jajajajaja

har kommit hem från en timmes vistelse på psyk i gävle nu. läkaren sa att hon inte trodde att det var panikångest, och egentligen tror jag inte det heller! för detta gör liksom ONT, det hettar och känns inte så som ångest borde kännas.. hon tänkte skicka mig till något hon kallade medicinsk akutavdelning men där skulle det vara så lång väntetid att hon istället ringde till HC i sandviken så att jag fick en jourtid där istället. ska få ta ekg och blodprover. hon sa att det kunde vara något med lungorna eller hjärta, typ lunginflamation, lungpropp o sånt där. men det kunde ju också vara panikångest men hon ville vara säker på att det inte har något med kroppen att göra.. och skönt ska det bli att få göra en riktig undersökning, för nu vill jag fan veta vad det är för fel. det är en sån obehaglig känsla som jag inte står ut med..

fortsättning följer, spännande va?;P

Minnen

Det här lukten.. Det luktar psyke. Finns inga ord som beskriver hur det luktar men ungefär som variga sår och ledsna människor. Här har jag suttit hundra gånger förr förra sommaren och väntade på en läkartid eller inläggning. Idag har jag tid kl nio och det ska bli skönt att få lätta på hjärtat. Efter detta tar jag bussen till skolan och jobbar med historian med min extralärare. Jaja.. Hejdo

hej

det är så roligt att alla låtsas som ingenting.

snart ska jag ta åtta bussen till psyk-akuten i gävle och få prata med en läkare för jag orkar INTE VÄNTA på tider här i sandviken. jag vill bara veta vart min "panikångest" som min läkare kallar det, kommer ifrån och vad jag kan göra åt det för jag orkar inte mer. jag gör det intee..

dags att sätta på mig mina svarta jeans som fortfarande är lite blöta sen tvätten igår och sminka mig och sedan lyssna på organismen tills mina trumhinnor spricker.

och det vore så jävla skönt att ha någon att prata med bara så att ni vet. adjöken då...

flumtankar

som jag sa till mamma idag "jag tycker det är helt sjukt orättvist att jag ska må så här jävla dåligt när jag i själva verket mår bra i mig själv, jag trivs med hur jag lever och hur allt ser ut idag, det hade varit en annan sak om jag mådde så här förut, för då förtjänade jag det i alla fall!"

jag gick till badhuset och simmade en kilometer idag, trodde att utmattning skulle fungera mot ångest. men icke. den där känslan i bröstet blir jag aldrig av med. och det är i dessa stunder man någonstans skulle vilja sitta framåtlutad i soffan med uppkavlade ärmar och trixa fram en liten lina med hjälp av ett rakblad mot en sub-åtta på en slitztidning som underlägg, eller ha några blanka stora vita vackra stessar i handen och svälja alla på en enda gång sen gå omkring och flina alldeles fånigt i väntan på ruset och också under ruset, eller varför inte ta en 2c-b tripp till afrika (förstaklass) och se stjärnfall och de vackraste färgerna i världen från min balkong och sedan gå in och ta bort jordbävningar med mr mussle (hur det nu stavas). eller rulla helt perfekta spliffar och göra filter av DITT VISITKORT för att sedan sitta bäng som ett as i min soffa och prata om sparkåkning ochfjällpappor och komma på helt sjuka låtar och texter och sparka takten till Eye of the tiger! eller vaarför inte ratta fram en lina tjack och sedan parkera på det exakta stället och sedan dra in pulvret med all kraft man har så att det hamnar i halsen och smakar helvete och sedan blunda och låta sina händer följa med i born slippys melodier i luften så man nästan kan ana mönster och rytmer. sedan prata hela natten om exakt vad som helst och helt maniskt slicka på kritidkortet och klippa och sugröret för att slicka där också. för vadå INGET FÅR GÅ TILL SPILLO.

jag tror liksom att det är bra att jag skriver om detta för gör jag inte det är det jobbigare inuti mig, det känns redan lite lättare. jag har ingen tanke på återfall men tankarna hamnar jävligt lätt bland drogerna och det måste ni förstå. jag är en beroende och kommer alltid att vara. läs eller skit i det, det här är mina tankar och inte era. rätta mig aldrig i mitt skrivande..

ojoj

igår var allt lugna känslor i kroppen och längtan om en morgondag. idag har jag tillbringat halva dagen åt att gråta. jag har inte ens gråtit åt något. jag har bara gråtit åt den obehagliga känslan i kroppen som verkar ta död på mig. det här är så jävla orättvist!

RÄDDA MIG

let me sleep

dags för lite update va?

jag mår bra just nu. eller, sömnen är bra så då är jag bra också, bortsett frå ångesten men nu kan jag sova gott. min läkare skrev ut insomningstabletter åt mig i fredags och jag har nu ätit dem i två nätter och sover som en prinsessa. jag tackade nej flera gånger tidigare men nu har jag sån hög frånvaro i skolan pga sömnen att jag inte såg något annat alternativ, inte min läkare heller. "du måste sova sophie". ska ta dessa i någon vecka för att komma in i en rutin sedan tas den bort. det är lika bra att jag äter medicinen för som sagt, jag måste sova!!



igår fyllde mamma år, petra har kommit hem över helgen och vi firade mamma här hemma på kvällen. idag ska vi till ulla (min mormor ja har aldrig kallat henne mormor, utan det är bara ulla som gäller) och fira henne där med resten av släkten. ska för första gången bli trevligt och jag längtar. fast så klart är det svårt att smälta in i samtalen om de inte handar om något intressant osv.



nu ska jag platta håret och sedan äta en macka.



här får ni en bild från sjuan eller åttan också.

orkar inte.

kan någon berätta för mig, vad jag har gjort för att förtjäna att ha ångest när jag i själva verket inte mår dåligt över något? jag blir galen snart och jag menar G-A-L-E-N jag kan inte sova, vilket gör att jag inte kommer upp till skolan, jag har världens jävla obehagligaste känsla i bröstet och jag vill bara att det ska gå över NU!
jävla piss värld.
jävla mänsklighet.
jävla helvete!

hjärnkontoret

jag känner mig helt död! jag är så slut i huvudet. varit på hudvårdsparty hos kusin mathilda och där blev det mycket ord att ta in kan jag säga. stängde av hjärnkontoret den sista halvtimmen och läste läppar istället. men jag köpte otroligt bra produkter för ansiktet. peeling och sånt. luktar underbart och man blev så himla len av det.

idag fick jag min underbara tröja med posten och snart får jag även mina vita benvärmare. jag älskar att flumma omkring med olika klädstilar och variera utefter årstid och humör. så är jag och kommer alltid att vara.

imorgon ska jag pina mig upp till historian och jag har mentalt förberett ett utbrott mot läraren vad gäller sveriges stormakt! jag kan inte göra den satans uppsatsen för jag förstår inte. varför finns det böcker när man ändå är tvungen till att läsa mellan raderna? jag kan lika gärna tro att det handar om apelsiner och högtalarsladdar om det inte står klart och tydligt VARFÖR STORMAKTEN FÖLL. en annan blir gälen, så imorgon kommer jag antagligen att skrika och gråta lite. men det får han ta! om inte annat får jag väl jobba röven av mig hos min extralärare.

dags att se på något film på femman i brist på annat sedan läsa boken Hemlös som för övrigt är otroligt bra. igår träffade jag marlene också, vilket var trevligt! tack tjejen :)

snart blir det kryssning med malin och kanske även das boot om jag har tur! då blir jag glad. alltså g-l-a-d

vilken entré!

fy helvete vad det blåser här hos mamma och pappa. fönstrerna skakar och det låter som att det pågår en tornado utanför. jag har spänningshuvudvärk och kan inte sova. hungrig är jag också..

högskolemässan i fredags var väldigt bra! volontarresor.se var där så jag fick många frågor besvarade som jag har gått och undrat över. senegal och jobba med gatubarn -jag vill jag vill jag viiill!!! jag hittade även en högskola som jag kände skulle passa mig. rehabilitering, man kan jobba med missbruk och människor med adhd och damp när utbildningen på 3 år är klar. jag har erfarenhet i båda ämnerna och vet vad sakerna handlar om, mamma tyckte att det skulle passa mig perfekt i alla fall. men innan någon sådan högskola ska jag först gå en skrivarkurs som heter "skriv klart din roman" vilket jag också ska göra. går lite halvsegt med min novell nu, bok kanske jag ska börja säga istället? jag har ingen direkt skrivarglädje. går helt enkelt och väntar på att den ska komma bara.. jaja detta var lite om min framtidsvision.

gårdagen var grym, gick ut på lobby med linda och elin. var längesedan jag hade så roligt. skratt, stjärnor på is, dans och galna konversationer. tack för kvällen flickor. och förresten. när vi skulle gå in på krogen så var det en isfläck som jag gled in på haha! elin garvar och säger "vilket entre vilken entre" så jävla kul.

nu ska jag hämta en yoghurt och be spökerna hålla käften på nedervåningen puss!

mässa

klockan är fucking fem på morgonen och jag är vaken, jo jag har sovit, det är inte det att jag har legat sömnlös. var tvungen att ställa klockan på kvart i fem för att jag ska på mässa i sthlm med skolan, bussen går kvart i sju från skolan. förra året skulle jag med men jag var för pundig för att orka så jag stannade hemma, gick bättre detta år kan man tycka;) pappa skjutsar in mig till skolan, tack så jääätte mycket:) hihi. på mässan kommer alla högskolor i landet att vara, så jag ska kolla efter foto högskolor, och kanske något med skrivinriktning..

och fa-aaan att jag missar detta idag

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3818372.ab

är så sjukligt intresserad av blodsdiamanter och allmänt om situationen i sierra leone (ett plus i kanten att wu tang gör själva dokumentären), vi ska ju göra en uppgift i religionen där vi fördjupar oss i valfritt ämnen, men allt detta beräknas väl mer som politik än religion? hjäälp mig hur jag på något vis ska kunna skriva om det i religionen, jag vill!

en annan ser dubbelt pga trötthet och nu lär jag sätta igång och sminka mig. kanske skriver blogg från bussen i mobilen sen. ha en bra dag!

felen

Mamma och jag har tillsammans skrivit ett brev till försäkringskassan då de ville ha mina symptomer och vad det inte är som fungerar i mitt liv, angående de pengar som jag har rätt i att få. Och så här blev det väl mer eller mindre:

"I perioder blir min ADD starkare även fast concertan som jag äter håller mina problem i ganska god shack, men jag kommer trots detta in i dessa problem. Jag blir lätt distraherad av aktiviteter och ljud. Minsta lilla retlighet kan få mig tappa koncentrationen. Har svårt att vänta på min tur, jobbigt att stå i kö. Tar snabba felaktiga beslut. Börjar på olika aktiviteter som jag sedan avslutar lika fort.

Blir oerhört trött av att lyssna och ta in information, för innan medicineringen gick allt in i ena örat och ut i det andra. Måste alltid vara väl förberedd för kommande händelser. Oftast fungerar tex inte biobesök med två timmars varsel. Människor som inte vet att jag har ett funktionshinder uppfattar mina beteenden som mycket annorlunda. I skolan fungerar inte mina praktikveckor eftersom jag har svårt att läsa av människor blir det alltid missuppfattningar. Mitt sociala liv är begränsat likaså mina sociala kunskaper. Har svårt att veta vad som förvänta av mig. ex: Hej sophie hur mår du? Bra svarar jag, tycker det räcker så men det förväntas att jag ska säga Hur mår du själv? Är egocentrisk men inte medveten om det. Tycker nog att jag fått ett någorlunda hanterbart liv med concerta men självklart vill jag ha ett normalt liv. ADD är inget jag själv valt. Min förhoppning är att få någon form av ersättning från min försäkring som jag har haft sedan 1988. Min sjukdom har orsakat mig och min familj mycket lidande både ekonomiskt och psykiskt"

sedan hittade jag även journalen där det står om mina aspergerdrag:
"Mor påtalar också att Sophie nog har en del Aspergerdrag vilket jag kan hålla med om. Hon har mycket idéer om ex smak, är rutinbunden, har svårt att bestämma sig snabbt. Hon har också en tendens att reagera med ilska som den mest naturliga och spontana känslan. Hon kan även ha svårt med sammanhang och på varandra följande handlingar"

nattbabbel

men ja för i helvete. jag kan inte sova. en hel myrstack i hjärnan. och i kroppen också för den jävla delen.

jag är i alla fall glad att jag äntligen fick träffa dig idag, L, sist var på rättegången i april och du var helt jävla undernärd, trasig och sönderpundad. idag var du 30 kilo större, frisk och gav ifrån dig det där leendet igen som smittade av sig så äckligt mycket när vi var mindre. nu är du du igen. precis så som du ska vara. nu kan vi vara som vi var då, fast här och nu.

godnatt. typ?

meducin

jag glömde att berätta om att organismen har svarat. världens underbaraste mail! hade inte förväntat mig så långt och intresserat svar. en annan är lycklig.

har pratat med läkaren och jag ska halvera min dos av concertan, för att det kan vara den som ger mig ångest och sömnlöshet, kan vara så att jag äter för mycket av den, så för att utesluta det så ska jag imorgon börja ta 54 mg istället för 108 i en vecka. vi får väl se hur det blir. bara det blir någon förbättring snart.

"jag har damp adhd och rastlöshet"

molle var världens mysgaste katt idag. slänge omkull sig på min mage när jag tittade på hotel rwanda i soffan. förresten kan inte fler människor vara lika modiga som mannen i den filmen? just det, molle var det ja. han brukar aldrig våga komma så nära. men idag gjorde han det för andra gången, kanske tredje. kul att se lillkillen:) nu har jag även försäkrat molle och kråkan, och molle ska id märkas och jag ska även skicka iväg honom på en vanlig undersökning om något tag. känns säkrast att kolla upp då raskatter har större risk för diverse problem.

igår i skolan fick jag bekanta mig med min nya extralärare. han är ny på skolan och till för människor som mig haha, människor med diagnoser, läs och skrivsvårigheter. så igår hjälpte han mig med min historiauppsats och jag ska till honom imorgon igen.. så skönt att ha någon att gå till när allt blir kaos i klassrummet och när det är för pratigt för att kunna jobba. då kan jag gå till honom och sitta i ett knäpptyst rum och få möjlighet till hjälp när jag vill. UNDERBART. tack john bauer för att ni äntligen har ordnat en sådan lärare. tack!!

just nu väntar jag på att läkaren ska ringa mig, 16.00 var det.. nu är klockan en minut i och jag mår illa.

jag har också köpt världens finaste katttransportväska. den jag har på bilden här.jag ska köpa en likadan fast en blå, så kråkan och molle får en egen:) rosa till kråkan och blå till molle, sött va?

jo men du vet den här räven

hm, jag har en konstig knöl inuti smalbenet på något vis. som en liten ärta. men den får väl sitta där då, tänker jag.

i denna sekund sitter jag i min nya hello kitty morgonrock och lyssnar på ljudet till sanningens ögonblick, egentligen vill jag se filmen på fyran men min nyfikenhet om äckliga blondiner som linda rosing tar tyvärr över.

imorgon hoppas jag att ett brev från min läkare dimper ner i min hall också, ett brev där en telefontid med henne står uppbokad och gärna DEN HÄR VECKAN TACK JAG ORKAR INTE VÄNTA. jag behöver få prata med henne om min ångest och om min sömnlöshet. och även om när asperger utredningen ska börja. jo jag ska göra en till utredning eftersom både mamma och läkaren tycker att jag har många symptomer som stämmer till den diagnosen. jaja vi märker tids nog.

och jag har inte tid för något annat än mig själv har jag märkt, jag har jätte svårt att klara av intensiva saker i längre perioder, knappt så att jag orkar ha folk sova över här längre. jag blir så trött av att koncentrera mig länge. om jag ska orka måste mitt intresse vara fångat hela tiden... känns det som. igår var jag och mamma i valbo och jag orkade mer än vad jag trodde faktiskt. men jag blev förbannad på en som jobbade i butiken för hon ryckte upp provhyttsdörren när jag bytte om så jag skrek "MEN LÅT MIG VA JAG BYTER OM!!!" det var hon väl inte direkt beredd på att få höra men mamma är rätt van att jag kan vräka ur mig vad som helst utan att tänka efter före. jag reagerar ofta med ilska som den mest naturliga och spontana reaktionen, som min läkare så fint säger.

en annan sak jag är förbannad på är min granne. jag har skrivit ut denna text och ska nog posta det imorgon för nu har det varit elefantkliv och jordbävning där uppe FÖR LÄNGE.

"ditt lilla helvete, håller du inte käften inatt sparkar jag in dörrjäveln för dig. DU STÖR MIN SKÖNHETSSÖMN.

MVH arg granne"

nu lägger jag mig ha de gött häj.

( jag ska även beställa tid för att tatuera in kära hubert cumberdale vid sidan av midjan också.´)

Mitt minne är ett minne blott

Mitt psyke här varit väldigt ostabilt hela dagen. Historian var en evig plåga. Att läsa ur en bok och sedan vara tvungen att läsa mellan raderna är något jag inte klarar av. Tårar i ögonen och ilska hela morgonen. Allmänt labil. Stod sedan och väntade på bussen. En snygg kille kom fram och bad om en cigg. Visst. Han berättade att han precis kom ut från några år på kåken och frågade sedan om jag hade flödder på mig. Nej jag har varit drogfri sen februari, svarade jag. Han berömde mig och sa hur vacker jag var.. Sedan skulle han gå för att styra piller. Jag hade lika gärna kunnat följt med honom på en punda runda, men jag stod kvar. Vi böt inte ens nummer med varandra. Tänk om vi hade gjort det. Mitt psyke hade nog inte pallat i längden. Jag hade vetat att ingen av mina kompisar hemma känner honom, jag hade vetat att jag hade kunnat punda i hemligen. Hemma sprids ryktena fortare än kvickt. Men jag sa hej då och önskade honom lycka till i framtiden. Jag gjorde inget dumt trots mitt svaga psyke. Det är väl bra? Jag är iaf stolt och vet nu att jag kan lita på mig själv mer än vad jag gjorde innan. Ha de gött häj.

uppläsning

på tåget på väg till södertälje:)

uppläsningen på kulturnatten

lite shopping på söndagen foo i helvede

håll keften!

jag har fått några uppmaningar om att berätta om hur det gick i helgen! så jag ska göra det nu hade jag tänkt.

jag tackar malin, petra och anders som följde med som moraliskt stöd, det kändes grymt att ni var med! vi var alltså på södertäljes kulturnatt i lördags, på café nova där vi deltagare från skrivarlägret fick läsa upp våra texter på en scen. det var tråkigt för de första som läste, det var nästan bara vi från lägret som var publik, när sedan jag läste (näst sist) hade det hunnit komma rätt mycket folk. det var synd att caféet låg lite längre bort än de andra scenerna, vi själva höll inte på att hitta dit så jag kan tänka mig att andra också hade svårt för det.
jag blev så glad som fick höra mirjams text igen. samla på stjärnfall i en skokartong prydd med paljetter. det är den absolut finaste texten jag vet, och hennes sätt att läsa den på är helt oslagbar. hon lever sig in, ler och övertygar varenda människa. sedan var det helt plötsligt min tur att läsa, jag tyckte jag hörde fel så först gjorde jag itne så mycket, bara satt.. sen kom jag på att det finns ju bara en sophie så det måste vara jag! slängde mina händer mot golvet och rotade fram boken ur väskan och gjorde ett sjumilakliv upp till scenen.. 'hur nära micken ska jag stå?' 'är kroppshållningen okej?' 'ser jag för kaxig ut?' 'står håret åt alla håll?' jag tänkte många tankar innan jag läste upp titeln.. 'kaosflickan'. men jag gjorde ingenting åt håret, hållningen, attityden. det kändes som att jag var mig själv när jag stod där, kände därför att allt var okej till slut. det blev några fel i början när jag läste, jag litade för mycket på mig själv och försökte läsa klart några meningar utan att titta i boken, ibland gick det, men ibland gick det mindre bra.. fast det var det ingen som märkte. inte ens petra gjorde det. några flickor i 16 års åldern stod i en klunga ganska långt bak och varje gång jag nämnde orden "kokain" "amfetamin" "hög" eller "påtänd" hajade de till och fäste blicken på mig. det kunde jag se de flesta i rummet göra, om de inte tittade på mig när jag läste så gjorde de de när jag nämnde sådana ord.. och ibland tänkte jag "vad fan håller jag på med" när jag stod där, "kan jag verkligen blott mig så pass mycket?" ja, det kan jag. sen augusti har jag tänkt igenom detta noga och jag är nöjd med mitt val..

höjdpunkten på kvällen får mig fortfarande att le och få adernalin i kroppen. mitt ex jocke ringde från en spelning med organismen. jag var otroligt avundsjuk och när han berättade att han hade fått prata med org så blev jag stum.. sen var det egentligen inte så mycket mer med det. fick istället prata med sofia för första gången, fan vad jag älskar denna tjej alltså. så härlig och söt! hur som helst, innan jag vet ordet av det hör jag en bekant röst säga med glad ton "tjenaaaaa, hur är läget med dig ikväll då?" jag hade knappt kopplat att sofia faktiskt lämnade över telefonen till organismen. jag var GLAD SOM HÖNS PÅ SPANIENS NATIONALDAG. jag berättade hur mycket jag uppskattar hans musik, vilken inspiration och skrivarglädje den ger mig, han frågade mig vad jag skrev och jag förklarade.. och frågade om inte han kunde tänka sig att läsa, vilket han gärna gjorde. så i natt mailade jag över det hela till honom och jag väntar ivrigt på svar.

men något jag inte kan förstå är att det river en ångest i mitt bröst, det värker och det känns som att någon klöser med sylvassa naglar. jag ÄR INTE ledsen, över något alls! det gör mig otroligt irriterad..

idag ska jag gå till badhuset och simma lite..
vem har ens orkat läst allt detta haha:) nåja, tack isåfall.

karsten torebje

jaha, imorgon sitter jag där och blottar hela min själ inför södertälje. men det gör inget, det är mitt egna val, jag hade aldrig gjort något jag känt mig obekväm inför. jag vill att människor ska känna igen sig, förstå, reflektera, se att narkomaner också är riktiga människor, finna kraft, osv. min nervositet har dött ut helt och hållet, det pirras inte ens i magen när jag tänker på morgondagen längre. men allt kommer nog imorgon minutrarna innan.. undrar hur mycket folk det är? undrar om de kommer klappa händerna? det visar sig.

tidigare ikväll fick jag någon slags känsla om att jag saknade dig som fan E. jag vet absolut inte varför, men det bara kom. dina stora vackra händer, dina lustiga ord "tjena pajola" "ska vi gå till parkola och spela basket", att du alltid gjorde mig nervös och att jag blev mer nyfiken på dig för varje gång vi träffades. det var mysiga tider men det är bara minnen nu, inget som kommer upprepas, inte ens vänskapen skulle jag tro. gospulla, du vilar i frid i mitt minne.

hjärnbrus

ibland blir jag så trött. trött på att mina tankar aldrig ska få vila. ska det vara så här livet ut? som ett evigt hjärnbrus. miljoner intryck per dag, få huvudvärk, svår koncentration och att inte kunna slappna av. ja, det är mycket bättre med det här nu när jag har börjat med concertan, men på kvällarna blir det extra jobbigt istället. då min koncentration är bättre så innebär det att jag anstränger mig mer om dagarna, får mer intryck vilket i sin tur gör att jag ligger och går igenom dagen bit för bit och samtidigt kommer andra tankar om andra saker in i bilden också. man blir ju trött!! hjärtklappningen och den höga pulsen är över, men mina tankar kan nog inget ta bort.

brittan fittan

dagen har spenderats med kristianälskling. vi har ÖVAT PÅ CHARLOTTE PERELLI DANSEN TILL HEROE. hör och häpna, jag tänkte att jag ska lära mig den helt utantill.. men kan ni förstå vad kul det vore? jag som lyssnar på hiphop och reggae, och lite allmänt grabbig av mig. om jag skulle dra på den låten på någon fest och ställa mig och kunna dansen utantill? haha tror folk skulle svimma:) men den ska sitta!
vi lirade GH och åt godis, pratade gick på en promenad och rökte också.. vi fjantade inte bara;)

nu tänkte jag spika upp en tavla som jag kan skriva på, mitt ADHD liv innefattar bland annat listor och scheman som jag följer för att kunna klara av dagarna. annars glömmer jag eller blandar ihop. så nu ska en större tavla upp hur fult det än kommer att se ut, men det får jag ta!

har även varit hos tandläkaren och fått medicin mot min inflamation i käken, så nu ska det bli bättre.
dags för att röka, sedan efterlyyst!

läsa

jag skriver det här också. på lördag ska jag läsa högt ur min novell inför publik på cafe nova i södertälje. de har kulturnatt och några från skrivarlägret som jag var på ska få äran att läsa:) jag är nervös. kom och kolla!!

lika bra?

det är så väldigt mycket som jag borde komma ihåg, som jag ska veta om. men jag har glömt allt. det försvann bort i den tiden som var full av dimma och förvirring. det var viktiga saker, det var ansikten, det var diskussioner och det var händelser, det var allt möjligt egentligen. men det finns inga spår kvar av det. det är borta. kaputt! inte ens om jag anstränger mig till tusen för att komma ihåg, så minns jag inte.. jag känner mig helt dum i huvudet när jenny pratar om gamla minnen "men det var ju som den gången sophie, när du var hos mig..." nej, jag kommer inte ihåg, jenny. det finns inte kvar. du hittade mig när jag var som mest förvirrad, när jag var som galnast.. förlåt att jag inte minns allt. men det kanske är lika bra

magnusson haha

jag hade det grymt roligt i lördags, ingen såg nog lika förjävlig ut som mig haha! en annan slant visst när jag sminkade mig;) vi var först på förfest hemma hos sandra, där lyssnades det på tiesto. jag viskade i linns öra "det är nu man ska byta till två mörka ögon - sven ingvars och chocka mathilda med den drastiska musikskiftningen" haha. sagt och gjort:) sedan blev det lite rockabilly ( kör mig till psyket tack ) och en massa jean-paul-skaka-rumpan-låtar.
det var tre stycken Sophie på festen så jag fick äran att heta magnusson hela kvällen, det tyckte jag var otroligt charmigt. JAG ÄR INTE PAJ LÄNGRE, ALDRIG MER PAJ, ALDRIG.
på krogen dansades det hela natten lång, till skön techno med sofie. linn försvann visst med engelsmannen återigen och jag skrämde livet ur honom ute när vi rökte, smög bakom honom och skrek "BÖÖHHHHH" i örat:)
sen kom det en stjärna och frågade mig om tändare, jag hade precis lagt ner den i väskan så jag svarade "du vet att det här är som finns i sjön, har man en gång lagt ner den så hittar man den aldrig"
kvällen slutade med att jag yrade omkring med jokern och babblade om saker jag inte har en aning om, en kärring drog upp min kjol så rumpan syntes (hej här har vi hjärnkapacitet), jag hamnade hos sandra och sa stolt till mathilda "NU MÅSTE DU TA EN BILD OCH DOKUMENTERA ATT JAG ÄR PÅ EFTERFEST JAG HATAR EFTERFESTER" ja oj vilken efterfest haha. kristian kom och vi sov bredvid varandra i min säng, puss min vän. puss på er alla tack för helgen det var grymt:)

men just nu kan jag inte stänga eller öppna käften helt för mina käkar värker så jag dör. väntar på att hälsocentralen ska ringa upp. japp! en promenad ska jag ta idag också..

zombiee

snart är mitt höstlov slut. men jag klagar inte, det har varit underbara dagar tillsammans med jenny och kristian. så tomt att jenny åkte hem igår.. men som tur är finns kristian kvar här:) i torsdags sov de över hos mig, vi lagade fajitas, spelade guitarhero, såg på big brother eftersom kristians syster var med ett år, sedan blev det två filmer till. världens mysigaste kväll.

idag är det halloween, det blir förfest hos sandra sen kharma sen lobby.. en annan ska vara utklädd till zombie;) det kommer bli riktigt snyggt, jag lovar!

nu ska jag skita, adjö.

money money money

jag kan inte vara gladare, absolut ingenting kan förstöra min dag nu. jag och mamma har länge försökt fått ersättning från försäkringskassan, angående min diagnos osv. förra veckan togs beslutet att aktivitetsersättningen vid förlängd skolgång gick igenom, idag fick jag reda på hur mycket jag kommer att få. håll i er nu. 7014 kr i månaden! och detta är returaktivt från juli detta år så jag kommer dessutom att få en separat summa på 28700 kr! det är fan inte sant! lycklig blir man. jag kommer även att få söka bostadsbidrag:) nu går jag mot ljusare tider och livet kan inte bli bättre på något vis. pengarna kommer antagligen imorgon eller på måndag wooooho:)

"En dum en tror att han är jultomten och att vi är julklappar i hans säck, lyckligt det barn som får mig!"

new haircut

jag vågade. vad tycks? jag är väldigt nöjd iaf:)

abs

"Jag vet att du gjort dumma saker, att du varit helt galen, men det spelar ingen roll för mig. Jag såg igenom allt det där, jag såg dig där i dimman, och det har jag alltid gjort. Vill egentligen bara komma fram till att jag alltid kommer att älska dig för den du är Sophie. "

det är såna ord som betyder något. just nu har jag tårar längst kinderna, de sprutade in morfin och stesolid IV på teven, det gjorde mig otroligt sugen och irriterad. nu är det bara att rycka upp sig, torka tårarna och typ lösa korsord. eller be kristian och jenny att komma hit.
så fort jag blir det minsta sugen på droger kommer min beroendepersonlighet fram, jag tänker ut sjuka sätt att skaffa fram piller på. be olika läkare, rota i människors medicinskåp..ta kontakt med gamla vänner. förut gjorde jag allt detta, men idag tänker jag i dessa banor i en minut, sedan kommer jag på hur sjuk i huvudet jag är som tänker så, och hur ÄNNU sjukare jag blir OM jag GÖR det. det är inte värt det. sophie + droger är inte den riktiga sophie, och så vill jag inte vara.

tack och hej leverpastej

friends

idag har jag varit hemma hos jenny och fått rygg/nack och ansiktsmassage! det var helt underbart. hon utbildar sig till massör i linköping och hade med sig sin massageställning hit till sandviken. massagen behövdes, jag har till och med kunnat sovit middag för första gången på 4 månader kanske. det var så roligt. haha. när vi var klara med massagen gick vi ut till vardagsrummet, där satt krisitan och grät framför tv:n. vi frågade vad det var med honom och han svarar "dom visar brölloppsbilderna från ellen och hennes tjejs bröllop" haha så jävla söt! :) jag gillar kristian och jag är överlycklig att jag har börjat umgås med honom. på torsdag ska han och jenny sova här, vi ska laga mat och mysa!

imorgon ska jag klippa mig, spännande! det blir rätt kort, barasånivet. kortare bak och längre fram. jag längtaaaaarrrrr

kristian och jag satt på balkongen igår och pratade om kvinnliga och manliga könsorgan:

kristian: killars är mer som typ "titut" och tjejers är mer som "hoho".

pajan till sparkarn kom!

ibland känner jag så här att - fan vad jag behöver dig. igen, som vanligt, som förut, som då -då dagarna var hela havet stormar och tiden var obetydlig. det stormar ju nu ibland också, men du ser inte. jag vill ha dig tillbaks, linn, linnsey, anna, sparkarn, nojan till kojan kom. kommer du ihåg? hur allt var förut? hur allt passade ihop som pusselbitar mellan oss? hur allt flöt samman till en evig vänskap som var okrossbar? hur vi förde samtal och diskussioner om allt från disktrasor, fåglar, sparkar, kastruller, pupiller, filmcitat, snö till böcker och superspermier, kommer du ihåg? hur vi träffades halvägs när vi skulle till varandra för att vara rättvisa? hur vi aldrig hade några löften för varandra? hur vi aldrig bråkade? hur vi trivdes med varandra? hur vi skrattade tills vi inte orkade mer? hur vi fortsatte att skratta ändå? det är en stort tomrum i min mage, idag slog det mig vad det beror på. det beror på att vi inte ses mer. att vi knappt pratar. jag tänker att -jo vi pratar faktiskt, men inte som förut, inte som två bästa vänner pratar. jag vill kunna berätta vad som helst för dig, jag vill kunna träffa dig utan att bestämma fem dagar i förväg, jag vill kunna gå till dig om kvällarna och jag vill att du ska kunna gå till mig. du var min andra halva linn! du var mitt bollplank, min vägledare, min bästa vän och världens bästa sparkåkare. varför försvann allt? det gjorde ju faktiskt det, håller du inte med? om dagarna, men mest på kvällarna tänker jag 'undrar vad linn gör nu?' att få spola tillbaka tiden till de stunder vi lagade våfflor i mitt trånga kök skulle vara guld värd i detta ögonblick.. kommer du ihåg att det var då du började kalla dig för min 'assistent' ? :) eller den natten då vi tittade på stjärnor från min balkong.. alla lampor lyste starkt och det var minsann ett och annat stjärnfall (du vet vad jag menar), och vi klädde min röda julgran en gång och lät den gröna parlinotomten få vara julstjärnan på toppen och vi tänkte faktiskt dansa runt den men granen stod mot väggen så vi hade kastrullutbytning istället.. riktigt into the wild.. minns du när alla skåpsdrakar, elitkrigare och dalahästar levde? och när gubben utanför OK knappt fick ut sin bensinslang när han tankade och flög bakåt när den lossnade? när henke inte vågade gå över vägen? ratta? 'i sandviken super vi för att glömma bort vart vi kom ifrån'? tanten som gick in i glasrutan på sjukhuset? glitterspray i håret? skrika "heeeeej" och vinka så underarmen dallrar? fear of the dark? jag minns i alla fall allt, precis allt. jag ville bara säga det.

Only this moment
Holds us together
Close to perfection
Nothing else out there
Always beside her
Trusting my senses
Deep down inside I know i will survive

you make me happy

idag är det en mycket bra dag. träffade min underbara läkare idag tillsammans med mamma. jag tog upp att min puls är hemsk, att jag har hjärtklappning som gör att jag inte kan sova om nätterna. att det i sin tur gör att jag ligger och funderar i evigheter, på vad som helst egentligen, på skolan, novellen osv.. tankarna är så intensiva att läkaren sa att "är det som att du är i skolan när du ligger i sängen?" att hon kan pricka så rätt.. jag är så inne i vad jag tänker på att jag är både hemma och i skolan samtidigt, otroligt jobbigt.. angående pulsen och hjärtklappning så skrev hon ut betablockerare åt mig. känns skumt att äta sånt när jag är så ung, men det är samtidigt väldigt bra! för jag tog första tabletten tidigare idag och jag känner inte av pulsen alls.. det är även vanligt att man kombinerar concerta med betablockerare..

jag tog också upp viktminskningen, 13 kilo sen juni. vi kom fram till att jag ska få gå till en dietist, prata om vilken mat jag behöver, om mina matfobier osv. känns så jävla skönt allt..

mamma och jag var ju på ADHD föreläsningen. där pratade en kille som hade ADD och asperger, när han berättade om sina symptomer prickade allting rätt på mig. alla drag kunde jag bocka av.. så mamma och jag blev fundersamma och misstänkte att jag eventuellt har ADD med asperger-drag. detta tog mamma upp idag hos läkaren. varpå hon säger "ja, det tycker jag stämmer Sophie, att du har lite asperger-drag, du har svårt för att gå utanför dina ramar, dina fobier för saker, att allt ska vara på ett speciellt sätt, att du har svårt att läsa av människor ibland" osv.. hjälp, tänker jag. ännu en diagnos eller har jag bara några få drag av den sjukdomen? vi ska avakta ett tag och se om några månader om ännu en utredning behövs.. just nu är jag evigt tacksam över betablockerarna.. kanske kommer jag äntligen kunna somna med ro i kroppen? ja, kanske:)

min svenska akademien tygväska och dvd kom idag också. hallelujah kan man säga.

