Ja det är väl så det känns. Magen slits itu och jag vet ingenting om vad som är sant om något. Ställde mig framför spegeln och la en noggrann makeup. Kanske för att tänka på annat och kanske för att få mitt livlösa ansikte att se levande ut. Tidigare rensade jag ut städskåpet och mina mediciner. Det blev en hel påse som ska slängas bort. Får se vad som händer ikväll. Allt jag vet är att jag saknar dig min vän, och jag älskar dig. Och jag hatar dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar