i natt ranglade vi hem, jag, tommi, mathilda, nada, ivan, jim och carro, genom stureplan klockan 04. kvällen blev det roligaste jag har varit med om.
från centralen i stockholm åkte vi hummerbilar, (http://www.angelride.se/) där basen kändes exakt så som min ånget känns. jag har aldrig lyckats beskriva min ångest, men när jag satt i baksätet, med tommis skiva på högsta volym, dunkade basen på exakt samma sätt som den gör när jag har ångest. när vi klev ur bilarna utanför sturehof berättade jag om det för tommi, han kände exakt samma sak.
vi åkte omkring i bilarna i ca 15 minuter, vi tjejer i den lite mindre bilen, och killarna i den stora. världens finaste bilar.
jag hade mathildas blå klänning på mig, köpte högklackade skor i uppsala igår dessutom (jag som aldrig annars går i klackar) jag fick väldigt ont efter kvällens bravader.. en stapplande sophie genom stockholms gator.
rastegar började med att köra lite stå upp som faktiskt föll mig i smaken, sedan var det dags för TONY KOMA och mitch var sidekick (en duktig sådan trots hans nervositet) jag fick uppdraget att filma spelningen, nåja det gick bra i fem minuter, sedan skriker jag till mathilda att "jag kommer aldrig att kunna vara med i robinsson" (syftade på att jag inte kan hålla min arm uppe länge, de har en sådan tävling med i det programmet) jim fick ta över sedan stod jag och nada och dansade och kände oss lyckliga. det var världens bästa spelning. världens bästa tommi.
att säga att man lyssnar på army of the pharaohs går hem hos grabbar dessutom. jag var nog den enda tjejen som diggade och sjöng med..
det blev logehäng sen. (loger är absolut inte glamorösa som alla tycks tro) det luktade knull och det var svinigt helt enkelt. men vi hade det helt underbart i vilket fall som helst.
när jag och mathilda gick ut så träffade vi på två tyska karlar. jag försöker att förklara för dom om mitt pärlplatteri. "pearls on a plate, for kids" som svar fick jag "do you take drugs?" det var nästan höjdpunkten på kvällen haha.
jag vet inte hur, men det börjades prata om knyppling. (äntligen vet jag vad det är) och jag kom på ett nytt namn, ernst karlsson knyppling, namnet följde med mig hela vägen hem. knyppling.. så jävla roligt. och helt spontant sjunger mathilda "NU BLIRE COCILANA HEJ" helt sjukt, den mest antidrogmänniskan jag känner, sjunger om hostmedicin med morfinpreparat i som om det vore något trevligt.
när vi kom hem till tommis lugna lägenhet la vi oss i sängen. googlade på knyppling och fann en fattig jävla domherre och en man med avkapade fötter. jag skrattade så mycket att jag inte kunde andas.
nu orkar jag inte mer. nu ska jag knyppla mig ner i sängen med resten av högen. jag älskar livet. jag är lycklig. jag mår bra. jag vill aldrig aldrig hem igen.
bilder kommer sen. ni får se knypplingarna tills vidare. hejdå
från centralen i stockholm åkte vi hummerbilar, (http://www.angelride.se/) där basen kändes exakt så som min ånget känns. jag har aldrig lyckats beskriva min ångest, men när jag satt i baksätet, med tommis skiva på högsta volym, dunkade basen på exakt samma sätt som den gör när jag har ångest. när vi klev ur bilarna utanför sturehof berättade jag om det för tommi, han kände exakt samma sak.
vi åkte omkring i bilarna i ca 15 minuter, vi tjejer i den lite mindre bilen, och killarna i den stora. världens finaste bilar.
jag hade mathildas blå klänning på mig, köpte högklackade skor i uppsala igår dessutom (jag som aldrig annars går i klackar) jag fick väldigt ont efter kvällens bravader.. en stapplande sophie genom stockholms gator.
rastegar började med att köra lite stå upp som faktiskt föll mig i smaken, sedan var det dags för TONY KOMA och mitch var sidekick (en duktig sådan trots hans nervositet) jag fick uppdraget att filma spelningen, nåja det gick bra i fem minuter, sedan skriker jag till mathilda att "jag kommer aldrig att kunna vara med i robinsson" (syftade på att jag inte kan hålla min arm uppe länge, de har en sådan tävling med i det programmet) jim fick ta över sedan stod jag och nada och dansade och kände oss lyckliga. det var världens bästa spelning. världens bästa tommi.
att säga att man lyssnar på army of the pharaohs går hem hos grabbar dessutom. jag var nog den enda tjejen som diggade och sjöng med..
det blev logehäng sen. (loger är absolut inte glamorösa som alla tycks tro) det luktade knull och det var svinigt helt enkelt. men vi hade det helt underbart i vilket fall som helst.
när jag och mathilda gick ut så träffade vi på två tyska karlar. jag försöker att förklara för dom om mitt pärlplatteri. "pearls on a plate, for kids" som svar fick jag "do you take drugs?" det var nästan höjdpunkten på kvällen haha.
jag vet inte hur, men det börjades prata om knyppling. (äntligen vet jag vad det är) och jag kom på ett nytt namn, ernst karlsson knyppling, namnet följde med mig hela vägen hem. knyppling.. så jävla roligt. och helt spontant sjunger mathilda "NU BLIRE COCILANA HEJ" helt sjukt, den mest antidrogmänniskan jag känner, sjunger om hostmedicin med morfinpreparat i som om det vore något trevligt.
när vi stapplade hem runt 04 hittade jag en kartongbit på backen, det stod "JAG ÄR ARBETSLOES" så det togs en bild på ett polskt luder mitt i natta med blå klänning och horskor (jag såklart)
sedan åkte vi svarttaxi hela vägen hem till tommi, av ren slump ELLER ÖDET kommer låten "going wrong" med armin van buuren.
när vi kom hem till tommis lugna lägenhet la vi oss i sängen. googlade på knyppling och fann en fattig jävla domherre och en man med avkapade fötter. jag skrattade så mycket att jag inte kunde andas.
nu orkar jag inte mer. nu ska jag knyppla mig ner i sängen med resten av högen. jag älskar livet. jag är lycklig. jag mår bra. jag vill aldrig aldrig hem igen.
bilder kommer sen. ni får se knypplingarna tills vidare. hejdå
KOLLA HUR GÅR MÄNNISKAN MED DE DÄR FÖTTERNA? tommi trodde att dom gav varandra rabarber också:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar