sätt för så att jag kommer undan billigare med mina resor.
jag börjar förstå hur sjuk jag var. ja jag var sjuk. och tack för det för jag trodde aldrig att livet skulle kunna kännas så här underbart nu efteråt. jag hade aldrig kunnat föreställa mig ett liv som detta, när jag krampade den natten i februari av heroin, benzo och tramadolavtändning.
nu pratar jag med min vän nada. som jag saknar som en mamma saknar sitt barn. som jag måste träffa ofta ofta. som jag måste ordna något smart sätt för så att jag kommer undan billigare med mina resor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar