Ungefär så

Det känns kort och gott som att jag sitter på en läktare och tittar på medans alla andra lever sina liv, att jag inte riktigt får vara med.

Nej

Jag känner mig helt upprymd av känslor och tankar. Det blir för mycket inuti min kropp så jag kan inte göra annat än att gråta. Jag vet inte vad det är för fel, men allt känns bara upp och ner inuti mig. Här sitter jag och ältar samma jävla skit varje jävla gång. Vem orkar lyssna och vem fan kan ens fråga hur jag mår. Nej men vi läser bloggen det räcker.. Tänker ni väl. Aldrig har jag känt mig så satans ensam och lämnad. Ingen att bolla mina tankar och funderingar med, på riktigt alltså. Såna där riktiga samtal som alltid var förut. Jag vet inte varför det blev så här helt plötsligt. Trött på att stå och trampa bara. Och snart blir det sorgligt på oc som jag tittar på också så jag kommer väl gråta mig till döds ikväll. Hej svejs.

into the wild

Two years, he walks the earth.
No phone, no pool, no pets, no cigarettes.
Ultimate freedom.
An extremist. An aesthetic voyager who's home is the road.
So now, after two rambling years, comes the final and greatest adventure,
The climatic battle to kill the false being within,
Victoriously conclude the spiritual revolution.
No longer to be poisoned by civilization,
He flees, and walks alone upon the land to become lost in the wild.

Alexander Supertramp
May 1992

freedom

igår kom niklas hit. killen på bilden:) har haft det jätte skönt. inga krav på att göra saker hela tiden, bara ta det lugnt och andas liksom. sånt behöver jag. jag hatar hetts. jag hatar stress och rastlöshet, finns inget värre. vi tittade på min favoritfilm into the wild igår kväll. jag blir lika tagen varje gång jag ser den. alltså, alla känslor som jag har inuti mig sammanfattas i den filmen. sån vacker berättelse, sånt vackert foto, soundtrack, alla ord.. ja allt!!! har ni inte sett den filmen tidigare så snälla -se den. tänk om alla kunde tänka lite mer som den huvudpersonen. pengar gör människor försiktiga, hitta dig själv, sluta vara beroende av allt materiellt, känn frihet.. åh jag blir helt rörd av skiten hehe:)

nu ska jag.. ja, typ bädda sängen och städa undan lite här hemma. skriver mer sen när jag orkar. för nu snöade mina tankar in på för djupa saker som inte går att få ner på tangentbordet. kanske lyckas berätta senare. just nu är det stopp:)

Som en invändig jordbävning

Just nu ligger jag i sängen under den varma mysiga filten jag fick i julklapp, och har världens frossa. Jag mår så illa att jag kräks snart och mitt hjärta slår 400 slag. Kan ett drogsug vara så kraftigt att det sätter sig fysiskt, när man har varit ren i elva månader? Tydligen. Jag spyr väl av abstinens snart, men då är det som det är. Har längtat efter 2c-b hela dagen. Den drog som tog mig på första klass till afrika på min toalett och gjorde så att jag såg konstanta stjärnfall och starka färger. Det jävliga med rc droger är att det går att få tag på på internet. Inte bra för min del. Jag har varit inne på flera sidor idag och varit på väg att skicka en order om si och så många gram, men ångrat mig. Det vore så lätt, ingen behövde veta, några klick och dagar av väntan så dimper paketet ner i min brevlåda. Men jag ångrade mig. Hellre drogsug och abs så man mår så här dåligt som jag gör just nu, än att stå ut med all ångest, skuld och konsekvenser som skulle komma om jag tog ett återfall. Då mår jag hellre så här, för jag vet ju att det kommer gå över om jag bara tar det lugnt. Imorgon ska jag på flatfest på bruket och det ska bli mycket spännande. Tjena brudar :-D dessutom får jag min nya soffa imorgon och idag köpte jag även ett nytt barbord och stolar till. Jag är mycket nöjd. Dags att kräkas. Adjö

2008

2008 har verkligen varit en resa från helvetet till ett liv.

ska försöka samanfatta året.
åka in på sjukhuset i fem dagar, friskna till och komma hem. subutex/röka veckor. galna kvällar med roppar och tjack, fejka pissprov, spy tarmarna ur mig på sub, skratta som aldrig förr åt henkes sjuka historier. vika pappershattar och flygplan med linn, hamna i en lägenhet och yra omkring där i (hur många?) dagar, fick kråkan, anders berättade om sin skåpsdrake och sina elitkrigare, överdosera tramadolpulver så jag inte kan stå på benen, strunta i det och fortsätta med att röka heroin hemma i min soffa, dreggla, svamla. mamma plingar på dörren när jag är som mest väck, ligger ner på golvet och försöker prata och hon hotar med att om jag inte blir ren så får jag inte komma dit längre.. jag åker in på sjukhuset igen och där går jag igenom hela mitt liv mentalt och bestämmer mig för att nu får det fan vara nog! jag blir utskriven, låser in mig i min lägenhet själv med kråkan i flera veckor och tänder av från allt, börjar att sjunga i en kör, slutar umgås med gamla pundarvänner, är på sköna fester hos elin och malin, börjar på tolvstegsbehandling och får den bästa hjälp jag har kunnat fått, molle flyttar hit, jag fyller 20 år, jag får min diagnos ADD, jag börjar med medicinen concerta, jim kommer och hälsar på och det blir spökjakt, åker på peace and love med linn och får se manu chao!!!!, dennis love och jag blir vänner igen, jag åker på skrivarläger och börjar på min självbiografi, läser upp första delen för de på lägret, börjar gråta men går in igen och avslutar texten. jag kommer hem därifrån, skriver klart del 1 på självbiografin (får mycket positiv respons tacktacktack!!), jag går om trean och börjar i en ny superbra klass, garvar ihjäl mig åt nils på idol, hoppar in som extralärare i foto på skolan, jag blir vän med kristian, jag får prata med organismen i telefon och han fick läsa del 1 av min självbiografi och är världens lyckligaste, åker på kryssning med malin, får en stor ersättning, bestämmer mig för att åka och jobba som volontär nästa sommar, firar jul i södertälje.

och nu sitter jag här:) helt sjukt, HEEEELT SJUKT. men adjö 2008 du har varit vändpunkten i mitt liv. tack

marcus birro

jag vill visa världens finaste dikt av marcus birro, som jag tycker sammanfattar mig och linn väldigt bra. eller ja, hur allt var då.

Det var som om det fanns ett land nånstans
för sådana som vi
Vi trodde vi hade hittat det överallt, slog oss ner, bjöd in
och gjorde oss hemmastadda

Vi hade avslöjat en gemensam hemlighet
Och blev givetvis hatade för det
Det gjorde oss mindre än ingenting

Vi byggde från grunden,
satte ihop bit för bit
Blinda röjde vi väg

Vi flöt samman varje morgon
Blev till på nytt
På golven
På torgen
Längst gatorna
Vid lamporna och böckerna

Vi var en strömbrytare för hela landet
slog av och på
Av och på

På

tack

jag måste få citera ett mail jag fick av en tjej för några veckor sedan, aldrig blivit så rörd av några ord tidigare.

"Jag låter mig nöjas med att säga:
Fan tjejen! Du är en vacker själ!!!

Vi kämpar alla för att gå mot mindre lidande...
Jag tror att du går i rätt riktning; du vågar känna, tänka & må...

Jag har varit inne och snurrat en del i dina texter...
Tror mig veta var du har varit ibland....

När sa någon sist till dig att du är beundransvärd???
Om inte; Så säger jag det nu.....
Du är värd att få beundran för allt det arbete du gör!!!!!!!!!!!

Stå på dig tjejen!!!
Det som är idag blir gårdag en annan dag....

Jag söker själv äkta varelser på denna planet....
De är svåra att hitta....Känner för dig.... av uppenbar andledning.......

Kram & respekt!!!*****"

ursäkta

jag hittade just mappen där bildera från min BIG utbildning finns. jag var med i en BIG grupp på skolan för 1½ år sedan.. (BIG = brottsförebyggare i gävle) och jag skäms ögonen ur mig just nu. på den där utbildningen som vi var på i tre dagar, tillsammans med lärare och elever i syfte att förebygga droger/alkohol/mobbning, så gick jag på subutex. de gångerna jag var lite för länge inne på toaletten så var det inte för att "jag fick en sticka i foten som jag lära ta ut" eller "jag pratade i telefonen det var därför.." det var enbart pågrund av att jag satt där inne och hackade upp linor från tabletten med rakblad och snortade i mig. och de gångerna jag alltid somnade på våra filmkvällar var inte det på grund av att "jag sov så dåligt inatt" det berodde på att jag noddade av hela tiden. min klåda berodde inte på eksem, det var opiatklåda. de gångerna jag spydde var inte för att "jag mådde bara illa, kanske ätit något dåligt" det var för att jag fått i mig för mycket sub.
nu har jag lättat på hjärtat. jag var tvungen, jag känner mig så jävla usel som betedde mig så under en sådan utbildning. det är som det är egentligen, men jag har i alla fall varit ärlig nu. och jag ber om ursäkt för att jag har varit så dum i huvudet.

det var allt för stunden, tack

nytt lugn.

ursäkta för min dåliga uppdatering. men jag har inte känt något större behov av att sitta som ett fån framför internet. eller, inte framför själva datorn för den delen heller. jag håller på att hitta ett lugn inom mig själv. något konstigt som jag aldrig tidigare känt. jag har inte brytt mig om min mobiltelefon på en vecka nu. det har ringt hundratals gånger, "låt det ringa" tänkte jag, och struntade i att svara. världen går inte under! jag har insett att jag blir helt överhettad och stressad av datorer och telefoner som piper, det gör mig helt upp i varv. därför har jag börjat ta avstånd..jag tittar mailen på datorn, loggar in på några communitys, sen är det bra. sen räcker det! läser mycket om buddismen just nu och det är nog framförallt den religionen som har inspirerat mig mycket. ni tycker säkert att detta låter löjligt, det kanske det är också. men det här är något som är bra för mig, för det känner jag.. snart ska jag även ta steget till att börja meditera också.

jag har tänkt mycket på det här med buddismen och många av mina tankar och värderingar kring livet stämmer in på den tron. jag ska köpa många böcker om buddismen och sedan koppla bort mig från omvärlden ett tag. det behöver jag.


julen har varit bra. jag fick min julklapp redan i tisdags. nämnligen ersättningen som ni nog redan har listat ut själva. kändes lite dumt att få massor av paket när jag redan fått så mycket! tack mamma pappa petra anders och ulla, för julklapparna! gladast blev jag nog för boken av claes malmberg - konsten att undvika nirvana. (en riktig inspirationsbok)

jag och min familj har diskuterat mycket kring senegal och min volontärinsats över julen. de har försått att jag nu menar allvar och de uppmuntrar mig till att åka, det känns väldigt bra! jag ska göra en riktig kalkyrering på hur mycket allt kommer att kosta på måndag. sedan ska jag ringa volontärresor på tisdag och prata med dem, funderar så klart över lite saker. går allt som det ska så har jag bokat allt redan nästa vecka. håll i hatten!



det känns så skönt att jag får så mycket uppmuntran kring min blogg. snart ska jag lägga mig under mitt nya täcke och se på ett päron till farsa, en av mina favoritfilmer. det var det enda jag hyrde på videohallen när jag var liten:)

senegal here I come.

nu händer det, nu är allt på riktigt. jag har fått min ersättning av trygghansa. har haft en försäkring där sedan jag föddes, och den täckte mycket inom min diagnos. denna ersättning är för att jag måste äta medicin för att leva och må bra. så här står det.

jag kommer alltså så 119 804 kr! det är helt sjukt. så sjukt att jag knappt förstår det. nu har jag pengar så jag kan åka till senegal nästa sommar, jag beställer resan efter jul. ska kolla upp om jag kan gå någon kurs i franska också. nu händer det mina vänner!!! jag kunde inte vara gladare. tackar min mamma som har kämpat så hårt för att få dessa ersättningar, har legat i och ring, skrivit brev, åkt hit och dit. letat papper, hämtat papper.. ja herregud.

åker till min syster snart också, blir där tills fredag, deras internet är trasigt så jag kommer att blogga genom mobilen. men ser kommentarer osv ändå så tveka inte att skriva någon rad:)

puss och god jul alla!!

rost

som att jag rostar igen. som om all min energi jag hade för dig blir till rödbrun-aktig sörja med sylvassa kanter, istället för kraft. hur ska jag orka fortsätta? hur ska jag vilja leva i ovissheter och lögner? jag vill ta ett stort kliv åt sidan och ignorera, för vad är mina ord värda? vad är det jag försöker med, värt? jag får bara bortförklaringar och ursäkter tillbaks. när du säger hej, menar du det då? jag vet ju själv hur det livet känns, jag har levt och andats i det. jag vet ju själv hur du var då. därför ser jag så tydligt. rakt igenom. jag förnekar sanningen, givetvis. vill tro det bästa om dig. men min magkänslan och mitt undermedvetna säger någonting helt annat. jag är rädd. arg. besviken. otillräcklig och som ett skoskav som aldrig går över. jo! så är det. jag är bara en irritation som vill förstöra. om du bara kan urskilja verklighet från fantastivärld kommer du att se, att du betyder allt för mig och jag vill bara ditt bästa.

men jag räcker inte till.

my hero

här har ni min kära kristian, utklädd som charlotte perelli:) helt fantastiskt. var bara tvungen att dela med mig. idag mår jag bra!

tarot.

godmorgon! idag kommer det bli en bra dag, det känns så..

tack vare kvällen igår har jag fått ny energi till kroppen och nya sätt att tänka på. jag blev nämnligen spådd i tarot kort. det kanske låter löjligt, att det är slumpen som avgör. men de kort jag fick stämde in så på mig. det är de som representerar mig. kreativitet och medvetenhet, kort och gott menade korten att jag ska ta tillvara på min kreativitet, det är den som får mig att vilja leva och det är det jag brinner för. och medvetenheten menade på att jag skulle sluta älta gamla minnen, där jag har sprungit och irrat i en mörk dimma. jag ska alltså försöka släppa det som varit och se framåt för då kommer ljuset inom mig börja brinna på riktigt, jag vågar inte leva fullt ut just nu, just för att jag bara tänker tillbaks. så jag tänker använda min kreativitet, skriva klart min självbiografi och sedan gå vidare med mitt liv. tyckte det var så jävla häftigt att jag fick just de korten, jag fick även ett till som jag inte minns vad det stod på, men betydelsen var att jag skulle dela med mig av det jag själv upplevt till andra, ÄR DET INTE SJUKT? ryser om armarna här..

det var nog allt för stunden. kram på er. ni som läser är underbara! tack
och förresten är hon den absolut vackraste i världen.

fentanyldröm

jag vaknade ur en väldigt jobbig dröm för ett tag sedan. jag var på någon festival med kusin, träffade någon pundig gubbe där och följde med honom till hans lägenhet. väl där hade han fentanyl hemma, lyckades övertala mig om att skjuta i mig det. så fram med ena armen, leta efter svar och PANG. sköt i mig skiten två gånger. nu när jag vaknade ömmade det i mina armveck, var tvungen att titta så jag inte hade några stickmärken. känner mig lätt irriterad, det är grymt jobbigt att drömma om drogrus då de känns så jävla verkliga i drömmarna..

alltså är det meningen att det ska vara så här mörkt ute förresten? helt sjukt. och vad händer idag?

LOV

igår fick jag ett välförtjänt jul-lov. fast egentligen idag men jag har inte varit på någon jul-avlutning i skolan på gymnasiet förutom i etta, men då vart jag sur över att en tjej snodde min stol och vi spelade bara något löjligt spel. känns inte så värt att åka buss i en halvtimme för att bara gå till kyrkan, sedan hem. tyvärr jag orkar inte.
men något som gjorde mig själv förvånad var att jag orkade ta mig ner till bävergalan (skolans egna filmgala) förra veckan. jag har aldrig varit på någon sån tidigare, trots att jag har spelat huvudrollen i en av filmerna. hög på subutex filmen igenom ska det tilläggas.. blä

seriöst, jag tror jag är kär. jag pratar med världens vackraste tjej från finland, fast just nu bor hon i japan. jag har aldrig någonsin sett någon så vacker människa!! åh.

och idag fyller pappa år, grattis:)

Massor

Jo jag känner att jag har mycket inom mig som jag måste spy ut. Men inte i natt. Så många känslor och minnen som jag måste försöka ta tag i och bearbeta. Jag har fortfarande ett drogsug. Det var då ett ettrigt drogsug denna gång. Men jag håller i mig så jag inte ramlar omkull. Det är det sista jag vill. Att ramla ner igen. Helt galet vilka hemska konsekvenser det livet gav mig, jag var för blind för att se. Ständigt flummig av någon drog på ett eller annat sätt. Idag syns alla konsekvenser så tydligt! Men som narkoman blockerar man såna seenden. Man utvecklar ett försvar mot andra och man använder lögner för att kunna leva.. Jag hoppas att jag får praktikplatsen på nyvy. Jag mailade L och frågade. Jag gick ju där själv i fyra fem månader och jag har erfarenhet. Hoppas de tar emot mig. Har väl en liten fördel då jag känner de som jobbar där på tolvsteg. Här och nu känner jag att media kommer att vara min hobby, något jag kommer att göra på fritiden. Det jag vill jobba med är missbruk, diagnoser som adhd och damp. Det är inom det ämnet jag har något att ge. Och jag vill hjälpa människor till det bättre. Om det så är i afrika som volontär eller i sverige med narkomaner, kvittar. Jag måste ut och hjälpa till så är det bara. Imorgon är det sista lektionen i skolan inför jul och jag hoppas att jag klarar provet i historian. Hoppas! Dags att sova kanske? Har ro i kroppen och det kommer nog att gå, men min hjärna jävlas om benzo hela tiden så det kan även ta en stund innan jag somnar. Men men. God natt alla. Ta hand om er.

så

tack för de fina kommentarerna i mitt senaste inlägg. det värmer att höra att andra vill skänka en tanke åt mig. jag har snubblat över helt underbara bloggar på den senaste tiden, bland annat hasses. vilken eldsjäl. jag blir helt rörd av hans insats.

mina dagar har inte varit så, märkvärdiga.
jag har pluggat om massajer
handlat julklappar
och fått vg på ett prov.
jag har drömt om
orangea ljus
och köpt en rosa mössa.
den var liksom jag,
fast ändå inte.

Abs

Kallsvettas och har drogsug. Var ett tag sen sist och jag är verkligen inte glad att träffa dig, drogsuget alltså. Det är bara att försöka rida ur den här galna stormen och sluta tänka bakåt. Jag hatar när jag kommer i en sån här fas, mitt tänkande blir allt annat än jag. Beroendepersonlighet. Glöm inte det. Ska jag sova ska jag försöka sova eller ska jag se på femman? Jag vet inte. Jag är i alla fall glad att jag fick vg på mitt prov i fredags. Politik kanske är min grej ändå, fast ändå inte. Nu får mina galna tankar sluta bråka så jag får ro i kroppen. God natt.

jag kenner vad jag kenner

igår var det klassfest, och jag var där! mycket trevligt, vi böt julklappar och drack och drack och drack. jag lyckades snirkla mig ur alla frågor om varför jag har gått om, om varför jag har varit sjukskriven. jag vill inte berätta något om mitt dåvarande liv, jag vill inte att de ska ta avstånd från mig. så jag har valt att inte nämna en enda sak angående droger. det enda jag har berättat om är diagnosen, sen är jag en tom bok. de borde uppfatta mig som väldigt mystisk.. då får det vara så. helt enkelt..
jag kom hem vid 02 inatt. victor höll mig sällskap i väntan på bussen, mycket snällt! det var så kul att träffa klassen utanför skolan, se vilka personer de egentligen är. tack för att jag fick komma!

nu lyssnar jag på ett as skönt reggaemixtape, tack så mycket JahmalJr. jag vill skaka rumpan ;)
en dusch? en cigg? ett ligg? ja tack ge mig allt haha.

säg hej!!

alla som läser min blogg säger hej!
jag är nyfiken, jävligt nyfiken.

de dagarna

åh det är sånt liv i dina ögon nu vännen. du sprudlar av känslor och verklighet. det känns så skönt att få möta dig utanför dimman. tänk vilken resa du har gjort. du har rest längre än vad en jordenruntåkare har gjort. du har varit i helvetet och vänt, precis som jag. precis som oss som kämpar. nu tänker jag på att jag gjorde det mest klokaste beslutet jag någonsin tagit. du kanske hade hamnat där ändå, men nu känns det som att det är mycket min förtjänst och jag vet att du uppskattar det, D också. nu är det inga stressiga scheman och besattheter efter substanser längre. det är inga lögner och ditmålade känslor. det är inte heller blackouts och minnesluckor.



Ni bor inne i staden fast klättrar utanpå muren
Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna
Ekonomin är noll, visst skålar jag gärna
Har mina trasiga blå jeans, fast dom är hålen på knäna

det är en kontrast som är så stor att jag knappt vågar förklara. fragment av en vinter, med stirrande ögon och h´s knarklåda full av piller i olika färger väcker mig från verkligheten ibland. blixtsnabba möten och handskakningar gör mig illamående.. jag skrattar lite när jag tänker på den sommarnatten 06 då vi tre delade på min 120 säng. vi svettades, V snarkade, L höll om mig och vi hade AT. med L´s hand runt min midja och V´s stoora fötter på mina smalben så brakade min säng ihop. vi var så utmattade, trötta, slitna, flaniga och förvirrade. men vi skrattade så J i min soffa vaknade.. vi rörde oss inte ur fläcken där vi låg och jag och L sa i kör "äh.. vi ligger kvar va?". och det gjorde vi, vi låg kvar i helt sjuka ställningar i min trasiga säng med rumporna nere i golvet. V snarkade så klart fortfarande, inte ens en hjärnskrynklare eller the gladiatiors på högsta volym skulle få honom att vakna..



dagen efter träffade jag E för andra och riktiga gången.. vi spenderade dagen med att sitta under mitt parasoll i den stekheta solen och röka cigarett på cigarett. vi gick in emellanåt för att öppna min kyl och ta något att äta. men våra kroppar skrek NEJ. efter några vändor tog jag bestämt ut min blåbärsfil och hällde upp i ett varsitt glas åt oss. vi kämpade hela eftermiddagen med att få i oss det.. det var mitt första riktiga möte med E, och jag kände mig helt uppslukad av honom.. men det skulle dröja nästan ett halvår innan jag fick se honom igen. 8 dagar efter min avgiftning som jag misslyckades med. men det är en annan historia. kom bara att tänka på de där dagarna.



nu ska jag faktiskt lätta på trycket lite och lyssna på dubstep som kära andreas har introducerat mig för. tack du. musik är det jag lever på.

maskrosbarn

det är magiskt hur organismen kan ta mig till andra världar med sina ord. på vägen hem från kryssningen lyssnade jag igenom hela albumet petar på döda saker med pinnar och fick min skrivar-inspiration tillbaks. jag fick ord på min tunga som jag aldrig tidigare har smakat på och idéer om nya kapitel och ändringar kom som snilleblixtar. tack ågren.

jag har haft det hur bra som helst på kryssningen, det var längesedan jag hade så roligt! jag såg den vackraste spanjoren i mitt liv också, i alla fall tyckte jag det när jag var full. kanske var han inte så fin dagen efter? jag vet inte, kommer nog aldrig att få veta för jag såg honom inte dagen efter, antagligen bara hans rygg och jag är besviken. så jävla besviken. vi flörtade på långt håll med varandra en hel natt men ingen vågade gå fram. fyfan jag tänker aldrig aldrig aldrig förlåta mig själv.

Faller jag faller jag inte mycket att göra åt

Min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa

Faller jag faller jag inte mycket att göra åt

För min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa.

Lets go, to nightwishion mode

Sitter på bussen till båten nu :) kul ska det bli. Lyssnar på manu chao. Finns absolut inget inom musikväg som är bättre. Galen spansk reggae med upp och ner gångar. Jag får orgasm tror jag. Så nu vet ni hur jag ska tas menar jag ;) jag har en gammal film i min ipod med mig som jag tittade på nyss. Den är från feb 07 och d är med i den. Filmad i min lägenhet på morgonen, persiennerna var nerdragna och d drar en lina på min gamla glasskiva. Så ovårdad han såg ut, helt pundig och finnig. Sen filmades jag och mina ögon höll inte still på något. Jag stirrade på allt samtidigt och pratade forcerat. Samma natt som mackorna och när a skruvade sönder min skärm så det fungerade igen. Pund på hög nivå. Kom att tänka på detta för d påminner mig om manu så otroligt mycket. Så mycket minnen som dyker upp av låten el viento och framför allt me gustas tu. Stå i trapphuset sju på morgonen och vänta på dos. Sitta i mitt rum med massor av okända människor och nedvärdera mig med att hacka pulvet och prata om hur mycket min skalle rös. Trots att de är allt annat än drogliberala. Knarket var verkligen ett destruktivt sätt för mig att överleva på. Vill flytta till en annan lägenhet men jag vet inte om jag har hunnit bearbetat allt som hänt i min nuvarande lägenhet än. Får nog vänta en stund. Kan inte säga hej då än. Nu ska jag smaka knäck av malin och längta tills vi kommer fram ;) `men fo helvede tony. Du kan icke bare stå och säge nej. E det do eller jej som är psychic medium haer? Det e fo i helvede jej. Karsten Torebje! Lets go to nightwishion mode!` puss :)

svammel.

jag ska strax gå och lägga mig. under det där lena täcket som jag för en gång skull har bytt ut mot bomull istället för det gamla med dun, och lösa korsord. lägga mig på mage, borra ner mitt ansikte i kudden och dra in djupa andetag, hålla andan, räkna.. 1....2...3..4.5... jag har klarat det så här långt och jag ska klara det längre. jag ska känna lukten från mammas sköljmedel..lavendel och vanilj..nästan så svårt att tyda att man får fundera en hel dag på vad det luktar. jag ska ligga i sängen och tänka på hur mycket jag uppskattar såna små saker i vardagen. som underbara dofter och efterlängtad post. det är plus i kanten och ett extra leende.

jag vill så gärna ha en lång mysig jävla kram. ligga på någons arm och känna hjärtslag. räkna hårstrån i pannan och pussa kinder tills de blir röda.

du har trots allt hängt med i fem hela år. vet du hur många dagar timmar sekunder och hundradelar det är egentligen? jag vet inte, men jääävligt många i alla fall. vill bara tala om att du är den mest attraktiva person jag vet. du är hård som sten på ytan, men jag tycker det är fint, för då berör dina djupa sidor dubbelt så mycket när de kommer fram.

welcome to tijuana

goddag. det finns inte ord som kan beskriva hur skönt jag har sovit inatt. med kråkan tätt intill och rena sängkläder. mums.. sitter just nu och tittar på step brothers och väntar på att min fiskgratäng ska bli klar. sedan kommer mamma och hämtar mig vid 13 för vi ska till valbo. jag ska handla något fint att ha på mig på söndag på kryssningen med malin (jag längtar som ett ivrigt litet barn).


min trerättersmiddag med linn gick superbra. det var grymt gott! fast tiden gick sjukt segt haha. slutade med att jag blev i extas av manu chao och vi rabblade las palmas - missbruk beivras, så bra vi bara kunde. ..

här får ni en bild från onsdags. nu ska jag se vidare på filmen. (as bra hittils)

10 månader

se på fan, om jag inte har räknat fel så har jag varit drogfri i 10 månader idag. vad passar då bättre än att fira med lite mat med linn? ska nämnligen bjuda henne på tre rätters kl sex. ska bli gott som fan! och laga mat kan jag också.. ni som inte tror det;)

hm, alltså 10 månader sedan jag satt i mitt kök med L och D och rökte roppar ur folie, som ett litet avsked till drogerna. ett sista farväl. det behövdes nog ett hejdå för hittils har jag då inte rört en enda drog förutom tobak och alkohol. men det är en dag i taget som gäller.

två bilder för att påminnas om hur det var:

(samma dag som bilderna fick jag kråkan, och bara några dagar efter slutade jag att knarka, jösses vad jag har gått ner i vikt, det syns så väl!)

så

mjo, nu har jag varit på hälsocentralen, tagit EKG (som visade normalt) och prover som jag får vänta en vecka på. läkaren jag träffade där trodde att det kunde vara något reumatiskt, eftersom både farmor hade det och pappa har det. att det har satt sig i bröstet men jag vet inte, tror ingenting över huvudtaget. fick naproxen utskrivet och tog 2 st för en timme sedan men har inte hjälpt. hallelujah för detta liv. älskart.

nu kommer kristian hit snart och han kan säkert få mig att glömma smärtan, han har fått sin charlotte perelli peruk nu också;D hihi.

och ett skott i nacken på läkare som är stressade, man hinner ju fan inte förklara ett piss.

jajajajaja

har kommit hem från en timmes vistelse på psyk i gävle nu. läkaren sa att hon inte trodde att det var panikångest, och egentligen tror jag inte det heller! för detta gör liksom ONT, det hettar och känns inte så som ångest borde kännas.. hon tänkte skicka mig till något hon kallade medicinsk akutavdelning men där skulle det vara så lång väntetid att hon istället ringde till HC i sandviken så att jag fick en jourtid där istället. ska få ta ekg och blodprover. hon sa att det kunde vara något med lungorna eller hjärta, typ lunginflamation, lungpropp o sånt där. men det kunde ju också vara panikångest men hon ville vara säker på att det inte har något med kroppen att göra.. och skönt ska det bli att få göra en riktig undersökning, för nu vill jag fan veta vad det är för fel. det är en sån obehaglig känsla som jag inte står ut med..

fortsättning följer, spännande va?;P

Minnen

Det här lukten.. Det luktar psyke. Finns inga ord som beskriver hur det luktar men ungefär som variga sår och ledsna människor. Här har jag suttit hundra gånger förr förra sommaren och väntade på en läkartid eller inläggning. Idag har jag tid kl nio och det ska bli skönt att få lätta på hjärtat. Efter detta tar jag bussen till skolan och jobbar med historian med min extralärare. Jaja.. Hejdo

hej

det är så roligt att alla låtsas som ingenting.

snart ska jag ta åtta bussen till psyk-akuten i gävle och få prata med en läkare för jag orkar INTE VÄNTA på tider här i sandviken. jag vill bara veta vart min "panikångest" som min läkare kallar det, kommer ifrån och vad jag kan göra åt det för jag orkar inte mer. jag gör det intee..

dags att sätta på mig mina svarta jeans som fortfarande är lite blöta sen tvätten igår och sminka mig och sedan lyssna på organismen tills mina trumhinnor spricker.

och det vore så jävla skönt att ha någon att prata med bara så att ni vet. adjöken då...

flumtankar

som jag sa till mamma idag "jag tycker det är helt sjukt orättvist att jag ska må så här jävla dåligt när jag i själva verket mår bra i mig själv, jag trivs med hur jag lever och hur allt ser ut idag, det hade varit en annan sak om jag mådde så här förut, för då förtjänade jag det i alla fall!"

jag gick till badhuset och simmade en kilometer idag, trodde att utmattning skulle fungera mot ångest. men icke. den där känslan i bröstet blir jag aldrig av med. och det är i dessa stunder man någonstans skulle vilja sitta framåtlutad i soffan med uppkavlade ärmar och trixa fram en liten lina med hjälp av ett rakblad mot en sub-åtta på en slitztidning som underlägg, eller ha några blanka stora vita vackra stessar i handen och svälja alla på en enda gång sen gå omkring och flina alldeles fånigt i väntan på ruset och också under ruset, eller varför inte ta en 2c-b tripp till afrika (förstaklass) och se stjärnfall och de vackraste färgerna i världen från min balkong och sedan gå in och ta bort jordbävningar med mr mussle (hur det nu stavas). eller rulla helt perfekta spliffar och göra filter av DITT VISITKORT för att sedan sitta bäng som ett as i min soffa och prata om sparkåkning ochfjällpappor och komma på helt sjuka låtar och texter och sparka takten till Eye of the tiger! eller vaarför inte ratta fram en lina tjack och sedan parkera på det exakta stället och sedan dra in pulvret med all kraft man har så att det hamnar i halsen och smakar helvete och sedan blunda och låta sina händer följa med i born slippys melodier i luften så man nästan kan ana mönster och rytmer. sedan prata hela natten om exakt vad som helst och helt maniskt slicka på kritidkortet och klippa och sugröret för att slicka där också. för vadå INGET FÅR GÅ TILL SPILLO.

jag tror liksom att det är bra att jag skriver om detta för gör jag inte det är det jobbigare inuti mig, det känns redan lite lättare. jag har ingen tanke på återfall men tankarna hamnar jävligt lätt bland drogerna och det måste ni förstå. jag är en beroende och kommer alltid att vara. läs eller skit i det, det här är mina tankar och inte era. rätta mig aldrig i mitt skrivande..

ojoj

igår var allt lugna känslor i kroppen och längtan om en morgondag. idag har jag tillbringat halva dagen åt att gråta. jag har inte ens gråtit åt något. jag har bara gråtit åt den obehagliga känslan i kroppen som verkar ta död på mig. det här är så jävla orättvist!

RÄDDA MIG

let me sleep

dags för lite update va?

jag mår bra just nu. eller, sömnen är bra så då är jag bra också, bortsett frå ångesten men nu kan jag sova gott. min läkare skrev ut insomningstabletter åt mig i fredags och jag har nu ätit dem i två nätter och sover som en prinsessa. jag tackade nej flera gånger tidigare men nu har jag sån hög frånvaro i skolan pga sömnen att jag inte såg något annat alternativ, inte min läkare heller. "du måste sova sophie". ska ta dessa i någon vecka för att komma in i en rutin sedan tas den bort. det är lika bra att jag äter medicinen för som sagt, jag måste sova!!



igår fyllde mamma år, petra har kommit hem över helgen och vi firade mamma här hemma på kvällen. idag ska vi till ulla (min mormor ja har aldrig kallat henne mormor, utan det är bara ulla som gäller) och fira henne där med resten av släkten. ska för första gången bli trevligt och jag längtar. fast så klart är det svårt att smälta in i samtalen om de inte handar om något intressant osv.



nu ska jag platta håret och sedan äta en macka.



här får ni en bild från sjuan eller åttan också.

orkar inte.

kan någon berätta för mig, vad jag har gjort för att förtjäna att ha ångest när jag i själva verket inte mår dåligt över något? jag blir galen snart och jag menar G-A-L-E-N jag kan inte sova, vilket gör att jag inte kommer upp till skolan, jag har världens jävla obehagligaste känsla i bröstet och jag vill bara att det ska gå över NU!
jävla piss värld.
jävla mänsklighet.
jävla helvete!

hjärnkontoret

jag känner mig helt död! jag är så slut i huvudet. varit på hudvårdsparty hos kusin mathilda och där blev det mycket ord att ta in kan jag säga. stängde av hjärnkontoret den sista halvtimmen och läste läppar istället. men jag köpte otroligt bra produkter för ansiktet. peeling och sånt. luktar underbart och man blev så himla len av det.

idag fick jag min underbara tröja med posten och snart får jag även mina vita benvärmare. jag älskar att flumma omkring med olika klädstilar och variera utefter årstid och humör. så är jag och kommer alltid att vara.

imorgon ska jag pina mig upp till historian och jag har mentalt förberett ett utbrott mot läraren vad gäller sveriges stormakt! jag kan inte göra den satans uppsatsen för jag förstår inte. varför finns det böcker när man ändå är tvungen till att läsa mellan raderna? jag kan lika gärna tro att det handar om apelsiner och högtalarsladdar om det inte står klart och tydligt VARFÖR STORMAKTEN FÖLL. en annan blir gälen, så imorgon kommer jag antagligen att skrika och gråta lite. men det får han ta! om inte annat får jag väl jobba röven av mig hos min extralärare.

dags att se på något film på femman i brist på annat sedan läsa boken Hemlös som för övrigt är otroligt bra. igår träffade jag marlene också, vilket var trevligt! tack tjejen :)

snart blir det kryssning med malin och kanske även das boot om jag har tur! då blir jag glad. alltså g-l-a-d

vilken entré!

fy helvete vad det blåser här hos mamma och pappa. fönstrerna skakar och det låter som att det pågår en tornado utanför. jag har spänningshuvudvärk och kan inte sova. hungrig är jag också..

högskolemässan i fredags var väldigt bra! volontarresor.se var där så jag fick många frågor besvarade som jag har gått och undrat över. senegal och jobba med gatubarn -jag vill jag vill jag viiill!!! jag hittade även en högskola som jag kände skulle passa mig. rehabilitering, man kan jobba med missbruk och människor med adhd och damp när utbildningen på 3 år är klar. jag har erfarenhet i båda ämnerna och vet vad sakerna handlar om, mamma tyckte att det skulle passa mig perfekt i alla fall. men innan någon sådan högskola ska jag först gå en skrivarkurs som heter "skriv klart din roman" vilket jag också ska göra. går lite halvsegt med min novell nu, bok kanske jag ska börja säga istället? jag har ingen direkt skrivarglädje. går helt enkelt och väntar på att den ska komma bara.. jaja detta var lite om min framtidsvision.

gårdagen var grym, gick ut på lobby med linda och elin. var längesedan jag hade så roligt. skratt, stjärnor på is, dans och galna konversationer. tack för kvällen flickor. och förresten. när vi skulle gå in på krogen så var det en isfläck som jag gled in på haha! elin garvar och säger "vilket entre vilken entre" så jävla kul.

nu ska jag hämta en yoghurt och be spökerna hålla käften på nedervåningen puss!

mässa

klockan är fucking fem på morgonen och jag är vaken, jo jag har sovit, det är inte det att jag har legat sömnlös. var tvungen att ställa klockan på kvart i fem för att jag ska på mässa i sthlm med skolan, bussen går kvart i sju från skolan. förra året skulle jag med men jag var för pundig för att orka så jag stannade hemma, gick bättre detta år kan man tycka;) pappa skjutsar in mig till skolan, tack så jääätte mycket:) hihi. på mässan kommer alla högskolor i landet att vara, så jag ska kolla efter foto högskolor, och kanske något med skrivinriktning..

och fa-aaan att jag missar detta idag

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3818372.ab

är så sjukligt intresserad av blodsdiamanter och allmänt om situationen i sierra leone (ett plus i kanten att wu tang gör själva dokumentären), vi ska ju göra en uppgift i religionen där vi fördjupar oss i valfritt ämnen, men allt detta beräknas väl mer som politik än religion? hjäälp mig hur jag på något vis ska kunna skriva om det i religionen, jag vill!

en annan ser dubbelt pga trötthet och nu lär jag sätta igång och sminka mig. kanske skriver blogg från bussen i mobilen sen. ha en bra dag!

felen

Mamma och jag har tillsammans skrivit ett brev till försäkringskassan då de ville ha mina symptomer och vad det inte är som fungerar i mitt liv, angående de pengar som jag har rätt i att få. Och så här blev det väl mer eller mindre:

"I perioder blir min ADD starkare även fast concertan som jag äter håller mina problem i ganska god shack, men jag kommer trots detta in i dessa problem. Jag blir lätt distraherad av aktiviteter och ljud. Minsta lilla retlighet kan få mig tappa koncentrationen. Har svårt att vänta på min tur, jobbigt att stå i kö. Tar snabba felaktiga beslut. Börjar på olika aktiviteter som jag sedan avslutar lika fort.

Blir oerhört trött av att lyssna och ta in information, för innan medicineringen gick allt in i ena örat och ut i det andra. Måste alltid vara väl förberedd för kommande händelser. Oftast fungerar tex inte biobesök med två timmars varsel. Människor som inte vet att jag har ett funktionshinder uppfattar mina beteenden som mycket annorlunda. I skolan fungerar inte mina praktikveckor eftersom jag har svårt att läsa av människor blir det alltid missuppfattningar. Mitt sociala liv är begränsat likaså mina sociala kunskaper. Har svårt att veta vad som förvänta av mig. ex: Hej sophie hur mår du? Bra svarar jag, tycker det räcker så men det förväntas att jag ska säga Hur mår du själv? Är egocentrisk men inte medveten om det. Tycker nog att jag fått ett någorlunda hanterbart liv med concerta men självklart vill jag ha ett normalt liv. ADD är inget jag själv valt. Min förhoppning är att få någon form av ersättning från min försäkring som jag har haft sedan 1988. Min sjukdom har orsakat mig och min familj mycket lidande både ekonomiskt och psykiskt"

sedan hittade jag även journalen där det står om mina aspergerdrag:
"Mor påtalar också att Sophie nog har en del Aspergerdrag vilket jag kan hålla med om. Hon har mycket idéer om ex smak, är rutinbunden, har svårt att bestämma sig snabbt. Hon har också en tendens att reagera med ilska som den mest naturliga och spontana känslan. Hon kan även ha svårt med sammanhang och på varandra följande handlingar"

nattbabbel

men ja för i helvete. jag kan inte sova. en hel myrstack i hjärnan. och i kroppen också för den jävla delen.

jag är i alla fall glad att jag äntligen fick träffa dig idag, L, sist var på rättegången i april och du var helt jävla undernärd, trasig och sönderpundad. idag var du 30 kilo större, frisk och gav ifrån dig det där leendet igen som smittade av sig så äckligt mycket när vi var mindre. nu är du du igen. precis så som du ska vara. nu kan vi vara som vi var då, fast här och nu.

godnatt. typ?