lördag 24 maj 2008

svänger

jag svänger hela tiden, i humör, i känslor, i allt.
sitter just nu hos malin. när jag åkte i bilen hit med elin så sa jag ingenting, jag var tyst och tillbakadragen. kom hit.. var likadan, men på en sekund så vände det. nu pratar jag och jag är glad. vill lyssna på vad folk har att säga. det är så drygt det här. bara idag har jag hunnit gråta, fått ångestattack, asgarvat, varit irriterad, sur och för att nu vara riktigt avslappnad och glad.
läkaren säger att detta kan bli mer expolsivt när jag börjar med concertan på tisdag, som en biverkning i början. så välkommen till sophies värld av svängningar.
men självklart så kommer det nog bli bättre med tiden, det är ju det medicinen är tillför.

käner viss abstinens efter dig, vi har bara pratat sedan igår men jag känner att jag når dig.. det här är trevligt! tack

we can be heroes, forever and ever

jag har för mycket intryck i min hjärna just nu så jag har väldigt svårt att sätta ord på saker och ting. jag försöker komma på hela tiden hur jag ska formulera mig, men jag blir bara rosenrasande så jag intalar mig själv hela tiden att jag ska skita i att skriva. men det är så mycket som vill ut, så mycket som jag vill kunna förklara. men jag vet inte om det är möjligt..

för det första så känner jag så här, att om ni verkligen tror att jag har satt dit er med flit, så tänker jag inte ödsla min energi på att vara vänner med er längre. tror ni att er vän, sophie, skulle ha gjort något sådant mot er så är ni helt fel ute. nu lägger jag detta på hyllan tills ni kommer hem och folk får tro precis vad dom vill.
men jag kan inte rå för att min paranoia kommer tillbaks. att jag tror att folk ska mörda mig när jag går ute själv. jag blir helt skakig, jag är säker på att just den personen, det gänget, vet om allt.
sen träffade jag krippa igår också, det är alltid lika underligt. jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här men i vissa ögonblick känns det så rätt att vi sitter där, i just den sekunden, i det tillfället. men sedan vänder jag på klacken och lämnar dig där.. jag vet inte vad det beror på.

jag nöjer mig här så länge.
tack!

måndag 19 maj 2008

det är knark jag vill ha

ååh, jag är så grymt sugen! har varit två jobbiga dagar. den mentala besattheten har visat sitt rätta jag. bara stesolid, roppar, iktorivil, xanor, sobril, valium osv på hjärnan just nu. jag förstår inte riktigt varför det är benzo min kropp skriker efter och inte subutex, det som jag har varit som mest fast i.. underligt.
igår gjrode jag allt som stod i min makt för att inte falla tillbaks, jag städade hur mycket som helst, fokuserade på sminkning, sortera glödlampor, rensa kökslådor & städskåp, göra rent i badrummet tvätta och hänga tvätt.. det hjälpte lite.
snart börjar jag grina, jag är himla sugen..
"det är knark jag vill ha" som **** skulle ha sagt. (ist för robin hood)

torsdag 15 maj 2008

radarparet<3

det var precis som en film, jag trodde att det inte var på riktigt. att se er sitta där, och se så hemskt slitna ut.. förstörda ut. det gjorde så ont i mitt hjärta. det går helt enkelt inte att förklara, alls. när allt var klart gick alla ut, jag ställer mig i ett hörn, dunkar huvudet i väggen, gråter och det tar inte lång tid innan jag börjar hyperventilera som vanligt. 3:e eller 4:e gången den här veckan. kändes som att hela folksamlingen stirrade på mig. men vad skulle jag ha gjort? jag tänker inte hålla inne på alla känslor gällande detta, det har tagit så hårt på mig så jag vägrar vara en mur.
***** mamma kramade mig sen och sa att jag antagligen räddade livet på dem båda.
men den här känslan kommer tillbaka, det där obehaget som jag fick när jag såg er sitta där. dennis med ovårdat hår, lite ingående käkar.. flinade mest och visste inte riktigt hur han skulle bete sig, och love.. min älskade love, han tittade mest ner i bordet och såg på mig till och från, och på sin mamma.. såg ut som att han skulle börja gråta flera gånger. det är lugnt älskling, du får visa dig svag ibland du också.
åh vad jag ville krama om er, bara krama och få känna er närhet.

måndag 12 maj 2008

molle


nu är min såkallade "klass" på studentkryssning. ingen har frågat om jag vill följa med, om jag ska följa med eller något i den stilen. hade någon bara gjort det så hade jag följt med, det vore hur kul som helst ju. om bara någon tyckte om mig.

men jag kommer aldrig förstå vad jag har gjort den klassen, jag har aldrig varit elak mot någon eller gjort något dumt på det sättet. jag har "bara" knarkat bort 2 skolår och haft vanföreställningar i skolan. man det har ju inte varit riktat åt någon konkret. så jag förstår inte riktigt, skulle någon kunna tala om för mig vad jag har gjort?

ingen hejar, ingen frågar om jag ska följa med och äta (de frågar alla runt om mig, alla utom mig) eller kanske gå med dom till bussen.
näru, när jag är i skolan så har jag mp3;n på högsta, röker mina cigg, struntar i att äta och tok fokuserar på mina uppgifter. jag låtsas inte om något. jag orkar inte slösa energi på det. men jag kan väl iallafall få fundera?

på torsdag ska jag på rättegång, jag fick panikångest när jag öppnade brevet från gävles tingsrätt. jag ringde mamma och hyperventilerade i något som kändes som minuter. "sophie aandas, andas, djupa andetag". det var hemskt, kändes som att jag skulle dö.
jag vill inte, jag vill inte! om det nu finns någon gud, någon högre makt. lyssna då på min önskan, JAG VILL INTE VITTNA!
ni är dom jag tycker allra bäst om i den kretsen, och jag skulle aldrig någonsin kunna sätta dit er med vilja, jag sa detta för att jag var tvungen, för att annars skulle jag få problem också. man kan inte ljuga för en polis i ett förhör sådär.. jag hoppas att ni en dag förstår..

katten molle är här nu, men han är rädd, kråkan är nyfiken.. han ligger under sängen och dom bekantar sig (fast mest fräser och morrar). men det tar väl lite tid i början antar jag.. han är världens sötaste också.

idag har jag skrivit klart bildanalysen, känns otroligt skönt. och på fredag blir det äntligen psyk med mamma o pappa, får min diagnos då. hej bokstavsbarn.

jag var hos tandläkaren idag, fick dricka midazolam igen. när jag låg där halv död i stolen så fick jag upp världens teorier i huvudet. kändes jätte konstigt. när jag tittade på mp3;n för att byta låt så såg jag inget, det var bara något rött. och när jag var klar och skulle kika på mobilen så minns jag att jag tänkte "men såhär ska väl en mobil ändå inte se ut?", flummigt minst sagt;P kunde knappt gå efteråt. men nu har jag iallafall gjort ett stort steg av rotfyllningen..

annars mår jag bra, känner mig lite ensam, och nu är bara resten av livet kvar.

fredag 9 maj 2008

förändringar

mamma ringde, vi har fått en tid hos daniel på fredag, om en vecka alltså. vi behövde inte vänta tills 21;a för diagnosen var redan ställd så jag kommer få reda på fredag vad det är jag har. vilket jag redan vet men ändå, nu får jag det bekräftat på riktigt, skriftligt.
och den tiden jag fick 21;a ska antagligen bli en tid där vi ska prata om medicinering. jag är nervös, det här är nog den största saken som har hänt i mitt liv, att jag har adhd. det känns så himla konstigt. fast skönt såklart, skönt att jag vet vad alla mina problem beror på.

ja justdet, jag skulle ju uppdatera er (läser någon min blogg alls föresten?) om hur det gick med skolan i torsdags hehe. det blev att vara hemma hela dagen, jobbade hemifrån istället.

måndag blir det tandläkaren, lugnande och rotfyllning, på kvällen då ska jag hämta katten molle:) jag längtar så jag dör.

idag blir det nog filt i parken med riffe och imorgon åker jag till petra. skönt ska det bli!

tisdag 6 maj 2008

the drumstickers

jag vaknade av ATB - Extacy imorse, det första jag tänkte var "dom måste ha mixat om den här låten sen sist jag hörde den" haha! hur skulle det ha gått till liksom.
nåja, var så trött så jag tänkte ut någon sjuk anledning till att sova vidare (skulle på tolvstegs..) så jag somnade om och 09.10 ringer henke och väcker mig och frågar vart jag är och jag säger "jag tänkte skriva ett brev till dig, eller sms.. jag tänkte skicka ett sms menade jag, och säga att jag kommer senare" yrvaken som jag var så kom vi fram till att jag skulle komma på en gång. klädde på mig o cyklade iväg. och där sitter hela drösen och väntar på mig, lite pinsamt tycker man.
delade och började grina inför alla, ännu mer pinsamt men sånt är livet ibland. tur att vi bara var 4 stycken idag iaf.

annars har jag väl haft en bra dag, lirat guitar hero och skapat ett band med linn, the drumstickers gör karriär nu gott folk!
tandläkaren blev det också ja, orkar inte förklara varför men jag var tvungen att boka om tiden tills nästa mådag. palla gå med denna värk i en hel vecka till. nähäääru.

skola imorgon bitti iaf, känner jag mig själv rätt kommer jag sova över ganska så mycket och ta 12.00 bussen dit ist. jag uppdaterar er mer om det imorgon. sätter minst en 20;a på det iaf ha det gött hääj.

söndag 4 maj 2008

allting är precis annorlunda nu

jag känner mig så väldigt ostabil, jag försöker somna, bludar, spänner ögonen, vrider lite på mig, ligger skönt, det gör jag faktiskt men jag kan inte slappna av, jag tänker bara på benzo. man skulle kunna jämföra den här känslan med att man saknar någon som man älskar väldigt mycket, den känslan man får i magen då, får jag nu.
jag är ostabil för det känns som att jag ska bli jätte ledsen när som helst, eller att jag skulle kunna vara kapabel till ett återfall. men om jag höll i 4 piller inatt och inte tog så borde jag kunna hålla mig nu också.
det här är inte lätt mina vänner, men det känns skönt att jag ska till nyvy imorgon och fortsätta med tolvstegsbehandlingen, kanske någon där får mig på bättre tankar. under min tid som drogfri har jag inte känt ett sådant sug som jag gör nu. och allt pga tanden, pga E.
jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, ligger i sängen hemma hos mamma & pappa. jag känner mig hungrig, trött, röksugen, knarksugen, myssugen, lite rastlös och väldigt ostabil.
men även denna kväll ska jag klara mig igenom, gäller bara att somna sedan är det ganska så bra imorgon bitti igen.

jaså


Det kändes precis som förut inatt, precis som förut. Alla känslor och tankar om allting kom tillbaka. All nyfikenhet, alla frågor och alla skratt åt yra grejer.
Du var påtänd som ett svin, käkarna höll inte still en sekund, du babblade på om precis allting som kom upp i din hjärna. Jag brydde mig inte, jag var bara glad över att allt kändes som förut. Kände mig inte ett dugg sugen på dos.

"Jag är imponerad att du har klarat dig ren i 3 månader Sophie"
"Ja jag också, jag vet fan inte hur jag har klarat av det" säger jag och stirrar upp i taket i sängen. Jeff Buckley - Hallelujah spelas på en mysig nivå och din knarklåda var framme. Hör hur en burk tas upp, tabletterna ramlar omkring där i och det ljudet är jag mycket bekant med. Upptäcker (besviket på något sätt) att det är stesolid och där kommer ångest och sug. V och jag börjar diskutera lite.. Kommer fram till att det bara är värdelöst och all den tid och kraft jag lagt ner på att vara drogfri har gått till spillo, så jag skiter i det. Men jag var så jävla nära!!!! Hade till och med 4 piller i handen bara för att känna...
Nu bor du inte alls långt ifrån mig och jag vet ju inte riktigt hur det här ska sluta menar jag, eller hur det känns. Sålänge det inte finns benzo hos dig så klarar jag mig, det vet jag. Det är den där jävla benzon som endast lockar för mig.. Det kändes så skönt att få vara med er inatt, släppa allt och bara slappna av. Säga vad man vill och luta sig tillbaka. Och jag ser fram emot dagar hos dig, om jag får lov.

fredag 2 maj 2008

lite upp och ner

ah shit, så har jag varit iväg till tandläkaren idag då, var inställd på att få gå själv men min tappre vän linn ställde upp. eftersom mamma o pappa är i södertälje (blöhö jag vill också vara där, dumkråkis, ne förlåt)
nåja, tandläkaren upptäckte att jag hade ett as stort hål som måste rotfyllas, menar jag hade ju en undersökning hos min privata för någon månad sedan, hur kunde människan missa ett sånt stort hål?
pga min tandläkarskräck så fick jag svepa i mig lite midazolam, det fungerade denna gång, grät inte ens när dom satte i sprutan. eller sprutorna kanske man ska säga.. så det kommer bli en lång behandling det här.. dom öppnade bara upp idag o la in nå jox, ännu värre blir det mina damer och herrar.
gud orka skriva en novell om sitt tandläkarbesök?

nåja, är väl midazolamet som sitter i än, egentligen borde jag ligga och sova nu, men jag har städat mitt kök skinande rent och har småbörjat på toan, sånt här gör jag jämt när jag är trött, fråga mig inte varför ens en gång..

ikväll hade jag tänkt att se på talang 2008, jag längtar!!

med en suck av tröttnad avslutar jag detta skrivande och säger adjökens.

torsdag 1 maj 2008

utslag

det är så drygt, och det har bara blivit drygare.. jag jagar upp mig så hemskt för ingenting, bara för att v och e skulle kika förbi igår ikväll så fick jag stora röda nervositetutslag vid bröstet/nyckelbenet och magen höll på att gå sönder kändes det som. och nu ska mamma komma hit, min egen mamma! och jag känner mig sjukt nervös för det också, vad fan är det här? vad beror det på? okej att det blev lite jobbigt igår men det har ju sitt förflutna.. hm

blir väl att spendera dagen till sängs, rösten är inte som den ska och jag ska egentligen sjunga med kören klockan 19. men vi får se hur det blir med den saken.

jag känner iallafall att det blev hemskt tomt efter matte, jag har inte ens plockat undan hans täcke som ligger i sängen bredvid mitt, utan det får ligga kvar, som en slags trygghet. många gamla känslor som revs upp när han kom hit.. men men:)

adjö då