alltså jag menade bara att folk ska förstå att jag har det jobbigt med min ADD, jag vill inte att alla ska tycka synd om mig, jag vill inte att alla ska bli helt superseriösa och gå in för min diagnos, vill bara ha lite förståelse.
just nu saknar jag stefan, det är en mycket härlig karl. 7/7 är han hemma från roskilde igen, jag menar; det är ett tag men jag tänkte försöka hitta på något som vi kan göra när han är hemma.. någon som har något trevligt/roligt/mysigt förslag?
fiskgratängen jag gjorde nyss kan suga min klitoris.. fast jag vet nog varför den blev äcklig. inbillnings-tjacksmaken/lukten dök upp återigen. det blir så endast när jag andas in för djupt, eller snyter mig. det är så obehagligt. det luktar exakt så som det gjorde alla de vakna dagarna, obehagligt, känslorna och minnena återkommer.. :
krypningar, rysningar, stirrande ögon, snöa in på saker, prata i dygn (aldrig hålla käften), fastna framför datorn i minst 6 timmar, lägga en glödande cigarett i strumpan istället för ett sugrör, göra galna filmer med smörgåsar, pillstädning, inte kunna äta, svettigt, puls, hjärtklappning, hallisar, hata dagsljus, nerdragna persienner, munsår, lipsyl, slicka på kreditkort, hålla på i timmar med att leta rester på glasskivor, i sugrör, på kriditkort, på korthållare, glansiga tidningar och rakblad, tefatspupiller, påsar under ögonen med lila nyans, komma på helt meningslösa och osammanhängande citat, historier och slogans. vara kåt, ha galet sex med adam, prata om våra framtidsplaner i timmar i en bastu, finnar & utslag, pilla, äckliga flytningar, svett som stinker kemikalier, spänna käkarna tills tänderna värker, tugga tuggummi ständigt, smeka på sin kropp för att få fler rysningar, blodtrycksfall varje gång man reser sig så man tillslut kryper fram i lägenheten, vätskebrist, ådror som syns, prata med folk som inte knarkar och bli helt nojjig för; sa jag det där för snabbt nu? förstår hon/han att jag är påtänd? jag borde kanske ha sagt det liite mer långsamt, prata helt seriöst utan att skratta om saker vi just då trodde var allvarligt viktigt (som marmelad på mackor, hur man handlar bananer och hur man slår in sin kod, pillstädning, hur rören under golvet går, är det dag eller natt, är det polisen som står utanför, ska boken ligga bredvid pennan eller ska pennan ligga på boken eller är det lika bra att lägga undan allt i en låda, om man häller salt och socker i ett glas med vatten återfår man sin energi då om man dricker upp det, är det riktig snö eller är det kemikalier som faller ner från himmelen, blanda ihop ord och stamma i varje mening och säga exakt samma mening igen med ett ordbyte, ska jag ta linan halv 10 eller kvart i 10, hur mycket ska vi äta innan vi drar första snoken för att klara oss utan mat i någon dag, står det rätt på vågen eller är det också hallisar, prata om sina nojjor; som att hjärtat slår snabbare än någonsin och att nu kommer jag minsann dö -kompisen känner på pulsen och allt är helt normalt, sitta med en lina framför sig och samtidigt ha en het diskussion om att aldrig mer knarka, att aldrig mer dra en lina, att aldrig mer trolla med sinnet för att efter någon sekund snorta i sig den )
varför tror ni att jag vill tillbaks och varför tror ni att jag aldrig mer vill tillbaks? det är åt olika håll det där, har alltid älskat det där urflippade.. men konsekvenserna väger helt klart tyngre.. absolut.
