det är klart, men.

det är klart att jag tänker på dig, att vissa situationer ger mig känslorna tillbaks om hur det brukade vara. det är klart att jag saknar dig, att jag saknar den du brukade vara. det är klart att jag drömmer om dig, att jag drömmer om att bygga tills det blir så som det brukade vara:

-du och jag i alla väder, i alla kläder, i alla världar -du och jag utan villkor, utan rädslor, utan alla andra -du och jag skrattandes med tårar längst kinderna till kaoset runt om, du och jag och en längtan om miljonerbiljoner år tillsammans, du och jag och förhoppningar om att det alltid skulle vara vi.

nu ligger allt i en gammal byrå och samlar damm, som svartvita gamla fotografier, som gamla föremål man brukade använda men som man aldrig riktigt tar sig för att slänga för -det kanske finns något kvar att hämta..

vi är som ett golvur som har stannat, en sånt där man har målat över med en annan färg för att färgen innan var för skarp, för utstickande, för egen.. tiden har stannat.

kanske någon öppnar byrån en dag, dammar av alla bilder, tar fram alla föremål, får tillbaks färgen på den tid som vi hade.. kanske någon vågar. jag vet att jag vågar. men jag vågar inte själv.

det blir lite trasigt.

den där dvalan av smuts att stå på försvann ungefär lika snabbt som jag hann känna den. här går det fort i svängarna -så fort att jag inte hinner med. snart tappar jag balansen och trillar av bergochdalbanan, eller så blåhåller jag mig genom alla dalar och höjder som mitt liv är uppbyggt utav. jag har hållt i mig så många gånger förr så varför skulle jag misslyckas nu?
kanske är det för att sommaren börjar komma. förr betydde sommaren en underbar period att punda på. nu betyder det oro i magen när jag går genom parken, förbi basketplan, förbi mina gamla vänner, förbi alla förvirrade själar, förbi allt kaos och urflippat.. förra sommaren rätade jag på ryggen och gick stolt förbi alla ställen där vi brukade hänga på. just nu känns det som att jag skulle krypa förbi alla platser, som en slag skam längst hela ryggraden.
varför? varför känner jag så nu?

jag tror att det beror på att jag inte vill framstå som någon viktig, duktig, översittande brud på en pedistal när jag går förbi. jag vill inte framstå som någon jävel som tror att livet är så fantastiskt underbart hela tiden som drogfri. jag vill inte att någon ska tro att jag försöker vara märkvärdig.. jag vill inte höra glåpord. jag vill inte se att de rynkar pannan och ignorerar.
jag tror också att det beror på att mina gamla vänner är så djupt nere i sina missbruk nu att jag blir rädd och osäker inför att träffa dem, säga hej.. det som är mest förvirrande är att jag inte har någon aning om de var så slitna förut också? när jag var med i svängarna? var de lika illa däran som de tycks vara nu? det är jobbigt att vara totalt klar i huvudet och möta drogernas verklighet. förr var jag bedövad - såg ingenting och då gled livet och alla svårigheter förbi mig som en porös sörja. det är förvirrande.. allt är så tydligt nu. så jävla tydligt.

jag vill inte ta omvägar genom parken, jag har lika stor rätt att vara där som de. men jag är nervös. det var ju så väldigt längesedan jag såg dem. egentligen vill jag förminska dem, till så små kroppar att alla får plats i min hand. sen skulle jag ta med dem och visa att livet har andra sidor. jag önskar att det gick att få en annan människa att sluta knarka. men världen är förjävlig. man måste inse hur det ligger till rida igenom stormen själv.

sommaren är värst. den är vacker, men skenet kan bedra för i min värld betyder det så många flashbacks och utmaningar att det bildas trasiga spår i min bergochdalbanan.

klad påsk

dagens första leende blev åt klubben på qx som hette något så skönt som "annika borde fan inte få komma hem". jag har inte hängt med i uppståndelsen kring henne men det där lät så rolgt bara.

jag trodde att jag hade sovit bort en hel dag när jag vaknade -det visade sig att klockan bara var 08. skönt minst sagt.

något som känns tryggt för min del, är att det har visat sig att min granne på tredje våningen är utbildad brandman! JAG KAN ÄNTLIGEN PUSTA UT. mina galna vanföreställningar om att det brinner om kvällarna kommer inte att bli lika kraftiga för han har lovat att rädda mig och katterna FÖRST om det skulle börja brinna;) jag känner mig 10 kilo lättare. tack granne. T-A-C-K.

mani

då sätter jag igång med min obligatoriska manistädning när humöret är lågt.

på schemat står:
bädda rent i sängen
rensa ur mina garderober
dammsuga
damma
ordna en bra låda åt alla papper/tidningar som ligger precis överallt.


då kör vi. hej och hå.

av och på.

..och så var det den återkommande känslan om att det är någon -eller något som saknas i mitt liv. jag är aldrig nöjd! jag antar att det är så här:

när jag faktiskt är nöjd, är jag uppe i högvarv, jag är på rosa moln av såna kraftiga lyckokänslor, jag känner inte känslorna -jag lever i dem, de är så påtagliga och intensiva. jag koncentrerar mig och fokuserar så pass mycket att jag får feting ångest efteråt, jag får ingen ork eller energi över.. och det suger! jag är antingen eller. jämt och ständigt. antingen är jag av -eller så är jag på. det finns inget mellanting!!!! det har aldrig funnits något mellanting.

och jag fucking hatar det.
jag tror inte ni kan förstå.

idag har jag legat på sängen hela dagen, jag trodde att det var feber, att jag höll på att bli sjuk -ja kanske är det så. eller så är det utmattning. jag är så jävla manisk emellanåt att det är sjukt. jag ser det så tydligt idag. som ett solklart rutmönster.

exakt

jag är så trött på dig att det klias i röven!!

halkis

dåså, så var halkbanan avklarad. varför hade jag oroat mig för den enkla grejen kan jag ju undra nu efteråt.. gick prima skinka! "PRIME PRIME" mathilda;)

en sak jag verkligen fick bekräftat idag var min dåliga förmåga angående avstånd och bedömning av vikt. vi fick ett låtsas huvud att hålla i för att gissa hur många kilon det vägde. jag var stupsäker på 20 kg och tänkte det för mig själv (SOM TUR VAR) när han sedan berättade den rätta siffran var det så lite som 4,5 kilo. jag är så glad att jag inte sa min gissning högt för fyfan vad jag hade skämts.. förstår inte heller hur jag kan vara så dålig på att bedömma saker.. 15,5 kilo är en jävla stor skillnad! undrar om detta kan ha något med min adhd att göra? mycket möjligt.

nu är en stor klump i magen borta då halkbanan är kvar. nu har jag "bara" : teorin, uppskrivning, uppkörning, uppsats i historian om psykvården på 1930 talet, rapport på mediekommunikationen, 1 samhällsprov, 2 historia prov och ansökningen till västerbergs folkhögskola kvar.. PUH. gud hjälp mig -ett stackars barn som jag är.

snart är all snö borta ute och jag längtar ivrigt efter sommaren och att äntligen få ta studenten. det kommer att bli en stor dag för mig. köp paraplyn -för tårarna kommer att spruta åt alla håll haha:)


vet inte hur många gånger mina armar har ryst, mina ögon har fällt tårar och mina läppar har lett och stramat.. så mycket som till dess underbara skapelse med röst och toner som bryter ner mig totalt..

total njutning.

gammal ångest

gottegrisar som ni är så ska ni få ta del av några inlägg från min gamla dagbok, fylld av ångest och djävulskap.

"åh ni kan inte ana vad jag var med om igår, känns som hela bin ladens krig. fick psykos, min första och verkligen RIKTIGA. slog mina knogar blodiga och pratade med lådsas vänner som inte fanns där (fått det intygat idag). sen gick jag ut, med min väska på ryggen, vet inte vad jag skulle. men nycklarna var inne i lägenheten så jag kom inte in, jag försökte prata med folk som satt i bilarna utanför (det satt inte en käft där, tror jag) om att få skjuts till mamma. så jag drev omkring överallt i 3 h... helt väck, utan någon anledning..idag bränns knogarna och är fortfarande lite skärrad."
__________

"sovit 12 timmar nu, det var väl vad jag behövde.stack till sjukhuset igår, o pratade om psykosen och fick remiss till röntgen i gävle, men den var bara stukad och inte bruten..ligger o ser på prison break med mamma nu på morgonen, ska se ett till snart.
Sen drömde jag om *******, det var mysigt, vi trippade på svamp. Han vart helt underbar då"
____________

"hm, styrelsen kom hit och knackade på och påstod att grannarna hade klagat på mig, att jag hade fester osv? haha! värsta jg hört på länge, jag har inte haft fest sen jag bodde på bryggargatan.. så sa dom att det hade suttit en tjej utanför och skrikit en måndagsnatt, förstod direkt att det var jag. det var många som hade hört det. sa till dom att det var jag och att jag hade psykos, men jag menar; vart fan är sverige på väg när ingen ens kan hjälpa mig när jag sitter mitt ute i natten med lite kläder och vrålskriker?:S fyfan säger jag bara.."

__________

"tror fan att jag tuppar av snart! vilket jävla helvete jag har det just nu.låg vaken fan hela morgonen och tänkte på allt skit som är jobbigt, varför jag inte är som alla andra, varför just jag inte kan koncentrera mig på saker och gå i skolan som vanligt folk och vara glad och inte tappa humöret för små skit saker som att någon sitter och visslar bara. hur jag ska palla av att gå klart skolan och om jag ens vill fira studenten tillsammans med denna äckliga klassjävel som inte ens hejar på mig någon gång. jag tänkte på att läkaren sa till mig att det fanns inga tvivel om att jag inte har adhd. alltså är det kanske 80-90% säkert att jag har det.. kommer vara borta i fyra dagar från skolan för att göra utrediningen. hur jag ska klara av fan allt jävla HORHELVETE. "

_______________

"jag drömde att jag rökte och snortade heroin, vaknade i en pöl med svett, nu är jag sjuk. tänk att jag fick riktig at av att bara drömma.tänkte när jag vaknade "schysst, då har jag lite hors så jag överlever veckan" och kollar i fickan på mjukisarna, endast tomrum där då.
jag hatar det här livet.

jag saknar känslan av att bara slänga i mig en massa stavar och bara glida runt och skita i allt.. jag saknar väldigt många känslor men framför allt den. vita substanser är kärlek.."

_____________

"ah jag har då haft 3 yra dagar med bland annat ***** **** och *******:) kul har vi haft det, minst sagt!jag ramlande ner från sängen o slog i ryggraden i sängkanten, ******* asgarvar o säger "köör mig till psyket förfan där här är ju bara för mycket" haha:)

har köpt mig en röd julgran"

________________

"jo jag är väl fortfarande sjukt förstörd från igår, fick panikångest här hemma hos mamma o skrek o grät o sa att jag bara ville knarka mig sönder och samman, slocknade på soffan 18, vaknade 20 och gick upp och la mig, och nu vaknade jag.. känner mig sjukt dåsig.men god jul alla där ute.

nu ska jag göra mig julfin med klänning och sånt..
hahaha ringde ******* nyss.
jag: "vad händer imorgon då?"
*******: "jaaa det är ju den stora frågan"
jag: "jaa det är ju det"
*******: "vad händer imorgon då?"
jag: "jaa det är ju den stora frågan ju"
******* "vi får väl gifta oss då, knarka, äta kex eller bara spela dumma"
hahah yyyyyyrt värre

_______________

"ja jag trodde att hela mitt inre skulle brinna upp idag, har mått som jag vet inte vad hela kvällen, svärt och skrikit på lilla minsta sak som gjort mig irriterad. är så jävla trött på detta liv nu, gå och oroa sig för sina vänner jämt och ständigt och framförallt sig själv. allt går ut på att jaga jaga jaga och sedan ljuga och manipulera, men det är ju trots allt det vi är bäst på. för.. ingen kan ljuga som vi, eller vad tror ni?har hur som helst en sån förbannad ilska som bara vill ut och etsa sig fast i allt och alla..nästan..

träffade ******* idag, satt i hans pundiga bil och lyssnade på musik, så berättade han om en dag då han suttit hemma o babblat i walkietalkies, så hade han sags "nojjan till kojjan kom" tror ni inte någon svarar då?!:D haha tokfan blev rädd o stängde av skiten...


sophie säger: hahaha ringde ******* igår så utbrister han "ÄR DET NYÅRSAFTON IDAG?
***** säger:haha. vad är ni för virrpannor där borta? :D ena dagen slåss ni med kniv, köar med kofot i högsta hugg, virrar runt flaniga på stan, nojjar om nyårsafton osv. sandviken är en skön plats:D

________________

"är på sånt ovärt humör idag att det kliar och sticks i hela kroppen och jag skiftar mellan att gråta och spänna käkarna allt vad jag kan.ja jag fick ett stort jävla utbrott på en psykkärring idag på sjukhuset, hon tyckte att jag skulle lämna urinprov nu på en gång istfället för imrogon då jag har tid, hade ju förfan precis pissat o lämnat prover till HC, så jag blir tokig kutar ut från rummet och smäller i dörren hårt som fan, hon kommer fram till mig när jag sitter och skakar och gråter och jag skriker "OCH DU BEHÖVER INTE ENS KOMMA HIT FÖR DIG VILL JAG INTE PRATA MED" "du behöver inte prata med mig heller" "NÄ DÅSÅ, STICK".

sen åkte jag ner och tog ut min penicillin mot urinvägsinfektion och såg 3 tokhöga jävlar varav en var från na möterna.. avis?jag hatar hela jävla världen idag och vill inte prata med nån ALLS egentligen. är så jävla förbammaa¨å'trfewräpsktgs&# 228;dgjöfdljhfdLÖjhöfdljhöf ldjjhöfdljhhfjlöflödjh "

___________________

"vilka helvetesdagar;<>"Jag har en del saker att ta itu med i mitt liv, men jag börjar redan ikväll... Med att sortera mp3-mappen på datorn...:P"


"en helvetes natt men trots det har jag tagit hand om kråkan som om hon vore mitt lilla barn, har nog nästa bara gråtit och glömt alla dagar. men hur som helst så var jag på akuten pga magen inatt, från elva till 04 var vi där, kom dit helt hysteriskt gråtande o hyperventilerande och det enda dom gjorde var att känna på magen, ta blodprov som jag höll på o dö av, och en voltarenspruta i skinkan, jag hade även urinvägsinfektion igen, så jag får dras med det här helvetet igen, och läkarjäveln kunde inte lägga in mig heller.. skojar du om jag skällde du honom eller? slet på mig jackan o tog väskan och sa fula ord åt honom och sprang där ifrån.

nåja, kråkan leker med sin älskade boll hela tiden men den åker under soffan för jämnan så jag får leka räddaren i nöden och dra fram ficklampan och få fram den. jag älskar dig kråkan.

och jag vill bara avsluta denna blogg med att jag är glad över ert stöd och att ni finns, är så rädd om er; L, A, N, R, N och även M trots våra duster. (Men framför allt min älskade mamma som har gjort så mycket för mig denna vecka, tror ingen annan mamma skulle ställa upp så som hon har gjort, gråter nästan bara när jag tänker på det..., tack mamma jag älskar dig,tack.

och jag grät och applåderade när Nina på west end star vann, hon är min stjärna, min idol, jag ska bli som dig en dag, en dag ska jag också bli något bra... bara jag klarar av den här början av livet först. det här vart långt, puh... ta hand om er alla.. we can be heroes, forever and ever..."