att misslyckas

Ibland funderar jag på hur annorlunda allt vore om jag vunnit den där simtävlingen. Den där simtävlingen som jag var med i som åtta åring. Jag låg etta. Jag hade till och med kunnat bli etta om jag bara kommit ihåg att slå händerna i bassängkanten. Det var det som visade att man hade gått i mål - en enkel rörelse. Men jag glömde! Hela badhuset tystnade och den klibbiga luften blev mer och mer obehaglig. Hundratals blickar mot mitt håll. Vad hade jag gjort för fel? Jag trodde ju att jag hade vunnit. Jag förstod ingenting. En domare böjde sig ner mot mig och sa ”Du glömde bort att slå händerna mot bassängkanten Sophie”. Han tog min hand. Jag protesterade till en början, jag kände mig som en stor tjock gris. Rätt som det var for jag upp ur bassängen. Min arm gjorde ont. Människan hade dragit upp mig i min arm! Det är klart att det gjorde ONT!
Mamma och pappa kramade om mig. Jag ville inte att någon skulle röra mig. Jag hade misslyckats, jag skämdes och jag var inte värd någon närhet. Jag hade simmat i två år, i två jävla ÅR! Vatten var det bästa jag visste. Mamma kunde inte släppa mig ur sikte när vi var i närhet av vatten. Jag hade ingen kontroll över vad som var farligt. En när vi var i vår sommarstuga hade jag gått ut i sjön, med kläder på, bara gått och gått tills mitt huvud försvann under vattnet. Jag förstod inte att jag kunde drunkna. Mamma såg mig i sista sekund och hämtade mig ur det iskalla vattnet (det var trots allt pingst).
Sen jag misslyckades på tävlingen slutade jag med simskolan. Jag kastade bort mitt största intresse, det jag brann för, det jag inte var rädd för och det jag längtade efter om dagarna. Jävla tävling, tänker jag nu. Jävla jävla tävling!

ivrigt

god morgon alla!

har sovit som en prinsessa här hos mamma. katterna också skulle jag tro:) molle har lärt sig att gå ut och in i kattluckan.. (den leder bara ut till balkongen och där är dörrarna stängda så han kommer inte längre än så som tur är) han är allt bra modig den där molle! kråkan springer efter mig vart jag än går, har stenkoll på allt jag gör hehe.


inatt kändes det som jag hade moffeklåda. det kliades inte på huden, det kliades UNDER. en moffeklåda är jävligt intensiv och resulterar ofta i rivsår (för mig iaf). men jag har inte tagit något morfin sen jag låg på sjukhuset 4 februari. fy fan vad jag inte skulle vilja spola tillbaka tiden till när jag låg där på kirurgavdelningen.. det är nog mycket möjligt en av mina jobbigaste tider. magen gjorde så fruktansvärt ont, fick morfin intraveröst vilket gjorde att jag tillslut inte kunde kissa (vanlig biverkning på morfin, att man får svårt att kissa). de fick köra upp en slang i urinröret och tappa mig. aldrig varit med om något obehagligare, jag skrek och grät över hela avdelningen. tre gånger fick de tappa mig, när jag sedan kunde börja kissa igen blev jag så glad att jag grät.


jag känner mig ivrig idag, petra och anders kommer ikväll! ska bli såå roligt att få träffa dom igen. eftersom de har fått min novell, och även läst den så kommer vi nog diskutera den en hel del.. om jag känner petra rätt:) de tyckte att novellen var riktigt bra.. att jag skrev på ett målande sätt.. tusen tack!


snart ska jag till vuxenpsyk och träffa min medicinutdelare. fast nu sköter jag medicinen själv men vi skulle träffas och se om det har blivit bättre med vikten, aptit, sömn osv. på tisdag ska jag träffa min riktiga läkare och det ska bli skööööööönt.

adjökendå

när gränsen är nådd

jag tål rätt mycket egentligen.. men när det går över gränsen så är det fan nog också.. men tydligen inte, en gammal kompis jag pundat med förut kom hit idag, för att han inte hade någon annanstans att ta vägen. till en början tyckte jag lite synd om honom, men sen tänkte jag efter, han klampade bara in, väntade inte tills jag öppnat dörren, var beng, gick ut till bilen och hämtade två bagar, jag hade sagt att han fick komma in en liten stund, när jag sedan säger att han ska gå lyssnade han inte. tjatade om att få låna mitt busskort, pengar, om jag hade alkohol hemma. NEJ **** DET HAR JAG INTE. jag skrek att han var respektlös som kom hit när jag varit ren i 8-9 månader, att det var påfrestande för mig att han kom.. en halvtimme tog det för mig att få ut honom. det lustiga är att han inte ens förstod själv att han hade gjort fel och tog för givet att jag skulle följa med honom till bussen. nej tack, hejdå.

jag blir så jävla trött på alla satans jävla egoister..

idag åker jag och katterna till mamma, blir där tills söndag eftersom syrran och hennes karl komme imorgon, ska bli såå skönt. ska tillbringa kvällen åt att läsa om hinduismen (as intressant) och redigera lite bilder och så..
givetvis prata med alexandra också (hihi)

oväntade saker..

natten var tung, jag läste och läste tills mina ögon inte orkade mer. läste ut en bok, läste till hälften på den andra.. sen fick jag panik ångest. grät, svettades, det gjorde ont i mitt bröst, det värkte! böckerna påminde mig hur annorlunda allt vore om jag inte fallit för drogerna, om jag hade fullföljt första linjen jag gick i uppsala.. vad hade jag gjort idag då? jag hade inte suttit här i alla fall.
men jag grät ut min skam, min skam över att ha betett mig som en äcklig lögnare inför familj släkt och vänner. jag grät ut min tacksamhet för att ni har ställt upp för mig trots den personen jag en gång var.
sophie + droger är inte den riktiga sophie, det vet ni. det vet ni!

när jag tillslut blev så utmattad att jag inte orkade vara vaken längre la jag mig på mage, borrade ner händerna under kudden och la huvudet på sidan. tittade på fullmånen genom fönstret. det riktigt lyste.

plötsligt hörde jag molle grymta i vardagsrummet, han kunde inte andas!! han hostade och gav ifrån sig hemska ljud. pulsen gick snabbt upp till säkert 140. jag tände lampan och sprang upp, såg hur han kämpade för att få ut det han hade i halsen. jag försökte öppna hans mun, utan resultat, han knep igen sina käkar så hårt att de inte gick att rubba.. jag stod och skakade, grät och tänkte nu dör min älskling vad ska jag göra?
då, tillslut for en grön plastbit ner på golvet, jag satte mig ner på knä. kände en lättnad jag aldrig tidigare känt, kråkan kom och slickade molle i ansiktet, hon märkte väl att något var fel. och jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv. älskade griskatt!!!!!!!!

