Jenny om "Marcus:
"Jag förstår inte hur ni förstod vad han sa. Han gick bara omkring i din lägenhet som en nedkrökt snigel, med krokig rygg, simmig blick och mummlade för sig själv. Jag förstod aldrig om han prata med mig, er eller med sitt eget huvud. Du och Anna pratade knappt med honom ens. Han var mer som en statist, trots det var det han som styrde. Ni skrattade mest åt honom. Han kunde komma in i rummet ni satt i och ni låg genast dubbelvikta av garv. Han förstod nog inte vad ni skrattade åt, eller ens ATT ni skrattade. När jag brukade komma hem till dig och Marcus var där berättade du först av allt vad ni sagt eller gjort för galet tillsammans med Marcus. Jag tänkte "Hur fan kan den snigeln göra något? Kan han prata?""
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar