måndag 30 juni 2008

amfetamin



alltså jag menade bara att folk ska förstå att jag har det jobbigt med min ADD, jag vill inte att alla ska tycka synd om mig, jag vill inte att alla ska bli helt superseriösa och gå in för min diagnos, vill bara ha lite förståelse.

just nu saknar jag stefan, det är en mycket härlig karl. 7/7 är han hemma från roskilde igen, jag menar; det är ett tag men jag tänkte försöka hitta på något som vi kan göra när han är hemma.. någon som har något trevligt/roligt/mysigt förslag?

fiskgratängen jag gjorde nyss kan suga min klitoris.. fast jag vet nog varför den blev äcklig. inbillnings-tjacksmaken/lukten dök upp återigen. det blir så endast när jag andas in för djupt, eller snyter mig. det är så obehagligt. det luktar exakt så som det gjorde alla de vakna dagarna, obehagligt, känslorna och minnena återkommer.. :
krypningar, rysningar, stirrande ögon, snöa in på saker, prata i dygn (aldrig hålla käften), fastna framför datorn i minst 6 timmar, lägga en glödande cigarett i strumpan istället för ett sugrör, göra galna filmer med smörgåsar, pillstädning, inte kunna äta, svettigt, puls, hjärtklappning, hallisar, hata dagsljus, nerdragna persienner, munsår, lipsyl, slicka på kreditkort, hålla på i timmar med att leta rester på glasskivor, i sugrör, på kriditkort, på korthållare, glansiga tidningar och rakblad, tefatspupiller, påsar under ögonen med lila nyans, komma på helt meningslösa och osammanhängande citat, historier och slogans. vara kåt, ha galet sex med adam, prata om våra framtidsplaner i timmar i en bastu, finnar & utslag, pilla, äckliga flytningar, svett som stinker kemikalier, spänna käkarna tills tänderna värker, tugga tuggummi ständigt, smeka på sin kropp för att få fler rysningar, blodtrycksfall varje gång man reser sig så man tillslut kryper fram i lägenheten, vätskebrist, ådror som syns, prata med folk som inte knarkar och bli helt nojjig för; sa jag det där för snabbt nu? förstår hon/han att jag är påtänd? jag borde kanske ha sagt det liite mer långsamt, prata helt seriöst utan att skratta om saker vi just då trodde var allvarligt viktigt (som marmelad på mackor, hur man handlar bananer och hur man slår in sin kod, pillstädning, hur rören under golvet går, är det dag eller natt, är det polisen som står utanför, ska boken ligga bredvid pennan eller ska pennan ligga på boken eller är det lika bra att lägga undan allt i en låda, om man häller salt och socker i ett glas med vatten återfår man sin energi då om man dricker upp det, är det riktig snö eller är det kemikalier som faller ner från himmelen, blanda ihop ord och stamma i varje mening och säga exakt samma mening igen med ett ordbyte, ska jag ta linan halv 10 eller kvart i 10, hur mycket ska vi äta innan vi drar första snoken för att klara oss utan mat i någon dag, står det rätt på vågen eller är det också hallisar, prata om sina nojjor; som att hjärtat slår snabbare än någonsin och att nu kommer jag minsann dö -kompisen känner på pulsen och allt är helt normalt, sitta med en lina framför sig och samtidigt ha en het diskussion om att aldrig mer knarka, att aldrig mer dra en lina, att aldrig mer trolla med sinnet för att efter någon sekund snorta i sig den )
varför tror ni att jag vill tillbaks och varför tror ni att jag aldrig mer vill tillbaks? det är åt olika håll det där, har alltid älskat det där urflippade.. men konsekvenserna väger helt klart tyngre.. absolut.



söndag 29 juni 2008

visa ingen nåd

har legat och läst 160 sidor i boken Så dumt av Mia Törnblom. känner igen mig så hemskt i allt hon skriver om att vara ny inom tolvsteg och alla möten. på tisdag ska jag tillbaks till verkligheten och alla timmar av gruppterapi. det ska bli skönt, jag har lite att dela om men som vanligt blir det en salig röra i huvudet, vet inte i vilken ände jag ska börja så jag väljer helt enkelt att hålla käften, för det går ändå inte att förklara sophie!

det är rätt intressant, när jag (jag tänkte skriva man, men lisa säger att om jag menar JAG så ska jag säga så och inte man!) berättar för någon ny människa att jag har ADD, blir de alltid lika facsinerade, vill veta allt, in i minsta detalj, jag förklarar att mitt humör svänger otroligt snabbt, på något sätt verkar de tycka att det är coolt.. något att skratta åt, något som är charmigt med mig, något som de kan berätta för sina kompisar som ett slags skämt att "sophie har suttit tyst hela dagen och helt plötsligt blir hon as förbannad på den lilla grejen" osv.
jag tycker att det är jobbigt att det tas som ett skämt, hela diagnosen.
men det jag ville komma fram till, egentligen var; att när jag har förberett människorna på att jag kan vara väldigt skiftande i mitt humör, blir de nästan chockade när de där svägningarna kommer fram. som om jag skojar.. som att jag egentligen spelar ett spel och håller käften/är arg för att min roll är så. jag har sagt att jag är så och det går inte att ändra på.


nu fick jag en sån där impulsgrej: sälja min lägenhet, flytta till en ny, fin, nyrustad lägenhet med inglasad balkong och två rum. inreda, grön fondvägg precis som nu, en underbar soffa med sån där grej som går ut. fan, jag har råd om jag flyttar till någon mindre ort men jag trivs bra precis här! jag vill ha något nytt nu har saker stått stilla alldeles för länge. jag vill känna lite stress och att jag har saker att göra och se fram emot.. nu har jag tråkigt igen.


nu ska jag sova men egentligen är jag vrålhungrig.

P&L



jag har liksom varit på festival sen i onsdags. jag har inte knarkat, jag har inte gjort något dumt, jag har haft det bra:)
det har varit oerhört kallt, och varmt. manu chao var bääst och jag grät till kent, dansade till kapten röd och skrek mig helt slut till organismen.
det blev rivaler mellan mig och my little ponny tältet bredvid oss. jag är en kärring, visste ni det?:)
nu är kråkan och molle glad att jag är hemma.

imorgon är det hembesök från psyk, ska lämna pissprov, få ny concerta och kolla blodtryck osv. skriver mer när jag orkar, är väldigt trött..
(tack till dig sofie som läser min blogg, det värmde ska du veta! tack)

söndag 22 juni 2008

lördag 21 juni 2008

surr



"Någon fluga surrar omkring, katterna jagar. Har ner ljuslyktor. Reflekterar inte. Ligger i sängen och stirrar i väggen, orkar inte bry mig.
Min puls är återigen på 106. Det känns ända upp i halsen. Dunkar. Känns obehagligt. Sväljer några gånger, men det går inte över. Hela bröstkorgen dunkar hur hårt som helst och idag har jag ovanligt lätt för att få blodtrycksfall. Känner för att gråta. Man vad ska jag gråta över? Måste man ha en anledning? Min anledning till att jag inte gråter är för att jag sminkade mig så hemskt noga, orkar inte göra om det. Håller mig. Inte likt mig."

jag har inte ens ätit. någon lasagnetugga imorse, inte mer. tuggar is. fryser. tuggar. kissar genomskinligt.
mamma sa att jag inte ska dricka så här mycket vatten, det kan vara farligt. kan det de? jaja, finns mycket som är farligt, som knark och mord. tror inte 4 liter vatten om dagen skadar så jävla mycket ändå.
jag gick på en promenad, genom stan, genom parken. lite här och där. det var skönt. kapten röd höll min låga uppe och jag rös, (och frös.) "bli aldrig nånsin en kopia av nån".

jag saknar liksom min hemliga bror som inte längre är så hemlig. bror pontare, bror pontus. bror som försvann lite grann. skänker några tankar åt dig. puss därborta i åkersberga.

shpongle


det var den midsommaren, det.

vi åkte till stugan, jag mamma och pappa. där var moster gittan, hasse, ulla och märta. jag var väl som jag nästan alltid brukar vara, trött, tillbakadragen och otaggad till konversationer som inte intresserar mig. men min släkt känner mig och de är vana. jag kan inte rå för att jag är så men jag får iallafall vara mig själv tillsammans med er, behöver inte spela apa, eller clown. ibland kan det vända och jag är riktigt glad och så, men idag var det inte en sån dag. mår inte dåligt psykiskt eller något när jag blir så där tillbakadragen, det bara är något som alltid har funnits hos mig. tro inte att jag är ledsen, för det är jag inte.

pappa sa att jag var väldigt fin i håret, gittan öste komplimanger om mig hela dagen, jag har sån fin hy tydligen. vill ni se?:]

har varit hos mathilda hela kvällen, skippade concertan idag för att unna mig några cider. allt flöt på liksom, spela kubb, guitar hero och vi käkade. men sen blev det visst ett tredje världskrig i mitt huvud och jag fick världens illamående. tog taxi hem och här sitter jag nu. tänker nog inte dricka på den medicnen igen, okej att jag skippade den idag men jag har ju ätit i en månad och det är kvar i kroppen.

ska sova med mina underbara katter snart. mår inget bra.. fysiskt alltså.
När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån
(har föresten glömt hur jävla underbara shpongle är)

fredag 20 juni 2008

här kommer lyckan för hundar som oss


Jag känner pojken här i fönstret mittemot
Han samlar drömmar i fickan
På en skenande cykel
Den där pojken blir säkert pilot
Och jag vill ta dig dit där hundarna kan springa runt, runt
Hundar som oss


Jag kastar sten mot solen för jag hatar den
Jag sätter knivar i fotografin
Jag går på samma gator tills dom vänder
Den här stunden är resten av mitt liv
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver
Men jag kan inte tro att jag fortfarande lever
En hund som mig


Se dig för lillebror, här kommer lyckan
En liten pojke i för stora skor säger: "Jag ska nog lyckas"
Se dig för lillebror, här kommer lyckan
En liten pojke i för stora skor säger: "Jag ska nog lyckas"
Här kommer lyckan, för hundar som oss
Här kommer lyckan, för hundar som oss

För hundar som oss
För hundar som oss

snurra du min värld

där fattade jag nog inte speciellt mycket du, kan tänka mig att jag tänkte "whaaat ever" när personen knäppte bilden. gav detta minst sagt töntiga leende och ögonlocken på halvstång, samt sår på läpparna pga mitt ständiga pilleri. i min alldeles egna ropparvärld.
det var faktiskt riktigt behagligt där. inget kunde komma ivägen för mig. det var bara just nu som räknades.


jag var bjuden till min kusin idag på fest.. hon skulle hämta mig och sandra. men tydligen så har hon glömt bort mig för på sandras msn står det att hon redan är på fest hos mathilda. jag börjar grina om hon har glömt mig.
jag vet inte hur jag ska ta mig dit annars..
ja i värsta fall så får jag titta på den där råttan. råttatoui eller hur fan det stavas.. går väl lika bra det med.


adjö







torsdag 19 juni 2008

seriöst


Idag vill jag bara åka till valbo och shoppa. Frossa bland gröna kläder, smycken, underkläder, smink och väskor. Men icke, här sitter Sophie Magnusson med 113 kronor på kontot och har verkligen inte råd att köpa något. FA-AN.
Jag nöjer mig iallafall med Andreas. Hej jag är naken


Ja alltså, nu har jag tappat förtroende för en i gruppen på nyvy också. Fick ett sms idag där det stod att det finns både Sub och Dolcontin i stan. Varför i hela helvetet skulle jag vilja ha reda på det? Jag går en jävla tolvstegsbehandling och har varit drogfri i ett halvår snart. Varför skule jag vilja veta att det finns moffe i stan? Varför?

Bara att skaka av sig detta nu, ingen ska få ta på min energi något mer, nu ska jag fokusera på att äta kyckling ris och currysås och hoppas på att mamma ringer och säger att hon har ångrat sig angående valbo. Jag ringde nämnligen och tiggde om att vi skulle åka dit...


Molle bökar omkring i sängen, han verkligen älskar när jag bäddar. Han ska alltid hoppa upp och kura ner sig bland alla lakan:) Sötnoos. Kråkan har varit ute på balkongen och bokstavligt talat pratat med fåglar. Det lät väldigt roligt!

onsdag 18 juni 2008

journaler

men tjena!

idag vill jag meddela att jag mår mycket bättre och jag är inte lika borttappad. känner mig rätt glad idag, och stabil. kanske för att jag äntligen fick mina journaler från psyk idag som jag skickade efter för 3 veckor sedan, eller kanske så inte.

molle gjorde mig mycket glad genom att vara en sådan underbar katt-modell som bara han kan vara.

angående journalerna så kan jag konstatera att jag har gjort en resa genom helvetet. kan knappt tänka mig att jag mådde så dåligt och var så sjuk som jag var då. vansinnigt!
idag ska jag se på cops sen blir det sex and the city maraton.

(alltså seriöst, jag behöver ett ligg nu känner jag. hångel och allt som hör till. MUMS. anyone?)

tisdag 17 juni 2008

is

när jag får tråkigt så äter jag is och dumklickar runt på olika communitys. det är exakt vad jag gör just nu. snart blir jag väldigt kissnödig också. men det gör inte så mycket.

undrar vad jag ska hitta på idag? något tips?
vad gör ni?

jag vill fota.. iallafall.

måndag 16 juni 2008

3 år sedan

psy
Ons 16 mar 2005 15:23
igår längtade jag mest, och tappade maten på golvet.
inatt kröp jag hela vägen till toan, kom knappt tillbaks till sängen



hela världen snurrade. alltså allt var upp och ner..

propp


det är som små fragment av minnen och otydliga känslor från när jag var liten, som ständigt jagar mig. olika scenarier som inte alls hänger ihop med varandra. men det är speciellt ett.. det där jävla konstiga och obehagliga. fråga mig inte..
jag hade 106 i puls tidigare ikväll, jag kände hjärtat riktigt tydligt.. ungefär som på en tjackavtändning. den där tryckande känslan över bröstet, man har hjärtklappning och pulsen slår på alla möjliga ställen.
jag vill så gärna ha något att skriva om. eller jag ska säga såhär: jag vill kunna skriva om allt jag vill skriva om. men det går inte. jag får så mycket intryck om varje sak jag vill ta upp så att allt blir bara en enda stor röra och jag kan inte fokusera på ämnet..

angenämt

kändes otroligt skönt att få ventilera idag på tolvstegs.. förklarade hur jag kände, angående mitt "vet-inte-mående" och overklighetskänslor. som tex när jag står och pratar med någon, och personen frågar mig något, så hugger det till i bröstet på mig när jag precis har svarat på frågan, för det känns som att jag kanske svarade fel nu, att jag fattat helt fel. är rädd att mitt svar ska komma in i helt fel mening, om ni förstår.
känns lite ungefär som när man är beng. lite trög och nojig. osv..
lisa frågade "känns det som att du inte riktigt hänger med?" och där prickade hon helt rätt.. det är nog faktiskt så jag känner! jag hänger inte med riktigt helt enkelt..
vi tror att allt detta beror på medicinen, biverkningar osv..

det är riktigt mörkt ute nu, svarta moln på himmelen och molle min prins ligger på soffryggen och sover. kråkan ligger som vanligt i sängen.. utan er missar hade jag nog inte överlevt det här kriget med mig själv.

"angenämt angenämt, mycket hemskt angenämt att få träffa karlsson!
här har du din bulle gunilla!"

söndag 15 juni 2008

But we're all happy cause the streets they're always there for us


finns det inget smart sätt så man kan se om man har fått några kommentarer? eller är man så illa tvungen till att scrolla igenom alla inlägg och titta själv? med dagens teknik så måste det väl ändå finnas ett sätt, eller?

jäklar föresten, det är 52 st som läser min blogg? känns kuul, men kommentera då tycker man.

jag sitter pladask i min svarta datorstol och har nyss grinat åt karlsson på taket då lillebror fick sin hund i födelsedagspresent, så det känns lite strävt under ögonen och jag tänker, ska jag orka gå till OK och köpa cigg eller ska jag behöver vänta tills imorgon bitti innan nyvy? jag bara undrar.

nu har nog det där förrvirrande i mig försvunnit. men jag är inte riktigt säker.
_________________________________________________________

jag saknar sånt där urfilppat. sånt där vingligt och sluddrigt. sånt där osammanhängande och helt galet. det var kul! jag saknar det ibland. bara ibland. idag är ibland..
som afrika kvällen. det var urflippat!! två pyttelinor i vardera näsa sedan sa det PANG efter några minuter, inga förvarningar. bara PANG. jag fick för mig att jag var tvungen att nysa, hosta, spy och harkla mig, samtidigt!! jag försökte nog göra allt det på en gång, tror inte det gick så bra. Linn såg sig själv åldras i spegeln. "är jag 20 bast och ser ut såhär?" vi skrattade inte ens tror jag, helt inne i våra egna tankar och syner. men när vi kom ut från toaletten så hade vi helt klart varit i afrika, första klass.
jag var precis ingenstans och överallt i mitt mentala den kvällen. man ser badhuset från min balkong och det var det absolut vackraste jag någonsin hade sett. alla lampor i tusentals nyanser och storlekar. det var helt magiskt.. ecco gjorde rörelser med sina händer och det blev vackra mönster i luften efter dem. jag satt i soffans ena hörn, frös och svettades om vartannat. slitz tidingarna skiftade färger konstant och jag kunde inte riktigt förstå vilken färg som var den rätta, eller den som egentligen inte skulle vara där..

onsdag 11 juni 2008

losing my mind

känns precis som att det pågår ett krig i min skalle just nu. det brukar krypa i kroppen på mig.. som små myror.. men nu sitter det fan i huvudet också, hjärnan, skallen, kalla det vad du vill.. det känns riktigt obehagligt..
är det en myra eller flera myror?
känner mig helt splittrad. men nu till det konstiga, -jag mår inte dåligt! jag är inte ledsen eller så. det känns bara jävligt annorlunda och jobbigt..
jag känner mig riktigt nervös över något, magen pirrar och det killas i kroppen. KAN NÅGON SVARA PÅ HUR JAG MÅR? JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VEET INTE FÖR I HELVETE.



måndag 9 juni 2008

ingenting

men ja, ursäkta mig. jag har inte skrivit på en herrans massa dagar (veckor?) eller, är det föresten någon jävla människa som läser mitt svammel?
har väl hur som helst gått igenom lite saker mentalt, tror jag.. jag vet inte. jag vet ingenting käns det som. inte ens hur jag mår! ökade dosen till 36 mg på concertan idag, jag vet inte ens hur det känns.. det känns nog ingenting.

humöret svänger hit och dit, överallt och upp och ner. jag vet aldrig vart jag har mig själv. jag märker en tydlig skillnad.. vet inte om det beror på medicinen (för de sa att man kunde bli mer explosiv i början av medicineringen) men innan jag började med medicinen så kunde jag alltid på tolvstegsprogrammet dela, och berätta och förklara hur jag mår. visste precis hur jag skulle formulera mig och hur jag mådde. men som tex senast idag blev det bara svammel "jag mår bra, tror jag, eller jag vet inte, det är svängigt, jag har ingen aning".
så mitt härskap, vi får väl se vart detta leder.. för jag vet ingenting:]


drogsuget har varit bortglömt under helgen, men igår slog det mig att det känns faktiskt jävligt udda att inte gå omkring subbad i parken. att inte behöva oroa sig för solen och att man ska bli för illamående av den, pga sub.. att inte behöva bli nojjig när man ser en snutbil, när man ser någon man känner, när man..
listan kan göras lång.