Fortsättning på aspergerinlägget

Tack för fin respons från tidigare inlägg.

Jag tänkte fortsätta med punkter över aspergerdrag som är typiska för mig.

* Ljud; min största fiende. Det värsta, absolut värsta är när det piper ur näsan när någon andas. Det gör så fruktansvärt ont i mitt huvud, känns som att någon kör in en kanyl rätt ner i hjärnan på mig och härjar runt. Jag hör ljud som andra inte ens reflekterar över. Det kan vara en bil som står igång någonstans i mitt kvarter som man bara hör ett uns av, det räcker för mig, det blir någon speciell basnivå som jag inte tål. Blir tjockt i hela huvudet och jag blir helt ur fokus. Det kan vara att någon pillar med sina naglar mot varandra så att det knäpper till, förstår ni hur jag menar? Det kan vara att någon drar sina händer mot sina kläder, det låter otroligt obehagligt. Speciellt om det är typ prasselbyxor; AVLIDER.

* Allt går i perioder för mig. Jag snöar in i saker. Ibland kan det vara att tugga på is helt maniskt. För att sedan hata det av hela mitt hjärta. Det har varit allt från frysta chockladbollar, färgen rosa, is, frökusar (brödet) och criminal minds. Det är BARA det som gäller då. Mina närmaste kan bli rätt förvirrad när dom erbjuder mig något av ovanstående, och jag svarar "nej ush". Dom förstår inte varför eftersom jag dagen innan och kanske flera veckor tillbaka har ÄLSKAT det? Nej rätt som det är tröttnar jag och då vill jag inte ha det över huvud taget. Jag kan till och med sluta tycka om saker efter ett tag. Kan rent utav bli äcklad.

* Jag har svårt att ställa om mitt huvud när jag har varit på besök hos tex min syster eller haft besök över en helg. När jag sedan åker hem eller personen som har varit hos mig åker hem så blir jag otroligt förvirrad. Jag ställer ju in mig på en speciell känsla och ett speciellt beteende när jag åker iväg eller när någon kommer hit. När jag sedan blir ensam igen blir jag så himla förvirrad och har svårt att ställa om mig. Det blir tomt och jag får sådan ångest. Jag vet inte hur jag ska hantera det.
Att komma hem från en längre semester känns jättekonstigt. Jag var ju nyss i thailand och nu är jag hemma? Hinner inte med i hjärnan på något vis.

* Jag har väldigt svårt för kallprat. När jag säger något så har det alltid en betydelse. Att kallprata förstår jag mig inte på. Varför kan folk inte bara säga något som dom menar, som är viktig, en fråga. Säga vad dom VILL istället för att prata om saker som både denne OCH JAG skiter helt fullkomligt i. Jag säger typ aldrig något i onödan.

* Jag tror att andra ska förstå vad jag menar och hur jag fungerar jämt. Exempel: min pojkvän blir ofta irriterad över att jag ofta aldrig svarar när han berättar något. JAG blir irriterad över att han inte förstår att JAG HAR HÖRT, JAG HAR JU TVÅ ÖRON SÅ VARFÖR SKULLE JAG INTE HA HÖRT? Således; varför måste jag säga "ja" efter allt han berättar?


Nu är jag trött i hjärnan. Fortsätter vid tillfälle.