"jag fucking hatar det här livet!! orkar inte ett skit mer, alla jag börjar fatta tycke för lämnar mig, alla! på ett eller annat sätt, även om det är på ett bra sätt så lämnar de mig iaf, oavsett om det är behandlingar, avgiftningar eller uppsägd bekantskap.. nu gråter jag, jag gråter och gråter, hela kroppen värker och bara jag vet varför.

Why is she ashamed?
Not the one to blame
The white line on mirror glass
Invites
To more drinks
More sex and drugs more figh

ttänk om allt var annorlunda, jag känner mig som en påse med skit rent ut sagt, helt förstörd, det kanske inte syns, men det känns! orkar inte mer, jag vill också vara bra på något, jag vill också vara en bra förebild. men istället är jag stämplad som narkoman och lär lämna pissprov en gång i veckan, det är för fan förnedrande. dessutom har jag antagligen en sjukdom som heter ADHD som jag kommer få arbeta mycket med när utredningen är över, alltså; ännu mer mediciner och nä nu ger jag upp..äckliga jävla helvetes liv.det jag vill, det jag verkligen vill nu, är att skjuta i mig horse i venen, luta mig tillbaks och känna de orgasmliknande känslorna i kroppen.. men det är ju bara vad jag vill, det. hepårä"

attention

idag har jag varit låg, apatisk, obrydd.. jag har bara följt med dit svängarna har tagit mig utan att riktigt reflektera över saken. jag har många fina dagar bakom mig, har varit väldigt upp i varv så idag kanske det var en dag för att hämta andan och pausa?

igår hjälpte jag mamma att bli medlem på forumet attention (ett forum för funktionshindrade så som asperger, adhd, autism..) när jag har lärt henne hur internets värld fungerar kommer hon att trivas som fisken i vattnet bland alla som har det som vi ( i alla fall på ett ungefär) det forumet kommer att vara perfekt för henne. är det något hon undrar över, så är det bara att fråga någon där, för alla sitter i samma sits. jag älskar attention och kan sitta en hel dag och gå igenom alla trådar. det är en helt ny värld för mig att inse att det finns människor där ute som har samma problem som jag. dessutom har vi blivit medlem i föreningen attention här i gästrikland, man får tidning varannan månad, information om föreläsningar, hjälpmedel och stöd. dessutom finns det träffar man kan åka på.. för att träffa nya människor med samma problem. jag tycker i alla fall att denna förening är mycket bra för mig och min familj!

jag fick ett blombud idag.. det ringde på dörren och där sträckte en kvinna fram en vacker bukett.. jag blev tårögd och uppspelt. världens härligaste överraskning. tack till dig!

jag vet inte om jag har något mer att dela med mig av ikväll.. det får räcka så här.
men jag tycker att det är dåligt med kommentarer till skillnad från förr.. det är som det är:)

godnatt.

kvällstankar.

jag tittade på en väldigt bra dokumentär på tvåan ikväll. den handlade om några ungdomar som missbrukade GHB. intressant film. som vanligt slås jag av vansinnet angående hur läkare kan konsten att skriva ut medicin på medicin. killen i dokumentären åt 20 tabletter som kvällsdos. det kan inte vara nyttigt att proppa i sig så mycket kemikalier. jag tror inte på lösningen om att bedöva en individ med 20 olika läkemedel då patientens huvud blir dubbelt så mosigt och svårare att ta på.. det är min åsikt.. ingen behöver tycka som jag eller hålla med. jag tror säkert att vissa av tabletterna behövs, så som psykosmedicin osv. men resten då? flera sorter av antidepp samtidigt -det krockar ju för fan. fungerar inte en antidepressiv -trappa ner och sluta med den - testa ny, osv.

jag kom även att tänka på att jag aldrig någonsin kommer att kunna se ner på en narkoman eller alkoholist. jag har märkt att många människor reagerar med avsky när de ser en narkoman eller alkoholist. -"ush jävla idiot" -"äckel" -"de får skylla sig själva för de har satt sig i den sisten själv" eller så skrattar de, tittar bort och låtsas inte om dem. när jag har berättat om att jag känner avsky i drog-situationer så är det självklart inte människan som missbrukar jag menar, det är drogen i sig jag känner avsky för! jag kommer aldrig att kunna se ner på en missbrukare. jag har ju varit där själv och kämpar fortfarande. jag vet exakt vad de går igenom, hur de känner och vad som går runt i huvudet.

det är därför jag känner att jag har så mycket att ge inom detta ämne. det är därför jag vill bygga vidare på mina erfarenheter genom att bli drogterapeut. sen vet jag att endel tycker att den som kan hjälpa en missbrukare är den som aldrig har missbrukat själv. jag håller inte med. kommer aldrig att hålla med om det. vem borde inte kunna hjälpa till mest om inte en person som har varit med om allt själv? de har ju erfarenheten, vet tänket hos missbrukaren, och har efter viss drogfri tid fått ett helt annat perspektiv på situationer. jag tror att det är det som är viktigast -att de kan förstå från två synvinklar. dels från missbrukarperspektivet och dels från det nyktra "normala" perspektivet. jag påstår inte att en oerfaren terapeut inte skulle kunna hjälpa. jag menar bara att med erfarenhet kan man ta det till en högre nivå med mer förståelse.

sen kom jag att tänka på en sak som jag tycker är väldigt lustigt. hur vi missbrukare dras till varandra -vart vi än är. en av de som arbetar på tolvsteg här i stan berättade om när hon var utomlands. hon hade då varit nykter i flera år och eftersom det var så lång drogfrihet syntes det inte kroppsligt att hon missbrukat alkohol. hur som helst så gick hon längst en gata, som vilken turist som helst. på trottoaren ligger en kvinna som är pissfull och sträcker upp sina händer och pratar till förbipasserande. alla går vidare. tittar inte. låtsas inte se. lisa tittar ner på kvinnan när hon går förbi. kvinnan skriker efter lisa. men hon fortsätter att gå tills hon stannar för att fixa något med sin ryggsäck. då kommer kvinnan fram till lisa och pratar på ett annat språk. lisa sa till mig att hon tänkte att "det var väl då fan att man alltid ska träffa på dem vart man än befinner sig" självklart med glimten i ögat. vi diskuterade detta och kom fram till att kvinnan sökte kontakt till lisa för att hon var den enda som tittade på henne, hon vågade se. de andra som gick förbi tittade bort, undvek, gick omvägar, ignorerade.. det är det som är skillnaden, att vi vågar se.

allt möjligt

gårdagens illamående gick över efter jag tryckte i mig några tuggor med sallad. det räckte för att jag skulle få energi till kvällen. mia kom hit och vi sjöng abba på singstar, sedan gick vi upp till min granne och jag tog oskulden på att lira trummor på guitarhero. jag är rätt så jävla lättlärd ändå måste jag medge.

sedan bar det av till krogen och dansa loss för att sedan avsluta kvällen med den oskrivna lagen -sibylla!

där träffade jag kråkans förra ägare. jag blev så glad att han sa "jag ångrar inte en sekund att jag gav bort kråkan till dig. för jag lovar dig att hon har aldrig haft det bättre så som hon bor nu" det kändes skönt!

om en kvart kommer mamma och hämtar mig. jag ska övningsköra till torsåker till min moster. vill stanna och köpa en daimglass på vägen tror jag för fan vad det skulle knulla i mun! (ursäkta språket)

hejdårå

bläääääääääääää

älskade underbara fantastiska humör.

jag hade en energi på 100% för några timmar sedan nu är den långt nere på botten och krälar. jag mår så satans illa att jag knappt vill röra mig överhuvudtaget. känns som att jag ska spy hela tiden. jag behöver mat. men hur lätt är det när man tänker på att kräkas så fort mat ploppar upp i huvudet.. fy fan.
funderar på att beställa hem en sallad från stensätra pizzeria. de har ju hemkörning.. sallad borde väl gå i iallafall.. hm jag vet inte.
panik

jag vill ut ikväll.

:)

denna dam har verkligen förgyllt min tillvaro! känns så roligt att jag har hittat en ny vän:) det är inte ofta sånt händer då jag är så kräsen och tröttnar fort (ja det låter hemskt jag vet) men så är det inte med mia! något som förvånar mig är att jag till och med tar mig för att göra spontana saker med henne. jag hatar att göra spontana saker om det inte är jag själv som bestämmer dem, men när hon frågar så tänker jag"varför INTE egentligen?" och sticker iväg på diverse grejer. jag brukar alltid vilja ha en viss tid på mig för att förbereda mig mentalt på sakersom ska ske. äntligen har jag lyckats bryta den rutinen - i alla fall lite:) och det känns otroligt positivt för mig!!

den här dagen är underbar. solen skiner, jag pärlar peacemärken, taggar inför min kommande träning (mia ska hjälpa mig att lägga upp ett bra schema då jag behöver bli lite fastare på vissa ställen samt få bättre kondition, min viktnedgång var inte bara positiv, jag har ingen ork kvar i kroppen, blir spyfärdig av att springa till bussen tex, klen skakig och magen och låren behöver bli fastare, det är klart att det syns på kroppen när man har rasat 13 kilo utan att ha tränat)

ikväll ska jag och mia ut på lobby och dansa! riktigt roligt ska det bli!

nu lyssnar jag på kent med öppen balkongdörr och känner doften av VÅR.

vart?

en fråga, har jag tappat alla mina bloggläsare? vart är ni:)

jag har ont i mina stackars käkar. jag spänner och spänner.. hela tiden.

nu är jag så himla trött. så jag ska sova. har idag varit på vårmarknad med mia, tittat på talang 09 och ätit tacos med mamma, nu på kvällen följde jag med kusinmin till steeltown, men jag hade inte tålamod för att vara ute bland musik, röster och rörelser ikväll så jag gick hem rätt snabbt.

magi

Det är så svårt att förstå att det här är på riktigt.

Att få vakna på morgonen, utan ångest och oro, utan att behöva rabbla upp några meningar för mig själv bara för att höra om jag fortfarande sluddrar, utan att känna bitterhet till världen, utan piller på bordet och minnesluckor från den gångna veckan, utan att lägga på olika masker för min trasiga personlighet..

Att få vakna utan detta är vardag för vissa människor. Men För Mig Är Det Magi!

Det känns så underbart att ha god aptit för frukost på morgnen, att känna längtan till dagen, att slippa ljuga, undvika och leva bland bortförklaringar, att skratta, att lyssna, att förstå, att leva! Jag älskar det.

Den lägenhet jag sitter i nu är inte samma lägenhet som jag satt i för några år sedan. Nu lever det glädje och frihet i väggarna. Förr var det endast skrik. Mitt hem är ett hem nu. Det sa jag till mamma idag när jag lagt på mitt nya överkast och kuddar
-"Nu känns det äntligen som att jag bor i ett riktigt hem" Mamma skrattade, hon förstod vad jag menade.

Ibland framkallar jag ångest med flit. Jag är så van att ha det att det blir som någon slags reflex. Det är alldeles som att jag övertalar mig själv ibland till att jag inte är värd att känna lycka till livet. Och vips sitter den där betongväggen av hårda känslor upptryckt över hela bröstet och gör så att jag knappt vågar andas. Även fast jag säger att jag älskar livet, mår bra och är lycklig ska ni inte inbilla er att jag inte har gropar att trilla ner i för det. Allt går upp och ner, så kommer det alltid att vara. Om jag säger bergodalbana förstår ni nog, för hur många gånger har jag inte berättat om den?

Jag kanske framstår som en fitta nu, men jag måste spy ur mig att jag inte ens saknar. Den jag skulle känt saknad för valde ett annat liv med andra vänner, andra idioter, andra bollplank och tidsfördriv. Jag passade inte i den världen, trots att jag tillhörde den förr. Jag försökte prata, få kontakt, hjälpa till, stötta och bara finnas där som en vän gör. Det jag fick tillbaks var kalla ord och lögner. Aldrig ett tack, aldrig kärlek, aldrig ärlighet, aldrig äkta vänskap, aldrig aldrig aldrig. Man visade mig vart skåpet skulle stå och nu gör jag detsamma tillbaka. Jag tänker aldrig tillåta mig själv att vara ett andrahandsval.


"Det är vinter och vi är placerade som ett plockepinnspel i mitt kök. Det är människor överallt. Vi är speedade, kedjeröker och försöker att klura ut vad det står på den hastigt nerskrivna listan med diverse skulder på. Linus står bakom mig där jag sitter med en ställning som kan liknas vid en hösäck med skakande, särande ben. Helt utan sammanhang utbryter han
-"På tisdag fyller jag år!" som om vi talat om det tidigare. Det syns att Timmy funderar då han rynkar pannan och tittar upp mot min taklampa där det samlats döda flugor i. Sedan återgår hans blick mot rummet som en blixt från ovan. Han hinner knappt fästa sin syn mot Linus innan han ivrigt påpekar
-"Men det är ju den 3:dje!"

Linus är så seg i huvudet utav benzo amfetamin och cannabis att han inte förstår sammanhanget. Han ser apatisk ut. Det enda han lyckas få fram som svar är mummel. Vi fortsätter med vårt projekt om att knäcka orden som står på skuld-lappen. Minuterna går och samtalet om födelsedagen är som bortblåst -men inte för Linus.

"Men det är IDAG JU!!" Det är en mycket mallig röst som pratar. Linus hade, i sin förvirrade hjärna, funderat på datum, dagar och tidsuppfattningar hela tiden.
Det är alltså Linus födelsedag. Han fyller 20 år. Han befinner sig i en lägenhet på stan en tidig tisdagsmorgon utan att förstå varför. Han har varit vaken i flera dygn, han luktar svett, letar efter sin favoritpipa. Han ska mecka en holk -det är trots allt hans födelsedag!"

långt

en gammal att to do lista som vi skrev våren 2007. vi måste ha varit bortom all kontroll då vi till och med skrev upp att vi skulle flöddra, så vi inte skulle glömma bort det liksom. sjukt sjukt!

denna bild är tagen i samma veva och det känns så jävla långt bort.

drakslynor

idag när jag äntligen öppnade mitt städskåp för att rensa ur alla lådor med tusentals skruvar och småprylar i ringde min telefon.

det var asp. min kära gamla asp som jag har haft som vän sedan första året på högstadiet. men den vänskapen rann sedan ut i sanden när jag tydligt valde ett annat liv och andra "vänner". han lämnade mig i fred under helvetestiden och det som jag tycker är så vackert är att han visar att han finns kvar nu när jag står på benen igen.

han och dunder kom hem till mig idag, drack kaffe, åt blåbärsglass, sedan pärlade jag och asp som två ivriga lekisbarn, jag förstod nästan att han skulle älska pärleriet lika mycket som jag! vi har samma pysselkänsla inom oss, jag och han. vi har många planer inom pärleriet framöver;) kvällen avslutades med att vi beställde hem pizza och åt framför judys domstol. det har varit en trevlig dag med er grabbar!

mia gick nyss, vi började titta på gran torino men hon var tvungen att åka hem tidigare så jag ska se klart den senare ikväll.. eller imorgon, filmen verkar väldigt bra!

imorgon ska jag och mamma åka till valbo, owe jansson osv. det ser jag fram emot. jag ska övningsköra dagen lång:)

behöver jag säga att jag trivs med livet? denna känsla är numer vardagsmat för mig. dock kommer det lite luckor då och då som jag faller ner i men jag klättrar upp lika snabbt och enkelt igen just av den anledningen att jag har lärt mig hur man gör.

