för en timme sedan hade jag ett förhållande. sekunderna efter blev jag ensam, igen. kanske är skönt, fan vet jag. det jag vet är att jag känner mig förnedrad över den dåliga ursäkten. han ville vara ensam, vem FAN vill vara ensam? men som jag har lärt mig: det kommer alltid något gott ur något ont. så är det, ni där ute. så är det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar