meducin

jag glömde att berätta om att organismen har svarat. världens underbaraste mail! hade inte förväntat mig så långt och intresserat svar. en annan är lycklig.

har pratat med läkaren och jag ska halvera min dos av concertan, för att det kan vara den som ger mig ångest och sömnlöshet, kan vara så att jag äter för mycket av den, så för att utesluta det så ska jag imorgon börja ta 54 mg istället för 108 i en vecka. vi får väl se hur det blir. bara det blir någon förbättring snart.

"jag har damp adhd och rastlöshet"

molle var världens mysgaste katt idag. slänge omkull sig på min mage när jag tittade på hotel rwanda i soffan. förresten kan inte fler människor vara lika modiga som mannen i den filmen? just det, molle var det ja. han brukar aldrig våga komma så nära. men idag gjorde han det för andra gången, kanske tredje. kul att se lillkillen:) nu har jag även försäkrat molle och kråkan, och molle ska id märkas och jag ska även skicka iväg honom på en vanlig undersökning om något tag. känns säkrast att kolla upp då raskatter har större risk för diverse problem.

igår i skolan fick jag bekanta mig med min nya extralärare. han är ny på skolan och till för människor som mig haha, människor med diagnoser, läs och skrivsvårigheter. så igår hjälpte han mig med min historiauppsats och jag ska till honom imorgon igen.. så skönt att ha någon att gå till när allt blir kaos i klassrummet och när det är för pratigt för att kunna jobba. då kan jag gå till honom och sitta i ett knäpptyst rum och få möjlighet till hjälp när jag vill. UNDERBART. tack john bauer för att ni äntligen har ordnat en sådan lärare. tack!!

just nu väntar jag på att läkaren ska ringa mig, 16.00 var det.. nu är klockan en minut i och jag mår illa.

jag har också köpt världens finaste katttransportväska. den jag har på bilden här.jag ska köpa en likadan fast en blå, så kråkan och molle får en egen:) rosa till kråkan och blå till molle, sött va?

jo men du vet den här räven

hm, jag har en konstig knöl inuti smalbenet på något vis. som en liten ärta. men den får väl sitta där då, tänker jag.

i denna sekund sitter jag i min nya hello kitty morgonrock och lyssnar på ljudet till sanningens ögonblick, egentligen vill jag se filmen på fyran men min nyfikenhet om äckliga blondiner som linda rosing tar tyvärr över.

imorgon hoppas jag att ett brev från min läkare dimper ner i min hall också, ett brev där en telefontid med henne står uppbokad och gärna DEN HÄR VECKAN TACK JAG ORKAR INTE VÄNTA. jag behöver få prata med henne om min ångest och om min sömnlöshet. och även om när asperger utredningen ska börja. jo jag ska göra en till utredning eftersom både mamma och läkaren tycker att jag har många symptomer som stämmer till den diagnosen. jaja vi märker tids nog.

och jag har inte tid för något annat än mig själv har jag märkt, jag har jätte svårt att klara av intensiva saker i längre perioder, knappt så att jag orkar ha folk sova över här längre. jag blir så trött av att koncentrera mig länge. om jag ska orka måste mitt intresse vara fångat hela tiden... känns det som. igår var jag och mamma i valbo och jag orkade mer än vad jag trodde faktiskt. men jag blev förbannad på en som jobbade i butiken för hon ryckte upp provhyttsdörren när jag bytte om så jag skrek "MEN LÅT MIG VA JAG BYTER OM!!!" det var hon väl inte direkt beredd på att få höra men mamma är rätt van att jag kan vräka ur mig vad som helst utan att tänka efter före. jag reagerar ofta med ilska som den mest naturliga och spontana reaktionen, som min läkare så fint säger.

en annan sak jag är förbannad på är min granne. jag har skrivit ut denna text och ska nog posta det imorgon för nu har det varit elefantkliv och jordbävning där uppe FÖR LÄNGE.

"ditt lilla helvete, håller du inte käften inatt sparkar jag in dörrjäveln för dig. DU STÖR MIN SKÖNHETSSÖMN.

MVH arg granne"

nu lägger jag mig ha de gött häj.

( jag ska även beställa tid för att tatuera in kära hubert cumberdale vid sidan av midjan också.´)

Mitt minne är ett minne blott

Mitt psyke här varit väldigt ostabilt hela dagen. Historian var en evig plåga. Att läsa ur en bok och sedan vara tvungen att läsa mellan raderna är något jag inte klarar av. Tårar i ögonen och ilska hela morgonen. Allmänt labil. Stod sedan och väntade på bussen. En snygg kille kom fram och bad om en cigg. Visst. Han berättade att han precis kom ut från några år på kåken och frågade sedan om jag hade flödder på mig. Nej jag har varit drogfri sen februari, svarade jag. Han berömde mig och sa hur vacker jag var.. Sedan skulle han gå för att styra piller. Jag hade lika gärna kunnat följt med honom på en punda runda, men jag stod kvar. Vi böt inte ens nummer med varandra. Tänk om vi hade gjort det. Mitt psyke hade nog inte pallat i längden. Jag hade vetat att ingen av mina kompisar hemma känner honom, jag hade vetat att jag hade kunnat punda i hemligen. Hemma sprids ryktena fortare än kvickt. Men jag sa hej då och önskade honom lycka till i framtiden. Jag gjorde inget dumt trots mitt svaga psyke. Det är väl bra? Jag är iaf stolt och vet nu att jag kan lita på mig själv mer än vad jag gjorde innan. Ha de gött häj.

uppläsning

på tåget på väg till södertälje:)

uppläsningen på kulturnatten

lite shopping på söndagen foo i helvede

håll keften!

jag har fått några uppmaningar om att berätta om hur det gick i helgen! så jag ska göra det nu hade jag tänkt.

jag tackar malin, petra och anders som följde med som moraliskt stöd, det kändes grymt att ni var med! vi var alltså på södertäljes kulturnatt i lördags, på café nova där vi deltagare från skrivarlägret fick läsa upp våra texter på en scen. det var tråkigt för de första som läste, det var nästan bara vi från lägret som var publik, när sedan jag läste (näst sist) hade det hunnit komma rätt mycket folk. det var synd att caféet låg lite längre bort än de andra scenerna, vi själva höll inte på att hitta dit så jag kan tänka mig att andra också hade svårt för det.
jag blev så glad som fick höra mirjams text igen. samla på stjärnfall i en skokartong prydd med paljetter. det är den absolut finaste texten jag vet, och hennes sätt att läsa den på är helt oslagbar. hon lever sig in, ler och övertygar varenda människa. sedan var det helt plötsligt min tur att läsa, jag tyckte jag hörde fel så först gjorde jag itne så mycket, bara satt.. sen kom jag på att det finns ju bara en sophie så det måste vara jag! slängde mina händer mot golvet och rotade fram boken ur väskan och gjorde ett sjumilakliv upp till scenen.. 'hur nära micken ska jag stå?' 'är kroppshållningen okej?' 'ser jag för kaxig ut?' 'står håret åt alla håll?' jag tänkte många tankar innan jag läste upp titeln.. 'kaosflickan'. men jag gjorde ingenting åt håret, hållningen, attityden. det kändes som att jag var mig själv när jag stod där, kände därför att allt var okej till slut. det blev några fel i början när jag läste, jag litade för mycket på mig själv och försökte läsa klart några meningar utan att titta i boken, ibland gick det, men ibland gick det mindre bra.. fast det var det ingen som märkte. inte ens petra gjorde det. några flickor i 16 års åldern stod i en klunga ganska långt bak och varje gång jag nämnde orden "kokain" "amfetamin" "hög" eller "påtänd" hajade de till och fäste blicken på mig. det kunde jag se de flesta i rummet göra, om de inte tittade på mig när jag läste så gjorde de de när jag nämnde sådana ord.. och ibland tänkte jag "vad fan håller jag på med" när jag stod där, "kan jag verkligen blott mig så pass mycket?" ja, det kan jag. sen augusti har jag tänkt igenom detta noga och jag är nöjd med mitt val..

höjdpunkten på kvällen får mig fortfarande att le och få adernalin i kroppen. mitt ex jocke ringde från en spelning med organismen. jag var otroligt avundsjuk och när han berättade att han hade fått prata med org så blev jag stum.. sen var det egentligen inte så mycket mer med det. fick istället prata med sofia för första gången, fan vad jag älskar denna tjej alltså. så härlig och söt! hur som helst, innan jag vet ordet av det hör jag en bekant röst säga med glad ton "tjenaaaaa, hur är läget med dig ikväll då?" jag hade knappt kopplat att sofia faktiskt lämnade över telefonen till organismen. jag var GLAD SOM HÖNS PÅ SPANIENS NATIONALDAG. jag berättade hur mycket jag uppskattar hans musik, vilken inspiration och skrivarglädje den ger mig, han frågade mig vad jag skrev och jag förklarade.. och frågade om inte han kunde tänka sig att läsa, vilket han gärna gjorde. så i natt mailade jag över det hela till honom och jag väntar ivrigt på svar.

men något jag inte kan förstå är att det river en ångest i mitt bröst, det värker och det känns som att någon klöser med sylvassa naglar. jag ÄR INTE ledsen, över något alls! det gör mig otroligt irriterad..

idag ska jag gå till badhuset och simma lite..
vem har ens orkat läst allt detta haha:) nåja, tack isåfall.

karsten torebje

jaha, imorgon sitter jag där och blottar hela min själ inför södertälje. men det gör inget, det är mitt egna val, jag hade aldrig gjort något jag känt mig obekväm inför. jag vill att människor ska känna igen sig, förstå, reflektera, se att narkomaner också är riktiga människor, finna kraft, osv. min nervositet har dött ut helt och hållet, det pirras inte ens i magen när jag tänker på morgondagen längre. men allt kommer nog imorgon minutrarna innan.. undrar hur mycket folk det är? undrar om de kommer klappa händerna? det visar sig.

tidigare ikväll fick jag någon slags känsla om att jag saknade dig som fan E. jag vet absolut inte varför, men det bara kom. dina stora vackra händer, dina lustiga ord "tjena pajola" "ska vi gå till parkola och spela basket", att du alltid gjorde mig nervös och att jag blev mer nyfiken på dig för varje gång vi träffades. det var mysiga tider men det är bara minnen nu, inget som kommer upprepas, inte ens vänskapen skulle jag tro. gospulla, du vilar i frid i mitt minne.

hjärnbrus

ibland blir jag så trött. trött på att mina tankar aldrig ska få vila. ska det vara så här livet ut? som ett evigt hjärnbrus. miljoner intryck per dag, få huvudvärk, svår koncentration och att inte kunna slappna av. ja, det är mycket bättre med det här nu när jag har börjat med concertan, men på kvällarna blir det extra jobbigt istället. då min koncentration är bättre så innebär det att jag anstränger mig mer om dagarna, får mer intryck vilket i sin tur gör att jag ligger och går igenom dagen bit för bit och samtidigt kommer andra tankar om andra saker in i bilden också. man blir ju trött!! hjärtklappningen och den höga pulsen är över, men mina tankar kan nog inget ta bort.

brittan fittan

dagen har spenderats med kristianälskling. vi har ÖVAT PÅ CHARLOTTE PERELLI DANSEN TILL HEROE. hör och häpna, jag tänkte att jag ska lära mig den helt utantill.. men kan ni förstå vad kul det vore? jag som lyssnar på hiphop och reggae, och lite allmänt grabbig av mig. om jag skulle dra på den låten på någon fest och ställa mig och kunna dansen utantill? haha tror folk skulle svimma:) men den ska sitta!
vi lirade GH och åt godis, pratade gick på en promenad och rökte också.. vi fjantade inte bara;)

nu tänkte jag spika upp en tavla som jag kan skriva på, mitt ADHD liv innefattar bland annat listor och scheman som jag följer för att kunna klara av dagarna. annars glömmer jag eller blandar ihop. så nu ska en större tavla upp hur fult det än kommer att se ut, men det får jag ta!

har även varit hos tandläkaren och fått medicin mot min inflamation i käken, så nu ska det bli bättre.
dags för att röka, sedan efterlyyst!

läsa

jag skriver det här också. på lördag ska jag läsa högt ur min novell inför publik på cafe nova i södertälje. de har kulturnatt och några från skrivarlägret som jag var på ska få äran att läsa:) jag är nervös. kom och kolla!!

lika bra?

det är så väldigt mycket som jag borde komma ihåg, som jag ska veta om. men jag har glömt allt. det försvann bort i den tiden som var full av dimma och förvirring. det var viktiga saker, det var ansikten, det var diskussioner och det var händelser, det var allt möjligt egentligen. men det finns inga spår kvar av det. det är borta. kaputt! inte ens om jag anstränger mig till tusen för att komma ihåg, så minns jag inte.. jag känner mig helt dum i huvudet när jenny pratar om gamla minnen "men det var ju som den gången sophie, när du var hos mig..." nej, jag kommer inte ihåg, jenny. det finns inte kvar. du hittade mig när jag var som mest förvirrad, när jag var som galnast.. förlåt att jag inte minns allt. men det kanske är lika bra

magnusson haha

jag hade det grymt roligt i lördags, ingen såg nog lika förjävlig ut som mig haha! en annan slant visst när jag sminkade mig;) vi var först på förfest hemma hos sandra, där lyssnades det på tiesto. jag viskade i linns öra "det är nu man ska byta till två mörka ögon - sven ingvars och chocka mathilda med den drastiska musikskiftningen" haha. sagt och gjort:) sedan blev det lite rockabilly ( kör mig till psyket tack ) och en massa jean-paul-skaka-rumpan-låtar.
det var tre stycken Sophie på festen så jag fick äran att heta magnusson hela kvällen, det tyckte jag var otroligt charmigt. JAG ÄR INTE PAJ LÄNGRE, ALDRIG MER PAJ, ALDRIG.
på krogen dansades det hela natten lång, till skön techno med sofie. linn försvann visst med engelsmannen återigen och jag skrämde livet ur honom ute när vi rökte, smög bakom honom och skrek "BÖÖHHHHH" i örat:)
sen kom det en stjärna och frågade mig om tändare, jag hade precis lagt ner den i väskan så jag svarade "du vet att det här är som finns i sjön, har man en gång lagt ner den så hittar man den aldrig"
kvällen slutade med att jag yrade omkring med jokern och babblade om saker jag inte har en aning om, en kärring drog upp min kjol så rumpan syntes (hej här har vi hjärnkapacitet), jag hamnade hos sandra och sa stolt till mathilda "NU MÅSTE DU TA EN BILD OCH DOKUMENTERA ATT JAG ÄR PÅ EFTERFEST JAG HATAR EFTERFESTER" ja oj vilken efterfest haha. kristian kom och vi sov bredvid varandra i min säng, puss min vän. puss på er alla tack för helgen det var grymt:)

men just nu kan jag inte stänga eller öppna käften helt för mina käkar värker så jag dör. väntar på att hälsocentralen ska ringa upp. japp! en promenad ska jag ta idag också..

zombiee

snart är mitt höstlov slut. men jag klagar inte, det har varit underbara dagar tillsammans med jenny och kristian. så tomt att jenny åkte hem igår.. men som tur är finns kristian kvar här:) i torsdags sov de över hos mig, vi lagade fajitas, spelade guitarhero, såg på big brother eftersom kristians syster var med ett år, sedan blev det två filmer till. världens mysigaste kväll.

idag är det halloween, det blir förfest hos sandra sen kharma sen lobby.. en annan ska vara utklädd till zombie;) det kommer bli riktigt snyggt, jag lovar!

nu ska jag skita, adjö.

money money money

jag kan inte vara gladare, absolut ingenting kan förstöra min dag nu. jag och mamma har länge försökt fått ersättning från försäkringskassan, angående min diagnos osv. förra veckan togs beslutet att aktivitetsersättningen vid förlängd skolgång gick igenom, idag fick jag reda på hur mycket jag kommer att få. håll i er nu. 7014 kr i månaden! och detta är returaktivt från juli detta år så jag kommer dessutom att få en separat summa på 28700 kr! det är fan inte sant! lycklig blir man. jag kommer även att få söka bostadsbidrag:) nu går jag mot ljusare tider och livet kan inte bli bättre på något vis. pengarna kommer antagligen imorgon eller på måndag wooooho:)

"En dum en tror att han är jultomten och att vi är julklappar i hans säck, lyckligt det barn som får mig!"

new haircut

jag vågade. vad tycks? jag är väldigt nöjd iaf:)

abs

"Jag vet att du gjort dumma saker, att du varit helt galen, men det spelar ingen roll för mig. Jag såg igenom allt det där, jag såg dig där i dimman, och det har jag alltid gjort. Vill egentligen bara komma fram till att jag alltid kommer att älska dig för den du är Sophie. "

det är såna ord som betyder något. just nu har jag tårar längst kinderna, de sprutade in morfin och stesolid IV på teven, det gjorde mig otroligt sugen och irriterad. nu är det bara att rycka upp sig, torka tårarna och typ lösa korsord. eller be kristian och jenny att komma hit.
så fort jag blir det minsta sugen på droger kommer min beroendepersonlighet fram, jag tänker ut sjuka sätt att skaffa fram piller på. be olika läkare, rota i människors medicinskåp..ta kontakt med gamla vänner. förut gjorde jag allt detta, men idag tänker jag i dessa banor i en minut, sedan kommer jag på hur sjuk i huvudet jag är som tänker så, och hur ÄNNU sjukare jag blir OM jag GÖR det. det är inte värt det. sophie + droger är inte den riktiga sophie, och så vill jag inte vara.

tack och hej leverpastej

friends

idag har jag varit hemma hos jenny och fått rygg/nack och ansiktsmassage! det var helt underbart. hon utbildar sig till massör i linköping och hade med sig sin massageställning hit till sandviken. massagen behövdes, jag har till och med kunnat sovit middag för första gången på 4 månader kanske. det var så roligt. haha. när vi var klara med massagen gick vi ut till vardagsrummet, där satt krisitan och grät framför tv:n. vi frågade vad det var med honom och han svarar "dom visar brölloppsbilderna från ellen och hennes tjejs bröllop" haha så jävla söt! :) jag gillar kristian och jag är överlycklig att jag har börjat umgås med honom. på torsdag ska han och jenny sova här, vi ska laga mat och mysa!

imorgon ska jag klippa mig, spännande! det blir rätt kort, barasånivet. kortare bak och längre fram. jag längtaaaaarrrrr

kristian och jag satt på balkongen igår och pratade om kvinnliga och manliga könsorgan:

kristian: killars är mer som typ "titut" och tjejers är mer som "hoho".

pajan till sparkarn kom!

ibland känner jag så här att - fan vad jag behöver dig. igen, som vanligt, som förut, som då -då dagarna var hela havet stormar och tiden var obetydlig. det stormar ju nu ibland också, men du ser inte. jag vill ha dig tillbaks, linn, linnsey, anna, sparkarn, nojan till kojan kom. kommer du ihåg? hur allt var förut? hur allt passade ihop som pusselbitar mellan oss? hur allt flöt samman till en evig vänskap som var okrossbar? hur vi förde samtal och diskussioner om allt från disktrasor, fåglar, sparkar, kastruller, pupiller, filmcitat, snö till böcker och superspermier, kommer du ihåg? hur vi träffades halvägs när vi skulle till varandra för att vara rättvisa? hur vi aldrig hade några löften för varandra? hur vi aldrig bråkade? hur vi trivdes med varandra? hur vi skrattade tills vi inte orkade mer? hur vi fortsatte att skratta ändå? det är en stort tomrum i min mage, idag slog det mig vad det beror på. det beror på att vi inte ses mer. att vi knappt pratar. jag tänker att -jo vi pratar faktiskt, men inte som förut, inte som två bästa vänner pratar. jag vill kunna berätta vad som helst för dig, jag vill kunna träffa dig utan att bestämma fem dagar i förväg, jag vill kunna gå till dig om kvällarna och jag vill att du ska kunna gå till mig. du var min andra halva linn! du var mitt bollplank, min vägledare, min bästa vän och världens bästa sparkåkare. varför försvann allt? det gjorde ju faktiskt det, håller du inte med? om dagarna, men mest på kvällarna tänker jag 'undrar vad linn gör nu?' att få spola tillbaka tiden till de stunder vi lagade våfflor i mitt trånga kök skulle vara guld värd i detta ögonblick.. kommer du ihåg att det var då du började kalla dig för min 'assistent' ? :) eller den natten då vi tittade på stjärnor från min balkong.. alla lampor lyste starkt och det var minsann ett och annat stjärnfall (du vet vad jag menar), och vi klädde min röda julgran en gång och lät den gröna parlinotomten få vara julstjärnan på toppen och vi tänkte faktiskt dansa runt den men granen stod mot väggen så vi hade kastrullutbytning istället.. riktigt into the wild.. minns du när alla skåpsdrakar, elitkrigare och dalahästar levde? och när gubben utanför OK knappt fick ut sin bensinslang när han tankade och flög bakåt när den lossnade? när henke inte vågade gå över vägen? ratta? 'i sandviken super vi för att glömma bort vart vi kom ifrån'? tanten som gick in i glasrutan på sjukhuset? glitterspray i håret? skrika "heeeeej" och vinka så underarmen dallrar? fear of the dark? jag minns i alla fall allt, precis allt. jag ville bara säga det.

Only this moment
Holds us together
Close to perfection
Nothing else out there
Always beside her
Trusting my senses
Deep down inside I know i will survive

you make me happy

idag är det en mycket bra dag. träffade min underbara läkare idag tillsammans med mamma. jag tog upp att min puls är hemsk, att jag har hjärtklappning som gör att jag inte kan sova om nätterna. att det i sin tur gör att jag ligger och funderar i evigheter, på vad som helst egentligen, på skolan, novellen osv.. tankarna är så intensiva att läkaren sa att "är det som att du är i skolan när du ligger i sängen?" att hon kan pricka så rätt.. jag är så inne i vad jag tänker på att jag är både hemma och i skolan samtidigt, otroligt jobbigt.. angående pulsen och hjärtklappning så skrev hon ut betablockerare åt mig. känns skumt att äta sånt när jag är så ung, men det är samtidigt väldigt bra! för jag tog första tabletten tidigare idag och jag känner inte av pulsen alls.. det är även vanligt att man kombinerar concerta med betablockerare..

jag tog också upp viktminskningen, 13 kilo sen juni. vi kom fram till att jag ska få gå till en dietist, prata om vilken mat jag behöver, om mina matfobier osv. känns så jävla skönt allt..

mamma och jag var ju på ADHD föreläsningen. där pratade en kille som hade ADD och asperger, när han berättade om sina symptomer prickade allting rätt på mig. alla drag kunde jag bocka av.. så mamma och jag blev fundersamma och misstänkte att jag eventuellt har ADD med asperger-drag. detta tog mamma upp idag hos läkaren. varpå hon säger "ja, det tycker jag stämmer Sophie, att du har lite asperger-drag, du har svårt för att gå utanför dina ramar, dina fobier för saker, att allt ska vara på ett speciellt sätt, att du har svårt att läsa av människor ibland" osv.. hjälp, tänker jag. ännu en diagnos eller har jag bara några få drag av den sjukdomen? vi ska avakta ett tag och se om några månader om ännu en utredning behövs.. just nu är jag evigt tacksam över betablockerarna.. kanske kommer jag äntligen kunna somna med ro i kroppen? ja, kanske:)

min svenska akademien tygväska och dvd kom idag också. hallelujah kan man säga.

att misslyckas

Ibland funderar jag på hur annorlunda allt vore om jag vunnit den där simtävlingen. Den där simtävlingen som jag var med i som åtta åring. Jag låg etta. Jag hade till och med kunnat bli etta om jag bara kommit ihåg att slå händerna i bassängkanten. Det var det som visade att man hade gått i mål - en enkel rörelse. Men jag glömde! Hela badhuset tystnade och den klibbiga luften blev mer och mer obehaglig. Hundratals blickar mot mitt håll. Vad hade jag gjort för fel? Jag trodde ju att jag hade vunnit. Jag förstod ingenting. En domare böjde sig ner mot mig och sa ”Du glömde bort att slå händerna mot bassängkanten Sophie”. Han tog min hand. Jag protesterade till en början, jag kände mig som en stor tjock gris. Rätt som det var for jag upp ur bassängen. Min arm gjorde ont. Människan hade dragit upp mig i min arm! Det är klart att det gjorde ONT!
Mamma och pappa kramade om mig. Jag ville inte att någon skulle röra mig. Jag hade misslyckats, jag skämdes och jag var inte värd någon närhet. Jag hade simmat i två år, i två jävla ÅR! Vatten var det bästa jag visste. Mamma kunde inte släppa mig ur sikte när vi var i närhet av vatten. Jag hade ingen kontroll över vad som var farligt. En när vi var i vår sommarstuga hade jag gått ut i sjön, med kläder på, bara gått och gått tills mitt huvud försvann under vattnet. Jag förstod inte att jag kunde drunkna. Mamma såg mig i sista sekund och hämtade mig ur det iskalla vattnet (det var trots allt pingst).
Sen jag misslyckades på tävlingen slutade jag med simskolan. Jag kastade bort mitt största intresse, det jag brann för, det jag inte var rädd för och det jag längtade efter om dagarna. Jävla tävling, tänker jag nu. Jävla jävla tävling!

ivrigt

god morgon alla!

har sovit som en prinsessa här hos mamma. katterna också skulle jag tro:) molle har lärt sig att gå ut och in i kattluckan.. (den leder bara ut till balkongen och där är dörrarna stängda så han kommer inte längre än så som tur är) han är allt bra modig den där molle! kråkan springer efter mig vart jag än går, har stenkoll på allt jag gör hehe.


inatt kändes det som jag hade moffeklåda. det kliades inte på huden, det kliades UNDER. en moffeklåda är jävligt intensiv och resulterar ofta i rivsår (för mig iaf). men jag har inte tagit något morfin sen jag låg på sjukhuset 4 februari. fy fan vad jag inte skulle vilja spola tillbaka tiden till när jag låg där på kirurgavdelningen.. det är nog mycket möjligt en av mina jobbigaste tider. magen gjorde så fruktansvärt ont, fick morfin intraveröst vilket gjorde att jag tillslut inte kunde kissa (vanlig biverkning på morfin, att man får svårt att kissa). de fick köra upp en slang i urinröret och tappa mig. aldrig varit med om något obehagligare, jag skrek och grät över hela avdelningen. tre gånger fick de tappa mig, när jag sedan kunde börja kissa igen blev jag så glad att jag grät.


jag känner mig ivrig idag, petra och anders kommer ikväll! ska bli såå roligt att få träffa dom igen. eftersom de har fått min novell, och även läst den så kommer vi nog diskutera den en hel del.. om jag känner petra rätt:) de tyckte att novellen var riktigt bra.. att jag skrev på ett målande sätt.. tusen tack!


snart ska jag till vuxenpsyk och träffa min medicinutdelare. fast nu sköter jag medicinen själv men vi skulle träffas och se om det har blivit bättre med vikten, aptit, sömn osv. på tisdag ska jag träffa min riktiga läkare och det ska bli skööööööönt.

adjökendå

när gränsen är nådd

jag tål rätt mycket egentligen.. men när det går över gränsen så är det fan nog också.. men tydligen inte, en gammal kompis jag pundat med förut kom hit idag, för att han inte hade någon annanstans att ta vägen. till en början tyckte jag lite synd om honom, men sen tänkte jag efter, han klampade bara in, väntade inte tills jag öppnat dörren, var beng, gick ut till bilen och hämtade två bagar, jag hade sagt att han fick komma in en liten stund, när jag sedan säger att han ska gå lyssnade han inte. tjatade om att få låna mitt busskort, pengar, om jag hade alkohol hemma. NEJ **** DET HAR JAG INTE. jag skrek att han var respektlös som kom hit när jag varit ren i 8-9 månader, att det var påfrestande för mig att han kom.. en halvtimme tog det för mig att få ut honom. det lustiga är att han inte ens förstod själv att han hade gjort fel och tog för givet att jag skulle följa med honom till bussen. nej tack, hejdå.

jag blir så jävla trött på alla satans jävla egoister..

idag åker jag och katterna till mamma, blir där tills söndag eftersom syrran och hennes karl komme imorgon, ska bli såå skönt. ska tillbringa kvällen åt att läsa om hinduismen (as intressant) och redigera lite bilder och så..
givetvis prata med alexandra också (hihi)

oväntade saker..

natten var tung, jag läste och läste tills mina ögon inte orkade mer. läste ut en bok, läste till hälften på den andra.. sen fick jag panik ångest. grät, svettades, det gjorde ont i mitt bröst, det värkte! böckerna påminde mig hur annorlunda allt vore om jag inte fallit för drogerna, om jag hade fullföljt första linjen jag gick i uppsala.. vad hade jag gjort idag då? jag hade inte suttit här i alla fall.
men jag grät ut min skam, min skam över att ha betett mig som en äcklig lögnare inför familj släkt och vänner. jag grät ut min tacksamhet för att ni har ställt upp för mig trots den personen jag en gång var.
sophie + droger är inte den riktiga sophie, det vet ni. det vet ni!

när jag tillslut blev så utmattad att jag inte orkade vara vaken längre la jag mig på mage, borrade ner händerna under kudden och la huvudet på sidan. tittade på fullmånen genom fönstret. det riktigt lyste.

plötsligt hörde jag molle grymta i vardagsrummet, han kunde inte andas!! han hostade och gav ifrån sig hemska ljud. pulsen gick snabbt upp till säkert 140. jag tände lampan och sprang upp, såg hur han kämpade för att få ut det han hade i halsen. jag försökte öppna hans mun, utan resultat, han knep igen sina käkar så hårt att de inte gick att rubba.. jag stod och skakade, grät och tänkte nu dör min älskling vad ska jag göra?
då, tillslut for en grön plastbit ner på golvet, jag satte mig ner på knä. kände en lättnad jag aldrig tidigare känt, kråkan kom och slickade molle i ansiktet, hon märkte väl att något var fel. och jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv. älskade griskatt!!!!!!!!

så en tråkig sak till, ska undersökas för bröstcancer, flera kvinnor på mammas sida har/har haft det, och generna kan mycket möjligt finnas även hos oss. då mammas kusin fick diagnosen i veckan tyckte hennes läkare att det var dags för även mamma mig, moster osv att testa oss.. så ja, det är säkert ingen fara men det är klart man blir nojig. detta kommer även följas upp med undersökningar lite då och då för att vara säker.

vet inte vad jag ska göra nu, gå ut och röka kanske. har nyss ätit lite grann, är inte rastlös tack och lov!

imorgon ska jag fota frisör ettorna, wish me good luck! jag är så nervös att jag kan dö, tänk om jag gör fel? tänk om sakerna inte fungerar som de ska? tänk om...

ha en fin dag och tack molle för att du lever <3>

när det blåser på månen

Kostymen den skaver

och jag har inte duschat

idag är igår

och idag ska jag sitta kvar

Jag fuskade med mina svar

Den svarta kostymen ska av

Kostymen är inte jag

Kostymen är inte jag

är jag en Astronaut?

är jag en Astronaut?

är jag en Astronaut?

är jag så ensam?

Klänningen skaver

och du

den skyler knappt barmen

Idag är igår

och du ska ta mig härifrån

nu när det blåser på månen

ska du ta mig härifrån?

nu när vi fyllt alla hålen

nu när vi fyllt alla hål är jag en Astronaut...

Skavsår

Ja det är väl så det känns. Magen slits itu och jag vet ingenting om vad som är sant om något. Ställde mig framför spegeln och la en noggrann makeup. Kanske för att tänka på annat och kanske för att få mitt livlösa ansikte att se levande ut. Tidigare rensade jag ut städskåpet och mina mediciner. Det blev en hel påse som ska slängas bort. Får se vad som händer ikväll. Allt jag vet är att jag saknar dig min vän, och jag älskar dig. Och jag hatar dom.

min dag- har inget speciellt att skriva..

vakna, svälja medicinen med jouice, klä på sig och cykla till enen, åka buss till skolan, sätta sig och jobba med hinduism och demokrati, (sen kom skolsköterskan och erbjöd mig ett litet extra jobb nästa vecka (inte betalt dock) ska vara lärare i foto två av dagarna för ettorna och plåta dem inför deras visitkort och sedan ha en lektion till att hjälpa med redigering, fett!) jobba vidare med hinduismen, äta lunch med snälla lärare, jobba vidare med hindiusm, få beröm av rektorn, åka ner på stan, köpa foundation, buss till sandviken, kliva av vid posten och hämta ut tre böcker på bibblan, gå till enen, hämta cykeln, cykla hem. göra rent kattmatskålarna samt kattlådan (pyton) dammsuga och torka golv, äta mat, duscha, upptäcka att jag väger 63,5. glo på fredag hela veckan, läsa bok, se på magnus betnér (=dreggel), läsa bok
nu äter jag mest en baguett och slösurfar.

mensvärk har jag också.

mammas ord

Mitt emellan hägg och syren kom snön, orkar inte bry mig. Låt det snöa. Vad gör väl det om världen är upp och ner. Att snön täcker gröna gräsmattor och blommande tulpaner rör mig inte det minsta. Idag är det dagen D, D’et står för diagnos, diagnosen heter ADD. Så mycket lidande, ångest och djävulskap tre bokstäver har och kan åstadkomma. Den 31/5 fyller min kaosdotter 20 år. Om diagnosen kommit vid 5 års ålder hade våra liv sett helt annorlunda ut. Hon hade sluppit ett brinnande huvud, inte behövt missa studenten med två år. Drogberoende, dåliga relationer, socialfobi m.m. hade inte funnits i hennes ryggsäck. Vi väntar nu på det som fattas i hennes hjärna, likt blommorna som behöver näring behöver min kaosdotter sin näring för att blomstra ut. Måndag den 2/6 åker vi tillsammans till Birgit som ska följa oss till apoteket och lösa ut Concerta. Concerta, denna lilla burk som det lyser något magiskt över viskar ”kom lilla kaosbarn jag tar dig i handen och följer dig ut i livet, vaktar över dig, släcker den brinnande elden i ditt huvud, sänker dina lysräkningar, lindrar dina koncentrationssvårigheter och dämpar oron. Vi ska tillsammans visa alla vad som döljt sig som en varig böld inuti dig. Tillsammans fixar vi det här. Välkommen ut i livet.”

sophie the idol

hm, lite update kanske?

i torsdags tog jag med katterna till mamma, har varit här sen dess.. behövde komma bort från ångesten som finns i mitt sovrum på kvällarna när jag ska sova, jag hoppas att den har hittat en annan plats att etsa sig fast på när jag kommer hem imorgon. annars står jag inte ut.

imorgon och tre veckor framöver ska jag sitta i skolan och skriva på novellen samt göra lite rester som jag ligger efter i. vi har apu och jag valde att sitta i skolan istället.. ska bli skönt. inga störande ljud, bara jag i ett tomt klassrum. awesome!

fick ett intressant mail på flashback idag:

"tja!
Har typ läst dina inlägg i ett års tid, och följt de du skrivit. Vad jag fattar så är du ren nu och de ska du vara så sjukt stolt över!Jag har aldrig hållit på med nåt sånt så jag kan nog inte sätta mig in i de.. men jag ser upp till dig och vad du har uppnått.. var stolt, var jävligt stolt.peace"

och vid ett senare mail skriver han "vet inte hur jag kom in och började läsa dina inlägg, det har varit väldigt intressant och läsa iaf. Och dreggelpaj bilden, haha så störtskön den är.det är som att skriva till en idol det här."

idol... yeah whatever:P

varför blev det så här?

jag har inte haft ångest på ett halvår och nu mår jag så dåligt att jag snart spyr. bröstet känns varmt och klibbigt och jag vill bara att någon blåser kall luft där inne så det känns skönare. när jag försöker sova avbryter mina tankar all avslappning och jag andas otillräckliga andetag, grubblar och det ilar i min mage. det blir inte bättre av att jag vet att jag måste gå upp kl 07 för att gå till skolan. jag _måste_ gå till skolan imorgon. samhäll oxh religion är två lektioner som jag inte har tid att missa. åh vad jag inte vill ligga här ensam nu,


fyfan. torka mina tårar eller blås kall luft in till bröstet..

Myror

Sitter ute och röker. Undrar varför det är så ljust ute? Kanske fullmåne.. Känner mig ensam och myrorna har letat sig tillbaks till min kropp. Jag har inte ro till någonting. Fast det går nog över, det gör allt förr eller senare. Är förvånad över en sak. Kände på mig redan imorse att någonting var fel. Jag grät lite och kände att fan vilken dålig dag. Under natten vaknade jag och verkligen tokgrät. Drömde att annika var död. Det jag kände på mig under dagen visade sitt rätta jag när stefan kom hit och gjorde slut, Då sattes allt på plats. Ringde och grät till elin och till mamma. De fick mig på bättre tankar och livet går ju faktiskt vidare fastän det gör ont. Ser fram emot föreläsningen imorgon. Nu ska jag gå in och låta boken värmeböljan koppla bort min oro. Författaren till den boken kan då konsten att skriva. Fantastiska människa. Tack för saltön. Godnatt

alone

för en timme sedan hade jag ett förhållande. sekunderna efter blev jag ensam, igen. kanske är skönt, fan vet jag. det jag vet är att jag känner mig förnedrad över den dåliga ursäkten. han ville vara ensam, vem FAN vill vara ensam? men som jag har lärt mig: det kommer alltid något gott ur något ont. så är det, ni där ute. så är det

undrar

nu var det ett tag sedan jag skrev. skulle i alla fall vilja börja med att tacka alla som har tagit sig tid att läsa min novell, och för att positiv respons. det är det som får mig att bli motiverad till att skriva, just för att jag vet att det är många som vill läsa fortsättningen. jag har knappat ner fyra sidor hittils, men jag kan inte skriva här hemma, det är så svårt. jag blir rastlös och jag förknippar inte min lägenhet med en arbetsplats, därför kan jag inte koncentrera mig och lägga ner tid på det här. jag jobbar som bäst när jag sitter ensam i skolan vid något bord. önskar så jävla mycket att jag slipper APU´n och får jobba med min novell istället..

imorgon ska jag gå på en tre timmars föreläsning om ADHD. återkommer om hur det var sedan..

jag kan inte låta bli att känna mig kluven, som jag har kämpat för att må som jag gör idag, för att le, för att prata, för att intressera mig i saker. när jag är så pass medveten om hur jobbig denna resa har varit, känns det som en käftsmäll när du tycker att jag är jobbig som pratar om "onödiga saker". jag vill kunna prata om saker som INTE är viktiga. det senaste halvåret har det varit endast viktiga saker, nu vill jag ha avbrott från allt sånt och kunna prata och roa mig åt allt möjligt. men du verkar inte bry dig.. jag vet inte. jag är så jävla kluven bara.

förresten, i skolan ska vi göra en logotype för våfflor och komma på egen namn, jag tänkte på frasis, fattar man att det är våfflor det handlar om?

puss

novellen - klar

nuså, skriv om ni vill ha den så mailar jag:)

pyss

viktminskning

nu väger jag lika mycket som jag gjorde när jag gick på amfetamin. 66 kilo är jag nere i. med andra ord har jag gått ner 9 kilo på 3 månader. i veckan ska jag boka läkartid och höra om jag kan få ta prover och se om allt står rätt till i min kropp. jag har inget emot att gå ner i vikt men man börjar ju fundera när jag har rasat så här mycket.. trodde det bara var några kilon i början man skulle tappa.. men 9 kilo är väl att överdriva. fortsätter det så här vill jag nog byta concertan mot strattera eller ritalin.. jävligt jobbigt att börja om igen och hitta rätt dos. jag har ju hittat min rätta nu med concertan så kanske jag måste börja om igen..

jag märker ju själv stor skillnad när jag är utan medicin, känner mig som en lättirriterad zombie. med medicinen blir jag skärpt, pigg och mer tålmodig.
pga viktminskningen blir jag utmattad av minsta lilla sak, igår var jag tvungen att sätta mig ner i duschen för att det var så ansträngande med det heta vattnet.. vet inte om det beror på vikten men det känns som det, har liksom ingen energi.

nu vill jag att magnus ska skriva kommentarer så jag äntligen kan börja redigera det allra sista sedan är jag redo att maila er novellen..

förresten, jag läser ken ring's blogg dagligen och idag la han upp videon där han drar Spräng regeringen på acapella - vattenfestivalen 99 som det blev sån jävla uppståndelse om. jävligt fet video om du frågar mig! förstår dock inte hur det kunde bli en sån stor grej av det, precis som ken själv skriver i sin blogg så : "Är någon på väg till slottet? Är någon upprörd? Är det upploppsstämning? Nej, för alla tidningar har ända tills idag bara snackat skit. Precis likadant som dom gjorde mot mig i helgen"
http://www.nightlife.se/kenring där har ni videon.

Kaosflickan

Ja det är precis vad jag har döpt min novell till. Det var mamma som tyckte att den skulle heta så då hon har berättat att hon brukade kalla mig för det i sina tankar när jag/vi har haft det som jobbigarst. Hur som helst är novellen äntligen klar. I alla fall den del som ska vara med i boken där alla deltagarer noveller från lägret ska vara med i. Hela min historia är ännu inte klar, men jag låter detta som jag har skrivit hittils vara ett utdrag från en bok då jag ska jobba med den mer. Jag skickade novellen till författaren magnus nyss, som faktiskt har varit en hjälte som har hjälpt mig med redigering och kommentarer. Kan inte tacka dig nog! Där sitter du i etiopien och har fullt upp med ditt eget, ändå hjälper du en helt obetydlig flicka med sin novell. Det känns otroligt rörande. Så du väntar jag på ytterligare kommentarer och tips sedan är det klart. Jag meddelar er om det så får den som vill säga till på skickar jag den. Jag har även censurerat allt för att inte utlämna vissa personer osv.. Jaja nog om det. Nu ska jag gå ut och röka, fira att det äntligen är klart. Puss på er där ute som orkar läsa allt jag skriver. Puss

Fy fan

En annan ligger i sängen och har nyss varit upp och spytt. Man börjar ju undra vad felet är? Ska det inte räcka med feber och hosta? Är jag med barn? Längesedan jag mådde så här illa.. Nu ska jag få i mig vatten och glo på ellen. Finns inget vettigare att se just nu. Bara en massa momento program ( jag har redan slösat bort tjugo kronor på det idag, fy sophie ) nä godnatt

Mobil blog alltså..

Tittar på filip och fredrik. Fick en snilleblixt att testa mobil blogg för första gången. Undrar om det ens fungerar med min fantastiska tur? Känner mig tom idag, tom med lite ilska. Det är ganska tomt om dagarna. Har inte många vänner och så att vara med, dels för att alla jobbar och dels för att några är på diverse behandlingshem. Men sånt är livet. Träffade dennis i helgen och det var skönt.. Snart kommer du hem. Puss sophie

varsågod

här har ni, en sophie fullproppad med rökheroin, tramadol och roppar. en helt vanlig onsdag i januari

bla bla yada yada bla...

min mage är på väg att spricka. jag har hetsätit. det är väl en av mina få hemligheter. det händer mycket sällan men när det väl händer så är det HETSätning på hög nivå. nu känner jag för att spy upp skiten.

annars är det väl bra med mig, febern tycks ha gått över. låg som en cancersjuk tonåring i min säng hela dagen igår, det var inte speciellt skönt. på morgonen svettades jag så mycket att det droppade om min rygg.

förresten känner jag mig jävligt arg. betyder jag INTENTING för dig längre? det känns som att du undviker mig. nu orkar jag inte fråga dig vad du gör, om du vill ses eller hur du mår längre, jag frågar så ofta och får inte mycket till svar. nu ger jag upp.

och jag har tappat bloggläsare, okej att jag inte skriver SÅ ofta, men jag har märkt ett mönster. så fort jag inte skriver om droger så kommenterar ingen, men när jag gört så får jag mail o kommentarer där det står hur stark jag är, hur bra jag skriver.. bla bla yada yada bla...
då ska ni få en smaskig nyhet angående droger, idag har jag knarksug för första gången på flera flera månader. visst är jag duktig? VA?

tjenA

hejhej, hallå dagboken.

idag har jag varit i skolan, vi hade historia och fick jobba i grupp. jag tycker det är kul att lära känna de andra i klassen. vill visa att jag inte är dum i huvudet för att jag har gått om trean. känns så, men så ÄR det inte.

historia är faktiskt rätt intressant, i alla fall forntiden, men nu så läser vi medeltiden och det är inte lika kul.. mycket att ta in, och för mig med ADD försvinner nästan alltihop. är jag inte intresserad av något försvinner det ur mitt huvud lika fort som jag hör det. är jag däremot intresserad av något blir jag bäst på det. det är så det funkar.
snacka om att jag blir slut efter skoldagarna, medicinen gör att jag kan koncentrera mig på ett bättre sätt, och alla de intryck jag får blir jag helt utmattad av. någon med bokstavsdiagnos får nästan dubbelt så mycket intryck under en dag än vad en vanlig människa får.

mina tankar är tusentals under dagarna, dom går som blixtar i skallen på mig, försvinner lika fort. jag kan tänka på helt meningslösa saker, fundera ganska länge och utifrån det komma på nya saker att tänka på. har en lärare föredrag inför klassen lägger jag märke tills hans skor eller att han har missat att knäppa knapparna på skjortan, jag lägger märke till allt runt om honom, whitebordet och saker på väggen. det är inte lika mycket sådana tankar nu med medicineringen, men det kommer ändå ibland..

och på det där programmet som jag pratade om för ngåon dag sen, det om ADHD, där var det en kvinna som sa att hennes vänner inte förstod att hon hade ADHD, och så sa hon att Dom inte ser vad som händer i ens vardag, allt kaos hemma, i skolan, med myndigheter, med ordning i hemmet, koncentration osv. vännerna är inte med varje dag och kan inte se allt detta. jag kände igen mig så mycket för jag kan tro att det är många som inte förstår att jag har ADD..

nu är jag klar med min uppgift för mediekommunikation, ska gå ut och röka.. kråkan skriker som ett as och jag förstår inte vad hon vill, vi HAR lekt, hon HAR fått mat, hon HAR nyss varit ut och lådan ÄR rengjord.

köpte 3 linnen och ny hårfärg idag på stan i gävle, tack csn för de extra pengarna. de behövs..

annars mår jag väldigt bra, fast har mycket oklart som jag blir galen på. det visar sig med tiden. vill tacka mathilda för att hon bodde här i helgen och passade katterna också!!

har glömt att berätta om sthlm, det var jätte mysigt att träffa aylin, camilla och kat igen. det är verkligen kulturkrock mellan oss. helt olika personer, men ändå går vi så bra ihop.

vi drack vin, åt pizza, sjöng singstar och pratade. sedan avslutade vi kvällen med en film och lite mackätning. inga marmeladmackor tack och lov;)

öhböjl'k

jag har en hicka från helvetet, jag är inte på topp idag.




åh, om du bara visste hur mitt adrenalin pumpar när jag tänker på honom, hatet svartnar för mina ögon som en satans orkan. jag hatar dig. jag må ha använt det ordet i onödan tidigare men nu kan jag ÄRLIGT säga att jag hatar dig din jävla jävel.