Väver egna drömmar i Stesolidtakt
ögonen flyter på ett långsamt glädjehav
Dom säger att jag är här för att bli frisk
men det är ingen sjukdom
:bara ett DUMT jävla val!
Jag finns bara just nu
mina tankar tänker inte längre
har tryckt på verklighetens stoppknapp
jag är patient under knarkarnas tak.
Här finns ingen tillit bara till medicinskåpet
som älskar oss fyra gånger om dagen.
Vi får inte ge upp, men vi tror att äkta vänskap
är när polarna ger oss gratis amfetamin när vi kommit hem
Tänk om vi kunde se alla felen
kliva in och sätta stopp
säga ”du kan dra åt helvete!”
utan att ångra det sen.
Korridorens andedräkt ligger som ett tung täcke
stinker gammal sko och kaffe när jag
drar fingrarna längst dörrarna som har ramar
som med blå tushpenna formar namnen
på dom som ingen vågar se
:Jenny, Emil, Sophie, Jimmy, Jorma
bara bokstäver som råkade bli ett namn
som råkade glömmas bort med flit.
Medicinen manipulerar
viskar sidenlena ord: stanna kvar i det här.
Ingen har någonsin bett mig att stanna
så jag gör det skriver ut mig
river ut verkliga känslor ur kroppen
kliver ut i världen som jag tror är så vacker
under berusning.
Tänk om jag kunde se alla felen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar