kattze

fattar ni att ni har räddat mitt liv, eller? <3

Time to pretend

idag har jag ont i magen, orkar inte skriva något men jag tänker lägga in en låttext. riktigt bra!

I'm feeling rough, I'm feeling raw, I'm in the prime of my life.
Let's make some music, make some money, find some models for wives.
I'll move to Paris, shoot some heroin, and fuck with the stars.
You man the island and the cocaine and the elegant cars.

This is our decision, to live fast and die young.
We've got the vision, now let's have some fun.
Yeah, it's overwhelming, but what else can we do.
Get jobs in offices, and wake up for the morning commute.

Forget about our mothers and our friends
We're fated to pretend
To pretend
We're fated to pretend
To pretend

I'll miss the playgrounds and the animals and digging up worms
I'll miss the comfort of my mother and the weight of the world
I'll miss my sister, miss my father, miss my dog and my home
Yeah, I'll miss the boredem and the freedom and the time spent alone.

There's really nothing, nothing we can do
Love must be forgotten, life can always start up anew.
The models will have children, we'll get a divorce
We'll find some more models, everyting must run it's course.

We'll choke on our vomit and that will be the end
We were fated to pretend
To pretend
We're fated to pretend
To pretend

jag vill hjälpa

nu har jag bestämt mig, på riktigt. när jag har gått klart trean så åker jag till afrika och arbetar som volontär ett tag, kanske långtids eller bara 2-4 veckor som en början. det vet jag inte ännu. jag har tänkt på det här länge nu även om jag inte har gått och sakt det rakt ut till människor. men det känns helt enkelt som att jag inte är ämnad till att sitta här och se på. jag vill hjälpa till, helst på ett barnhem eller med gatubarn.
ni får skratta om ni vill, men jag menar iaf allvar.

föresten, hade man hittat alkoholen idag så skulle den fan i mig blivit olaglig. jag tycker att man blir äcklig när man dricker.

nu blir det att lyssna på kent, kolla runt lite på volontärsidor och kanske orka gå till statoil om ett tag för att köpa cigg också.

"det är inte roligt längre. LÄGG AAV"

det var väl nästan på gränsen till att jag hade glömt bort hur jävla mycket jag har tyckt om kung henry och spakur. så nu sitter jag och är nostalgisk.. lyssnar på Poeter Blir Dem just nu. helt fantastiskt om du frågar mig. henrys text i Det här är inte roligt längre, är en av mina favorittexter.

ikväll kommer stefan, funderar på om jag ska bjuda på tacos. jag menar han tackar aldrig nej till mat;] haha.

ska iväg på bilbingo snart med mormor och mamma, bara för att jag inte har något bättre för mig. tönt? ja kanske:)

"när dom frågar hur jag skulle beskriva min musik då svarar jag:
som ett blodsprängt rutmönster i pannan, och jag tycker det är vackert"

stop talk

jag undrar bara hur världen kan tillåta gnällig stockholmsdialekt. jag syftar på den äckliga bruden på reklamen för 3.

och så funderar jag på om jag förtjänar att vara glad? det känns så konstigt att må bra och känna sig lycklig när ens vänner inte mår ett dugg bra. det känns som att jag pissar de i käften. jag vet inte.




tack

thank you

höjning på medicinen igen, 72 mg ligger jag på. vilket innebär hög puls, nervositet och blodtrycksfall igen. förra gången vi höjde så gick det iaf över efter någon dag, så det är bara att stå ut! vet ju att det blir bättre.

det var grymt mycket folk idag på nyvy, 12 stycken. vi brukar knappt vara 6 pers. men det var eftervårdare där idag och så hade dennis sin första dag. känns så jävla skönt att vi är vänner igen. det är liv i ögonen på honom nu.. och vi kan prata på ett helt annat sätt.
var så jävla nervös när jag skulle dela, händerna skakade och pulsen var nog på 140. men det gick jätte bra iaf. men blev lite känsligt så jag höll på att börja gråta flera gånger.. tog upp saker som att jag tycker att det är skit jobbigt att inte veta hur jag ska bete mig när tex någon är här. nu när jag inte drogar längre. jag vill försöka verka så bra hela tiden. göra den andra personen nöjd och att denne inte ska tycka att jag är tråkig osv.. förut behövde jag inte tänka på sådant. det blir på ett annorlunda sätt nu.. dennis sa till mig i rökpausen "varför tänker du så mycket på vad andra tycker sophie? låt de sköta sitt så blir det bra". och det kanske är så. jag är glad att du är tillbaks i mitt liv.

tolvsteg på ett enklare sätt

1. Så länge jag pundar går allting åt helvete

2.Jag måste hitta något som betyder mer än droger

3. Jag kan välja att göra annat. Det finns valmöjligheter

4. Vilka är mina bra och dåliga sidor. Hur kan jag utveckla de bra och förändra de dåliga?

5. Jag har hajat det här och ska ge järnet.

6. Jag jobbar stenhårt för förändring

7. Lite ödmjukhet inför sig själv och andra kanske inte skadar.

8. Fy fan, vad många jag har gjort illa. Det kanske är dags att göra något åt det.

9. Skönt att kunna vara ärlig mot omgivningen och möta den på nytt sätt.

10. Det här borde jag också göra något åt. Det är inte så marigt att erkänna om jag har fel

11. Ta dig inte vatten över huvudet. Ta det lugnt och försök få kontakt med dig själv och verkligheten.

12. Jag kan ge dig ett och annat tips på vägen hur du ska komma ur ditt helvete och dessutom har jag själv äntligen börjat hitta bättre vägar för att hantera tillvaron.


(Jag har inte varit såhär nervös sen rättegången, snart kommer Dennis och pulsen är så hög. Ska ut och möta honom nu.. skriver mer sen.)

det ordnar sig

jaja, nu är det folk som jag inte vill ska läsa mig blogg, som läser. men det är skitsamma. jag tänker iallafall skriva EXAKT vad jag vill här. orkar liksom inte bry mig..

idag har jag varit hos tandläkaren, det gick väl bra men jag kunde knappt gå så en sköterska fick hålla i mig och stödja mig hela vägen in till rummet. nåja.
stefan har kommit hem, vi ska ses idag. har spart jordgubbarna som jag och mamma tydligen köpte idag (?). så det kan vi äta!

imorgon ska jag träffa dennis, vi ska titta på film.. jag är så nervös, så jävla nervös. fast det är inte på något negativt sätt.. undrar bara om saker kommer bli annorlunda.
love skrev till mig igår, han sa att han inte var sur.. han frågade hur jag mådde och vad jag gör nu för tiden. åh vad jag saknar dig!!!

känner att jag vill ta in på ett lyxhotell över några dagar och få massage och beställa roomservice käk. någon som bjuder??

försöka vara bra

hade så jävla svårt att somna inatt, hade fått så mycket intryck av dagen. alla möjliga röster, låtar och ord lekte kaos i huvudet på mig när jag försökte sova.. som en egen talkshow i skallen..

sitter just nu hemma hos mamma & pappa. pappas bror syster och deras fru och man är också här. törs inte riktigt gå ut och prata med dom för de kommer bara fråga vad jag gör nu för tiden och om jag har något sommarjobb. vad ska jag säga liksom? de vet inte om mitt förflutna och jag vägrar säga att Jag går tolvstegsprogram. får säga att jag helt enkelt inte har fått något sommarjobb ännu, och som vanligt så kommer de tycka att jag är en bortskämd unge. jaja, tyck vad ni vill:) ni vet ingenting.

på måndag kommer dennis hem. jag undrar hur stämmningen mellan oss kommer bli, om det kommer vara tryckt eller nästan som vanligt? han ska även börja på nyvy på tisdag.. jag har saknat dig.
men någoon jag saknar mest är love, vart är du? hur mår du? när kommer du hem? hatar du mig? har du förlåtit mig? är du svin arg? hoppas du någon dag kommer inse samma sak som dennis gjorde.. älskade, älskade, älskade love.
"ja justja man måste ju dra ner handtaget för att komma ut också"

tråkigt, nä menar du?

jaha, ska jag bli tvungen att fasta tills på måndag ellär? har sån jävla tandvärk och det blir bara värre när jag äter. nåja.. fått tid hos tandläkaren iaf så det blir att bli väck på midazolam sen göra det där dom ska göra. bläblä.

stefan ringde nyss, jag frågade honom om det hade hänt något roligt på roskilde, varpå han svarar "ja det har det men det är nog sånna saker som inte du vill veta, sånt som händer på festivaler sånt stannar på festivaler". jaha tänkte jag, kämpade på som fan för att låta som att jag inte brydde mig..
han frågade vad jag gjorde, och vad jag har gjort dom här dagarna. jag vill bara ljuga och säga "ja igår var jag i sthlm hela dagen, på kvällen gick jag en kompis ut och åt, idag har jag varit i sommarstugan och efter det möblerade jag om lägenheten samt åkte till ikea och köpte ny matta till rummet" men jag kan ju förfan inte ljuga så jag lär skämmas och säga "jag har bara suttit hemma och glott" som VARJE JÄVLA GÅNG VI PRATAR. jag vill också ha saker att göra, vill inte låta som världens tråkigaste människa.
han var full i telefonen, sa tillsist att jag inte lät något glad, att jag lät irriterad.. "det kan bero på att du är full och är på roskilde, jag sitter hemma och ät nykter samt har tråkigt". han säger flera gånger att jag låter irriterad, tillsist börjar jag böla i telefonen, JAG VAR INTE IRRITERAD JAG HADE INTE NÅGOT ATT PRATA OM BARA.. tror inte han hörde att jag grät men, jag gjorde iallafall det.

och snälla någon, KAN DAVID LINGVALL SLUTA SKRIVA TILL MIG OCH SLUTA FRÅGA OM JAG SKA MED OCH DUSCHA OCH SLUTA FRÅGA OM HAN FÅR SOVA HÄR OCH SLUTA FRÅGA HUR JAG MÅR FÖR JAG VILL INTE PRATA MED DIG DIN DRYGA JÄVEL.

amfetamin

alltså jag menade bara att folk ska förstå att jag har det jobbigt med min ADD, jag vill inte att alla ska tycka synd om mig, jag vill inte att alla ska bli helt superseriösa och gå in för min diagnos, vill bara ha lite förståelse.

just nu saknar jag stefan, det är en mycket härlig karl. 7/7 är han hemma från roskilde igen, jag menar; det är ett tag men jag tänkte försöka hitta på något som vi kan göra när han är hemma.. någon som har något trevligt/roligt/mysigt förslag?

fiskgratängen jag gjorde nyss kan suga min klitoris.. fast jag vet nog varför den blev äcklig. inbillnings-tjacksmaken/lukten dök upp återigen. det blir så endast när jag andas in för djupt, eller snyter mig. det är så obehagligt. det luktar exakt så som det gjorde alla de vakna dagarna, obehagligt, känslorna och minnena återkommer.. :
krypningar, rysningar, stirrande ögon, snöa in på saker, prata i dygn (aldrig hålla käften), fastna framför datorn i minst 6 timmar, lägga en glödande cigarett i strumpan istället för ett sugrör, göra galna filmer med smörgåsar, pillstädning, inte kunna äta, svettigt, puls, hjärtklappning, hallisar, hata dagsljus, nerdragna persienner, munsår, lipsyl, slicka på kreditkort, hålla på i timmar med att leta rester på glasskivor, i sugrör, på kriditkort, på korthållare, glansiga tidningar och rakblad, tefatspupiller, påsar under ögonen med lila nyans, komma på helt meningslösa och osammanhängande citat, historier och slogans. vara kåt, ha galet sex med adam, prata om våra framtidsplaner i timmar i en bastu, finnar & utslag, pilla, äckliga flytningar, svett som stinker kemikalier, spänna käkarna tills tänderna värker, tugga tuggummi ständigt, smeka på sin kropp för att få fler rysningar, blodtrycksfall varje gång man reser sig så man tillslut kryper fram i lägenheten, vätskebrist, ådror som syns, prata med folk som inte knarkar och bli helt nojjig för; sa jag det där för snabbt nu? förstår hon/han att jag är påtänd? jag borde kanske ha sagt det liite mer långsamt, prata helt seriöst utan att skratta om saker vi just då trodde var allvarligt viktigt (som marmelad på mackor, hur man handlar bananer och hur man slår in sin kod, pillstädning, hur rören under golvet går, är det dag eller natt, är det polisen som står utanför, ska boken ligga bredvid pennan eller ska pennan ligga på boken eller är det lika bra att lägga undan allt i en låda, om man häller salt och socker i ett glas med vatten återfår man sin energi då om man dricker upp det, är det riktig snö eller är det kemikalier som faller ner från himmelen, blanda ihop ord och stamma i varje mening och säga exakt samma mening igen med ett ordbyte, ska jag ta linan halv 10 eller kvart i 10, hur mycket ska vi äta innan vi drar första snoken för att klara oss utan mat i någon dag, står det rätt på vågen eller är det också hallisar, prata om sina nojjor; som att hjärtat slår snabbare än någonsin och att nu kommer jag minsann dö -kompisen känner på pulsen och allt är helt normalt, sitta med en lina framför sig och samtidigt ha en het diskussion om att aldrig mer knarka, att aldrig mer dra en lina, att aldrig mer trolla med sinnet för att efter någon sekund snorta i sig den )
varför tror ni att jag vill tillbaks och varför tror ni att jag aldrig mer vill tillbaks? det är åt olika håll det där, har alltid älskat det där urflippade.. men konsekvenserna väger helt klart tyngre.. absolut.

visa ingen nåd

har legat och läst 160 sidor i boken Så dumt av Mia Törnblom. känner igen mig så hemskt i allt hon skriver om att vara ny inom tolvsteg och alla möten. på tisdag ska jag tillbaks till verkligheten och alla timmar av gruppterapi. det ska bli skönt, jag har lite att dela om men som vanligt blir det en salig röra i huvudet, vet inte i vilken ände jag ska börja så jag väljer helt enkelt att hålla käften, för det går ändå inte att förklara sophie!

det är rätt intressant, när jag (jag tänkte skriva man, men lisa säger att om jag menar JAG så ska jag säga så och inte man!) berättar för någon ny människa att jag har ADD, blir de alltid lika facsinerade, vill veta allt, in i minsta detalj, jag förklarar att mitt humör svänger otroligt snabbt, på något sätt verkar de tycka att det är coolt.. något att skratta åt, något som är charmigt med mig, något som de kan berätta för sina kompisar som ett slags skämt att "sophie har suttit tyst hela dagen och helt plötsligt blir hon as förbannad på den lilla grejen" osv.
jag tycker att det är jobbigt att det tas som ett skämt, hela diagnosen.
men det jag ville komma fram till, egentligen var; att när jag har förberett människorna på att jag kan vara väldigt skiftande i mitt humör, blir de nästan chockade när de där svägningarna kommer fram. som om jag skojar.. som att jag egentligen spelar ett spel och håller käften/är arg för att min roll är så. jag har sagt att jag är så och det går inte att ändra på.

nu fick jag en sån där impulsgrej: sälja min lägenhet, flytta till en ny, fin, nyrustad lägenhet med inglasad balkong och två rum. inreda, grön fondvägg precis som nu, en underbar soffa med sån där grej som går ut. fan, jag har råd om jag flyttar till någon mindre ort men jag trivs bra precis här! jag vill ha något nytt nu har saker stått stilla alldeles för länge. jag vill känna lite stress och att jag har saker att göra och se fram emot.. nu har jag tråkigt igen.

nu ska jag sova men egentligen är jag vrålhungrig.

P&L

jag har liksom varit på festival sen i onsdags. jag har inte knarkat, jag har inte gjort något dumt, jag har haft det bra:)
det har varit oerhört kallt, och varmt. manu chao var bääst och jag grät till kent, dansade till kapten röd och skrek mig helt slut till organismen.
det blev rivaler mellan mig och my little ponny tältet bredvid oss. jag är en kärring, visste ni det?:)

nu är kråkan och molle glad att jag är hemma.

imorgon är det hembesök från psyk, ska lämna pissprov, få ny concerta och kolla blodtryck osv. skriver mer när jag orkar, är väldigt trött..

(tack till dig sofie som läser min blogg, det värmde ska du veta! tack)

vila i frid i katthimmelen siv.

siv är död. världens sorgligaste dag. dumma väg, dumma bil, dumma katt, dumma värld.

surr

"Någon fluga surrar omkring, katterna jagar. Har ner ljuslyktor. Reflekterar inte. Ligger i sängen och stirrar i väggen, orkar inte bry mig.
Min puls är återigen på 106. Det känns ända upp i halsen. Dunkar. Känns obehagligt. Sväljer några gånger, men det går inte över. Hela bröstkorgen dunkar hur hårt som helst och idag har jag ovanligt lätt för att få blodtrycksfall. Känner för att gråta. Man vad ska jag gråta över? Måste man ha en anledning? Min anledning till att jag inte gråter är för att jag sminkade mig så hemskt noga, orkar inte göra om det. Håller mig. Inte likt mig."

jag har inte ens ätit. någon lasagnetugga imorse, inte mer. tuggar is. fryser. tuggar. kissar genomskinligt.
mamma sa att jag inte ska dricka så här mycket vatten, det kan vara farligt. kan det de? jaja, finns mycket som är farligt, som knark och mord. tror inte 4 liter vatten om dagen skadar så jävla mycket ändå.
jag gick på en promenad, genom stan, genom parken. lite här och där. det var skönt. kapten röd höll min låga uppe och jag rös, (och frös.) "bli aldrig nånsin en kopia av nån".

jag saknar liksom min hemliga bror som inte längre är så hemlig. bror pontare, bror pontus. bror som försvann lite grann. skänker några tankar åt dig. puss därborta i åkersberga.

shpongle

det var den midsommaren, det.

vi åkte till stugan, jag mamma och pappa. där var moster gittan, hasse, ulla och märta. jag var väl som jag nästan alltid brukar vara, trött, tillbakadragen och otaggad till konversationer som inte intresserar mig. men min släkt känner mig och de är vana. jag kan inte rå för att jag är så men jag får iallafall vara mig själv tillsammans med er, behöver inte spela apa, eller clown. ibland kan det vända och jag är riktigt glad och så, men idag var det inte en sån dag. mår inte dåligt psykiskt eller något när jag blir så där tillbakadragen, det bara är något som alltid har funnits hos mig. tro inte att jag är ledsen, för det är jag inte.

pappa sa att jag var väldigt fin i håret, gittan öste komplimanger om mig hela dagen, jag har sån fin hy tydligen. vill ni se?:]

har varit hos mathilda hela kvällen, skippade concertan idag för att unna mig några cider. allt flöt på liksom, spela kubb, guitar hero och vi käkade. men sen blev det visst ett tredje världskrig i mitt huvud och jag fick världens illamående. tog taxi hem och här sitter jag nu. tänker nog inte dricka på den medicnen igen, okej att jag skippade den idag men jag har ju ätit i en månad och det är kvar i kroppen.

ska sova med mina underbara katter snart. mår inget bra.. fysiskt alltså.

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån

(har föresten glömt hur jävla underbara shpongle är)

här kommer lyckan för hundar som oss

Jag känner pojken här i fönstret mittemot
Han samlar drömmar i fickan
På en skenande cykel
Den där pojken blir säkert pilot
Och jag vill ta dig dit där hundarna kan springa runt, runt
Hundar som oss

Jag kastar sten mot solen för jag hatar den
Jag sätter knivar i fotografin
Jag går på samma gator tills dom vänder
Den här stunden är resten av mitt liv
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver
Men jag kan inte tro att jag fortfarande lever
En hund som mig

Se dig för lillebror, här kommer lyckan
En liten pojke i för stora skor säger: "Jag ska nog lyckas"
Se dig för lillebror, här kommer lyckan
En liten pojke i för stora skor säger: "Jag ska nog lyckas"
Här kommer lyckan, för hundar som oss
Här kommer lyckan, för hundar som oss

För hundar som oss
För hundar som oss

snurra du min värld

där fattade jag nog inte speciellt mycket du, kan tänka mig att jag tänkte "whaaat ever" när personen knäppte bilden. gav detta minst sagt töntiga leende och ögonlocken på halvstång, samt sår på läpparna pga mitt ständiga pilleri. i min alldeles egna ropparvärld.
det var faktiskt riktigt behagligt där. inget kunde komma ivägen för mig. det var bara just nu som räknades.


jag var bjuden till min kusin idag på fest.. hon skulle hämta mig och sandra. men tydligen så har hon glömt bort mig för på sandras msn står det att hon redan är på fest hos mathilda. jag börjar grina om hon har glömt mig.
jag vet inte hur jag ska ta mig dit annars..
ja i värsta fall så får jag titta på den där råttan. råttatoui eller hur fan det stavas.. går väl lika bra det med.

adjö

seriöst

Idag vill jag bara åka till valbo och shoppa. Frossa bland gröna kläder, smycken, underkläder, smink och väskor. Men icke, här sitter Sophie Magnusson med 113 kronor på kontot och har verkligen inte råd att köpa något. FA-AN.
Jag nöjer mig iallafall med Andreas. Hej jag är naken

Ja alltså, nu har jag tappat förtroende för en i gruppen på nyvy också. Fick ett sms idag där det stod att det finns både Sub och Dolcontin i stan. Varför i hela helvetet skulle jag vilja ha reda på det? Jag går en jävla tolvstegsbehandling och har varit drogfri i ett halvår snart. Varför skule jag vilja veta att det finns moffe i stan? Varför?

Bara att skaka av sig detta nu, ingen ska få ta på min energi något mer, nu ska jag fokusera på att äta kyckling ris och currysås och hoppas på att mamma ringer och säger att hon har ångrat sig angående valbo. Jag ringde nämnligen och tiggde om att vi skulle åka dit...

Molle bökar omkring i sängen, han verkligen älskar när jag bäddar. Han ska alltid hoppa upp och kura ner sig bland alla lakan:) Sötnoos. Kråkan har varit ute på balkongen och bokstavligt talat pratat med fåglar. Det lät väldigt roligt!

journaler

men tjena!

idag vill jag meddela att jag mår mycket bättre och jag är inte lika borttappad. känner mig rätt glad idag, och stabil. kanske för att jag äntligen fick mina journaler från psyk idag som jag skickade efter för 3 veckor sedan, eller kanske så inte.

molle gjorde mig mycket glad genom att vara en sådan underbar katt-modell som bara han kan vara.

angående journalerna så kan jag konstatera att jag har gjort en resa genom helvetet. kan knappt tänka mig att jag mådde så dåligt och var så sjuk som jag var då. vansinnigt!

idag ska jag se på cops sen blir det sex and the city maraton.

(alltså seriöst, jag behöver ett ligg nu känner jag. hångel och allt som hör till. MUMS. anyone?)

is

när jag får tråkigt så äter jag is och dumklickar runt på olika communitys. det är exakt vad jag gör just nu. snart blir jag väldigt kissnödig också. men det gör inte så mycket.

undrar vad jag ska hitta på idag? något tips?
vad gör ni?

jag vill fota.. iallafall.

3 år sedan

psy
Ons 16 mar 2005 15:23
igår längtade jag mest, och tappade maten på golvet.
inatt kröp jag hela vägen till toan, kom knappt tillbaks till sängen


hela världen snurrade. alltså allt var upp och ner..

propp

det är som små fragment av minnen och otydliga känslor från när jag var liten, som ständigt jagar mig. olika scenarier som inte alls hänger ihop med varandra. men det är speciellt ett.. det där jävla konstiga och obehagliga. fråga mig inte..

jag hade 106 i puls tidigare ikväll, jag kände hjärtat riktigt tydligt.. ungefär som på en tjackavtändning. den där tryckande känslan över bröstet, man har hjärtklappning och pulsen slår på alla möjliga ställen.

jag vill så gärna ha något att skriva om. eller jag ska säga såhär: jag vill kunna skriva om allt jag vill skriva om. men det går inte. jag får så mycket intryck om varje sak jag vill ta upp så att allt blir bara en enda stor röra och jag kan inte fokusera på ämnet..

angenämt

kändes otroligt skönt att få ventilera idag på tolvstegs.. förklarade hur jag kände, angående mitt "vet-inte-mående" och overklighetskänslor. som tex när jag står och pratar med någon, och personen frågar mig något, så hugger det till i bröstet på mig när jag precis har svarat på frågan, för det känns som att jag kanske svarade fel nu, att jag fattat helt fel. är rädd att mitt svar ska komma in i helt fel mening, om ni förstår.
känns lite ungefär som när man är beng. lite trög och nojig. osv..
lisa frågade "känns det som att du inte riktigt hänger med?" och där prickade hon helt rätt.. det är nog faktiskt så jag känner! jag hänger inte med riktigt helt enkelt..
vi tror att allt detta beror på medicinen, biverkningar osv..

det är riktigt mörkt ute nu, svarta moln på himmelen och molle min prins ligger på soffryggen och sover. kråkan ligger som vanligt i sängen.. utan er missar hade jag nog inte överlevt det här kriget med mig själv.

"angenämt angenämt, mycket hemskt angenämt att få träffa karlsson!
här har du din bulle gunilla!"

But we're all happy cause the streets they're always there for us

finns det inget smart sätt så man kan se om man har fått några kommentarer? eller är man så illa tvungen till att scrolla igenom alla inlägg och titta själv? med dagens teknik så måste det väl ändå finnas ett sätt, eller?

jäklar föresten, det är 52 st som läser min blogg? känns kuul, men kommentera då tycker man.

jag sitter pladask i min svarta datorstol och har nyss grinat åt karlsson på taket då lillebror fick sin hund i födelsedagspresent, så det känns lite strävt under ögonen och jag tänker, ska jag orka gå till OK och köpa cigg eller ska jag behöver vänta tills imorgon bitti innan nyvy? jag bara undrar.

nu har nog det där förrvirrande i mig försvunnit. men jag är inte riktigt säker.
_________________________________________________________

jag saknar sånt där urfilppat. sånt där vingligt och sluddrigt. sånt där osammanhängande och helt galet. det var kul! jag saknar det ibland. bara ibland. idag är ibland..
som afrika kvällen. det var urflippat!! två pyttelinor i vardera näsa sedan sa det PANG efter några minuter, inga förvarningar. bara PANG. jag fick för mig att jag var tvungen att nysa, hosta, spy och harkla mig, samtidigt!! jag försökte nog göra allt det på en gång, tror inte det gick så bra. Linn såg sig själv åldras i spegeln. "är jag 20 bast och ser ut såhär?" vi skrattade inte ens tror jag, helt inne i våra egna tankar och syner. men när vi kom ut från toaletten så hade vi helt klart varit i afrika, första klass.
jag var precis ingenstans och överallt i mitt mentala den kvällen. man ser badhuset från min balkong och det var det absolut vackraste jag någonsin hade sett. alla lampor i tusentals nyanser och storlekar. det var helt magiskt.. ecco gjorde rörelser med sina händer och det blev vackra mönster i luften efter dem. jag satt i soffans ena hörn, frös och svettades om vartannat. slitz tidingarna skiftade färger konstant och jag kunde inte riktigt förstå vilken färg som var den rätta, eller den som egentligen inte skulle vara där..

losing my mind

känns precis som att det pågår ett krig i min skalle just nu. det brukar krypa i kroppen på mig.. som små myror.. men nu sitter det fan i huvudet också, hjärnan, skallen, kalla det vad du vill.. det känns riktigt obehagligt..
är det en myra eller flera myror?
känner mig helt splittrad. men nu till det konstiga, -jag mår inte dåligt! jag är inte ledsen eller så. det känns bara jävligt annorlunda och jobbigt..
jag känner mig riktigt nervös över något, magen pirrar och det killas i kroppen. KAN NÅGON SVARA PÅ HUR JAG MÅR? JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VEET INTE FÖR I HELVETE.

ingenting

men ja, ursäkta mig. jag har inte skrivit på en herrans massa dagar (veckor?) eller, är det föresten någon jävla människa som läser mitt svammel?
har väl hur som helst gått igenom lite saker mentalt, tror jag.. jag vet inte. jag vet ingenting käns det som. inte ens hur jag mår! ökade dosen till 36 mg på concertan idag, jag vet inte ens hur det känns.. det känns nog ingenting.

humöret svänger hit och dit, överallt och upp och ner. jag vet aldrig vart jag har mig själv. jag märker en tydlig skillnad.. vet inte om det beror på medicinen (för de sa att man kunde bli mer explosiv i början av medicineringen) men innan jag började med medicinen så kunde jag alltid på tolvstegsprogrammet dela, och berätta och förklara hur jag mår. visste precis hur jag skulle formulera mig och hur jag mådde. men som tex senast idag blev det bara svammel "jag mår bra, tror jag, eller jag vet inte, det är svängigt, jag har ingen aning".
så mitt härskap, vi får väl se vart detta leder.. för jag vet ingenting:]


drogsuget har varit bortglömt under helgen, men igår slog det mig att det känns faktiskt jävligt udda att inte gå omkring subbad i parken. att inte behöva oroa sig för solen och att man ska bli för illamående av den, pga sub.. att inte behöva bli nojjig när man ser en snutbil, när man ser någon man känner, när man..
listan kan göras lång.

svänger

jag svänger hela tiden, i humör, i känslor, i allt.
sitter just nu hos malin. när jag åkte i bilen hit med elin så sa jag ingenting, jag var tyst och tillbakadragen. kom hit.. var likadan, men på en sekund så vände det. nu pratar jag och jag är glad. vill lyssna på vad folk har att säga. det är så drygt det här. bara idag har jag hunnit gråta, fått ångestattack, asgarvat, varit irriterad, sur och för att nu vara riktigt avslappnad och glad.
läkaren säger att detta kan bli mer expolsivt när jag börjar med concertan på tisdag, som en biverkning i början. så välkommen till sophies värld av svängningar.
men självklart så kommer det nog bli bättre med tiden, det är ju det medicinen är tillför.

käner viss abstinens efter dig, vi har bara pratat sedan igår men jag känner att jag når dig.. det här är trevligt! tack

we can be heroes, forever and ever

jag har för mycket intryck i min hjärna just nu så jag har väldigt svårt att sätta ord på saker och ting. jag försöker komma på hela tiden hur jag ska formulera mig, men jag blir bara rosenrasande så jag intalar mig själv hela tiden att jag ska skita i att skriva. men det är så mycket som vill ut, så mycket som jag vill kunna förklara. men jag vet inte om det är möjligt..

för det första så känner jag så här, att om ni verkligen tror att jag har satt dit er med flit, så tänker jag inte ödsla min energi på att vara vänner med er längre. tror ni att er vän, sophie, skulle ha gjort något sådant mot er så är ni helt fel ute. nu lägger jag detta på hyllan tills ni kommer hem och folk får tro precis vad dom vill.
men jag kan inte rå för att min paranoia kommer tillbaks. att jag tror att folk ska mörda mig när jag går ute själv. jag blir helt skakig, jag är säker på att just den personen, det gänget, vet om allt.
sen träffade jag krippa igår också, det är alltid lika underligt. jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här men i vissa ögonblick känns det så rätt att vi sitter där, i just den sekunden, i det tillfället. men sedan vänder jag på klacken och lämnar dig där.. jag vet inte vad det beror på.

jag nöjer mig här så länge.
tack!

det är knark jag vill ha

ååh, jag är så grymt sugen! har varit två jobbiga dagar. den mentala besattheten har visat sitt rätta jag. bara stesolid, roppar, iktorivil, xanor, sobril, valium osv på hjärnan just nu. jag förstår inte riktigt varför det är benzo min kropp skriker efter och inte subutex, det som jag har varit som mest fast i.. underligt.
igår gjrode jag allt som stod i min makt för att inte falla tillbaks, jag städade hur mycket som helst, fokuserade på sminkning, sortera glödlampor, rensa kökslådor & städskåp, göra rent i badrummet tvätta och hänga tvätt.. det hjälpte lite.
snart börjar jag grina, jag är himla sugen..
"det är knark jag vill ha" som **** skulle ha sagt. (ist för robin hood)

radarparet<3

det var precis som en film, jag trodde att det inte var på riktigt. att se er sitta där, och se så hemskt slitna ut.. förstörda ut. det gjorde så ont i mitt hjärta. det går helt enkelt inte att förklara, alls. när allt var klart gick alla ut, jag ställer mig i ett hörn, dunkar huvudet i väggen, gråter och det tar inte lång tid innan jag börjar hyperventilera som vanligt. 3:e eller 4:e gången den här veckan. kändes som att hela folksamlingen stirrade på mig. men vad skulle jag ha gjort? jag tänker inte hålla inne på alla känslor gällande detta, det har tagit så hårt på mig så jag vägrar vara en mur.
***** mamma kramade mig sen och sa att jag antagligen räddade livet på dem båda.
men den här känslan kommer tillbaka, det där obehaget som jag fick när jag såg er sitta där. dennis med ovårdat hår, lite ingående käkar.. flinade mest och visste inte riktigt hur han skulle bete sig, och love.. min älskade love, han tittade mest ner i bordet och såg på mig till och från, och på sin mamma.. såg ut som att han skulle börja gråta flera gånger. det är lugnt älskling, du får visa dig svag ibland du också.
åh vad jag ville krama om er, bara krama och få känna er närhet.

molle

nu är min såkallade "klass" på studentkryssning. ingen har frågat om jag vill följa med, om jag ska följa med eller något i den stilen. hade någon bara gjort det så hade jag följt med, det vore hur kul som helst ju. om bara någon tyckte om mig.

men jag kommer aldrig förstå vad jag har gjort den klassen, jag har aldrig varit elak mot någon eller gjort något dumt på det sättet. jag har "bara" knarkat bort 2 skolår och haft vanföreställningar i skolan. man det har ju inte varit riktat åt någon konkret. så jag förstår inte riktigt, skulle någon kunna tala om för mig vad jag har gjort?

ingen hejar, ingen frågar om jag ska följa med och äta (de frågar alla runt om mig, alla utom mig) eller kanske gå med dom till bussen.
näru, när jag är i skolan så har jag mp3;n på högsta, röker mina cigg, struntar i att äta och tok fokuserar på mina uppgifter. jag låtsas inte om något. jag orkar inte slösa energi på det. men jag kan väl iallafall få fundera?

på torsdag ska jag på rättegång, jag fick panikångest när jag öppnade brevet från gävles tingsrätt. jag ringde mamma och hyperventilerade i något som kändes som minuter. "sophie aandas, andas, djupa andetag". det var hemskt, kändes som att jag skulle dö.
jag vill inte, jag vill inte! om det nu finns någon gud, någon högre makt. lyssna då på min önskan, JAG VILL INTE VITTNA!
ni är dom jag tycker allra bäst om i den kretsen, och jag skulle aldrig någonsin kunna sätta dit er med vilja, jag sa detta för att jag var tvungen, för att annars skulle jag få problem också. man kan inte ljuga för en polis i ett förhör sådär.. jag hoppas att ni en dag förstår..

katten molle är här nu, men han är rädd, kråkan är nyfiken.. han ligger under sängen och dom bekantar sig (fast mest fräser och morrar). men det tar väl lite tid i början antar jag.. han är världens sötaste också.

idag har jag skrivit klart bildanalysen, känns otroligt skönt. och på fredag blir det äntligen psyk med mamma o pappa, får min diagnos då. hej bokstavsbarn.

jag var hos tandläkaren idag, fick dricka midazolam igen. när jag låg där halv död i stolen så fick jag upp världens teorier i huvudet. kändes jätte konstigt. när jag tittade på mp3;n för att byta låt så såg jag inget, det var bara något rött. och när jag var klar och skulle kika på mobilen så minns jag att jag tänkte "men såhär ska väl en mobil ändå inte se ut?", flummigt minst sagt;P kunde knappt gå efteråt. men nu har jag iallafall gjort ett stort steg av rotfyllningen..

annars mår jag bra, känner mig lite ensam, och nu är bara resten av livet kvar.

förändringar

mamma ringde, vi har fått en tid hos daniel på fredag, om en vecka alltså. vi behövde inte vänta tills 21;a för diagnosen var redan ställd så jag kommer få reda på fredag vad det är jag har. vilket jag redan vet men ändå, nu får jag det bekräftat på riktigt, skriftligt.
och den tiden jag fick 21;a ska antagligen bli en tid där vi ska prata om medicinering. jag är nervös, det här är nog den största saken som har hänt i mitt liv, att jag har adhd. det känns så himla konstigt. fast skönt såklart, skönt att jag vet vad alla mina problem beror på.

ja justdet, jag skulle ju uppdatera er (läser någon min blogg alls föresten?) om hur det gick med skolan i torsdags hehe. det blev att vara hemma hela dagen, jobbade hemifrån istället.

måndag blir det tandläkaren, lugnande och rotfyllning, på kvällen då ska jag hämta katten molle:) jag längtar så jag dör.

idag blir det nog filt i parken med riffe och imorgon åker jag till petra. skönt ska det bli!

the drumstickers

jag vaknade av ATB - Extacy imorse, det första jag tänkte var "dom måste ha mixat om den här låten sen sist jag hörde den" haha! hur skulle det ha gått till liksom.
nåja, var så trött så jag tänkte ut någon sjuk anledning till att sova vidare (skulle på tolvstegs..) så jag somnade om och 09.10 ringer henke och väcker mig och frågar vart jag är och jag säger "jag tänkte skriva ett brev till dig, eller sms.. jag tänkte skicka ett sms menade jag, och säga att jag kommer senare" yrvaken som jag var så kom vi fram till att jag skulle komma på en gång. klädde på mig o cyklade iväg. och där sitter hela drösen och väntar på mig, lite pinsamt tycker man.
delade och började grina inför alla, ännu mer pinsamt men sånt är livet ibland. tur att vi bara var 4 stycken idag iaf.

annars har jag väl haft en bra dag, lirat guitar hero och skapat ett band med linn, the drumstickers gör karriär nu gott folk!
tandläkaren blev det också ja, orkar inte förklara varför men jag var tvungen att boka om tiden tills nästa mådag. palla gå med denna värk i en hel vecka till. nähäääru.

skola imorgon bitti iaf, känner jag mig själv rätt kommer jag sova över ganska så mycket och ta 12.00 bussen dit ist. jag uppdaterar er mer om det imorgon. sätter minst en 20;a på det iaf ha det gött hääj.

allting är precis annorlunda nu

jag känner mig så väldigt ostabil, jag försöker somna, bludar, spänner ögonen, vrider lite på mig, ligger skönt, det gör jag faktiskt men jag kan inte slappna av, jag tänker bara på benzo. man skulle kunna jämföra den här känslan med att man saknar någon som man älskar väldigt mycket, den känslan man får i magen då, får jag nu.
jag är ostabil för det känns som att jag ska bli jätte ledsen när som helst, eller att jag skulle kunna vara kapabel till ett återfall. men om jag höll i 4 piller inatt och inte tog så borde jag kunna hålla mig nu också.

det här är inte lätt mina vänner, men det känns skönt att jag ska till nyvy imorgon och fortsätta med tolvstegsbehandlingen, kanske någon där får mig på bättre tankar. under min tid som drogfri har jag inte känt ett sådant sug som jag gör nu. och allt pga tanden, pga E.

jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, ligger i sängen hemma hos mamma & pappa. jag känner mig hungrig, trött, röksugen, knarksugen, myssugen, lite rastlös och väldigt ostabil.
men även denna kväll ska jag klara mig igenom, gäller bara att somna sedan är det ganska så bra imorgon bitti igen.

jaså

Det kändes precis som förut inatt, precis som förut. Alla känslor och tankar om allting kom tillbaka. All nyfikenhet, alla frågor och alla skratt åt yra grejer.
Du var påtänd som ett svin, käkarna höll inte still en sekund, du babblade på om precis allting som kom upp i din hjärna. Jag brydde mig inte, jag var bara glad över att allt kändes som förut. Kände mig inte ett dugg sugen på dos.

"Jag är imponerad att du har klarat dig ren i 3 månader Sophie"

"Ja jag också, jag vet fan inte hur jag har klarat av det" säger jag och stirrar upp i taket i sängen. Jeff Buckley - Hallelujah spelas på en mysig nivå och din knarklåda var framme. Hör hur en burk tas upp, tabletterna ramlar omkring där i och det ljudet är jag mycket bekant med. Upptäcker (besviket på något sätt) att det är stesolid och där kommer ångest och sug. V och jag börjar diskutera lite.. Kommer fram till att det bara är värdelöst och all den tid och kraft jag lagt ner på att vara drogfri har gått till spillo, så jag skiter i det. Men jag var så jävla nära!!!! Hade till och med 4 piller i handen bara för att känna...
Nu bor du inte alls långt ifrån mig och jag vet ju inte riktigt hur det här ska sluta menar jag, eller hur det känns. Sålänge det inte finns benzo hos dig så klarar jag mig, det vet jag. Det är den där jävla benzon som endast lockar för mig.. Det kändes så skönt att få vara med er inatt, släppa allt och bara slappna av. Säga vad man vill och luta sig tillbaka. Och jag ser fram emot dagar hos dig, om jag får lov.

