jag dras till dig. jag har alltid dragits till dig. jag kommer alltid dras till dig. jag vet inte om det är dina ärrade händer eller din mystiska personlighet som gör det, eller om det är för att vi passade ihop som pusselbitar mitt i kaoset och att jag därför inte kan släppa dig riktigt?
jag har egentligen släppt dig. men de gånger vi pratar så inser jag vilken fin människa du faktiskt är. och jag blir förbannad över att ingen annan ser det lika tydligt som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar