måndag 30 november 2009

#Måste


Tror bestämt att jag MÅSTE göra en sån piercing inom kort. Ja, det måste jag!

#Situation

Tjabba.

Jag är äckligt trött och har inte så mycket att säga.

Har handlat lite nya kläder och några julklappar idag. Möttes av tidningen Situation Stockholm i hallen när jag kom hem vilket är månadens höjdpunkt för min del. Sen har mitt boendestöd varit här och vi har grejat lite.

Jag känner för att dubbla dosen på min medicin för att bli av med några kilon också. Inget som kommer att strida till verket eller hur man säger, men det är något jag känner för.

Imorgon ska jag äta lunch hos mormor. Mysigt!

Och det där jävla vaccinet alltså. Jag KRÄKS! Vad fan är det för jävla mening att skjuta i sig det där giftet när biverkningarna är:

Influensaliknande symtom
Allergiska reaktioner
Andnöd
Feber
Huvudvärk
Domningar
Allvarlig allergisk chock
Nässelutslag
Hudsvullnader
Dödsfall
Yrsel
Illamående
Buksmärtor
Hudförändringar
Värmesvallningar
Lokal reaktion
Smärta
Temperaturstegring
Frossa
Högt blodtryck
Hjärtklappning
Kräkningar
Smakförändringar
Ansiktsförlamning
Ledsmärta
Hjärtstillestånd
Bensmärta
Bröstsmärtor
Stroke
Diarré
Röda komplexa hudutslag
Epilepsianfall
Blåmärken
Heshet
Hosta
Hudutslag
Lågt blodsocker
Klåda
Medvetslöshet
Lymfkörtelsvullnad
Migrän
Muskelsvaghet
Muskelvärk
Lunginflammation
Psykisk påverkan
Känselrubbningar
Svimningstendens
Svullnad i munhåla och svalg
Synrubbningar
Tungsvullnad
Värk
Ögonirritation

#Trynkatt

Är det inte pappor som snarkar så är det Molle som tvättar sig i en timme och låter som en grymtande gris med andnöd. Smasksmaksmak, slickslick, slaffs, NÖFF. Ja du är världens underbaraste katt men du kan väl göra dig fin imorgon istället?

Dessutom försvinner hörseln i mitt högra öra lite då och då. Pang säger det och det slår lock, börjar pipa och jag vet inte om jag borde skratta åt det eller vara rädd.

söndag 29 november 2009

#Paj är borta förutom för dig






Det där var längesedan. På bilden längst upp var året 2004 eller 2005. På den längst ner var det 2006.
Jag blir lite nostalgisk. Annikas orange-röda mössa påminner mig om att hon faktiskt kommer hem snart, om några dagar, två veckor. Det var längesedan sist. Ett år sedan. Nästan ett och ett halvt. Undrar om hon har förändrats? Det har i alla fall jag. Jag saknar henne.
Den orange-röda mössan framkallar en galen vinter med kokain, tjack och skabb. Klåda, plattänger, etniesdojjor och vimmelfotografer.

Bilden längst upp får mig att tänka på hasch, batmanväskor, tröjor som visar halva magen, sommar med kusin på rosa filt i stadsparken och katten Siv.

Ur min dagbok 20 december 2004
"Just nu väntar jag på att lugnet ska komma, då allt tystnar i mitt huvud, så jag kan få drömma galna drömmar, igen..


Taket är snett och sen ska jag viska kyss i ditt öra, T."

Nu är det nog för ikväll.
Snart ses vi Annika. Kärlek från Din egna Paj.

#Låta elden kylas

Varför inte avsluta en så här tråkig dag med lite fet ångest i bröstet?
Det känns som att hela jag har dragits ihop sig till en brännhet knöl som hettar, svider och som omöjligt kan få luft. Allt jag vill är att spola kallvatten rakt ner i bröstet. Låta elden kylas.
Det är så förbannat orättvist att jag känner så här ibland. Jag mår inte dåligt över något, det är inget som tynger mig! Så varför ska jag förtjäna denna smärta?

Jag trodde jag och livet hade bråkat klart om det här.

Imorgon har det gått över så jag försöker att fokusera på annat tills vidare. Under denna dag har jag haft 20 extra besökare vilket känns toppen. Plus att jag har fått några beställningar på magneter. Toppen!!

Jag ska se på Filip och Fredrik nu, kanske koka pasta o klappa grisekatterna.

Ha det så fint där ute. Och VÄLKOMMEN ALLA NYA LÄSARE.

#Veritas


1 + 1 = 1


#TVI

Jag blir så irriterad över att det inte går att blogga med min mobil. Jag hatar min mobil! Jävla skit Sony Ericsson xperia. Den är seg, MMS funktionen fungerar bara IBLAND, det tar evigheter att skriva ett SMS, den hänger sig, att knäppa bilder kan man glömma om man inte har ett tålamod som räcker för resten av världens befolkning. Ibland går det inte ens att ringa till mig har jag fått höra.TVI. Måtte djävulen ta alla X1:or!!

#Shooting dogs


Det blev inte Nils Karlsson Pyssling. Det blev Shooting dogs istället som är en av mina favoritfilmer.
Den handlar om folkmorden på tutsier och hutuer i Rwanda 1994 och hur FN lämnade människor till att dö. Ca 800 000 förlorade livet och länge kallade man inte det som hände för folkmord. Jag finner inga ord för hur förbannad och ledsen jag blir. Jag tycker att alla borde se filmen.

#Barnfilmer

Ligger under mitt sköna täcke på soffan hos mamma och pappa. Jag är nyvaken, trött och hungrig. Tittar för tillfället på Ingen rövare finns i skogen. När den är slut ska jag se Nils Karlsson Pyssling. Om jag är barnslig? Japp!

Nu är det dags för yoghurt med körsbärssmak och mackorrr.

Jag saknar min Tommi.

lördag 28 november 2009

#Tips till pillertrillare



Jag har beställt denna dosett. Den kommer passa mig perfekt med de fina färgerna, plus att man kan dra ut fack och ha med sig om man bara ska vara borta i en vecka tex. Riktigt skönt att slippa släpa med sig hela dosetten.

Ni hittar den på http://www.varsam.se/ och kostar 150 kronor.

fredag 27 november 2009

#Glöm ej

Glöm inte bort att jag byter bloggadress på måndag till
PROPPSPOTTING.BLOGSPOT.COM

#Bibblan i Torsåker

Nu har Magnusson mycket i hjärnan.

Jag har bland annat tänkt på hur MYSIGT det var att gå på bibblan med mamma i Torsåker när jag var liten. Det kändes helt underbart att gå dit, frossa och välja bland alla böcker under regniga dagar. Helst ville jag läsa "Sofi bajsar", "Pippi på rymmen" och en bok om några näsor som flög omkring i stormväder (jätte konstigt). Bibblans lokal kändes gigantisk och att få ligga bland kuddarna i soffan som var formad som en cirkel och lyssna på högläsning var massage för öronen (och kroppen)

Fan. Nu tappade jag fokus. Jag har mycket mer att skriva om men nu föll allt bort. Kanske kommer på det igen sen.

Hej sålänge!

#Sjukdom?

Nej. Jag kommer aldrig förstå det där om att alkoholism och narkomani skulle vara en sjukdom.
Jag hade ingen sjukdom som missbrukare: Jag var sinnessvag. Jag var psykiskt ostabil och hittade drogerna som gjorde mig till något som jag trodde var "den riktiga jag". Jag blev beroende, klart som fan att det var svårt att sluta! Kroppen skrek efter benzo, subutex, tjack, listan kan göras lång. Jag mådde bäst i världen, jag var kung, drottning och prinsessa på samma gång. Jag bedövade mig själv; självmedicinerade. De gånger jag gjorde mina halvdana försök till att sluta var jag för SVAG, för orklös och för inne i skiten. Men jag hade INTE en sjukdom. Jag var SVAG. Jag vet inte när svaghet skulle ha klassats som sjukdom? Jag har gått tolvstegsprogram, jag har försökt att förstå "sjukdomsbegreppet" men det finns inte i min värld att alkoholism och narkomani skulle vara en sjukdom. Det känns mer som en dålig ursäkt.
   Den dagen då jag bestämde mig på riktigt för att förbi drogfri så fungerade det. Jag har idag varit ren sen 5 februari 2008. Jag tände av på egen hand. Låste in mig i lägenheten och höll mig för mig själv i några månader. Började sakta men säkert leva. Med detta vill jag säga att om nu svaghet skulle gå under kategorin sjukdom, så går allt med vilja. Har du viljan har du allt. Jag var svag, jag bestämde mig, jag reste mig.
Men jag hade ingen sjukdom.

#Laddad

Nu är det tyst här hemma. Vid lunchtid stängdes dörren efter Tommi och nu är han hemma i Knivsta igen. Det är ensamt och ovant att gå från skratt närhet och citat från Småstadsliv till att sitta här själv. Men vi ses snart igen älskade!

Jag fick förresten ett fint, oväntat samtal för en stund sedan. Det var mitt boendestöd som jag hade i sommras. Hon ville ringa och höra hur det var med mig. Jag blev strålande glad och efter vi lagt på var jag proppfylld med nya positiva energier som jag ska använda till något bra. Tack du underbara.

Klockan sju ska jag möta Josefine sedan blir det rrrraka vägen till folketshus för att se Magnus Betnér.
Imorgon fyller mamma år.

Nu ska jag spela WoW och lyssna på Janis Joplin i bakgrunden.

torsdag 26 november 2009

#Stolt fosterförälder







Dagen till ära har jag blivit stolt fosterförälder till denna manick. Mamma och pappa valde att adoptera bort honom till mig eftersom dom inte kunde sköta om honom ordentligt. Dom visste helt enkelt inte hur dom skulle göra, eller vilka sladdar som skulle dras för att han skulle fungera som en riktig LP spelare bland deras virrvarr med andra manicker och högtalare.

Nu bor han här. Tillsammans med en massa svängiga plattor.




köpköpköpköp

http://www.tradera.com/Unik-handmalad-Hakan-Hellstrom-tavla-Popart-popkonst-auktion_103057781

http://www.tradera.com/Unik-handmalad-Hakan-Hellstrom-tavla-Popart-popkonst--auktion_103057462

Choose art

Försöker få ordning på etiketterna på höger sida så att ni lättare hittar bland alla kategorier.
Jag är snart färdig med "Choose art". Där hittar ni alla inlägg om pärlor och tavlor jag gjort osv:)

onsdag 25 november 2009

#När jag bli stor

Vet inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Kanske göra något av mitt pärleri, bli apotekare, psykiatriker med fokus på ADHD, drogterapeut, författare eller fotograf.

Jag vet inte!

Jag älskar att pärla, jag älskar galna skrikiga blandade färger i konstiga kombinationer, jag älskar att hjälpa, jag älskar att knäppa bilder, jag älskar att vara kreativ, jag älskar rättvisa, jag älskar att skriva, jag älskar att jag är som ett levande FASS ibland och jag älskar när saker går fort.

Om någon vet vad jag ska göra av framtiden, hojta:)

#WoW

Nu har jag och Tommi förhandsbokat WoW Cataclysm på Gamestop här i Sandviken. Det blir att ställa sig där och glåma och köa mitt i natta om kanske ett halvår eller när det nu släpps haha!

Dessutom har vi fixat en ny guild. Småstadsliv heter den.
Kraven äro att samtliga medlemmar böro ha glåme på Småstadslivfilmerna samt hava i sin ägo en karaktär i spelet byggd på de helige småstadslif. Amen!

På fredag åker Tommi hem. Danne rejsar förbi här och plockar upp honom när hans jobb är färdigt i Dalarna där han befinner sig. På fredag kväll ska jag och Josefine i klassen se Magnus Betnér! My nipples may make a sound! Som Malin skulle ha sagt haha!

#Orginal

Där har ni orginalet;)

proppspotting

Hörni!

Jag ska byta adress till bloggen. Jag gör det på måndag, ny vecka och allt.. så hinner alla klicka sin in och se det:)

den nya adressen kommer bli www.proppspotting.blogspot.com

renovering

idag ska min blogg få en riktig renovering. ni kommer märkaa:)

tisdag 24 november 2009

En salig blandning av bilder

Här sitter min FÄSTMAN och filurar bakom buddha!

Hej jag ser ut så här, jag lovar!

Stilrent men färgstarkt ska det va!

Så här stor är Mario som jag har pärlat ihop

Kolla vad vi har pärlat. De tre längst ner är gjorda av Tommi:) Duktis

Rosa himmel utanför proppzi

Jag har framkallat bilder och satt upp på kylskåpet :)

Det är bara att schläng iväg ett mail om ni vill köpa magneter:)
sophie.propp@live.se


Nu är det hög tid att kvällsgrisa något gott, kanske en macka eller en mandarin, sen blir det nya Saw filmen. SPÄNNAN (Jag sa spännan när jag var liten istället för spännande)

Skratt över strips.


Idag i skolan skrattade jag mycket åt Emerssons funderingar över strips i matsalen.

Ett strips ligger kvar på hans tallrik och han tittar på det länge
Emersson: Johanna vad tänker du på när du ser det här stripset?
Johanna rynkar ögonbrynen
Emersson: Men, du vet Alladin. Jafar och den där staven som han har? Det ser ut som den!

Sen började alla asgarva, inte så konstigt:) Sjukt roligt!!! Ofta Jafars stav är det första man tänker på när man ser ett strips haha!:D

måndag 23 november 2009

Julpyssel











Håret var det, ja..


Nu är dom ljusare tiderna förbi. Med håret alltså.
Idag grät jag hela vägen hem från frissan. Det blev så kort, så vidrigt kort i nacken att jag kände/känner mig som en unge på fem år. Jag och Tommi gick med raska steg till konsum och köpte en mörkbrun hårfärg, för att jämna ut det där barnsliga över frisyren till något med mer attityd. Nu ser jag mer arg/äldre/bitchig ut så jag mår lite bättre.
Jag som äntligen var på väg att bli ljus i håret men ICKE. Satans jävla frisör. Ush vad jag har varit ledsen idag, men Tommi har tröstat <3


Imorgon ska jag till skolan och presentera den film jag har valt som har den bästa öppningsscenen. Jag valde trainspotting, ett självklart val! Här har ni:






Nu ska vi se på män som hatar kvinnor.


söndag 22 november 2009

Kommehågdä?

Mysigt. MYSIGT kan man kalla det. Att ha Tommi här alltså. Tänka sig att jag och mamma städade så bra att han inte ens är LITE täppt i näsan.

Vi har pysslat och knåpat med en massa saker i helgen. Pärlat, tagit upp min sängram och monterat ihop, scrapbookat, julpyntat, möblerat om lite smått och så har vi lagat mat, myst och sett på tv.

Idag var Marita här och vi har fått iordning på mitt förråd nu. Det känns skönt. Men något som känns mindre skönt är dom 10 kassarna med kläder som ligger där nere som jag inte har en enda jäkla aning om vart jag ska göra av? Det är kläder från när jag vägde 70-76 kilo och kläder jag inte vill ha längre. Dvs allt måste bort för jag kan inte ha kläderna. Känns drygt att ge bort för det är endel dyra och NYA kläder. Får tänka ut något smart..

Nu väntar jag på att Tommi ska komma ut från duschen. För sen ska vi fortsätta vårt pärleri.

Är det någon som blir avundsjuk om jag säger att jag har voddler? FÖR DET HAR JAG. Världens bästa grej, som spotify fast med filmer. Här ska glåmas!

onsdag 18 november 2009

tejpad matta

Idag har jag och mamma städat. Inte städat städat, vi har S-T-Ä-D-A-T. Dammat hela lägenheten, tvättat mattor, handdukar och bytt gardiner, skurat, dammsugit osv. För i helgen kommer Tommi och allt katthår osv ska VÄCK:) Så älskling inte blir allt för sjuk när han är här. Imorgon ska jag städa vidare och härja på.

(Jag sitter på golvet och försöker få bort tejpbitar)
Jag: Hur fan kan man va så dum att tejpa fast en matta på golvet?
Mamma: Var det inte du som gjorde det då?
Jag: Jo..

Tandläkaren gick bra. Jag är lite yr och lite ur fokus för tillfället men det tandläkaren gjorde gick bra och det är huvudsaken.

Jag är världens lyckligaste tjej. Jag har Tommi!

Det här är från en sockerkick

Hej alla vänner, och sånt..

Vad som räddar mina sömnlösa nätter är rätt givet; skogaholmslimpa och en bra bok som just inatt är Dagen då min dotter blev galen. Ett bra boktips till er där ute som gillar att läsa om psykoser och elände.

Jag ligger på soffan hos mamma och pappa. Har full fokus på att sluta spänna mina käkar men det går inte. Det gör bara ondare och ondare och för varje minut blir min koncentration större, men det hjälper inte. Imorgon ska jag till tandläkaren, jag har tappat en bit av en tand. Jag antar att det beror på att jag spänner mig så mycket, lyckas man spänna så hårt att det blir en spricka i tanden lyckas man nog med att bita av en tandbit också ska ni se. Jag hade tur, jag får min grymt försiktiga tandläkare som knappt törs röra mig i munnen för att jag är så rädd. Men han är snäll. Han säger inte så mycket, mer än Hej, vad han ska göra och Hejdå. Men det gör ingenting, jag vill inte höra massa onödigt dravel. Imorgon slutar jag tidigare från skolan och sticker iväg på årets andra skräckutmaning. Förra gången blev jag sövd och imorgon ska jag få lugnande. Det kommer gå bra.

Jag har pärlat många kylskåpsmagneter som ni ska få se på bild sen. Och så har jag börjat för fullt med mitt fotoalbum. Jag satt helt manisk inatt klockan ett på golvet, iklädd endast trosor och bh och rev ut passande ord meningar och bilder ur tidningar till alla foton, klippte och klistrade sedan fast dom i albumet och fick lim över låren.

Har funderat över mig själv väldigt mycket. Det här med att jag inte kan göra något förens det känns rätt. Jag kan tex inte gå ut med soporna, klä på mig, sminka mig, ringa telefonsamtal, skriva blogg eller sova förens det känns rätt. Det är något i mitt huvud som måste vänta ut tills det känns okej att göra allt som behövs göras. Diskuterade det här med mamma idag och vad vi kom fram till är väl att det här antingen beror på mina tvång/idéer eller aspergerdrag. Jag vet inte. Men det jag vet är att det är väldigt jobbigt och hindrar mig många gånger från saker i vardagen.

Nu blev det mycket. Okej, jag erkänner.
Jag drack en cola nyss och vad ni nyss har läst är väl sockerkicken.

måndag 16 november 2009

söndag 15 november 2009

Manual


Molle börjar detta blogginlägg med att säga:
GOD JUL, HÄR LIGGER JAG OCH ÄR KATTIGAST I STAN.


Ikväll har jag varit med Jenny. Hon fyllde år för några veckor sedan och som present fick hon bestämma en dag då jag skulle bjuda henne på mat och bio. Det har varit en fin kväll. Som vanligt förstår hon mer om mig än vad jag själv gör. Det är skönt. Slipper förklara och tänka så mycket. Hon förstår och berättar hur det är. Tror att Jenny har hittat en instruktionsbok som handlar om hur jag fungerar. Kan inte komma på någon annan förklaring.

Imorgon ska jag pyssla med ett fotoalbum. Jag har valt ut 131 bilder som jag ska bränna ut på skiva och ta med ner på stan och framkalla. Sen ska jag klippa klistra och skriva lämpliga saker till varje bild. Det längtar jag efter.

Jag har sovit hos mamma hela helgen. Skönt har det varit. Nu på kvällen har jag strykt gardiner och pärlat magneter till mig själv, för en gångs skull.


Och jag är så glad att jag inte lever det där äckliga livet längre. Jag är så glad att den där enorma besattheten är borta. Jag kunde göra vad fan som helst för knarket. Sno pengar, gå genom hela Sandviken i snöstorm, sitta uppe i flera dygn och bara vänta, blåsa folk på grejer, ljuga rakt upp och ner för min familj, fixa rent urin av kompisar för att klara mina egna drogtester -inga problem. Jag gjorde allt det där. Igår kväll kom jag att tänka på en av de vidrigaste sakerna som hände när jag försökte skydda mitt missbruk. Jag skulle lämna pissprov och hade panik, jag hade allt möjligt i kroppen och ville inte bli avslöjad. Ringde några samtal och en ytlig bekant som var ren kom över och kissade i ett rör åt mig. Jag tejpade röret vid insidan av låret och stack iväg för att lämna provet. I bilen på väg dit kände jag hur det blev blött och ljummet vid rumpan och på hela baksidan av låret. Jag blev iskall i hela kroppen och det enda jag tänkte var "fan fan fan fan fan". Urinet hade alltså på något vis runnit ut ur röret och ut på min kropp. Jag hade någon annans piss över min hud, över mina lår, på mina trosor, på mina skinkor.. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin har jag känt mig mer äcklig än vad jag gjorde i just det ögonblicket. Jag kände hur världen pekade på mig, skrattade och sa "Fy fan vilken förlorare du är Sophie".

fredag 13 november 2009

Glåma på daatan

Nu ska jag se på femte Johan Falk filmen, förresten.

Ta hand om er!

Spöken och fiskdamm


Jag sover på soffan inatt, säger bara ett ord om varför: snarkpappa.
Men det funkar att sova här nere, känns skönt. Jag slipper höra en massa spring uppe i hallen och steg i slutet av trappen längst upp. Dom som bara jag hör och känner blir väldigt oroliga när någon sover i mitt gamla rum där uppe. Dom stegar på och härjar omkring. Jävligt irriterande. Finn ro någon gång dumma spöken!

Imorgon ska jag luncha med Malin, på Malaysia. GÖTTA! Har inte träffat henne på väldigt länge så det ska bli underbart. Sedan blir det födelsedagsfirande för min kusin Mathilda och min kära symfonikompanjon Sandra. Grattis underbara flickor. Det blir fest hos Sandra och hörni, HÖRDE JAG FISKDAMM?

JAG KOMMER;)

I Sophies huvud

Huvudet är fullproppat av saker. Jag vet att Jenny är stort fan av min skalle och är väldigt intresserad av vad som händer där inne om dagarna så jag kan berätta vad mina tankar handlar om just nu:

*LÄGENHET, när ska vi flytta, vart ska vi flytta hur ska vi flytta.
*VEM har brännt ner sjöboden och skolan i boken Värmeböljan (hahaha jävla KÄRRING jag är)
*HUR ska mina pengar räcka den här sista veckan!
*VARFÖR skriver folk som krattor på bloggar osv trots att de går skrivarkurser eller är författare?
*VART är skruven till kroken på min hatthylla som min boendestödjare råkade ha ner?
*KOMMER jag få en ny Småstadsliv film om jag mailar eftersom att menyerna inte funkade som de skulle?
*..Man kanske skulle köpa sig en minigris? en minigris som heter charlie? spiken? conny?
*VARFÖR fiser Molle hela tiden?
*Kråkan har cellskräck

och

*det är godast att äta godis ur såna där små pappersgodispåsar istället för stora jäklar. (Mathilda, du vet dom där vita påsarna med gröna, orangea och röda prickar på i mitten)

Det var det.

Gokväll!

torsdag 12 november 2009

MUMS för Sophie

Men dra åt fan vad Johan Falk filmerna är BRA! Trodde jag aldrig om mig själv.
Nu MÅSTE jag ju se på National Target innan jag somnar!

På drift

Nu måste det hända något.
Drastiskt.

Med mitt hår alltså.

Annars ligger jag i sängen och tänker på Tommis och min drömlägenhet, morgondagen, missbrukare och svarta fingerlösa skinnhandskar. Lite av varje med andra ord.
Jag är jätte trött, Tommi och jag sov bara 2 timmar i natt. Klockan ringde 07 och vi åkte in till Uppsala och uträttade lite ärenden. Ikväll fick jag reda på att det jag har hjälpt en vän med har gett stora resultat. Det gäller att vara bestämd och drivande för att få sin vilja fram inom psykiatrin, minsann (man måste fan vara frisk för att vara sjuk). Men det gick tjejen!! Och jag är glad att allt är klart nu (så gott som i alla fall) Det är bara en enda sak som fattas och det dröjer nog inte länge förens du får resultatet. All lycka till dig. Du vet att jag alltid finns här.

Kram, S!

onsdag 11 november 2009

Update

Jodå nu är vi friska, får jag hoppas!

Men när jag skrattar ömmar det fortfarande i magen och det känns som att jag har världens träningsvärk, vilket jag också har på grund av allt hulkande. Ni förstår nog inte hur hemskt det här har varit. Ville bara att ambulansen skulle hämta mig när jag mådde som värst.
Spydde till och med av att se Tommi dricka coca cola. Jag drog först täcket över huvudet så jag inte skulle se när han kom in med glaset, men det hjälpte inte. Det blev att akut-spriiinga till toan och det var sjukt nära att jag spydde på golvet.
Nu har ni fått trevliga detaljer.

Tack till Danne och Henke som handlade åt oss mitt i allt elände:)

Jag är i skrivandets stund på plats hemma i Sandviken. Möttes av en hall fullproppad med post, där bland alla tidningar och hemska räkningar låg Småstadsliv 1 och 2 = Lycklig Sophie. Nu ska jag se vad jag har i kylen som inte har gått ut i datum, sedan ska jag hänga tvätt och slänga in en till tvätt.

Imorgon får jag ett efterlängtat hembesök som jag har väntat på sen i sommras. Man tackar!

Det har varit väldigt mysiga dagar hos Tommi trots att vi blev sjuka. Det var rätt mysigt ändå.
Men jag kommer nog aldrig någonsin äta det vi blev sjuk av.. Fy fan. Jag kan inte ens skriva ner det i bloggen för då kommer nog matförgiftningen tillbaks.

Kärlek till min fästman (HAHA fint ord) och kärlek till Nada!

och: JAG TYCKER TAMMEFAN DU BÖRJER BALLA UR JA!!

måndag 9 november 2009

Matförgiftning

Haha fyfan. Den här natten har varit ett rent jävla helvete. För att citera mig själv:
"Om man fick byta kropp med någon en gång i livet så skulle jag göra det nu!"

Jag och Tommi är matförgiftade, spyr skiter spyr skiter spyr skiter spyr galla... Gäller att ha en viss teknik när man bara har en toa, vi är ett bra team.

Nu har jag fått hem "hästspel och hästfilmer för småflickor" så här ska ses på my little pony från 80 talet någon gång.

ADJÖ JÄVLA DYGN

lördag 7 november 2009

Det är ju påtå´n man vill åt. hehehehehehehehheheheh

Igår storstädade vi Tommis sovrum och möblerade om. Nu känns det bra här inne.
Sen kom Danne hit och åt tacos med oss, gött gött gött. Vi såg på idol och finskt efterlyst (hurra).
Jag kom på den briljanta idén om att vi ska hyra stuga i fjällen över nyår, och så får det bli!

Jag tycker tammefan du börjar balla ur ja!

SOPreent. Punkt slut.

fredag 6 november 2009

Gott och blandat

Idag har vi rakat en kiwi med en engångsrakhyvel och jag har drömt om spöken och Jan Guillou's japanske son (han har nog ingen sån, nej).

onsdag 4 november 2009

Håll tummarna

Kvällens hålla tummarna går till att:
GÖR SÅ ATT JAG FÅR PLATS MED ALL PACKNING I MIN STEREOVÄSKA SÅ JAG SLIPPER BLI IRRITERAD.

Jag vet redan svaret, det kommer inte gå. JAJA

MÅTTE DJÄVULEN TA ALLA VÄSKOR, DÅ!

Allt jag hör är bla bla bla

Blabla.. tung dag i skolan. Såg på en pjäs av Lars Norén och allt jag kände under tiden vi tittade var att jag ville pissa skådisarna i käften. Kan låta rått, men så kände jag! Sen blev jag väl dumförklarad när jag sa att jag inte fattade vad pjäsen handlade om. Jag hoppas att vinden vänder, att jag ska tycka om dramatikblocket men det ser mörkt ut. Jag tappar glöden helt och hållet när det gäller saker som inte intresserar mig. Det hör diagnosen till. Jag sållar bort allt ur intresse.. och går in i ett irriterat läge.

Vi slutade klockan fyra idag, eller.. jag gick i alla fall då. Mamma skjutsade hem mig, vi hämtade mina pärlor som jag egentligen skulle ha fått förra veckan om de inte hade varit för små, sedan åkte jag hem och mitt boendestöd kom.

Nu har jag duschat. Trött som ett svin. Imorgon åker jag till Tommi. Äntligen.

Det här är slut de, det är riktigt slut. Jävlar vad slut det var.
Det här är bland det slutaste jag har settdu!

tisdag 3 november 2009

my little pwny


Avslutar en lång lång dag med att se på My little pony i sängen.

Småstadsliv 3


Jävlar vad roligt! Jag Mathilda Sandra Frippe Tommi och Mollish ska gå på Småstadsliv 3 premiären i bollnäs HAHA. De släpper biljetter redan nu, det är inte förns i februari, men de skiter man väl i! Ska bli så jävla fantastiskt roligt.

Ni som inte har sett tycker jag ska titta på tvåan som finns på youtube, de är de skönaste skådespelarna NÅGONSIN, lyckas fånga verkligheten på ett sånt sjukt roligt sätt!

måndag 2 november 2009

asöjafsfkjä

Ingen bra dag. Känner mig så jävla förbannad. Nej; jag vet inte varför. Det blir så här ibland.
Kanske är det för att luggen har växt sönder, min överkropp är för lång, att drama-blocket börjar imorgon och jag är TOTALT OINTRESSERAD.

Fy fan vad jag hatar att känna mig arg och irriterad. Finns ingen känsla som är mer påfrestande.

söndag 1 november 2009

Halloween



Igår var det Halloween. Jag Sandra Mathilda och Sophie klädde ut oss och hade förfest hos Sandra. Där fanns hembiträden, kittycats, djävular och sailors. Det var faktiskt väldigt roligt. Vi dansade, spexade, skrattade och drog ut sladdar ur förstärkarn så piggarna lossnade och stannade kvar där i (mindre kul). Sedan kom Frippe och ett gäng och därbland var det en som var utklädd till varghatarn i småstadsliv (briljant idé).

Vi gick ut på krogen sen. Dansade bara lite sedan blev det som det blev. Men jag förvånade mig själv flera gånger igår. Träffade Kristian inne på krogen och en kille från förfesten satt bredvid mig när Kristian kom varpå förfestkillen sa något i stil med "vad är det där för en bögfjolla då?". Hade det där varit för 1-2 år sedan hade jag slagit honom, igår sa jag lugnt "det där är en av mina närmaste vänner så ta inte upp den där diskussionen med mig, tycker du något kan du hålla käften eller så kan du gå". Det blev tyst. Sedan frågade han "Hur kom han på att han var bög?" varpå jag svarade "hur kom du på att du var hetero? Det var lika självklart för dig som det var för honom". Jag tror det var för att jag pratade lugnt med honom som han verkade fatta vad han höll på med. För han sa att jag hade rätt och skrattade lite åt sig själv som om han förstod att han var dum.. Resten av kvällen visade han stor respekt för mig. Trodde jag aldrig..


Är glad över att jag inte tänder till på en okontrollerbar nivå längre. Visst, det har spårat ur en gång. Då det där jävla aset sa till Kristian att bögar borde utrotas. Då klarade jag inte att stå emot. Men förutom det har det upstått tusen triggande situationer de senaste året och jag har hållt mig från att slåss och öppna käften. Jag har märkt att det är jävligt skönt att bara låta det vara, och få känna hur adrenalinet pumpar i kroppen. Det är så jävla skönt och det om något ger mig nog en större kick än att slåss och bråka.

På tisdag börjar vi med drama-blocket i skolan vilket jag inte ser fram emot. Jag tycker inte om att hitta på filmmanus och komma på repliker. Jag blir så jävla pressad och skiter hellre i allt. Allt allt allt. Det känns som att jag redan har gett upp hoppet på det här drama-blocket. Vad fan, i våras i gymnasiet lämnade jag in en synopsis, TVÅ ÅR FÖRSENT, till en kortfilm som jag skulle komma på.. Så jag undrar hur detta ska gå. Jag hatar när jag ger upp så här redan från början utan att ens försöka. Jag måste bli bättre på att gilla läget på saker jag egentligen hatar...


PS. Jag och Sandra ska gå och lyssna på symfoniorkester någon gång. Det är inte ens ett skämt. DS