lite upp och ner

ah shit, så har jag varit iväg till tandläkaren idag då, var inställd på att få gå själv men min tappre vän linn ställde upp. eftersom mamma o pappa är i södertälje (blöhö jag vill också vara där, dumkråkis, ne förlåt)
nåja, tandläkaren upptäckte att jag hade ett as stort hål som måste rotfyllas, menar jag hade ju en undersökning hos min privata för någon månad sedan, hur kunde människan missa ett sånt stort hål?
pga min tandläkarskräck så fick jag svepa i mig lite midazolam, det fungerade denna gång, grät inte ens när dom satte i sprutan. eller sprutorna kanske man ska säga.. så det kommer bli en lång behandling det här.. dom öppnade bara upp idag o la in nå jox, ännu värre blir det mina damer och herrar.
gud orka skriva en novell om sitt tandläkarbesök?

nåja, är väl midazolamet som sitter i än, egentligen borde jag ligga och sova nu, men jag har städat mitt kök skinande rent och har småbörjat på toan, sånt här gör jag jämt när jag är trött, fråga mig inte varför ens en gång..

ikväll hade jag tänkt att se på talang 2008, jag längtar!!

med en suck av tröttnad avslutar jag detta skrivande och säger adjökens.

utslag

det är så drygt, och det har bara blivit drygare.. jag jagar upp mig så hemskt för ingenting, bara för att v och e skulle kika förbi igår ikväll så fick jag stora röda nervositetutslag vid bröstet/nyckelbenet och magen höll på att gå sönder kändes det som. och nu ska mamma komma hit, min egen mamma! och jag känner mig sjukt nervös för det också, vad fan är det här? vad beror det på? okej att det blev lite jobbigt igår men det har ju sitt förflutna.. hm

blir väl att spendera dagen till sängs, rösten är inte som den ska och jag ska egentligen sjunga med kören klockan 19. men vi får se hur det blir med den saken.

jag känner iallafall att det blev hemskt tomt efter matte, jag har inte ens plockat undan hans täcke som ligger i sängen bredvid mitt, utan det får ligga kvar, som en slags trygghet. många gamla känslor som revs upp när han kom hit.. men men:)

adjö då

sista april

så hann det bli sista april igen, då. känner faktiskt ingen motivation till att göra något idag, jag menar.. titta ut genom fönstret, ser ut att bli regn när som helst.
för precis ett år sedan och vid just den här tiden satt jag hemma hos john, påtänd som ett helvete, svettig under armarna och en käft som aldrig höll tyst. vet inte vad jag tycker om det.

jo, jag har börjat på tolvstegsbehandling också, gick jätte bra i måndags när jag var där. eftersom jag var ny så fick alla berätta lite kort om sitt liv o sådär.. ingen hade förväntat sig att jag skulle prata, men jag snackade på i säkert 10 minuter, det kändes skönt och jag fick beröm av två stycken efteråt. "fan vad modigt att vara ny här och bara berätta sådär på en gång".
men tårarna var inte långt ifrån när jag berättade om min lilla insident i skolan för 1 år sedan. om psykosen mathilda och mamma. "jag hade aldrig känt mig så jävla rädd och liten"


det jag kan säga just nu är att jag saknar matte och att jag är jävligt sugen på stesolid.

tror jag förstår nu..

hej bloggen.

jag har länge försökt hittat adressen till den här sidan, har velat tittat tillbaks på vad jag har skrivit, för jag kommer ju dessvärre inte ihåg något av inläggen.. men så efter 100 tals sökningar på google ser jag en adress hit, och försöker logga in o minnas vad jag hade för användarnamn, BINGO!! Det gick!!!

vet inte om jag borde lämna den här bloggen, så den får vila i frid, men jag älskar allt jag skrivit, och vill försöka fortsätta på samma spår, med samma glädje, fast utan honom och substanser.

det har ju varit ett drogfritt 2008 för mig hittils, förutom det jag fick på sjukan då, men det var bara nödvändigt så det ser jag inte som något dumt liksom..

fick verkligen magknip, speciellt av ett inlägg där texten från Tio Sekunder stod med, och en bild på E fanns där.. det var som en smäll i magen, känslorna kom tillbaks, jag kände precis så som jag kände när jag skrev det.. det började bli varmt ute, ganska iallafall. men det blåste hur mycket som helst, alla öppenvårdtider, skjuts underbara låtar, sena nätter med eddie som jag älskade över allt annat.. skulle göra vad som helst för att kunna komma tillbaks, ställa allting tillrätta. men jag gråter inte iallafall..

tror jag äntligen har förstått

avslutar med skjut - monsterstan, för det stämmer in så in åt fan!!!

det tar slut, nångång tar det alltid slut, fast man håller så hårt i handen

rinner ut, nångång måste det ta slut, och rinna ut, ut i sanden.

det är tufft, när allt man tror på blir till luft, inga chanser

-finns kvar att försaka!

blir helt fel, när bara han kan göra dig hel

och du vet att ingenting du gör, får honom tillbaka!

och jag vet hur du tänker, för jag vet hur lätt man blänker

alla ord utav kärlek i hounungsöta hav och jag vet hur du känner

för jag vet hur lätt man bränner alla drömmar utav känner i sprutande vulkan här i monsterstan

det blir svart, nångång blir det alltid natt

nu är du ensam, och det är redan december och kallt

du ser hans ansikte överallt, hur blev du ensam?

och vem följer han med hem ikväll?

och han vet nog hur du tänker, för han vet hur lätt ni blänker

alla ord utav kärlek i honungssöta hav, och han vet nog hur du känner

för han vet hur lätt ni bränner alla drömmar utav kärlek i en sprutande vulkan här i monsterstan!