återvändsgränd

den där förbaskade mappen som ligger och skrotar på min dator med så mycket som 3 472 bilder i, har jag undvikit i några månader. jag har inte vågat öppna den helt enkelt. i den mappen ligger skalet på mitt tidigare liv.. bilder, det ytliga, de olika maskerna som jag bar.

jag har nu öppnat mappen och tittat igenom allt. min lägenhet pryddes ofta av kläder som polare glömt, ölburkar, olika pipor runt spisen med en överfull askopp, miljontals skor i hallen och jackor jag aldrig tidigare sett, digitalvågar, beska dofter i köket från diverse freebase, foliebitar, en och annan spruta, lipsyl, vattenglas, kreditkort, glasskivor, sugrör, redline-påsar och framför allt -en tjock dimma som egentligen var väldigt osynlig.
min lägenhet var alltså ett tillhåll -mät upp tjacket, dela pillerna, skjut i dig, rök holk, drick öl, fördriv tiden, ta överdos, ligg och nodda, klia dig och spy på min toalett, berätta dina hallisar och flumma runt hur mycket du vill.

det var inte alltid så här, i perioder var jag för mig själv, med anna, med drogfria kompisar (så gott det gick) allting handlade om perioder -droger i perioder, kompisar i perioder. förändringar hela tiden. en rastlös själ måste ha ombyte och variationer..

clowner

just det, en fundering innan jag lägger mig..

det är så väldigt skrattretande, att människor orkar ifrågasätta vad jag gör uppe sent om nätterna ibland? måste man vara påtänd för att sitta vaken 01 eller? jag hade glömt mitt msn på i telefonen i helgen, och när jag vaknade såg jag att flera stycken hade skrivit och undrat över vad jag egentligen gjorde uppe så sent och yada yada bla! har ni ingenting annat att reflektera över än om jag KANSKE har tänt på igen bara för att jag är inloggad på msn om nätterna? fan öppna ögonen istället och se mig LIVE om det nu är så viktigt att veta hur min drogfrihet går, än att försöka leka dektektiv genom internet. -pajasar!

jag förstår att vissa blir oroliga och undrar över mitt liv då och då. men de människor jag syftar på här ovan är dessa skallerkärringar, osäkra och livlösa personer som inte har någonting annat för sig än att gnälla och påpeka.

så, nu fick jag det sagt.
godnatt:)

den har vaknat

nu har min kreativa sida vaknat till liv. den hade tagit semester i några månader men nu är den uppe och springer igen. -härligt! och vi snackar allt från skrivarglädje, illustration till pärlplattekonst och skoluppgifter. äntligen får jag hjälp av min estetiska sida igen för utloppet av mina känslor. jag har så många ord och meningar i huvudet att väva ihop till underbara texter, så många idéer om design och pärlplattsmönster att jag blir alldeles lycklig. jag tackar gud för att word finns i min nya mobiltelefon.

jag ska ta mitt brinnande huvud och lägga mig i sängen med katterna alldeles strax.

det har varit en fin kväll tillsammans med mia. och jag hoppas på att mitt lilla fjäsk om maskeradfest går av stapeln haha;)

häjhäj

nu är katterna hemma. kråkan sitter ute på balkongbordet och blickar ut mot den stora vida världen med hennes diamantögon som man drunknar i. molle strosar omkring genom lägenheten som den livsnjutaren han är, nosar på lite saker, går vidare, stannar upp, nosar igen. bara för att se om allt är på sin plats nu när de är hemma igen.

ikväll kommer mia hit. min nya vän. vi ska se på marley och jag, äta popcorn och blåbärsglass -en unik blandning.

i hallen har jag hängt upp några av mina pärlplattor. det blev väldigt fint, men de ramlar ner. kluddet på baksidan är väl inte till för så tunga saker.

jag har haft en underbar vecka med j. vi behövde mer än någonting annat träffa varandra igen och det var på en vänskaplig nivå som kändes trygg och skön.

ganska kul när jag tänker efter hur roligt det måste ha sett ut, två bokstavsbarn som umgåtts med varandra 24/7, det var en viss teknik att få oss båda i samma sinnesstämning. jag som svänger i humöret hela hela tiden, blir förbannad på jobbiga ljud och j som är hyperaktiv och pillar sönder allt som kommer i hans närhet. på något sätt så fixade vi dessa dagar. det gick hur bra som helst.. jobbigast var det väl att handla, båda får panik i för stora folkmassor och när vi stod på willys med korgarna fulla och väntade på mamma och pappa som också var därinne började j att se ut som en tjackad jag-vet-inte-vad. han blev helt enkelt så nervös av alla människor att han blev ryckig och speedad. så vi gick ut och väntade i bilen istället.

nu har jag huvudvärk. ska äta, se klart på playa del sol och invänta mia.

HÄJHÄJ

yo

jag är så jävla dö-trött att jag vill somna om och sova hela dagen ut. jag skulle ju fan till historian i morse men tydligen så vaknade jag inte av alarmet. dessutom har jag tappat ett rått ägg på köksmattan och en kastrull med vatten på golvet. det är nog inte min dag idag.

men jag lyssnar på moby, som påminner mig om j. han åkte hem igår. det blev cch är så klart väldigt tomt.

jag har beställt pärlor för 350 kronor vilket kommer att resultera i flera tusen pärlor i olika färger. jag längtar!! är det någon som vill ha något så är det bara att hojta till;)

jag måste skriva mitt personliga brev också.. inför ansökningen till västerbergs folkhögskola och kursen "skriv färdigt din roman". jag önskar av hela mitt hjärta att jag kommer in. och jag ser inte fram emot studentveckan, jag får bara en klump i magen och undrar om jag ska skita i alla dagar förutom självaste studentdagen?

Life Story

Hej!

Förlåt för min dåliga uppdatering, har fått påminnelser och fina ord som att dem saknar min blogg. Det värmer att höra.

Igår var jag på tolvsteg i Leksand tillsammans med Hasse och Lisa som jobbar på Nyvy här i Sandviken, men även där i Dalarna. Jag åkte dit för att prata inför gruppen där om mitt tillfrisknande. My Life Story. Det var en mysig lokal de höll till i. Vi kom dit runt 11 tiden och kl 13 skulle allt börja. Jag var jätte nervös på morgonen men det släppte när jag kom dit. Miljön fick mig att känna mig tillfreds och när människorna droppade in kände jag på en gång gemenskap och min nervositet förvandlades till energi och kraft istället. Kan ni gissa hur många människor som var där? Som jag aldrig tidigare hade träffat? Jo, 25 personer. Inte ens det fick mig mer nervös. Jag stod ute och rökte innan vi skulle ha grupp, från en silvrig bil kliver en rödhårig tjej ut. Jag vet inte vad det var med henne men jag kände en stark dragningskraft från första sekund. Långt vackert hår, vit väst, baggybyxor, solbrillor, snygg t-shirt, galen väska. Lite som mig. Kommer aldrig kunna sätta fingret på vad det var som fick mig att känna extra tillhörighet med henne..

Det blev dags för alla att samla sig, jag Lisa och Hasse satt längst fram, jag i mitten. Det kändes konstigt att sitta framför alla, jag brukade ju vara en av dem som fortfarande kämpar. Jag ville inte heller framstå som någon duktig översittare. Hasse öppnade med meningen
-"Idag kommer det att bli lite annorlunda. Vi kommer att börja med att gå en runda och se hur det är med alla, sedan kommer vår Vän som är med från Sandviken att berätta hennes historia". Alla delade vilket tog 1½ timme, sedan blev det fika i tjugo minuter och efter det samlades alla igen.

Hasse sa
-"Nu ska ni få lyssna på en ung tjej och hennes resa. Nu får hon presentera sig"
Jag såg hur allas blickar fästes på mig, jag tog ett djupt andetag och tittade ut bland folkmassan. "Hej, Jag heter Sophie och är narkoman" möttes av ett varmt välkomnande -"Hej Sophie!" och sedan satte jag igång. Berättade om min trygga barndom, blandad med hyperaktivitet och en rädsla om att vara ensam och inte känna gemenskap med någon. Många stämde in och nickade igenkännande när jag berättade. Fortsatte med mellanstadiet, högskolan, fel umgänge, cannabis, tandläkaren och stesolid, gymnasiet, kokain, amfetamin, subutex, avgiftningen, BIG utbildningen som jag deltog på under subutexpåverkan, min relation med mamma pappa syster och kusin. Hur sista helvetesveckan såg ut. Jag berättade om Kråkan, och jag började nästan att gråta. Ögonen fylldes av tårar. Jag berättade hur jag bestämde mig för att sluta, hur mamma hade satt ner sin fot och sagt ifrån om mitt beteende, hur jag gjorde för att ta mig ur.. kören, tolvsteg, rutiner.. Jag pratade i en halvtimme. Tackade för mig och sedan fick alla ställa frågor och dela om vad de tyckte om allt jag berättat och vilka tankar som ploppade upp i deras huvuden. En tjej längst bak lyste upp som en sol och sa att hon också hade ADHD, fortsatte med att berätta hur skönt det kändes att höra att någon varit med om samma saker, hon hade aldrig träffat någon med missbruk och ADHD bakom sig.. Hon sa också "vi är som popcorn, först är vi små kärnor, sedan när vi får vår medicin vecklas vi ut till stora popcorn och är som sprudlande människor vi också". Jag log och kände mig varm i hela kroppen för jag förstod precis vad hon pratade om. Vi har det fina, vanliga inom oss, men vi behöver en spark i arslet för att detta ska blomstra ut, i detta fall vår medicin.

En man utan framtänder, med amfetamin och alkoholmissbruk tittade mig rätt in i ögonen och sade -"Du är en fantastisk människa Sophie, du lyckades med det jag misslyckades med. Du la av med droger, jag har alltid bytt ut droger mot en annan drog. Tack för att du kom hit idag. Mycket väcktes till liv inom mig".

En tant med alkoholism log med tårar i ögonen, sade -"Jag blir så glad över att höra din berättelse, du är så ung och ändå resonerar du så klokt. Du har hela livet framför dig. Det kommer att gå bra för dig det vet jag! Lycka till i framtiden Sophie".

En kille längst fram berättade av hela sitt hjärta hur starkt det var av mig att sluta trots min unga ålder.

Ungefär samma jargong kom ur alla 25 personers munnar när jag talat klart. Jag blev så rörd, tårar i ögonen under hela tiden. Den sista att dela var den rödhåriga tjejen..
-"Det är lika häftigt varje gång, vi har aldrig träffat varandra, ändå känner jag sån stark gemenskap med dig, även fast vi inte har samma typ av problem så känner jag igen mig i allt du har berättat om. Om den trygga kärleksfulla uppväxten, om den plattformen du stod på, som du kallade det, om att ändå inte vara nöjd, om att känna sig som en ailen.. Denna eftermiddag var underbar. Tack Sophie för att du kom".

Jag blev så paff att hon kände samma sak som jag.. Jag har inte hennes nummer, jag vet bara vad hon heter. Någon gång träffas vi nog igen, ödet får bestämma.. Jag kommer att leva länge på dagen igår.

Att få tömma sig totalt var som en befrielse, jag berättade hela mitt liv för 25 okända personer. Det kändes inte ens konstigt. Vi har alla samma börda släpandes i våra ryggsäckar -beroende.

skavsår.

-"sophie kommer du ihåg när vi satt i bilen på väg hem från arlanda? du var så trött och jag var så rädd"
-"vad var du rädd för?"
-"jag var rädd för himmelen, den såg ut att aldrig ta slut, den blandades ihop med horisonten"

-"jag är så rädd sophie, ibland tror jag att du fortfarande ska väcka mig" han grät med en darrig skör pojkröst och jag svarade
-"jag har också haft psykos, jag irrade runt mitt i natten, slog mina knogar blodiga och skrek på bilar i min ensamhet, men jag vet att jag aldrig kommer tillbaka dit. för det var förut! det är bara ett minne som ligger kvar och skaver, jag kommer aldrig att få uppleva just det igen" och våra tårar blev en mix av trygghet trots att vi var flera evigheter ifrån varandra.

sophie sugar

sitter just nu och lyssnar på sophie sugar, en fantastisk dj och hon ligger dessutom etta på min topplista av vackraste kvinnor. hon hade en galet bra spelning på kryssningen, precis i min smak.

jag har ont i min hals.

jag är uttråkad.

jag vill göra någonting..

fobi

just nu är det ett virrvarr i mitt huvud -jag har ingen struktur på någonting.

jag vet inte vart jag ska börja eller vilka trådar jag ska dra i för att få ordning och reda på allting. framförallt tänker jag på:
*alla läxor
*hur studentveckan ska gå till (vilka ska jag vara med jag får panik!)
*när jag ska åka till gävle och ordna mitt pass inför grekland samt när jag ska åka till apoteket för att ordna ett intyg för att få med min adhd medicin dit
*vilken dag jag ska åka till psyket för att lämna ett drogtest och övertyga en nära person om att jag fortfarande är drogfri
*när jag kommer att bli klar med körkortet och hur det kommer att gå med teorin
*hur det ska gå imorgon när jag får en annan körskolelärare
*när borde jag börja skriva på kaosflickan igen
*och ja åter igen, skolan!

jag måste ha struktur på allt, planer, vara förberedd.. annars blir det KAOS.

ikväll har jag blivit intervjuad genom telefonen av en tjej som jobbar på en grundskola med barn med adhd/asperger. hon skrev på ett adhd forum att hon ville komma i kontakt med någon mellan 18-25 års-åldern som har diagnos och kan berätta om hur det var i grundskolan och så. jag mailade och ställde upp! givande samtal.

något jag blev påmind om var när min mamma fick skjutsa mig 1,3 mil till skolan varje dag under 7:an till 9:an på grund av min sociala fobi.. jag åkte aldrig buss till skolan, jag hade sån jävla hemsk fobi för dem att mamma fick agera taxi.. helt sjukt egentligen. under högstadiet gick jag inte ens i en affär själv. om mamma eller tex elin gick någon meter ifrån mig skrek jag och fick spel. ibland fick mamma eller elin helt enkelt gå in i affären själv och handla åt mig medans jag väntade utanför..

idag går jag till tandläkaren själv, tar blodprov själv, handlar mat och kläder själv, pendlar till och från skolan själv.. vilka framsteg alltså..

drömmen om birro

jag har drömt att jag träffade marcus birro. han gav mig den mysigaste, varmaste, ärligaste,mjukaste och vackraste kramen jag någonsin fått och jag viskade i hans öra att "dina ord har hjälpt mig genom min drogfrihet".

jag och mamma var på affären och handlade igår, jag går som vanligt fram till tidningarna för att leta ut den korsordstidning som ser roligast ut, men min blick fastnade på en annan tidning.. jag blev helt lycklig och började le när jag såg vilka som var på framsidan och jag ropade till mamma "titta! det är ju birro och hans tjej" jag vet inte, men jag känner lycka av att läsa om alla framsteg och om stoltheten som lyser så klart genom bloggen. det är så vackert.

tack för att drömmar finns. drömmen jag hade i natt kommer jag att leva länge på.

spöken

jag är verkligen ingen melodifestival-nörd men jag måste få utbringa min glädje inför vinnarlåten! sjukt bra låt, annorlunda och med ett galet tryck i. visst ville jag att caroline's låt skulle vinna också.. men man kan inte få allt.

just nu sitter jag hos mamma och pappa på nedervåningen, ensam. eller ja, två griskatter sover i en varsin fotölj även, fint skare va må ni tro! det ska bli spännande att se om spökerna kommer att härja på ikväll. sist jag satt ensam här nere så var det ett jävla liv på övervåningen. mamma och pappa sov, dessutom hade vi besök av min kusin + hennes man och två barn (de sov uppe i mitt rum). jag antar att spökerna blev oroliga när vi hade främmande och klampade därför omkring som yra höns. det är skönt att jag inte är rädd längre, jag känner mig bara väldigt irriterad på dem för de stör mig när jag ska sova. och det jobbigaste är att de är som mest aktiva i mitt rum och i hallen utanför rummet. det måste vara en eller två personer som driver omkring här.. och jag förstår inte att ingen annan än jag hör dessa ljud. de låter så jävla högt och tydligt ju? det enda mamma kan känna av är att hon känner sig iaktagen i köket.. nåja. vi får väl se om de är lugnare ikväll:) annars river jag i på skarpen. det brukar fungera ibland..

hej

jag lever!

kom hem från monday bar spring cruise igår kväll. har haft helt underbart roligt! dansat så mycket jag bara orkade. mest stod vi på hardstyle golvet, där trivs jag bäst.. bland hårdare techno, det blir för mjukt och halvdant för mig annars:) men armin van bureen var grym och sophie sugar också dessutom.

innan jag åkte iväg på kryssningen så såg jag det som en utmaning för min drogfrihet, med tanke på att det förekommer en hel del droger. men jag tänkte inte på droger i ett romantiskt syfte, kände endast avsmak och äckelkänsla när jag såg någon vara påtänd. så när jag kom hem var jag så otroligt stolt och glad över att jag inte reflekterade över återfall osv..

men tydligen gav bilderna jag lagt upp på mig från kryssningen ett annat intryck. fick höra direkt när jag lagt upp den att jag hade SÅ stora pupiller att det knöt sig i magen av oro, och att jag såg så ohälsosamt smal ut.. jag vet inte jag blev bara så väldigt ledsen av att höra det. väldigt ledsen. trodde att mitt drogfria liv skulle lysa igenom men icke. kommer få leva livet ut med att övertyga övertyga övertyga. en narkoman är svår att lita på, jag vet det! men jag tog så hemskt illa upp i vilket jävla fall som helst.

kryssningen var det bästa jag varit med om! tackar sophie för underbart sällskap.

Framåt

Någon är åksjuk. Fy farao. I vissa bilar blir jag sjukt illamående, typiskt att jag ska bli det i bilen jag övningskör i. Nåja, nu har jag klagat klart. Har kört i stan, i örta, i björksätra och i en massa rondeller och trafikljus idag. Läraren sa att om allt går så bra som det har gjort denna vecka, nästa vecka, så kan jag boka uppkörning då :) plus att jag ska kunna teorin då. Känns så himla bra. Väntar på en teorilektion just nu. Sen kommer mamma och pappa och hämtar katterna och spikar upp min manu chao tavla åt mig. Jag sover hos Sophie i natt för imorgon blir det monday bar kryssning mina damer och herrar. Helt underbart. Livet leker. Vill hälsa tack till Mia som kom över med tröjan hon köpte i thailand åt mig:) en ed hardy hood. Tack för trevligt sällskap också! Hej svejs alla. Kanske skriver mer hos Sophie eller imorgon innan vi åker. Fridens till allt flammigt folk där ute ;) ha de gött häj.

guld och backar

hej fans, folk, vänner osv:)

sitter just nu och är så där skönt trött i huvudet som jag bara lyckas bli ibland. så där trött som alla andra blir om kvällarna utom jag, utom idag. så jävla skönt att kunna gå ner i varv för en gångs skull. tackar mitt brinnande huvud som går om dagarna på körskolan. vilka framsteg jag har gjort, igår lärde jag mig att starta, växla och krypköra. ja, idag har jag kört i stan, i rondeller, trafikljus, backat och vänt i korsningar, lärt mig mycket om högerregeln osv. brååååh, sa jag till mig själv i bilen, läraren hakade på min göteborska och så satt vi där och snackade så i några meningar haha.

jag och jocke har pratat mycket om skrivkramp idag. för vi båda lider utav det. vi har höjt ribban så pass mycket i skrivandet att vi inte kommer någon vart då vi känner att allt som vi skriver måste vara guldkorn, blir det något halvdant vill vi inte skriva. skönt att han har samma problem som mig, jag kan ventilera och prata med någon som förstår.. jag måste försöka hitta tillbaks till skrivandet igen, kanske sänka ribban lite och tänka att det blir bra även fast det kanske inte är guldrader liksom.. jag har stirrat mig blind helt enkelt.

nu jamar kråkan som en könsmogen kyrktupp så jag måste leka av henne lite med den rosa könstiga leksaken. sen läsa i teoriboken sen sova.

puss puss puss, fina ni.

hjärngympa

god kväll!

just nu är mitt huvud som jag vet inte vad, en elefantjord, myrstack, nertrampat gräs och avhuggna trädgrenar? satan vad min hjärna har fått arbeta idag.. satt vid datorn på körskolan från 09 - 12 sedan blev det att köra två dubbellektioner från 13 - 16. det har gått så jävla bra allting. känner mig väldigt väldigt nöjd över dagen, men slut är jag -med all rätt.

nya tag imorgon.

och jag ska försöka skriva lite längre då.

leverkorv och popcorn

själv är man i stockholm, rättare sagt på best western hotellet vid vasastan med el kusino mätildääh.

idag har vi:

packat förjävligt överdrivet mycket för en enda natt.

åkt buss och räknat ut hur många mackor killen vid sätet bredvid hade med sig (åtta stycken med leverpastej)

somnat och vaknat till panflöjtar och psykadelisk trance.

fått larry (som vi döpt vår resväska till) på bredställ ett flertal gånger.
ätit indisk mat på kungshallen (som rev till ordentligt i magen dessutom)
tagit en promenad från hotellet till tunnelbanan på odenplan där vi insåg ganska snabbt att mathildas katt har ett eget hamburgehak(sippans kiosk)

yrat omkring i diverse affärer.
löst korsord och ätit pasta i lobbyn på hotellet.

hämtat is ur ismaskinen.

strippat litegranna.

men det bästa har jag spart till sist. efter att ha blivit utblängd av två snuskfetknoppsfanskap på hotellet så gick vi till ica. där köpte vi så mycket som: hjärtchips, ölkorvar, brämhultsjouice, cola, skvallertidning, en strippbok och cornetto citron. sen ställer vi oss skamset i kön.. i tron om att vi är helt sjuka i huvudet som har köpt denna kolosala blandning av saker.. men tänk så fel man kan ha, framför oss står en skit snygg kille.. och jag tittar ner på rullbandet och vad har han köpt? jo... LEVERKORV OCH POPCORN. kan inte komma på någon konstigare blandning. ville så gärna säga "vill du bli som mig, om inte, stick hål på leverkörven" (bara kusin och mamma som fattar men i alla fall) det roliga var att han nämnde för kassörskan att det minsann var halva priset på leverkorven så hon skulle komma ihåg att dra av det.. så nu sitter jag och mathilda och spekulerar i om han hade planerat att köpa korven, eller om han gick ner för att köpa popcorn och sedan såg att det var halva priset på korven och blev så lycklig att han slog till! jag tror helt klart att det var ett planerat köp.

(nej jag är inte hög -bara på livet)

kvällen lider mot sitt slut och jag har precis konstaterat att mathildas ölkorv var betydligt godare än min. imorgon blir det att försöka hitta till saturn return (japp, här ska det handlas ravekläder) och äta en sjuhelvetes frukostbuffé. jag längtar.

puh...

det är så svårt att komma ihåg allt som har hänt, angående mitt skrivande. så jag har försökt att göra en överblick på hur det har sett ut (i korta stödords-drag)

Mars 2007 Kommer hem från avgiftning
Mars 2007 Tänder på
April 2007 Tjackrace-period och en vän från avgiftningen dör
Maj 2007 Relativt lugn period, bal med Jenny och jag knaprar stesolid vid middagen. Testar subutex och finner mitt livs kärlek. Fyller år, påtänd och har klåda på kalaset.
Juni 2007 Skolavslutning, jag stannar hemma och snortar sub. Resten av månaden är en subutex period. Ligger mest i sängen och spelar tv-spel med Anna. Äter även lite benzo då och då.
Juli 2007 Benzo och stilnoct period. Jobbar alltid påtänd. Blir även inlagd på psyk 3 vändor i Juni/Juli. Ligger ofta i parken och är subbad.
Augusti 2007 Benzo, subutex och stilnoct period, jobbar som fotograf, helt väck.
September 2007 Anna och jag åker till ***** snortar sub på tåget och ser på Håkan Hellström.
September 2007 Anna jag ***** och **** åker till Afrika med 2c-b
September 2007 Jag får psykos av Stilnoct, blodiga knogar, skriker på bilar och åker taxi helt förvirrad till Järbo, mamma och pappa fattar ingenting, Resten av September röker jag cannabis
Oktober 2007 BIG utbildningen, går på subutex
Hela oktober är en subutex månad och jag praktiserar på dagis, har med sub på praktiken.
November 2007 är också en lång sub-period.
November 2007 Anna och jag på Tiesto, köper tjack och snortar på toan, dansar i 4 timmar.
December 2007 Får formulär om ADHD
December 2007 Anna och jag på kultiration, subbade
December 2007 Roppar & T period, nojan till kojan kom, gröna parlinotomtar och iktorivil Januari 2008 Inlagd 5 dagar på Gävle sjukhus pga magsmärtor
Januari 2008 Cannabis veckor
Slutet på Januari börjar helvetesveckan med rökheroin, roppar, överdosering av tramadolpulver.
Februari 2008 Inlagd på Gävle sjukhus igen
Februari 2008 Slutar knarka.

.

jag är just nu bland psykadelisk 60tals rock och svävar. lite jefferson airplane, the doors och the beatles. tänk om jag skulle få vara med och se när dessa band blev höjd upp till skyarna.. få vara med och se hur musiken växte och växte.. gå på flummiga konserter i hippie-kläder och bara leva loppan. i mitt nästa liv vill jag leva på 60 talet, eller så vill jag bo i mexico och höra så sköna accenter att man får orgasm.

jag har en fråga..eller, ett konstaterande egentligen. ni som har läst kaosflickan, och sitter inne på lite tips och råd om att tex: detta borde hon ha skrivit mer om, formulerat bättre, lagt till, tagit bort, förklarat djupare osv.. säg det till mig. jag är i stort behov av kritik och respons. så som det ser ut nu har jag fastnat helt och hållet. jag kommer ingen vart. jag behöver bolla mina tankar och idéer med någon, men det är så svårt när magnus sitter i afrika, 14 timmar härifrån..

röster mellan generationer

iih:)

hämta andan

idag var jag till vetrinären med molle, han var så himla duktig och jag fick beröm för att jag sköter hans ögon och näsa så bra. de tyckte att han var en stilig katt. några prover togs för att se så han inte har någon infektion eller liknande i kroppen, i övrigt var han en frisk liten griskatt.

på torsdag åker jag och mathilda till stockholm, vi bor på hotell över natten och ska mysa omkring i vår egna takt, inget stress och galenskap -bara njuta. och jag längtar. vi är framme 11 på torsdags morgon och hemma igen på fredag vid 19 tiden. kristian ska bo hos mig och ta hand om katterna. tack älskling.

min micro har gått sönder, den bara small till tidigare ikväll. det var väldigt onödigt, men jag får köpa en ny imorgon.. micro är något jag verkligen behöver.

på lördag spelar organismen i borlänge. är det någon som vill följa med? jag skulle nästan kunna åka själv för att jag älskar den mannen så mycket. men nej, någon till själ ska med så enkelt är det. så VILL DU ÅKA MED MIG?

nu ska jag försöka sova.. är jedde trött.
godnatt alla där ute. godnatt t, jag älskar dig.

min kusin är det bästa jag har

det allra bästa.

minnen av tårar.

just nu känns det så skönt att gråta. jag klämmer ut tårar som färgas kolsvarta av gårdagens mascara. tittar man noga på tårarna kan man se hur mitt förra liv såg ut.

i den tår som klättrar ner längst min kind just nu står jag ute på gatan en sen höstkväll. jag lämnade min lägenhet, har rycksäck på ryggen med brevpapper och ficklampor i, jag har ingen jacka på mig, inga nycklar med mig. jag kommer inte in genom porten. jag slår mina knogar blodiga mot den gula betongväggen som omfamnar allt som de andra inte ser. jag knackar på bilarnas rutor som står parkerade, undrar varför ingen släpper in mig, jag ser ju att de sitter där inne och trycker.. jag skriker "SLÄPP IN MIG" och går till nästa bil, drar i dörren, sliter, skriker..

sen höstkväll och jag fryser, blöder, är på botten och krälar..

allting är precis annorlunda nu

att se livet på ett annorlunda sätt.

som att mina ögon är nyputsade
slipade från dess gropar och farthinder som
en gång fanns där.
jag visste inte att livet var så här
tydligt.
jag trodde att livet skulle vara
luddigt, dimmigt, mörkt
och svårt att ta på
med oändliga gränder som jag går vilse i.

nu är livet som
krukor som går sönder mot marmorgolv
jag hajar till
uppfattar
förstår
går vidare och limmar ihop alla bitar med
ryggen rak.