utomjordningen sophie

ursäkta för dålig uppdatering under helgen. har inte haft någon ork eller lust att skriva.
jag skulle kunna lura mig själv och skriva att veckan har varit fantastisk, att jag har haft det roligt och att jag har mått bra. men i själva verket så har jag gått och haft ångest och dålig självkänsla. jag har dessvärre ingen aning om varför jag har haft ångest, det har hur som helst varit ett tryck över bröstet och något har känts fel.
det där med självkänslan har varit riktigt jobbigt, jag vet inte riktigt vart jag passar in. inte ens på släktträffar vet jag hur jag ska bete mig. kände mig som en utomjording i fredags hos min kusin. jag kunde inte sitta still, böt platser hela tiden och försökte verka normal. jag hade gråten i halsen hela tiden och var otroligt rädd att någon där på festen skulle fråga vad jag gjorde över sommaren.. skulle aldrig våga säga att jag går på tolvstegsbehandling till någon som inte känner mig på riktigt. och tur var det väl att ingen frågade. förutom min kusin. "vad gör du nu under sommaren då sophie? jobbar du?" "nee det gör jag inte.." så blev det en sån där pinsam tystnad.. visste inte riktigt vad jag skulle säga mer än det. "berätta vad du gör sophie" sa mamma. jag blev otroligt irriterad, jag hade kunnat berätta själv utan att hon skulle tvinga fram det, hon menade absolut ingenting illa men jag kände mig som en riktigt usel människa, så jävla patetisk, har inte ens tålamod till att ha ett sommarjobb, jag har knarkat bort flera år av mitt liv och jag har skämt ut hela min släkt, det var så det kändes just då iallafall.. fastän jag vet att det inte är så! men det är mina jävla inbillningar som spökar...
jag skrattade iaf fram att jag går på tolvstegsbehandling. (jag skrattar oftast när jag är osäker, det har jag ärvt från min mamma). han vet ju om att jag har knarkat, men vi har aldrig talat om det. han tyckte att jag var duktig, och att det måste vara riktigt skönt att gå på tolvsteg och få känna av gemenskapen där. jag håller med.
men min osäkerhet klarade inte av att vara kvar längre så elin kom och hämtade mig, stefan ringde senare och frågade om jag hade lust att komma till sommarstugan han var vid, och bada tunna och bastu. kände mig så där dålig igen, hans kompisar tycker ändå inte om mig och de hejar inte ens på mig, är inte ett dugg intresserade utav mig så varför skulle jag vilja åka dit? började gråta i bilen när jag lagt på.. det kändes skönt på något vis.
jag tog mig i kragen senare och åkte dit, stefan betalade taxin och det blev en bra kväll. jag hade aldrig träffat hans kompisar som var där, dom var jätte snälla.
idag mår jag bättre, men det har varit jobbigt, lär jag säga..

jag har nu varit drogfri i 6 månader och 2 dagar. imorgon ska jag gå på ett möte och ta en bricka.

..förstår föresten inte varför min mobil har ballat ur, helt plötsligt har jag noll mottagning här hemma, något snille som har någon teori på varför det är så?:/


bert: jävlar!
berts mormor: men bert så säger man väl inte, då kommer man inte till himmelen
bert: men det ska jag inte heller, först ska vi till korvkiosken sen..