flisan

nu ska ni få ta del av min synopsis som j har hjälpt mig med. erkänn, det är världens charmigaste manus;)


(Fel man för fel intresse)

Lars-Erik "Flisan" Håkansson är en mager man, med helt fel förutsättningar för att göra det han gillar bäst. Flisan spelar nämligen hockey i Brynäs. Hans karriär kan man nog förklara som väldigt mediåker. Flisan får nämligen spendera mycket tid på bänken, pga svår hypkondri. Då kan man ju undra varför en hypkondriker spelar ishockey?

Det hela började för 20 år sedan, då Flisans fader (Sune) tyckte att sin son definitivt skulle lira hockey. Det var absolut inget demokratiskt beslut, med tanke på att fadern var föredetta löjtnant som också jobbat i skogen hela sitt liv. Fadern tog alltså sina skoggshuggararmar, tryckte på ett par nyslipade skrillor på Flisans fötter. Sedan skickade han ut honom på en istäckt myr, och på den vägen är det. Varför Flisan led av svår hypkondri vet man inte. Skulle kunna vara så att det var ärvt från hans mor, som desvärre gick bort i kräfta. Fadern och sonen, hade en väldigt stel och rutinmässig relation. Det enda stödet som visades från faderns sida, var under träniningarna. Då (Sune) var med som andrahandscoach. Fadern trycke ofta på, och tyckte att Flisan skulle få ha mer tid på isen. Vilket Flisan inte fick, därav namnet "Flisan" -Grabben var så bräcklig, skör och klen. Ja, det var lite mer som att Flisan fick vara lagets maskot. Han ordnade med vatten, såg över så att taktikbordet var rent. Polerade och städade lite här och var. Laget körde med honom, fast från hjärtat. Alla gillade Flisan, fast att han var värdelös på isen var det ingen som omdiskuterade.

Brynäs var Flisans liv, senare i livet också hans fru (Ellen) -En vacker kvinna som var där för Flisan i vårt och tort. Flisans far gick också bort på senare dagar, det han lämnade kvar var ett brev. Där det stod "Gör mig stolt Lasse liten!".
Flisan fick det bekräftat, hela livet hade Lars-Erik försökt göra fadern sin stolt, men kände aldrig att han lyckats. Mycket av tiden mellan hockeyn, frun och hemmet gick åt till att försöka hitta på vad han var bra på. Flisans mening med livet.
För hans hypokondri var ett hinder för honom, i allt han försökte att göra. Tills en dag, då det kom på tal om att försöka skaffa barn. Bara det här var ett väldigt stort projekt för Lars-Erik. Kanske det största han stött på, Flisan och Ellens relation var inte alltid så intim. Så själva samlaget kunde krångla till det. Flisan var nämligen extremt hygienisk, och ansåg att skulle dem ha sex.. Fick det bli i badkaret.
Flisan var väldigt rädd för kroppsvätskor. Nu kan man tänka sig att det här var frustrerande för Ellen, men nej då hon älskade honom av hela sitt hjärta och om det var något som kunde göra hennes dag, så var det Flisans försiktiga steg.
Där låg och dom och krånglade i badkaret. Tre månader senare kom ett lyckligt besked, Ellen var gravid. Tiden gick och det hela började närma sig. Den sista tiden kändes som en lång väntan för båda två. Ellen gick där hemma, Flisan spelade hockey, men jobbade även med brynäs hockeyförbund, där han fick sköta diverse sysslor. Då det plötsligt var dags, Ellen skulle föda.

Flisan kastade in sig i bilen, men det var så kallt ute så bilen startade inte. Han sprang in och avbröt träningen och skrek hjälp mig! Ellen ska föda.. Hela laget stannade upp,
där stod dom med tallricksögon. Då någon utbröt med redig norrländska "Fan Flisan, inte ska du bli farsa heller?!" Jo det ska jag skrek Flisan, ni har bara aldrig frågat. Eftersom alla tyckte om Flisan så mycket, sprang en höl drös med hockeyspelar ut till lagbussen, knuffade igång den. Sen bar dem av mot sjukhuset. Där låg Ellen och kved, medans grabbarna sjöng hejjarramsor om Flisan och Ellen. Detta var nog Flisan och Ellens lyckligaste ögonblick, till och med hockeygänget verkade tårögda. Barnet kom till och det firades hejvillt på sjukhuset.

Flisan levde nu drömmen, med sin vackra fru och sin nyfödde son Måns. Flisan kände sig lycklig, som att han har gjort rätt i livet. Fast han var fortfarande osäker.. På om han lyckats göra sin pappa stolt. En morgon gick Flisan till jobbet och grubblade på det här, under kvällen skulle det spelats match. Brynäs hade inte vunnit på hur länge som helst. Det visades sig senare under dagen att tränarn var sjuk. Så det var ingen som kunde köra igenom speltaktiken. Då hela laget blickade på Flisan. "Öhhh Flisan fan, du sitter ju mest på bänken och tänker" Du får hoppa in. Flisan var osäker, men efter mycket om och men. Körde han igenom femmorna och spelschemat. Där stod en nervös Flisan och längtade hem till Ellen och Måns.Då plötsligt Brynäs gör mål för första gången på en jävla massa år. Dom vinner till och med matchen! Laget hurrar för Flisan och Flisan för dem. En Lycklig nybliven pappa åker hem senare den kvällen. När morgon kommer ringer telefonen, det är tränarn. Han medelar att han vill lämna över till Flisan. Flisan tvekar, men tackar ja. Brynäs är pga av Flisan idag ett av Sveriges bästa hockeylag, med mycket på bucklor på hyllan. Än idag står en hypokondrisk Lasse bakom sarjen och dirigerar laget. Med år kommer även gråa hår, och hans son följde pappas spår. Måns är nämligen en av Sveriges bästa juniorspelare. Flisan känner lycka att sonen, har sluppit psykiska motgångar. Flisan och Ellen slutar som lyckliga pensionärer och med en sån vars spelar i Nhl.
"Nu skulle farsan levt" viskade Flisan till Ellen, sen släckte de lampan.


Snipp snapp slut!