idag blev jag spådd..egentligen hade jag inte några förväntningar angående det -hade nästan inte tänkt över huvudtaget på vad som skulle hända innan jag gick dit. det hela gled iväg som på automatik..
hon visade mig in till ett stort öppet rum, fyllt med ljus och vackra prydnadssaker på bland annat shiva.. längst bort i det rummet stod två gamla fina stolar vända mot varandra, på bordet bredvid ett tänt ljus och en ganska så stor kortlek.. i stolen längst bort skulle jag sitta. så jag satt mig.
det började med att jag fick vaska kortleken och med hjälp av min vänstra hand göra tre högar av leken. jag minns inte riktigt vad som hände sen.. minnena tar fart när hon började att berätta om hur jag är som person:
"du är väldigt väldigt intensiv, antingen så är du uppe bland molnen med glädjekänslor och allt är hur bra som helst eller så är du nere på botten och det är tråkigt, för där kan du stanna ganska länge, sedan vänder det på en sekund och du är uppe igen"
jag rös längst benen och ögonen tårades. hur i helvete kunde hon veta detta? jag hade knappt öppnat munnen. hon fortsatte "jag ser att din familj har haft svårt för att uttrycka känslor, det är tråkigt för du skulle behöva mer bekräftelse" först tyckte jag att det inte alls stämde in, sen förstod jag att det var pappa hon syftade på.. självklart var det honom hon menade.. hon började att tala om mina tankar "du har så mycket tankar! du måste sluta tänka så mycket. fortsätter du i detta tempo finns det stor risk att du kommer att gå in i en vägg.. kanske inte just nu men senare. jag ser också att du har svårt att säga vad du tycker, att sätta gränser" det kändes så konstigt att jag fick allt bekräftat..
hon undrade om jag ville bli flygvärdinna... jag svarade nej med ett leende på läpparna och hon fortsatte att berätta att hon i alla fall såg resor i min framtid. jag kopplade det till volontärarbetet jag länge velat gjort men i bilen på väg hem berättade jag detta för mamma och hon skrattade och sa "det har jag alltid tänkt på att det skulle passa dig. min vän i ockelbo som har en dotter som har ADHD jobbar som flygvärdinna och det är det enda hon klarar av, inom det jobbet ligger allt alltid på sin plats och allt är strukturerat och iordning, helt perfekt för dig sophie". nu när jag tänker efter minns jag hur pappa alltid har påtalat om detta yrke för mig.. skumt.
jag fick även veta att min farmor finns vid min sida jämt och vakar över mig och hjälper mig. det kändes så varmt och tryggt att få höra det. hon beskrev min farmor som "en väldigt snäll person, jag ser att man alltid åkte till henne, hon tyckte om att bjuda på saker som mat, bullar och saft, din farmor tycker att du är för snäll av dig, att du måste lära dig att sätta gränser". detta berättade jag också för mamma i bilen på väg hem, hon blev helt tårig i ögonen och svarade blixt snabbt "JA då måste det vara därför du hittade till hennes grav direkt".
till saken hör att jag och mamma var på min farmors grav för ett år sedan, jag hade inte varit där sedan jag var liten och kunde omöjligt veta vägen till just hennes grav... men något i mig visste exakt vart den låg och jag gick raka vägen och ställde mig framför graven.. då måste det ha varit min farmor som visade vägen för mig.. jag fick veta att jag kunde be om hjälp till min farmor om det var något som jag bekymrade mig över.. och det känns tryggt.. jag kunde nästan ana att hon var vid min sida, det krävdes bekräftelse för att jag skulle förstå..
angående mina tusentals känslor och tankar så berättade spådamen om att det kanske inte alltid var mina tankar och känslor som jag kände, att de kunde tillhöra andar eller vänner. när jag har ont kanske det inte jämt är JAG som har ont, vilket nog kan stämma väldigt bra.. jag hade tydligen stor potential till att bli medium eftersom att jag är så öppen och känner av energier och andar så enkelt och att jag ofta kan känna på mig om något ska hända, vilket också är sant. jag fick lära mig bra knep för att stänga av när jag får för mycket intryck och jag fick tips om lite andra saker också, jag ska träna upp min förmåga att känna av..
något som var lite roligt var att hon berättade om att jag hade ett litet "team" av andar med mig hela tiden som skyddar mig.. och mina tankar och intensiva impulser gick i ett så snabbt tempo att inte ens andarna hann med.. inte ens spöken hinner med i mina svängar vem ska då hinna med?
jag blev varm i hjärtat när hon sa att jag kommer att bli en jätte jätte bra mamma, hon såg tre barn men hon sa att "man kunde välja bort också" eftersom att jag bara ville ha ett, eller två.. fler skulle bli för mycket. så jag antar att det är abort hon menar?
jag fick sedan välja ett kort bland de hon höll fram, jag fick bara känna på det. hon sa "beskriv känslan du får nu" och jag kände samma känsla som jag fick med pär, med tommi.. jag försökte att förklara "det känns lugnt, skönt, men jag känner inte för att prata, jag vill bara vara" hon sa åt mig att vända på kortet och hon bad mig att beskriva betydelsen utan att säga vad som stod på kortet.. och jag försökte "att räta på ryggen, skita i vad alla andra säger, må bra i hela sig själv" tänker inte säga vad som stod på kortet men hon berättade att den mening som stod kommer mitt liv att bestå av sen...
hon berättade mycket om min älskade tommi.. men det spar jag för mig själv och honom.
fortsätter jag att stressa och tänka så som jag gör nu kommer det att sluta med spänningshuvudvärk och jag kommer att behöva äta medicin för det..
det som känns skönast efter denna kväll är att jag har farmor vid min sida och att jag har fått hjälp hur jag ska kunna stänga av när intrycken blir för mycket...
hon visade mig in till ett stort öppet rum, fyllt med ljus och vackra prydnadssaker på bland annat shiva.. längst bort i det rummet stod två gamla fina stolar vända mot varandra, på bordet bredvid ett tänt ljus och en ganska så stor kortlek.. i stolen längst bort skulle jag sitta. så jag satt mig.
det började med att jag fick vaska kortleken och med hjälp av min vänstra hand göra tre högar av leken. jag minns inte riktigt vad som hände sen.. minnena tar fart när hon började att berätta om hur jag är som person:
"du är väldigt väldigt intensiv, antingen så är du uppe bland molnen med glädjekänslor och allt är hur bra som helst eller så är du nere på botten och det är tråkigt, för där kan du stanna ganska länge, sedan vänder det på en sekund och du är uppe igen"
jag rös längst benen och ögonen tårades. hur i helvete kunde hon veta detta? jag hade knappt öppnat munnen. hon fortsatte "jag ser att din familj har haft svårt för att uttrycka känslor, det är tråkigt för du skulle behöva mer bekräftelse" först tyckte jag att det inte alls stämde in, sen förstod jag att det var pappa hon syftade på.. självklart var det honom hon menade.. hon började att tala om mina tankar "du har så mycket tankar! du måste sluta tänka så mycket. fortsätter du i detta tempo finns det stor risk att du kommer att gå in i en vägg.. kanske inte just nu men senare. jag ser också att du har svårt att säga vad du tycker, att sätta gränser" det kändes så konstigt att jag fick allt bekräftat..
hon undrade om jag ville bli flygvärdinna... jag svarade nej med ett leende på läpparna och hon fortsatte att berätta att hon i alla fall såg resor i min framtid. jag kopplade det till volontärarbetet jag länge velat gjort men i bilen på väg hem berättade jag detta för mamma och hon skrattade och sa "det har jag alltid tänkt på att det skulle passa dig. min vän i ockelbo som har en dotter som har ADHD jobbar som flygvärdinna och det är det enda hon klarar av, inom det jobbet ligger allt alltid på sin plats och allt är strukturerat och iordning, helt perfekt för dig sophie". nu när jag tänker efter minns jag hur pappa alltid har påtalat om detta yrke för mig.. skumt.
