måndag 6 oktober 2008

mammas ord


Mitt emellan hägg och syren kom snön, orkar inte bry mig. Låt det snöa. Vad gör väl det om världen är upp och ner. Att snön täcker gröna gräsmattor och blommande tulpaner rör mig inte det minsta. Idag är det dagen D, D’et står för diagnos, diagnosen heter ADD. Så mycket lidande, ångest och djävulskap tre bokstäver har och kan åstadkomma. Den 31/5 fyller min kaosdotter 20 år. Om diagnosen kommit vid 5 års ålder hade våra liv sett helt annorlunda ut. Hon hade sluppit ett brinnande huvud, inte behövt missa studenten med två år. Drogberoende, dåliga relationer, socialfobi m.m. hade inte funnits i hennes ryggsäck. Vi väntar nu på det som fattas i hennes hjärna, likt blommorna som behöver näring behöver min kaosdotter sin näring för att blomstra ut. Måndag den 2/6 åker vi tillsammans till Birgit som ska följa oss till apoteket och lösa ut Concerta. Concerta, denna lilla burk som det lyser något magiskt över viskar ”kom lilla kaosbarn jag tar dig i handen och följer dig ut i livet, vaktar över dig, släcker den brinnande elden i ditt huvud, sänker dina lysräkningar, lindrar dina koncentrationssvårigheter och dämpar oron. Vi ska tillsammans visa alla vad som döljt sig som en varig böld inuti dig. Tillsammans fixar vi det här. Välkommen ut i livet.”

1 kommentar:

Linn sa...

Det märks verkligen vem du har ärvt ditt skrivande ifrån. :)