jag har för mycket intryck i min hjärna just nu så jag har väldigt svårt att sätta ord på saker och ting. jag försöker komma på hela tiden hur jag ska formulera mig, men jag blir bara rosenrasande så jag intalar mig själv hela tiden att jag ska skita i att skriva. men det är så mycket som vill ut, så mycket som jag vill kunna förklara. men jag vet inte om det är möjligt..
för det första så känner jag så här, att om ni verkligen tror att jag har satt dit er med flit, så tänker jag inte ödsla min energi på att vara vänner med er längre. tror ni att er vän, sophie, skulle ha gjort något sådant mot er så är ni helt fel ute. nu lägger jag detta på hyllan tills ni kommer hem och folk får tro precis vad dom vill.
men jag kan inte rå för att min paranoia kommer tillbaks. att jag tror att folk ska mörda mig när jag går ute själv. jag blir helt skakig, jag är säker på att just den personen, det gänget, vet om allt.
sen träffade jag krippa igår också, det är alltid lika underligt. jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här men i vissa ögonblick känns det så rätt att vi sitter där, i just den sekunden, i det tillfället. men sedan vänder jag på klacken och lämnar dig där.. jag vet inte vad det beror på.
jag nöjer mig här så länge.
tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar