Jag sitter här vid min datorstol och torkar tårarna från avsnitt 22 av prison break. FAN Michael varför ska du alltid vara så snäll och varför får aldrig Sucre sin Maricruz? Dö inte Sucre, du får inte dö.. Det räkte med att Hewhire dog. Då grät jag som aldrig förr, jag ville så gärna att han skulle få komma till sitt Holland med sin hund som han hittat. Åh, han byggde världens finaste flotte alldeles själv sen tar han livet av sig, JÄVLA FBI SNUTJÄVEL. Nu åkte iallafall Michael in, Lincoln och Sarah är fri, hur ska detta sluta? Jag blir bara förvirrad och gråter och nu dog hörseln i ena örat också, typiskt.
Imorgon har jag nationellt prov i Svenska, enda anledningen till att jag går dit är du, jag går förbi ditt klassrum flera gånger om dagen, jag ser dig bara bakifrån men det räcker för att jag ska hoppa av glädje och idag på msn ville du till och med att jag skulle komma på musikalen som du ska vara med i på v 19. Jag lovar att jag kommer, det lovar jag.
Men mina tankar är fortfarande fastklistrade på prison break, jävlar vilket bra avsnitt det var alltså...
Jag borde sova, men E skulle eventuellt komma förbi, han är söt, jävligt söt. Dig gillar jag.
Jag borde sova, men E skulle eventuellt komma förbi, han är söt, jävligt söt. Dig gillar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar