med ögonen fulla av grus
rullar, famlar, ramlar jag
omkring
i hopp om att
skriken, gråten, såren ÅREN
ska ta slut eller
tonas, dämpas, minskas, UPPHÖRA?
jag har inget flott i håret och
kläder som stinker svett
jag dammar, skurar, tjurar
pärlar, läser, fräser.
de säger
du klarar dig
reaktion-osäker, oförutsägbar och bara
väldigt, väldigt -otroligt vad sorligt
ironiskratt i ögonen för
varför ska allt synas på ytan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar