Det sköljer

När jag, under vintern/våren 2008 bestämde mig för att bli drogfri så fanns det en film som betydde väldigt mycket för mig. Jag levde väldigt isolerat den perioden och var mest inlåst i lägenheten med Kråkan för att komma på fötter igen och reda ut trasslet i hjärnan.
Filmen som fångade mitt hjärta heter Into the wild. Den är över 2 timmar lång och jag vet inte hur många gåger jag tittade på den. Det var min lilla terapi. Att snöa in i den vackra historien, poesin, fotot och musiken. Flydde in i Alexander Supertramp och jag grät och jag kände att jag hade något kvar där i hjärtat, något som brann, jag kände mig inte lika ensam. Jag hade liksom inga att umgås med. Det var oftast min bästa mamma, jag och Kråkan under den svängen. Efter någon månad kom även Molle.

Filmen går på tv 11 just nu och jag sköljs över av känslor och minnen.
Du underbara film som fick mig in i något estetiskt och känslosamt brus; jag älskar dig.