hur fan?

idag reste jag tillbaks till rättegången med mina minnen. jenny hade ingen aning om hela den händelsen så jag tog allting från början. det kändes jobbigt att åka tillbaka. -till paranoia, hyperventilering, förhör, tjallare, oro, rättssal, apati och vänner nere i skiten.

tanken slog mig att -hur fan har jag klarat av detta år utan att ta ett återfall? HUR FAN HAR JAG GREJAT ALLT UTAN DROGER? hur i helvete har jag bärt mig åt? så helvetes mycket jävla skit jag har utstått. förlåt att jag svär men fyfan vilken jävla sörja jag har gått igenom. jag förstår inte hur jag pallade att gå igenom de där dödsstigarna utan droger.

deébafömyckeass... som kenta skulle sagt.