torsdag 30 april 2009

timmy


jag vet inte om det här är bra. "timmy" kikade förbi, fick mina gamla allergitabletter och sa hur smal jag hade blivit (inte på ett äcklat sätt utan mer som en komplimang) han kramade mig 2 gånger (frivilligt och ivrigt) sa att vi borde ses någon dag för att pärla och pyssla. jag vill så gärna. (egentligen vill jag inget hellre)


men det betyder att gamla vänner skulle kunna vävas in i våra träffar. jag vill bara träffa honom, pratade om det som var förut. inte träffa de andra. det kanske går ändå, utan att de skulle bli inblandade, det kanske inte går.

jag vill i allafall träffa honom en gång till, i lugn och ro.. pärla och prata. försöka få honom på fina tankar.

men jag vet inte om det är bra. just nu känns det bra, det kändes bra i nuet när jag knarkade också, men efteråt, var det bra? svar nej.

så jag vet inte om det är bra, jag tänker inte på risken för återfall, jag vet bara inte om det är bra.. förstår ni vad jag menar?

glajjerna







de här brillerna är jag.



de väckte även min inspiration till det dubbla.






onsdag 29 april 2009

hur fan?


idag reste jag tillbaks till rättegången med mina minnen. jenny hade ingen aning om hela den händelsen så jag tog allting från början. det kändes jobbigt att åka tillbaka. -till paranoia, hyperventilering, förhör, tjallare, oro, rättssal, apati och vänner nere i skiten.


tanken slog mig att -hur fan har jag klarat av detta år utan att ta ett återfall? HUR FAN HAR JAG GREJAT ALLT UTAN DROGER? hur i helvete har jag bärt mig åt? så helvetes mycket jävla skit jag har utstått. förlåt att jag svär men fyfan vilken jävla sörja jag har gått igenom. jag förstår inte hur jag pallade att gå igenom de där dödsstigarna utan droger.


deébafömyckeass... som kenta skulle sagt.

den röda boken






jag hittade min röda, lilla, hårda bok som jag fick av lotta på öppenvården 2006 eller om det var 2007. den boken var min abstinensbok. jag vet inte riktigt vilken funktion den skulle fylla. lotta sa att jag skulle skriva hur jag kände under abstinensen, hur starkt suget var och vad jag gjorde åt det. tja, ibland köpte jag knark, ibland hade jag redan knark, ibland var jag redan påtänd, ibland härdade jag ut, ibland var jag tvungen att härda ut..

den röda boken var jobbig att läsa.







dessa ord hade jag längst bak i min röda bok. michaels ord. michaels ord som hjälpte mig många gånger:



proppkonst


i natt när jag låg sömnlös swichade namnet proppkonst förbi i mitt huvud. jag tänkte till. det klingade faktiskt så jävla rätt! så proppkonst for tillbaks och sedan stannade det kvar i mitt huvud. för proppkonst är det jag ska kalla min kreativa sida för.


mamma kallade mig alltid för sophie propp när jag var liten, numer är det bara propp hon brukar säga. eftersom paj inte längre existerar( förutom på min studentmössa( :`( ) ), så är propp mitt nya nickname och jag gillart. jag ska dessutom byta namn på bloggen sen någon gång men inte idag.

jag repeterar, angående pärlplattorna:
Jag tar beställningar och kan givetvis göra fler motiv. Ca 50 kr styck beroende på mönster + frakt på 10 kr tillkommer. ös på bara:)






halv fyra

nu är klockan halv fyra.

halv fyra och mina armar värker, det rinner svett på ryggen som känns skitäckligt men det gör ingenting. för klockan är halv fyra. halv fyra får man vara äcklig. för det är natt och man är ensam, alla sover. alla utom jag.

halv fyra och jag är vaken. det är inte så konstigt egentligen för förut var jag alltid vaken. det är bara det att det är mer än 1 år senare och utan droger denna gång.

halv fyra är klockjäveln och jag hörde grannen skita nyss. hur orkar man gå upp halv fyra för att skita? alltså det plumsade i toaletten det var därför jag hörde. den fan bor ovanför mig och såklart ska ja ha turen att höra sånna hemska saker.


alltså, skulle vilja skriva mer saker, men nu dör laptopsbatteriet..

ha detgött

tisdag 28 april 2009

äntligen

ja!! nu har jag det: jag vill plocka ut alla fina minnen från mitt huvud så att de blir verklighet och jag kan krama om dem!

det var den meningen jag sökte. och jag hittade den. tack sophies-hjärna.

april har alltid varit du

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller ens hur jag ska formulera mig. en livsgnista har tänts inom mig. en livsgnista utöver den jag hade innan. den är som en spark i baken. en kom igång gnista. det känns skönt.

aptiten är tillbaks, jag har ätit lunch kvällsmat och 2 frukter idag. igår åt jag annanas, 1½ banan och tacos på kvällen. dagarna innan det var det endast frukost och några tuggor av maten jag hade lagat helt i onödan. nu är jag hungrig igen. tack.


jag tror det är tiden på året att skylla, att jag saknar dig och minns allt så väl. april har alltid varit du. jag är nog jätte fånig men jag läser gamla msn loggar, bara för att se vilka ord du valde att ge mig. jag analyserar -2-3 år efteråt. det är fånigt. men hellre att jag gör det jag måste för att gå vidare nu när saknaden kryper på. jag blir fortfarande så himla arg över att ingen annan än jag ser det som jag ser så vackert. och ibland vill jag skicka min novell till dig. jag vill att du ska se hur mycket jag faktiskt tyckte om dig. hur kaos allting faktiskt var.

-Han var så vacker, klädd i en grön pösig vindjacka och blåa slitna jeans. Nertill hade han vita sneakers av märket DC och så klart hade han sin keps på huvudet. Timmy var mycket längre än mig och han hade stora vackra händer. Innan jag träffade honom var händer något helt oattraktivt för mig. Men hans händer var så vackra! Hans blodådror syntes väl och hans knogar var täckta av ärr; det gjorde honom ännu mer vacker på något konstigt sätt. Jag såg på en gång att min hand skulle passa perfekt under hans


Nu trycker jag på stopp på den biten i mitt huvud som handlar om dig, går till soffan och tittar på hells kitchen.


idag har jag pärlat 3 beställningar som ska skickas imorgon och här är min studentklänning (tyllet syns dock inte nertill och inte heller rosetten på sidan, men ändå)

måndag 27 april 2009

som ett smäck


min studentklänning har kommit. den sitter så fantastiskt fint att det inte är sant. den är varken för stor eller för liten. den är helt perfekt.
jag känner mig lycklig.

nu ska jag lägga mig i sängen och läsa pappa pralin. såna otroliga meningar anna jörgensdotter kan trolla fram!

idag har jag varken haft tid eller ork till att svara på diverse sms och msnkonversationer. förlåt alla.






(jag saknar faktiskt dig.)

"pajola"

jag dras till dig. jag har alltid dragits till dig. jag kommer alltid dras till dig. jag vet inte om det är dina ärrade händer eller din mystiska personlighet som gör det, eller om det är för att vi passade ihop som pusselbitar mitt i kaoset och att jag därför inte kan släppa dig riktigt?

jag har egentligen släppt dig. men de gånger vi pratar så inser jag vilken fin människa du faktiskt är. och jag blir förbannad över att ingen annan ser det lika tydligt som jag.

söndag 26 april 2009

blomster


jag vet inte vilka tankebanor som gjorde att jag hamnade här.


i den kemiska längtan. i drogsuget.

när j var hos mig gick han igenom min skivsamling. jag stod inne i badrummet och gjorde rent ögonen på molle när han ropade
-"vadfan.. sophie?"
jag frågade honom vad det var och han svarade
-"har du snortat tjack på pstq plattan?" och mina kinder blev hettande rödrosiga. han fortsatte
-"det luktar tjack och det är fullt med märken i skivan"

nu ska jag gå bort till mitt svarta cd ställ och ta ner skivan med göteborgsrapparen som är bäst i sverige, lukta lite och hoppas på att suget snart försvinner.
det som luktar och dess tid är 3 år gamla nu. så lång tid och lukten sitter kvar än.



dessutom stod jag och tänkte på min trippkväll för en stund sedan, på den trippkvällen då jag reste till afrika i mitt mentala, då jag stod på balkongen hösten 2007 och såg eccos händer göra mönster efter sig, då jag blickade bort mot badhuset, mot dess lampor i ljusblå, röd, gul, guld, grön, orange och lila färger, tittsde upp mot himmelen och såg hundra stjärnfall samtidigt, sade
-"det här är det vackraste jag någonsin sett"
då mina slitztidningar skiftade färg, från blå till röd, från normal textstil till kursiv stil till splittrande till...borta. helt tomt!! till explosivt och helt galet intensivt.


så längesedan och skivan luktar blomstertjack än.
så längesedan och jag ser det vackra i badhuset än.
så längesen och jag kommer fortarande ihåg allt.

"Det är som...vadheterdet...villa, volvo och vovve fast tjack, crack och cadillac"

jorå schlook

ni får se lite bilder från veckan ist ist.


























jag insåg just något så hemskt som att det faktiskt är mina fötter som luktar illa!
kråksången går hett på repeate och jag pluggar historia varvat med att manistäda. en helt vanlig dag typ.














veckans finaste

alex schulmans veckans finaste från igår gav mig ett sånt där löjligt leende som inte gör någonting annat än att håller med. det var ett sånt instämmande leende som inte går att beskriva. för första gången började jag gilla alex.

"Veckans finaste. Nr 1 - Jonas Gardell

Han flög till New York i helgen. Han skulle vara med i Filip och Fredriks nya talkshow. Han skulle tala om sin bok om Jesus (som jag nu läst ut och fann hemskt intressant). Han satte sig i soffan hos de svårt övertända programledarna. Han fick säga fem eller sex ord om boken. Sedan fick han tala om Marilyn Manson. Manson, Manson, bara Manson. Har Manson knullat med någon i logen? Varför vill Manson bara ha sju grader varmt i alla rum han befinner sig i?
Men Gardell fann sig i detta. Han log och deltog artigt. Sen kom Manson in. Det talades om knull i logen och tempertur i rummet. Jag hade lämnat studion om jag varit han, men Gardell satt tyst och log. Han fick inte en fråga! Till slut brottade han sig in i samtalet, berättade en historia om en trillingnöt i en Alladin-ask som var så ljuvlig att jag fann den vara programmets stora behållning. Det var starkt, stort och oerhört sympatiskt. Jag tror jag älskar honom"

lördag 25 april 2009

allt går runt

dagbok från igår

doktorn sa
-"men det är ju betydligt bättre med dig idag jämfört med hur det var innan"

jag skrattade med ironi och berättade
-"ja självklart är det BÄTTRE, men bara för att jag inte har stora eller små pupiller, är hög som ett hus med flottigt hår och ser ut som ett arsel så betyder inte det att kaoset inom mig är borta. den känslan jag har i bröstet är som en galen klauostrofobi och jag står inte ut längre!!"

han knäppte sina händer under hakan och utan att vika blicken från mitt ansikte svarar han
-"du har två alternativ, antingen står du ut med den ångestkänslan eller så börjar du med antidepressivt"

jag började skaka på rösten.. förklarade att jag inte är depressiv, att jag redan har bra självkänsla, är glad åt livet och att jag har gjort en tolvstegsbehandling som tagit mig till det välmående jag har idag och att det därför är så jävla orättvist att jag ska må såhär uniti mig när jag mår bra psykiskt.

jag började gråta, tittade på honom och snyftade fram
-"det är så jävla jobbigt.. för varje gång jag har sökt hjälp nu efter att jag blivit ren tror alla ni läkare att det är piller jag är ute efter bara för att jag har ett drogmissbruk bakom mig men så ÄR DET INTE!!"

han tittade inte ens på mig, han sa bara
-"jag har en annan patient nu så du måste gå. vi får boka in en ny tid"

jag rusade ut, grät, såg svart, mötte min mamma i korridoren och jag skrek så att alla patienter runt om hörde
-"jävla KUK läkare"

jag stannade upp för att andas, fortsatte sedan
-"bara för att jag inte knarkar längre förstår han inte mig. han menade på att jag mår bra idag. att jag inte har några problem eftersom att jag ger ett sånt bra uttryck ifrån mig och när jag började gråta sa den jäveln åt mig att gå. han gav mig inte ens en klapp på axeln eller ett "jag förstår att det är jobbigt""

den som säger att svensk sjukvård är bra kan kyssa mig i arslet. p å e n g å n g
-på akuten får man vänta i 5 timmar även om man ligger i fosterställning och gråter av magplågor, har man problem som inte syns utifrån har man inga problem alls, man får FEL mediciner till sina problem, man får gå när man visar sig skör, man får vänta på utredningar i flera år, man måste gå ner i ett djupt missbruk för att bli hörd, man får vänta i veckor och månader på akuttider. man får ingen förståelse, när man visar att man har kommit på benen och mår bra psykiskt så blir man fortfarande stämplad som pillertrillare eller så har man inga problem alls.. FAN TA ER JÄVLA SVIN. jag skrattar när jag kommer hem

.så.. gråtandes skjutsade mamma mig försäkringskassan där vi försökte få någon koll på hur sommaren bli angående pengar, med nygråtna ögon skjutsade mamma mig till körskolan, gav mig en kram och sa "lycka till gumman". med nygråtna ögon satte jag mig i körskolans bil och övningskörde i sandviken, vidare till gävle där slutstation blev min skola. med nygråtna ögon satte jag mig i ett klassrum fullt med babblande ivriga sistaårselever, med nygråtna ögon lyssnade jag på en föreläsning om ekonomi och antecknade på min dator. med nygråtna ögon sitter jag utanför klassrummet och det brinner i mitt huvud.

läkare, mediciner, försäkringskassan, pengar, knark, tolvsteg, jag mår bra, det gör ont, katterna ska borstas, katterna ska ha mat, katterna ska ut på balkongen, katterna vill leka, sju uppgifter kvar i skolan, ekonomi, byteshandel, andra världskriget, tuppar, grekland, studenten, körskola, nya tapeter, min studentklänning, när kommer läraren med mitt papper som han lovade komma med för en halvtimme sedan, vilken buss hem, vad händer ikväll, hinner jag få nytt recept på concerta innan den tar slut, ostruktur, glömska, påminnelser, lappar, marknadsföring av pappas jobb, pärlor, pärla tillbaks den som föll igår, ev tema på min student, vilka ska jag bjuda, tommis releasefest, få allt att gå ihop, monday bar kryssning, pengar mediciner läkare knark tolvsteg idioter bussar hål i tänderna meditation skattebetalare..............................................

TANKARNA I SKALLEN SNURRAR runt runt runt, RUNT RUNT RUNT, runt runt runt. TANKARNA I SKALLEN SNURRAR runt runt runt..

..





I'll move to Paris, shoot some heroin, and fuck with the stars










tiden är min

idag vill jag sätta mig på en buss, eller ett tåg och åka ingenstans, bara följa dit vägarna tar mig och lyssna på musik ur min ipod, ransaka mig själv för kanske andra eller trettiofemte gången. man brukar säga att man har stunder för sig själv, sin egen tid. jag trivs som bäst när jag åker buss eller tåg med min ipod på nästan högsta volym i öronen. då är tiden min och jag tror att jag ska åka med destination okänd idag bara för att jag kan.


igår sa min läkare åt mig att gå när jag började gråta i hans rum. "jag har en annan patient nu, du måste gå, vi bokar en ny tid"
jag har hela historian från denna händelse på min laptop så ni får ta del av den sedan när jag orkar anstränga mig.

torsdag 23 april 2009

gokväll

varva ner, nu är det kväller..
hur gör man? hur berättar man för kroppen att det är dags för att sova och slappna av? jag har ingen aning. kroppen är lika upp i varv på kvällarna som på dagarna om jag inte har en förbaskad tur. hur gör ni för att komma till ro och bli trött, avslappnad?

jag försöker med allt, lösa korsord, läsa bok, titta på film, stirra in i väggen. defunkante.

dumma kropp.

men kråksången är fortfarande det bästa inom svensk hiphop sen organismen droppade peta på döda saker med pinnar. SÅDETSÅ.

dessutom stinker det avskum ute. typ industri, pappersfabrik.. en annan spyr.
ja just det, min pärlplatta jag hade gjort klart föll sönder när jag lekte med katterna också. vem tror ni ville gnaga av stortån dårå?

kråksången



idag är jag så förbannat glad. promoe har gjort det på svenska igen och jag blir helt.. helt nostaglisk, lyrisk.. upphettsad! vilken jävla känsla att få höra honom tillsammans med pstq, organismen timbuk och supreme igen.. dessutom är magnus betnér med på slutet av en låt. jag går ner på knä och bugar. skönaste plattan jag har hört på länge! !!
senast jag satt och diggade promoe på svenska som mest var väl runt 2000. sjukt kass kvalité och låtarna botaniska, jag sköt palme, ring snuten, barn av vår tid och sedlighetsroteln gick så hett att jag nästan tappade andan. nu är mannen tillbaks, på det språk han levererar och hanterar bäst enligt mig.

taaaaaaaaaaaaaack!!!!!!!!!!!!!!!:D

dagen är så jävla gjord. dessutom får jag mina härliga glajjor med posten snart..



onsdag 22 april 2009

jag är inte dum

nu har jag känt mig rejält handikappad i en timme. jag har nämnligen pluggat inför mitt historia prov som blir på måndag och pga min diagnos så har läraren beställt tal böcker på hela EPOS boken så att jag ska kunna koncentrera mig och förstå bättre. jag har lyssnat i en timme nu och jag förstår dubbelt så mycket jämfört med när jag läser. sammanhangen är fortfarande lite otydliga men betydligt bättre än innan. sitter jag med dessa skivor varje dag tills provet så kommer jag att kunna det galant. det känns toppen. jag känner mig dock så himla dum i huvudet när jag lyssnar på berättarrösten, som att jag inte kan någonting. men jag försöker stöta bort de tankarna för dum är jag inte! jag har bara ADD.

i natt kunde jag inte sova. jag låg kallsvettig under täcket och nojade om att det skulle börja brinna, att ett plan skulle störta i mitt lägenhetshus och att jorden skulle sprängas. varför blir jag paranoid på kvällarna? jag vet inte.

kram på er.

skrotet är väck

igår kväll tog jag bort min piercing i underläppen. den har bott där i sju år!! det är jävligt länge.. men det var ett skönt beslut. den började bli infekterad och jobbig så nu får jag leva med att det kommer att vara ett fult litet hål... men men:)

nu ska jag äta på mc donalds.

tisdag 21 april 2009

the broken family


efter att jag fick psykosen en hemsk höstdag 2007 så var jag alltid orolig över att hamna i det läget igen när jag skulle punda på diverse piller. så för att stilla mina nerver blev vi tvugna till att sätta upp post-it lappar på min ytterdörr där vi skrev till oss själva att stanna inomhus, och att ha kul medans vi flummar.


idag känner jag mig bättre. jag har mailat med en underbar tjej på en community och igår fick jag ett fint svar som gjorde att jag inte kände mig lika ensam.. jag kände mig förstådd.
"jadu vännen. ärligt talat så VET jag inte vad det är. men ångest kan kännas väldigt mycket i kroppen, just som du säger, att det hettar, gnager, kliar, dunkar, svider... det är så JÄVLA obehagligt. jag menar, psykisk ohälsa är ändå någonting man (läs jag, iaf) är så insatt i, vet ungefär hur jag lugnar ner mig på vettiga sätt, även om mediciner då är inkluderat, men hur som haver, det fysiska däremot är så extremt och konkret, ändå är det så jävla svårt att förklara det för folk! ”ta det lugnt, andas, tänk på något bra”... funkar liksom inte! jag försöker verkligen med allt det här, men kroppen kokar bara, spänner sig och går upp i varv. jag kan omöjligt sova eller ens vila, blir paranoid och... ja. jag skulle tro att det är en psykisk grej som blivit så stark att den blivit fysisk. träffar du någon läkare? jag har aldrig förklarat det här för någon, det är så jävla svårt... och som sagt, många pratar bara bort det. men nu kommer det allt oftare och jag LIDER verkligen av det här. grejar inte att vara själv, ringer mina föräldrar 04 på natten helt hysterisk och gråter och får ta en taxi hem till dem. och att det ska vara så jävla klassiskt att behöva ta tabletter mot det också. jag vill egentligen inte heller, min kropp känns förgiftad. samtidigt som det bara är då jag blir fri. jag vill ha hjälp. skriv av dig! kram!"

måndag 20 april 2009

tungt

ögonen tunga, panik på repeate. doktorn på fredag "hej vill du ha medicin?".
jag vill bara veta vad kriget inuti mig handlar om.

orättvist


jag orkar inte förklara.

är bara så jävla förbannad på denna smärta i bröstet att jag gör sönder mig själv snart!! jag blir TOKIG. det är som klaustrofobi. kroppen krymper och jag kan inte andas.

HEJDÅ NU PÄRLAR JAG.
satans jävla helvete.

pärlorna


som endel har förstått så pysslar jag mycket med att göra pärlplattor.
många vill att jag ska göra sådana till dem så från och med nu tar jag beställningar.
mer info via mail/msn om någon är sugen

skillnad

frågar
ska vi
klättra på taken, se stjärnorna, gömma nyckel, äta polly, gräva mask och fiska, bada i sjön, sova i dubbelsäng, gå på picknick, klappa katter eller måla tavlor..?

svarar
nej vi ska
handla benzo, krita sub, spela basket, mecka holk, freebaza till schpongle, käka munchies, kolla läget i parken, ringa samtal och ha paranoia!

sjutusentre mils avstånd

söndag 19 april 2009

galet

med ögonen fulla av grus
rullar, famlar, ramlar jag
omkring
i hopp om att
skriken, gråten, såren ÅREN
ska ta slut eller
tonas, dämpas, minskas, UPPHÖRA?

jag har inget flott i håret och
kläder som stinker svett

jag dammar, skurar, tjurar
pärlar, läser, fräser.

de säger
du klarar dig

reaktion-osäker, oförutsägbar och bara
väldigt, väldigt -otroligt vad sorligt
ironiskratt i ögonen för
varför ska allt synas på ytan?

lördag 18 april 2009

o m t u m l a n d e

o m t u m l a n d e . jag kräks över den här jävla ångest-virrvarr-svidande-i-själen-soppan snart.

jag är hos mamma. när vi tittade på talang 2009 kändes det som att jag fick mindre och mindre luft när jag andades, som att någon tog ett tag och tröck ihop hela bröstkorgen. jag var nära på att börja hyperventilera, men jag andades högt och djupt tills de där aningarna om hyperventilation gick över.. mamma och jag har pratat om min ångest ikväll. det är helt enkelt så att jag är hypokondriker, det är bara att erkänna, mamma sa att hon hade insett det nu..egentligen stod det självklart, men nu var väl den rätta tiden för att komma underfull med det också antar jag, några steg i taget..

när jag får min ångest som jag antar är över just det där så jagar jag upp mig, känner efter ännu mer än vad jag borde göra och det slutar med att jag går på helspänn dagarna ut. man kan framkalla ångest bara genom att ha oro kring det och tänka på det. i alla fall jag. jag kan få den dubbelt så stark genom att gå omkring och grubbla, få paranoia.. men jag vet inte hur man får bort det, oron och allt det.. mamma sa att jag skulle lära mig att slappna av. herregud jag har aldrig i hela mitt liv varit helt avslappnad förutom på avgiftningen då jag fick öronakupunktur och slocknade i 45 minuter och hos pär med healingen. jag måste nog ringa till pär igen. vi har en mycket mystisk relation. jag trippar ju för fan och får morfin i mig när han trixar med sin healing. lugn nu läsarna, det bara känns så. jag blir ett med mig själv utan några droger.. bara med endorfiner, mina tankar, och något mystiskt som inte går att förklara.

ikväll fick mamma tillbaks sin ångest som hon brukar få på nätterna, just för att hon var så inne i att tänka på hur det kändes med ångest under samtalet med mig.. stackarn. under filmen million dollar baby strök hon sina händer i över ansiktet och vred på sig som om hon skulle ha suttit på något obekvämt.. ni vet hur det är med ångest, va? gör ni?

det är inte lätt att vara vi..

torsdag 16 april 2009

knapp

alla borde ha en stoppknapp. en grön, lysande glasknapp att trycka på när allt blir för mycket. man skulle kunna stanna tiden, titta sig omkring och andas ut i lugn och ro. jag skulle gå omkring på stan och titta hur otroligt löjliga ställningar vissa stoppades i. han har fingret i näsan, hon klev med skon i hundbajs, tanten tappar bankomatkortet i luften, en snubbe har handen i en ziplockpåse, gubben gäspar med tungan rätt ut, lillkillen blir tagen av polisen för snatteri.. några knullar till och med i ett omklädningsrum.

med laddade batterier skulle sedan gå hem. trycka igång tiden igen för att försöka leva som om varje dag vore den sista.

Help. I need somebody Help!


när jag mår så här lyfter jag inte ett ögonbryn. jag rynkar inte pannan och jag snyftar inte när jag gråter, tårarna bara rinner och jag stirrar med en tom blick. jag är stressad, överhettad, beslastad. kråkan märker att något är fel. hon har legat i mitt knä hela dagen, hon jamar inte och vill ut på balkongen som hon brukar vilja utan hon ligger nära mig och finner sig i det.

under hela körlektionen var min röst darrig och flera gånger blev mina ögon tårfyllda men jag kämpade för att de inte skulle rinna över. läraren förstod att något inte var bra.. jag förklarade att jag sovit två timmar och att jag dessutom var besviken över att det inte blev en intensivkurs från början till slut som vi kommit överrens om. den där halkbanan gjorde att allt skjöts upp och nu har jag kommit av mig, det är som att börja om från början igen. jag måste få allt på en gång, tydligt, intensivt, för att jag ska förstå alla sammanhang.
när vi kom in till körskolan sa min lärare till de andra att "när någon har ADHD innebär det att man måste vara tydlig, inte hålla på att vela, ska man svänga höger då är det höger som gäller punkt slut. blir det inte tydligt från början så tar sophie inte in det, hon sållar bort allt velande" och jag gapade. trodde inte att hon förstod så pass bra..

dessutom ligger min mage under svält just nu. jag kan inte äta. tanken av att ställa mig för att laga mat är inte lockande. jag tänkte att jag kan göra så här:
laga maten, låtsas som att jag ska frysa in den, eller ställa i kylen och äta imorgon. bara för att se om jag kanske blir hungrig av matoset? om inte så får jag äta lite senare.. det är värt ett försök i alla fall?

jag önskar jag hade en personlig assistent att plocka fram lite då och då ur min ficka, som hjälper mig att pussla ihop allt som ska göras till ett schema som fungerar för just mig. jag vet inte hur jag ska få ihop allt som kvarstår av körkortet, studenten och mitt huvud. jag vet inte vilken ände jag ska börja i och det gör att den här ångesten kommer tillbaks med sin förbannade klibbiga varma känsla som river och sliter.


hjälp?

nix

idag har jag

vaknat efter 2 timmars sömn
tagit mig till körskolan
haft dubbellektion
fått panikångest på ica

öh ja. jag orkar inte.

hejdå

onsdag 15 april 2009

djup suck

jag hatar att vara beroende av mina föräldrar när det gäller att bli skjutsad överallt. jag hatar att inte ha körkort.

imorgon har jag körlektion 11.45 och ikväll fick jag reda på att jag har historia kl 09 då vi inte hade någon i måndags. jag vet inte hur jag ska göra. jag hinner omöjligt ta bussen och hinna hem till körlektionen.. jag kan inte avboka den heller för det ska man göra innan 13 dagen innan och gör man inte det måste man betala lektionen.. mamma och pappa jobbar imorgon. ush vad trött jag blir. historia som jag redan ligger efter i så jävligt.

tack liv.

ett skepp kommer lastat

-"har du glömt att ta din medicin idag sophie?" frågade mamma lugnt och försiktigt tidigare idag när jag visat upp ett irriterat beteende flera gånger i rad. jag blev så klart rasande av den frågan och sa upphetsat
-" bara för att jag äter medicin nu så behöver inte det betyda att jag mår bra hela tiden? jag har väl all rätt i att få vara irriterad någon gång ibland jag också. jag är en människa med känslor även med medicin!!" såklart överdrev jag, för jag visste att det inte var så ingående som mamma menade. hon ställde en vanlig enkel fråga och jag blev skogstokig och drog slutsatser som var utanför ramarna.. förlåt.

nu är mitt blodsocker på botten och jag ska slänga min nyduschade kropp i soffan för att äta röda vindruvor.

mitt personliga brev inför västerberg är klart, samt textprovet som ska skickas med, ansökning, personbevis osv. nu är det bara mina betyg som fattas sen blir det ETT SKEPP KOMMER LASTAT.

tisdag 14 april 2009

flashback


winamp bytte spår till ken - allt går runt och jag hamnade i den där orten igen. i den där orten som jag var i vintern 2005 då allt var så svårt att ta på. då mitt hår var av rosa och vita synthdreads och då jag pendlade mellan raseriutbrott och skumma dvalor.


men just den där låten och den där kvällen minns jag så väl. vi hade rökt gräs, skrattat, legat på golvet, kramats med stolar och dansat till the doors.. sen satt vi i den enormt sköna 120 sängen på rad och sa inte ett ljud till varandra. vi log alla fyra, tittade på samma sak men såg någonting helt annat. allt går runt startades och jag förstod i det ögonblicket att det var exakt så där livet skulle vara, livet skulle kännas. ken rappade med ärlighet "allt går runt i en fet stor cirkel, rulla skunk bara njut va simpel, ta en klunk av den underbara spriten, allt går runt jag är fast i skiten" och jag log. bängheten var som ett stort mysigt täcke över hela mig och allt var perfekt. det var så livet skulle se ut.


utdrag ur dagboken från den helgen

"jaa-a ni, har det helt utmärkt här i ******* kan jag tala om...men jag och ** *** fick sitta på tågstationen och vänta i 1½ timme pga tågförsening osv osv. men sedan kom ***** **** och *****och hämtade oss i bil. kvällen vart seg, men sedan runt tolv kom alla i form, hahaha. ***** chejkade loss på golvet och sammanfattningen löd "en seg början som slutade med bergsklättring på mont everst""OCH INTE NOG MED DEEEET" 300 spänn vart sönderrivna med flit och vi har varit på ikea, öb och käkat på dax idag, mår min mage bra så mår jag bra. smirnoff ice räddade kvällen, och dannes sköna dans, och allas sjuka konversationer om universum och dimensioner. jag garvade så mycket att det slutade med att jag låg på golvet och halft dog. dom har även ris på ica! "alla är paj" stod det skrivet på ****** skriv-grej-på-väggen."




flisan

nu ska ni få ta del av min synopsis som j har hjälpt mig med. erkänn, det är världens charmigaste manus;)


(Fel man för fel intresse)

Lars-Erik "Flisan" Håkansson är en mager man, med helt fel förutsättningar för att göra det han gillar bäst. Flisan spelar nämligen hockey i Brynäs. Hans karriär kan man nog förklara som väldigt mediåker. Flisan får nämligen spendera mycket tid på bänken, pga svår hypkondri. Då kan man ju undra varför en hypkondriker spelar ishockey?

Det hela började för 20 år sedan, då Flisans fader (Sune) tyckte att sin son definitivt skulle lira hockey. Det var absolut inget demokratiskt beslut, med tanke på att fadern var föredetta löjtnant som också jobbat i skogen hela sitt liv. Fadern tog alltså sina skoggshuggararmar, tryckte på ett par nyslipade skrillor på Flisans fötter. Sedan skickade han ut honom på en istäckt myr, och på den vägen är det. Varför Flisan led av svår hypkondri vet man inte. Skulle kunna vara så att det var ärvt från hans mor, som desvärre gick bort i kräfta. Fadern och sonen, hade en väldigt stel och rutinmässig relation. Det enda stödet som visades från faderns sida, var under träniningarna. Då (Sune) var med som andrahandscoach. Fadern trycke ofta på, och tyckte att Flisan skulle få ha mer tid på isen. Vilket Flisan inte fick, därav namnet "Flisan" -Grabben var så bräcklig, skör och klen. Ja, det var lite mer som att Flisan fick vara lagets maskot. Han ordnade med vatten, såg över så att taktikbordet var rent. Polerade och städade lite här och var. Laget körde med honom, fast från hjärtat. Alla gillade Flisan, fast att han var värdelös på isen var det ingen som omdiskuterade.

Brynäs var Flisans liv, senare i livet också hans fru (Ellen) -En vacker kvinna som var där för Flisan i vårt och tort. Flisans far gick också bort på senare dagar, det han lämnade kvar var ett brev. Där det stod "Gör mig stolt Lasse liten!".
Flisan fick det bekräftat, hela livet hade Lars-Erik försökt göra fadern sin stolt, men kände aldrig att han lyckats. Mycket av tiden mellan hockeyn, frun och hemmet gick åt till att försöka hitta på vad han var bra på. Flisans mening med livet.
För hans hypokondri var ett hinder för honom, i allt han försökte att göra. Tills en dag, då det kom på tal om att försöka skaffa barn. Bara det här var ett väldigt stort projekt för Lars-Erik. Kanske det största han stött på, Flisan och Ellens relation var inte alltid så intim. Så själva samlaget kunde krångla till det. Flisan var nämligen extremt hygienisk, och ansåg att skulle dem ha sex.. Fick det bli i badkaret.
Flisan var väldigt rädd för kroppsvätskor. Nu kan man tänka sig att det här var frustrerande för Ellen, men nej då hon älskade honom av hela sitt hjärta och om det var något som kunde göra hennes dag, så var det Flisans försiktiga steg.
Där låg och dom och krånglade i badkaret. Tre månader senare kom ett lyckligt besked, Ellen var gravid. Tiden gick och det hela började närma sig. Den sista tiden kändes som en lång väntan för båda två. Ellen gick där hemma, Flisan spelade hockey, men jobbade även med brynäs hockeyförbund, där han fick sköta diverse sysslor. Då det plötsligt var dags, Ellen skulle föda.

Flisan kastade in sig i bilen, men det var så kallt ute så bilen startade inte. Han sprang in och avbröt träningen och skrek hjälp mig! Ellen ska föda.. Hela laget stannade upp,
där stod dom med tallricksögon. Då någon utbröt med redig norrländska "Fan Flisan, inte ska du bli farsa heller?!" Jo det ska jag skrek Flisan, ni har bara aldrig frågat. Eftersom alla tyckte om Flisan så mycket, sprang en höl drös med hockeyspelar ut till lagbussen, knuffade igång den. Sen bar dem av mot sjukhuset. Där låg Ellen och kved, medans grabbarna sjöng hejjarramsor om Flisan och Ellen. Detta var nog Flisan och Ellens lyckligaste ögonblick, till och med hockeygänget verkade tårögda. Barnet kom till och det firades hejvillt på sjukhuset.

Flisan levde nu drömmen, med sin vackra fru och sin nyfödde son Måns. Flisan kände sig lycklig, som att han har gjort rätt i livet. Fast han var fortfarande osäker.. På om han lyckats göra sin pappa stolt. En morgon gick Flisan till jobbet och grubblade på det här, under kvällen skulle det spelats match. Brynäs hade inte vunnit på hur länge som helst. Det visades sig senare under dagen att tränarn var sjuk. Så det var ingen som kunde köra igenom speltaktiken. Då hela laget blickade på Flisan. "Öhhh Flisan fan, du sitter ju mest på bänken och tänker" Du får hoppa in. Flisan var osäker, men efter mycket om och men. Körde han igenom femmorna och spelschemat. Där stod en nervös Flisan och längtade hem till Ellen och Måns.Då plötsligt Brynäs gör mål för första gången på en jävla massa år. Dom vinner till och med matchen! Laget hurrar för Flisan och Flisan för dem. En Lycklig nybliven pappa åker hem senare den kvällen. När morgon kommer ringer telefonen, det är tränarn. Han medelar att han vill lämna över till Flisan. Flisan tvekar, men tackar ja. Brynäs är pga av Flisan idag ett av Sveriges bästa hockeylag, med mycket på bucklor på hyllan. Än idag står en hypokondrisk Lasse bakom sarjen och dirigerar laget. Med år kommer även gråa hår, och hans son följde pappas spår. Måns är nämligen en av Sveriges bästa juniorspelare. Flisan känner lycka att sonen, har sluppit psykiska motgångar. Flisan och Ellen slutar som lyckliga pensionärer och med en sån vars spelar i Nhl.
"Nu skulle farsan levt" viskade Flisan till Ellen, sen släckte de lampan.


Snipp snapp slut!

tack


idag har jag och mia varit ner på stan, jag noppade och färgade mina ögonbryn. sedan gick vi till selmas och åt mjuklass. träffade även på min älskade kristian (har saknat dig mycket) sedan bar det iväg till diverse bokhandlar för att hitta into the wild. ingen träff så vi gick vidare till bibblan och.. BINGO. boken fanns även på svenska så sophie magnusson kan inte vara gladare idag.


inte nog med det, jag vann aktionen på klänningen jag har på bild, som jag ska ha på studenten. tack världen:)


måndag 13 april 2009

rött


idag har jag köpt världens finaste klänningar som jag tänker ha i grekland framför allt. tänk att om en månad åker vi jenny! det ska bli underbart.
jag har fått tillbaks mina rödflammiga nervositetsutslag på bröstet igen. det känns så där men jag vet att de inte är farliga. men det är jobbigt att se att min nervositet artar sig även utanpå kroppen.

dagen har varit lugn, mamma och jag åkte till valbo och shoppade, sedan kom mia över, vi tittade på film och kom överrens om att gå promenad imorgon bitti. sen har jag lagat världens snyggaste omelett, lekt katterna trötta och skrattat åt ballar av stål.

nu värker nacken. det gör den alltid innan jag får feber så jag håller mina tummar i hopp om att det bara är falskt alarm.


i övrigt saknar jag kusin mathilda. where are you?

jenny

önskar ni fler positiva inlägg, byt blogg, läs andras tankar istället. för tillfället är det ganska mycket i mitt huvud som gör att jag har all rätt till att stanna upp och fundera. jag skriver direkt från hjärtat -hur kan man begära någonting mer än det? jag är ärlig och skriver exakt om hur jag mår.

jag gräver just nu i den gamla byrån som allt från förr ligger i. det är jobbigt. jag bearbetar den smärtsammaste tiden jag har haft i mitt liv. jag tänker inte låtsas som att jag är positiv till det -det bränner i bröstet på samma sätt som det gjorde hela hösten, hela vintern. jag håller på att få svar på alla mina frågor och funderingar kring det som hänt och det känns skönt. det ilar i hela kroppen när vissa pusselbitar läggs på sin rätta plats -det är så väldigt ärligt och rått. egentligen vill jag inte se svaren, men jag måste för att kunna gå vidare. jag tänker inte gå in på detaljer om vad detta handlar om -vissa saker håller jag för mig själv.

det är ganska jobbigt just nu.

igår var jag med min kära jenny. vi pratade i timmar om vår relation, om att hon har ett sjätte sinne för mig. hon kan läsa av varenda rörelse jag gör, varenda ansiktsuttryck och sinnesstämmning och förstå vad jag menar och hur jag känner. hon läser av mig bättre än vad jag tror att min mamma kan göra och det är konstigt. hela min och jennys relation är så himla konstig.
vi träffades för första gången en kväll jag inte ens minns, jag var väl hög, det var en kväll då jenny fyllde 18 år, november.. vi hade sett varandra på dansgolvet på krogen och dansat mysiga tryckare. hon visste inte vem jag var, jag visste inte vem hon var. men vi fastnade för varandra den kvällen. hon visste inte att jag hade drogproblem, men när jag berättade det (eller jag berättade nog inte ens det hon förstod det själv) så reagerade hon nästan inte över det, för förstod så väl... hon stannade kvar i min närhet även i de galnaste och vidrigaste situationerna. hon var mitt bollplank. min vän att vila mot i stormen. igår frågade jag henne om hon inte var rädd med tanke på allt hon sett "nej jag var aldrig rädd för dig sophie, jag visste att du skulle ta dig ur allt det där, jag visste att det där inte var du och det var därför jag stannade kvar." jenny och jag har aldrig umgåtts så vidare intensivt, ibland pratar vi inte på flera månader och det är just det som är så konstigt.. att vi alltid vet vart vi har varandra. vi behöver aldrig förklara varför vi inte har hört av oss till varandra. det bara blir så ibland. även fast vi inte ses ofta så skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan jenny.. hon känner mig för bra. det är en häftig känsla..

det som är mysko är att mamma känner att det är någonting speciellt med jenny. jag har inte berättat så mycket om henne för mamma, hon vet att vi har varit på bal ihop, att jenny var förälskad i mig, att hon har funnits där för mig. men varje gång jennys namn nämns lyser mamma upp och säger att jenny är en sån varm och mjuk tjej. hon brukar tala gott om mina vänner men när hon pratar om jenny ligger det en stark betydelse bakom. det är som att hon på något vis vet att jenny kan förstå mig som ingen annan och det ger mig en kick. det är någonting speciellt över hela jennysituationen som jag aldrig kommer att kunna förstå. jag vill nog inte förstå heller för det är en sån underbar känsla.

jag skulle kunna prata om jenny hur länge som helst -det finns inget slut på allt jag kan berätta om henne och mig. det är något magiskt..

söndag 12 april 2009

det är klart, men.


det är klart att jag tänker på dig, att vissa situationer ger mig känslorna tillbaks om hur det brukade vara. det är klart att jag saknar dig, att jag saknar den du brukade vara. det är klart att jag drömmer om dig, att jag drömmer om att bygga tills det blir så som det brukade vara:

-du och jag i alla väder, i alla kläder, i alla världar -du och jag utan villkor, utan rädslor, utan alla andra -du och jag skrattandes med tårar längst kinderna till kaoset runt om, du och jag och en längtan om miljonerbiljoner år tillsammans, du och jag och förhoppningar om att det alltid skulle vara vi.

nu ligger allt i en gammal byrå och samlar damm, som svartvita gamla fotografier, som gamla föremål man brukade använda men som man aldrig riktigt tar sig för att slänga för -det kanske finns något kvar att hämta..

vi är som ett golvur som har stannat, en sånt där man har målat över med en annan färg för att färgen innan var för skarp, för utstickande, för egen.. tiden har stannat.

kanske någon öppnar byrån en dag, dammar av alla bilder, tar fram alla föremål, får tillbaks färgen på den tid som vi hade.. kanske någon vågar. jag vet att jag vågar. men jag vågar inte själv.

lördag 11 april 2009

det blir lite trasigt.


den där dvalan av smuts att stå på försvann ungefär lika snabbt som jag hann känna den. här går det fort i svängarna -så fort att jag inte hinner med. snart tappar jag balansen och trillar av bergochdalbanan, eller så blåhåller jag mig genom alla dalar och höjder som mitt liv är uppbyggt utav. jag har hållt i mig så många gånger förr så varför skulle jag misslyckas nu?
kanske är det för att sommaren börjar komma. förr betydde sommaren en underbar period att punda på. nu betyder det oro i magen när jag går genom parken, förbi basketplan, förbi mina gamla vänner, förbi alla förvirrade själar, förbi allt kaos och urflippat.. förra sommaren rätade jag på ryggen och gick stolt förbi alla ställen där vi brukade hänga på. just nu känns det som att jag skulle krypa förbi alla platser, som en slag skam längst hela ryggraden.
varför? varför känner jag så nu?

jag tror att det beror på att jag inte vill framstå som någon viktig, duktig, översittande brud på en pedistal när jag går förbi. jag vill inte framstå som någon jävel som tror att livet är så fantastiskt underbart hela tiden som drogfri. jag vill inte att någon ska tro att jag försöker vara märkvärdig.. jag vill inte höra glåpord. jag vill inte se att de rynkar pannan och ignorerar.
jag tror också att det beror på att mina gamla vänner är så djupt nere i sina missbruk nu att jag blir rädd och osäker inför att träffa dem, säga hej.. det som är mest förvirrande är att jag inte har någon aning om de var så slitna förut också? när jag var med i svängarna? var de lika illa däran som de tycks vara nu? det är jobbigt att vara totalt klar i huvudet och möta drogernas verklighet. förr var jag bedövad - såg ingenting och då gled livet och alla svårigheter förbi mig som en porös sörja. det är förvirrande.. allt är så tydligt nu. så jävla tydligt.

jag vill inte ta omvägar genom parken, jag har lika stor rätt att vara där som de. men jag är nervös. det var ju så väldigt längesedan jag såg dem. egentligen vill jag förminska dem, till så små kroppar att alla får plats i min hand. sen skulle jag ta med dem och visa att livet har andra sidor. jag önskar att det gick att få en annan människa att sluta knarka. men världen är förjävlig. man måste inse hur det ligger till rida igenom stormen själv.

sommaren är värst. den är vacker, men skenet kan bedra för i min värld betyder det så många flashbacks och utmaningar att det bildas trasiga spår i min bergochdalbanan.

fredag 10 april 2009

klad påsk




dagens första leende blev åt klubben på qx som hette något så skönt som "annika borde fan inte få komma hem". jag har inte hängt med i uppståndelsen kring henne men det där lät så rolgt bara.
jag trodde att jag hade sovit bort en hel dag när jag vaknade -det visade sig att klockan bara var 08. skönt minst sagt.

något som känns tryggt för min del, är att det har visat sig att min granne på tredje våningen är utbildad brandman! JAG KAN ÄNTLIGEN PUSTA UT. mina galna vanföreställningar om att det brinner om kvällarna kommer inte att bli lika kraftiga för han har lovat att rädda mig och katterna FÖRST om det skulle börja brinna;) jag känner mig 10 kilo lättare. tack granne. T-A-C-K.

torsdag 9 april 2009

mani

då sätter jag igång med min obligatoriska manistädning när humöret är lågt.

på schemat står:
bädda rent i sängen
rensa ur mina garderober
dammsuga
damma
ordna en bra låda åt alla papper/tidningar som ligger precis överallt.


då kör vi. hej och hå.

av och på.

..och så var det den återkommande känslan om att det är någon -eller något som saknas i mitt liv. jag är aldrig nöjd! jag antar att det är så här:

när jag faktiskt är nöjd, är jag uppe i högvarv, jag är på rosa moln av såna kraftiga lyckokänslor, jag känner inte känslorna -jag lever i dem, de är så påtagliga och intensiva. jag koncentrerar mig och fokuserar så pass mycket att jag får feting ångest efteråt, jag får ingen ork eller energi över.. och det suger! jag är antingen eller. jämt och ständigt. antingen är jag av -eller så är jag på. det finns inget mellanting!!!! det har aldrig funnits något mellanting.

och jag fucking hatar det.
jag tror inte ni kan förstå.

idag har jag legat på sängen hela dagen, jag trodde att det var feber, att jag höll på att bli sjuk -ja kanske är det så. eller så är det utmattning. jag är så jävla manisk emellanåt att det är sjukt. jag ser det så tydligt idag. som ett solklart rutmönster.

exakt

jag är så trött på dig att det klias i röven!!

onsdag 8 april 2009

halkis

dåså, så var halkbanan avklarad. varför hade jag oroat mig för den enkla grejen kan jag ju undra nu efteråt.. gick prima skinka! "PRIME PRIME" mathilda;)

en sak jag verkligen fick bekräftat idag var min dåliga förmåga angående avstånd och bedömning av vikt. vi fick ett låtsas huvud att hålla i för att gissa hur många kilon det vägde. jag var stupsäker på 20 kg och tänkte det för mig själv (SOM TUR VAR) när han sedan berättade den rätta siffran var det så lite som 4,5 kilo. jag är så glad att jag inte sa min gissning högt för fyfan vad jag hade skämts.. förstår inte heller hur jag kan vara så dålig på att bedömma saker.. 15,5 kilo är en jävla stor skillnad! undrar om detta kan ha något med min adhd att göra? mycket möjligt.

nu är en stor klump i magen borta då halkbanan är kvar. nu har jag "bara" : teorin, uppskrivning, uppkörning, uppsats i historian om psykvården på 1930 talet, rapport på mediekommunikationen, 1 samhällsprov, 2 historia prov och ansökningen till västerbergs folkhögskola kvar.. PUH. gud hjälp mig -ett stackars barn som jag är.

snart är all snö borta ute och jag längtar ivrigt efter sommaren och att äntligen få ta studenten. det kommer att bli en stor dag för mig. köp paraplyn -för tårarna kommer att spruta åt alla håll haha:)


vet inte hur många gånger mina armar har ryst, mina ögon har fällt tårar och mina läppar har lett och stramat.. så mycket som till dess underbara skapelse med röst och toner som bryter ner mig totalt..

total njutning.

måndag 6 april 2009

gammal ångest

gottegrisar som ni är så ska ni få ta del av några inlägg från min gamla dagbok, fylld av ångest och djävulskap.

"åh ni kan inte ana vad jag var med om igår, känns som hela bin ladens krig. fick psykos, min första och verkligen RIKTIGA. slog mina knogar blodiga och pratade med lådsas vänner som inte fanns där (fått det intygat idag). sen gick jag ut, med min väska på ryggen, vet inte vad jag skulle. men nycklarna var inne i lägenheten så jag kom inte in, jag försökte prata med folk som satt i bilarna utanför (det satt inte en käft där, tror jag) om att få skjuts till mamma. så jag drev omkring överallt i 3 h... helt väck, utan någon anledning..idag bränns knogarna och är fortfarande lite skärrad."
__________

"sovit 12 timmar nu, det var väl vad jag behövde.stack till sjukhuset igår, o pratade om psykosen och fick remiss till röntgen i gävle, men den var bara stukad och inte bruten..ligger o ser på prison break med mamma nu på morgonen, ska se ett till snart.
Sen drömde jag om *******, det var mysigt, vi trippade på svamp. Han vart helt underbar då"
____________


"hm, styrelsen kom hit och knackade på och påstod att grannarna hade klagat på mig, att jag hade fester osv? haha! värsta jg hört på länge, jag har inte haft fest sen jag bodde på bryggargatan.. så sa dom att det hade suttit en tjej utanför och skrikit en måndagsnatt, förstod direkt att det var jag. det var många som hade hört det. sa till dom att det var jag och att jag hade psykos, men jag menar; vart fan är sverige på väg när ingen ens kan hjälpa mig när jag sitter mitt ute i natten med lite kläder och vrålskriker?:S fyfan säger jag bara.."

__________

"tror fan att jag tuppar av snart! vilket jävla helvete jag har det just nu.låg vaken fan hela morgonen och tänkte på allt skit som är jobbigt, varför jag inte är som alla andra, varför just jag inte kan koncentrera mig på saker och gå i skolan som vanligt folk och vara glad och inte tappa humöret för små skit saker som att någon sitter och visslar bara. hur jag ska palla av att gå klart skolan och om jag ens vill fira studenten tillsammans med denna äckliga klassjävel som inte ens hejar på mig någon gång. jag tänkte på att läkaren sa till mig att det fanns inga tvivel om att jag inte har adhd. alltså är det kanske 80-90% säkert att jag har det.. kommer vara borta i fyra dagar från skolan för att göra utrediningen. hur jag ska klara av fan allt jävla HORHELVETE. "

_______________

"jag drömde att jag rökte och snortade heroin, vaknade i en pöl med svett, nu är jag sjuk. tänk att jag fick riktig at av att bara drömma.tänkte när jag vaknade "schysst, då har jag lite hors så jag överlever veckan" och kollar i fickan på mjukisarna, endast tomrum där då.
jag hatar det här livet.

jag saknar känslan av att bara slänga i mig en massa stavar och bara glida runt och skita i allt.. jag saknar väldigt många känslor men framför allt den. vita substanser är kärlek.."

_____________

"ah jag har då haft 3 yra dagar med bland annat ***** **** och *******:) kul har vi haft det, minst sagt!jag ramlande ner från sängen o slog i ryggraden i sängkanten, ******* asgarvar o säger "köör mig till psyket förfan där här är ju bara för mycket" haha:)

har köpt mig en röd julgran"

________________

"jo jag är väl fortfarande sjukt förstörd från igår, fick panikångest här hemma hos mamma o skrek o grät o sa att jag bara ville knarka mig sönder och samman, slocknade på soffan 18, vaknade 20 och gick upp och la mig, och nu vaknade jag.. känner mig sjukt dåsig.men god jul alla där ute.

nu ska jag göra mig julfin med klänning och sånt..
hahaha ringde ******* nyss.
jag: "vad händer imorgon då?"
*******: "jaaa det är ju den stora frågan"
jag: "jaa det är ju det"
*******: "vad händer imorgon då?"
jag: "jaa det är ju den stora frågan ju"
******* "vi får väl gifta oss då, knarka, äta kex eller bara spela dumma"
hahah yyyyyyrt värre

_______________

"ja jag trodde att hela mitt inre skulle brinna upp idag, har mått som jag vet inte vad hela kvällen, svärt och skrikit på lilla minsta sak som gjort mig irriterad. är så jävla trött på detta liv nu, gå och oroa sig för sina vänner jämt och ständigt och framförallt sig själv. allt går ut på att jaga jaga jaga och sedan ljuga och manipulera, men det är ju trots allt det vi är bäst på. för.. ingen kan ljuga som vi, eller vad tror ni?har hur som helst en sån förbannad ilska som bara vill ut och etsa sig fast i allt och alla..nästan..

träffade ******* idag, satt i hans pundiga bil och lyssnade på musik, så berättade han om en dag då han suttit hemma o babblat i walkietalkies, så hade han sags "nojjan till kojjan kom" tror ni inte någon svarar då?!:D haha tokfan blev rädd o stängde av skiten...


sophie säger: hahaha ringde ******* igår så utbrister han "ÄR DET NYÅRSAFTON IDAG?
***** säger:haha. vad är ni för virrpannor där borta? :D ena dagen slåss ni med kniv, köar med kofot i högsta hugg, virrar runt flaniga på stan, nojjar om nyårsafton osv. sandviken är en skön plats:D

________________

"är på sånt ovärt humör idag att det kliar och sticks i hela kroppen och jag skiftar mellan att gråta och spänna käkarna allt vad jag kan.ja jag fick ett stort jävla utbrott på en psykkärring idag på sjukhuset, hon tyckte att jag skulle lämna urinprov nu på en gång istfället för imrogon då jag har tid, hade ju förfan precis pissat o lämnat prover till HC, så jag blir tokig kutar ut från rummet och smäller i dörren hårt som fan, hon kommer fram till mig när jag sitter och skakar och gråter och jag skriker "OCH DU BEHÖVER INTE ENS KOMMA HIT FÖR DIG VILL JAG INTE PRATA MED" "du behöver inte prata med mig heller" "NÄ DÅSÅ, STICK".

sen åkte jag ner och tog ut min penicillin mot urinvägsinfektion och såg 3 tokhöga jävlar varav en var från na möterna.. avis?jag hatar hela jävla världen idag och vill inte prata med nån ALLS egentligen. är så jävla förbammaa¨å'trfewräpsktgs&# 228;dgjöfdljhfdLÖjhöfdljhöf ldjjhöfdljhhfjlöflödjh "

___________________


"vilka helvetesdagar;<>"Jag har en del saker att ta itu med i mitt liv, men jag börjar redan ikväll... Med att sortera mp3-mappen på datorn...:P"


"
en helvetes natt men trots det har jag tagit hand om kråkan som om hon vore mitt lilla barn, har nog nästa bara gråtit och glömt alla dagar. men hur som helst så var jag på akuten pga magen inatt, från elva till 04 var vi där, kom dit helt hysteriskt gråtande o hyperventilerande och det enda dom gjorde var att känna på magen, ta blodprov som jag höll på o dö av, och en voltarenspruta i skinkan, jag hade även urinvägsinfektion igen, så jag får dras med det här helvetet igen, och läkarjäveln kunde inte lägga in mig heller.. skojar du om jag skällde du honom eller? slet på mig jackan o tog väskan och sa fula ord åt honom och sprang där ifrån.

nåja, kråkan leker med sin älskade boll hela tiden men den åker under soffan för jämnan så jag får leka räddaren i nöden och dra fram ficklampan och få fram den. jag älskar dig kråkan.

och jag vill bara avsluta denna blogg med att jag är glad över ert stöd och att ni finns, är så rädd om er; L, A, N, R, N och även M trots våra duster. (Men framför allt min älskade mamma som har gjort så mycket för mig denna vecka, tror ingen annan mamma skulle ställa upp så som hon har gjort, gråter nästan bara när jag tänker på det..., tack mamma jag älskar dig,tack.

och jag grät och applåderade när Nina på west end star vann, hon är min stjärna, min idol, jag ska bli som dig en dag, en dag ska jag också bli något bra... bara jag klarar av den här början av livet först. det här vart långt, puh... ta hand om er alla.. we can be heroes, forever and ever..."

"jag fucking hatar det här livet!! orkar inte ett skit mer, alla jag börjar fatta tycke för lämnar mig, alla! på ett eller annat sätt, även om det är på ett bra sätt så lämnar de mig iaf, oavsett om det är behandlingar, avgiftningar eller uppsägd bekantskap.. nu gråter jag, jag gråter och gråter, hela kroppen värker och bara jag vet varför.

Why is she ashamed?
Not the one to blame
The white line on mirror glass
Invites
To more drinks
More sex and drugs more figh

ttänk om allt var annorlunda, jag känner mig som en påse med skit rent ut sagt, helt förstörd, det kanske inte syns, men det känns! orkar inte mer, jag vill också vara bra på något, jag vill också vara en bra förebild. men istället är jag stämplad som narkoman och lär lämna pissprov en gång i veckan, det är för fan förnedrande. dessutom har jag antagligen en sjukdom som heter ADHD som jag kommer få arbeta mycket med när utredningen är över, alltså; ännu mer mediciner och nä nu ger jag upp..äckliga jävla helvetes liv.det jag vill, det jag verkligen vill nu, är att skjuta i mig horse i venen, luta mig tillbaks och känna de orgasmliknande känslorna i kroppen.. men det är ju bara vad jag vill, det. hepårä"

attention

idag har jag varit låg, apatisk, obrydd.. jag har bara följt med dit svängarna har tagit mig utan att riktigt reflektera över saken. jag har många fina dagar bakom mig, har varit väldigt upp i varv så idag kanske det var en dag för att hämta andan och pausa?

igår hjälpte jag mamma att bli medlem på forumet attention (ett forum för funktionshindrade så som asperger, adhd, autism..) när jag har lärt henne hur internets värld fungerar kommer hon att trivas som fisken i vattnet bland alla som har det som vi ( i alla fall på ett ungefär) det forumet kommer att vara perfekt för henne. är det något hon undrar över, så är det bara att fråga någon där, för alla sitter i samma sits. jag älskar attention och kan sitta en hel dag och gå igenom alla trådar. det är en helt ny värld för mig att inse att det finns människor där ute som har samma problem som jag. dessutom har vi blivit medlem i föreningen attention här i gästrikland, man får tidning varannan månad, information om föreläsningar, hjälpmedel och stöd. dessutom finns det träffar man kan åka på.. för att träffa nya människor med samma problem. jag tycker i alla fall att denna förening är mycket bra för mig och min familj!

jag fick ett blombud idag.. det ringde på dörren och där sträckte en kvinna fram en vacker bukett.. jag blev tårögd och uppspelt. världens härligaste överraskning. tack till dig!

jag vet inte om jag har något mer att dela med mig av ikväll.. det får räcka så här.
men jag tycker att det är dåligt med kommentarer till skillnad från förr.. det är som det är:)

godnatt.

söndag 5 april 2009

kvällstankar.

jag tittade på en väldigt bra dokumentär på tvåan ikväll. den handlade om några ungdomar som missbrukade GHB. intressant film. som vanligt slås jag av vansinnet angående hur läkare kan konsten att skriva ut medicin på medicin. killen i dokumentären åt 20 tabletter som kvällsdos. det kan inte vara nyttigt att proppa i sig så mycket kemikalier. jag tror inte på lösningen om att bedöva en individ med 20 olika läkemedel då patientens huvud blir dubbelt så mosigt och svårare att ta på.. det är min åsikt.. ingen behöver tycka som jag eller hålla med. jag tror säkert att vissa av tabletterna behövs, så som psykosmedicin osv. men resten då? flera sorter av antidepp samtidigt -det krockar ju för fan. fungerar inte en antidepressiv -trappa ner och sluta med den - testa ny, osv.

jag kom även att tänka på att jag aldrig någonsin kommer att kunna se ner på en narkoman eller alkoholist. jag har märkt att många människor reagerar med avsky när de ser en narkoman eller alkoholist. -"ush jävla idiot" -"äckel" -"de får skylla sig själva för de har satt sig i den sisten själv" eller så skrattar de, tittar bort och låtsas inte om dem. när jag har berättat om att jag känner avsky i drog-situationer så är det självklart inte människan som missbrukar jag menar, det är drogen i sig jag känner avsky för! jag kommer aldrig att kunna se ner på en missbrukare. jag har ju varit där själv och kämpar fortfarande. jag vet exakt vad de går igenom, hur de känner och vad som går runt i huvudet.

det är därför jag känner att jag har så mycket att ge inom detta ämne. det är därför jag vill bygga vidare på mina erfarenheter genom att bli drogterapeut. sen vet jag att endel tycker att den som kan hjälpa en missbrukare är den som aldrig har missbrukat själv. jag håller inte med. kommer aldrig att hålla med om det. vem borde inte kunna hjälpa till mest om inte en person som har varit med om allt själv? de har ju erfarenheten, vet tänket hos missbrukaren, och har efter viss drogfri tid fått ett helt annat perspektiv på situationer. jag tror att det är det som är viktigast -att de kan förstå från två synvinklar. dels från missbrukarperspektivet och dels från det nyktra "normala" perspektivet. jag påstår inte att en oerfaren terapeut inte skulle kunna hjälpa. jag menar bara att med erfarenhet kan man ta det till en högre nivå med mer förståelse.

sen kom jag att tänka på en sak som jag tycker är väldigt lustigt. hur vi missbrukare dras till varandra -vart vi än är. en av de som arbetar på tolvsteg här i stan berättade om när hon var utomlands. hon hade då varit nykter i flera år och eftersom det var så lång drogfrihet syntes det inte kroppsligt att hon missbrukat alkohol. hur som helst så gick hon längst en gata, som vilken turist som helst. på trottoaren ligger en kvinna som är pissfull och sträcker upp sina händer och pratar till förbipasserande. alla går vidare. tittar inte. låtsas inte se. lisa tittar ner på kvinnan när hon går förbi. kvinnan skriker efter lisa. men hon fortsätter att gå tills hon stannar för att fixa något med sin ryggsäck. då kommer kvinnan fram till lisa och pratar på ett annat språk. lisa sa till mig att hon tänkte att "det var väl då fan att man alltid ska träffa på dem vart man än befinner sig" självklart med glimten i ögat. vi diskuterade detta och kom fram till att kvinnan sökte kontakt till lisa för att hon var den enda som tittade på henne, hon vågade se. de andra som gick förbi tittade bort, undvek, gick omvägar, ignorerade.. det är det som är skillnaden, att vi vågar se.

allt möjligt

gårdagens illamående gick över efter jag tryckte i mig några tuggor med sallad. det räckte för att jag skulle få energi till kvällen. mia kom hit och vi sjöng abba på singstar, sedan gick vi upp till min granne och jag tog oskulden på att lira trummor på guitarhero. jag är rätt så jävla lättlärd ändå måste jag medge.

sedan bar det av till krogen och dansa loss för att sedan avsluta kvällen med den oskrivna lagen -sibylla!

där träffade jag kråkans förra ägare. jag blev så glad att han sa "jag ångrar inte en sekund att jag gav bort kråkan till dig. för jag lovar dig att hon har aldrig haft det bättre så som hon bor nu" det kändes skönt!

om en kvart kommer mamma och hämtar mig. jag ska övningsköra till torsåker till min moster. vill stanna och köpa en daimglass på vägen tror jag för fan vad det skulle knulla i mun! (ursäkta språket)

hejdårå

lördag 4 april 2009

bläääääääääääää

älskade underbara fantastiska humör.

jag hade en energi på 100% för några timmar sedan nu är den långt nere på botten och krälar. jag mår så satans illa att jag knappt vill röra mig överhuvudtaget. känns som att jag ska spy hela tiden. jag behöver mat. men hur lätt är det när man tänker på att kräkas så fort mat ploppar upp i huvudet.. fy fan.
funderar på att beställa hem en sallad från stensätra pizzeria. de har ju hemkörning.. sallad borde väl gå i iallafall.. hm jag vet inte.
panik

jag vill ut ikväll.

:)

denna dam har verkligen förgyllt min tillvaro! känns så roligt att jag har hittat en ny vän:) det är inte ofta sånt händer då jag är så kräsen och tröttnar fort (ja det låter hemskt jag vet) men så är det inte med mia! något som förvånar mig är att jag till och med tar mig för att göra spontana saker med henne. jag hatar att göra spontana saker om det inte är jag själv som bestämmer dem, men när hon frågar så tänker jag"varför INTE egentligen?" och sticker iväg på diverse grejer. jag brukar alltid vilja ha en viss tid på mig för att förbereda mig mentalt på sakersom ska ske. äntligen har jag lyckats bryta den rutinen - i alla fall lite:) och det känns otroligt positivt för mig!!

den här dagen är underbar. solen skiner, jag pärlar peacemärken, taggar inför min kommande träning (mia ska hjälpa mig att lägga upp ett bra schema då jag behöver bli lite fastare på vissa ställen samt få bättre kondition, min viktnedgång var inte bara positiv, jag har ingen ork kvar i kroppen, blir spyfärdig av att springa till bussen tex, klen skakig och magen och låren behöver bli fastare, det är klart att det syns på kroppen när man har rasat 13 kilo utan att ha tränat)

ikväll ska jag och mia ut på lobby och dansa! riktigt roligt ska det bli!

nu lyssnar jag på kent med öppen balkongdörr och känner doften av VÅR.

vart?

en fråga, har jag tappat alla mina bloggläsare? vart är ni:)

jag har ont i mina stackars käkar. jag spänner och spänner.. hela tiden.

nu är jag så himla trött. så jag ska sova. har idag varit på vårmarknad med mia, tittat på talang 09 och ätit tacos med mamma, nu på kvällen följde jag med kusinmin till steeltown, men jag hade inte tålamod för att vara ute bland musik, röster och rörelser ikväll så jag gick hem rätt snabbt.

torsdag 2 april 2009

magi

Det är så svårt att förstå att det här är på riktigt.

Att få vakna på morgonen, utan ångest och oro, utan att behöva rabbla upp några meningar för mig själv bara för att höra om jag fortfarande sluddrar, utan att känna bitterhet till världen, utan piller på bordet och minnesluckor från den gångna veckan, utan att lägga på olika masker för min trasiga personlighet..

Att få vakna utan detta är vardag för vissa människor. Men För Mig Är Det Magi!

Det känns så underbart att ha god aptit för frukost på morgnen, att känna längtan till dagen, att slippa ljuga, undvika och leva bland bortförklaringar, att skratta, att lyssna, att förstå, att leva! Jag älskar det.

Den lägenhet jag sitter i nu är inte samma lägenhet som jag satt i för några år sedan. Nu lever det glädje och frihet i väggarna. Förr var det endast skrik. Mitt hem är ett hem nu. Det sa jag till mamma idag när jag lagt på mitt nya överkast och kuddar
-"Nu känns det äntligen som att jag bor i ett riktigt hem" Mamma skrattade, hon förstod vad jag menade.

Ibland framkallar jag ångest med flit. Jag är så van att ha det att det blir som någon slags reflex. Det är alldeles som att jag övertalar mig själv ibland till att jag inte är värd att känna lycka till livet. Och vips sitter den där betongväggen av hårda känslor upptryckt över hela bröstet och gör så att jag knappt vågar andas. Även fast jag säger att jag älskar livet, mår bra och är lycklig ska ni inte inbilla er att jag inte har gropar att trilla ner i för det. Allt går upp och ner, så kommer det alltid att vara. Om jag säger bergodalbana förstår ni nog, för hur många gånger har jag inte berättat om den?

Jag kanske framstår som en fitta nu, men jag måste spy ur mig att jag inte ens saknar. Den jag skulle känt saknad för valde ett annat liv med andra vänner, andra idioter, andra bollplank och tidsfördriv. Jag passade inte i den världen, trots att jag tillhörde den förr. Jag försökte prata, få kontakt, hjälpa till, stötta och bara finnas där som en vän gör. Det jag fick tillbaks var kalla ord och lögner. Aldrig ett tack, aldrig kärlek, aldrig ärlighet, aldrig äkta vänskap, aldrig aldrig aldrig. Man visade mig vart skåpet skulle stå och nu gör jag detsamma tillbaka. Jag tänker aldrig tillåta mig själv att vara ett andrahandsval.


"Det är vinter och vi är placerade som ett plockepinnspel i mitt kök. Det är människor överallt. Vi är speedade, kedjeröker och försöker att klura ut vad det står på den hastigt nerskrivna listan med diverse skulder på. Linus står bakom mig där jag sitter med en ställning som kan liknas vid en hösäck med skakande, särande ben. Helt utan sammanhang utbryter han
-"På tisdag fyller jag år!" som om vi talat om det tidigare. Det syns att Timmy funderar då han rynkar pannan och tittar upp mot min taklampa där det samlats döda flugor i. Sedan återgår hans blick mot rummet som en blixt från ovan. Han hinner knappt fästa sin syn mot Linus innan han ivrigt påpekar

-"Men det är ju den 3:dje!"

Linus är så seg i huvudet utav benzo amfetamin och cannabis att han inte förstår sammanhanget. Han ser apatisk ut. Det enda han lyckas få fram som svar är mummel. Vi fortsätter med vårt projekt om att knäcka orden som står på skuld-lappen. Minuterna går och samtalet om födelsedagen är som bortblåst -men inte för Linus.

"Men det är IDAG JU!!" Det är en mycket mallig röst som pratar. Linus hade, i sin förvirrade hjärna, funderat på datum, dagar och tidsuppfattningar hela tiden.
Det är alltså Linus födelsedag. Han fyller 20 år. Han befinner sig i en lägenhet på stan en tidig tisdagsmorgon utan att förstå varför. Han har varit vaken i flera dygn, han luktar svett, letar efter sin favoritpipa. Han ska mecka en holk -det är trots allt hans födelsedag!"

onsdag 1 april 2009

långt

en gammal att to do lista som vi skrev våren 2007. vi måste ha varit bortom all kontroll då vi till och med skrev upp att vi skulle flöddra, så vi inte skulle glömma bort det liksom. sjukt sjukt!



denna bild är tagen i samma veva och det känns så jävla långt bort.