så en tråkig sak till, ska undersökas för bröstcancer, flera kvinnor på mammas sida har/har haft det, och generna kan mycket möjligt finnas även hos oss. då mammas kusin fick diagnosen i veckan tyckte hennes läkare att det var dags för även mamma mig, moster osv att testa oss.. så ja, det är säkert ingen fara men det är klart man blir nojig. detta kommer även följas upp med undersökningar lite då och då för att vara säker.

vet inte vad jag ska göra nu, gå ut och röka kanske. har nyss ätit lite grann, är inte rastlös tack och lov!

imorgon ska jag fota frisör ettorna, wish me good luck! jag är så nervös att jag kan dö, tänk om jag gör fel? tänk om sakerna inte fungerar som de ska? tänk om...

ha en fin dag och tack molle för att du lever <3>

när det blåser på månen

Kostymen den skaver

och jag har inte duschat

idag är igår

och idag ska jag sitta kvar

Jag fuskade med mina svar

Den svarta kostymen ska av

Kostymen är inte jag

Kostymen är inte jag

är jag en Astronaut?

är jag en Astronaut?

är jag en Astronaut?

är jag så ensam?

Klänningen skaver

och du

den skyler knappt barmen

Idag är igår

och du ska ta mig härifrån

nu när det blåser på månen

ska du ta mig härifrån?

nu när vi fyllt alla hålen

nu när vi fyllt alla hål är jag en Astronaut...

Skavsår

Ja det är väl så det känns. Magen slits itu och jag vet ingenting om vad som är sant om något. Ställde mig framför spegeln och la en noggrann makeup. Kanske för att tänka på annat och kanske för att få mitt livlösa ansikte att se levande ut. Tidigare rensade jag ut städskåpet och mina mediciner. Det blev en hel påse som ska slängas bort. Får se vad som händer ikväll. Allt jag vet är att jag saknar dig min vän, och jag älskar dig. Och jag hatar dom.

min dag- har inget speciellt att skriva..

vakna, svälja medicinen med jouice, klä på sig och cykla till enen, åka buss till skolan, sätta sig och jobba med hinduism och demokrati, (sen kom skolsköterskan och erbjöd mig ett litet extra jobb nästa vecka (inte betalt dock) ska vara lärare i foto två av dagarna för ettorna och plåta dem inför deras visitkort och sedan ha en lektion till att hjälpa med redigering, fett!) jobba vidare med hinduismen, äta lunch med snälla lärare, jobba vidare med hindiusm, få beröm av rektorn, åka ner på stan, köpa foundation, buss till sandviken, kliva av vid posten och hämta ut tre böcker på bibblan, gå till enen, hämta cykeln, cykla hem. göra rent kattmatskålarna samt kattlådan (pyton) dammsuga och torka golv, äta mat, duscha, upptäcka att jag väger 63,5. glo på fredag hela veckan, läsa bok, se på magnus betnér (=dreggel), läsa bok
nu äter jag mest en baguett och slösurfar.

mensvärk har jag också.

mammas ord

Mitt emellan hägg och syren kom snön, orkar inte bry mig. Låt det snöa. Vad gör väl det om världen är upp och ner. Att snön täcker gröna gräsmattor och blommande tulpaner rör mig inte det minsta. Idag är det dagen D, D’et står för diagnos, diagnosen heter ADD. Så mycket lidande, ångest och djävulskap tre bokstäver har och kan åstadkomma. Den 31/5 fyller min kaosdotter 20 år. Om diagnosen kommit vid 5 års ålder hade våra liv sett helt annorlunda ut. Hon hade sluppit ett brinnande huvud, inte behövt missa studenten med två år. Drogberoende, dåliga relationer, socialfobi m.m. hade inte funnits i hennes ryggsäck. Vi väntar nu på det som fattas i hennes hjärna, likt blommorna som behöver näring behöver min kaosdotter sin näring för att blomstra ut. Måndag den 2/6 åker vi tillsammans till Birgit som ska följa oss till apoteket och lösa ut Concerta. Concerta, denna lilla burk som det lyser något magiskt över viskar ”kom lilla kaosbarn jag tar dig i handen och följer dig ut i livet, vaktar över dig, släcker den brinnande elden i ditt huvud, sänker dina lysräkningar, lindrar dina koncentrationssvårigheter och dämpar oron. Vi ska tillsammans visa alla vad som döljt sig som en varig böld inuti dig. Tillsammans fixar vi det här. Välkommen ut i livet.”

sophie the idol

hm, lite update kanske?

i torsdags tog jag med katterna till mamma, har varit här sen dess.. behövde komma bort från ångesten som finns i mitt sovrum på kvällarna när jag ska sova, jag hoppas att den har hittat en annan plats att etsa sig fast på när jag kommer hem imorgon. annars står jag inte ut.

imorgon och tre veckor framöver ska jag sitta i skolan och skriva på novellen samt göra lite rester som jag ligger efter i. vi har apu och jag valde att sitta i skolan istället.. ska bli skönt. inga störande ljud, bara jag i ett tomt klassrum. awesome!

fick ett intressant mail på flashback idag:

"tja!
Har typ läst dina inlägg i ett års tid, och följt de du skrivit. Vad jag fattar så är du ren nu och de ska du vara så sjukt stolt över!Jag har aldrig hållit på med nåt sånt så jag kan nog inte sätta mig in i de.. men jag ser upp till dig och vad du har uppnått.. var stolt, var jävligt stolt.peace"

och vid ett senare mail skriver han "vet inte hur jag kom in och började läsa dina inlägg, det har varit väldigt intressant och läsa iaf. Och dreggelpaj bilden, haha så störtskön den är.det är som att skriva till en idol det här."

idol... yeah whatever:P

varför blev det så här?

jag har inte haft ångest på ett halvår och nu mår jag så dåligt att jag snart spyr. bröstet känns varmt och klibbigt och jag vill bara att någon blåser kall luft där inne så det känns skönare. när jag försöker sova avbryter mina tankar all avslappning och jag andas otillräckliga andetag, grubblar och det ilar i min mage. det blir inte bättre av att jag vet att jag måste gå upp kl 07 för att gå till skolan. jag _måste_ gå till skolan imorgon. samhäll oxh religion är två lektioner som jag inte har tid att missa. åh vad jag inte vill ligga här ensam nu,


fyfan. torka mina tårar eller blås kall luft in till bröstet..