jag fick även veta att min farmor finns vid min sida jämt och vakar över mig och hjälper mig. det kändes så varmt och tryggt att få höra det. hon beskrev min farmor som "en väldigt snäll person, jag ser att man alltid åkte till henne, hon tyckte om att bjuda på saker som mat, bullar och saft, din farmor tycker att du är för snäll av dig, att du måste lära dig att sätta gränser". detta berättade jag också för mamma i bilen på väg hem, hon blev helt tårig i ögonen och svarade blixt snabbt "JA då måste det vara därför du hittade till hennes grav direkt".
till saken hör att jag och mamma var på min farmors grav för ett år sedan, jag hade inte varit där sedan jag var liten och kunde omöjligt veta vägen till just hennes grav... men något i mig visste exakt vart den låg och jag gick raka vägen och ställde mig framför graven.. då måste det ha varit min farmor som visade vägen för mig.. jag fick veta att jag kunde be om hjälp till min farmor om det var något som jag bekymrade mig över.. och det känns tryggt.. jag kunde nästan ana att hon var vid min sida, det krävdes bekräftelse för att jag skulle förstå..
angående mina tusentals känslor och tankar så berättade spådamen om att det kanske inte alltid var mina tankar och känslor som jag kände, att de kunde tillhöra andar eller vänner. när jag har ont kanske det inte jämt är JAG som har ont, vilket nog kan stämma väldigt bra.. jag hade tydligen stor potential till att bli medium eftersom att jag är så öppen och känner av energier och andar så enkelt och att jag ofta kan känna på mig om något ska hända, vilket också är sant. jag fick lära mig bra knep för att stänga av när jag får för mycket intryck och jag fick tips om lite andra saker också, jag ska träna upp min förmåga att känna av..
något som var lite roligt var att hon berättade om att jag hade ett litet "team" av andar med mig hela tiden som skyddar mig.. och mina tankar och intensiva impulser gick i ett så snabbt tempo att inte ens andarna hann med.. inte ens spöken hinner med i mina svängar vem ska då hinna med?
jag blev varm i hjärtat när hon sa att jag kommer att bli en jätte jätte bra mamma, hon såg tre barn men hon sa att "man kunde välja bort också" eftersom att jag bara ville ha ett, eller två.. fler skulle bli för mycket. så jag antar att det är abort hon menar?
jag fick sedan välja ett kort bland de hon höll fram, jag fick bara känna på det. hon sa "beskriv känslan du får nu" och jag kände samma känsla som jag fick med pär, med tommi.. jag försökte att förklara "det känns lugnt, skönt, men jag känner inte för att prata, jag vill bara vara" hon sa åt mig att vända på kortet och hon bad mig att beskriva betydelsen utan att säga vad som stod på kortet.. och jag försökte "att räta på ryggen, skita i vad alla andra säger, må bra i hela sig själv" tänker inte säga vad som stod på kortet men hon berättade att den mening som stod kommer mitt liv att bestå av sen...
hon berättade mycket om min älskade tommi.. men det spar jag för mig själv och honom.
fortsätter jag att stressa och tänka så som jag gör nu kommer det att sluta med spänningshuvudvärk och jag kommer att behöva äta medicin för det..
det som känns skönast efter denna kväll är att jag har farmor vid min sida och att jag har fått hjälp hur jag ska kunna stänga av när intrycken blir för mycket...
1 kommentar:
Åh, älskade älskade farmor! Jag tänkte på o saknade henne häromdagen. Vad underbart att ha henne vid din sida, då är du trygg!
Skicka en kommentar