molle

nu är min såkallade "klass" på studentkryssning. ingen har frågat om jag vill följa med, om jag ska följa med eller något i den stilen. hade någon bara gjort det så hade jag följt med, det vore hur kul som helst ju. om bara någon tyckte om mig.

men jag kommer aldrig förstå vad jag har gjort den klassen, jag har aldrig varit elak mot någon eller gjort något dumt på det sättet. jag har "bara" knarkat bort 2 skolår och haft vanföreställningar i skolan. man det har ju inte varit riktat åt någon konkret. så jag förstår inte riktigt, skulle någon kunna tala om för mig vad jag har gjort?

ingen hejar, ingen frågar om jag ska följa med och äta (de frågar alla runt om mig, alla utom mig) eller kanske gå med dom till bussen.
näru, när jag är i skolan så har jag mp3;n på högsta, röker mina cigg, struntar i att äta och tok fokuserar på mina uppgifter. jag låtsas inte om något. jag orkar inte slösa energi på det. men jag kan väl iallafall få fundera?

på torsdag ska jag på rättegång, jag fick panikångest när jag öppnade brevet från gävles tingsrätt. jag ringde mamma och hyperventilerade i något som kändes som minuter. "sophie aandas, andas, djupa andetag". det var hemskt, kändes som att jag skulle dö.
jag vill inte, jag vill inte! om det nu finns någon gud, någon högre makt. lyssna då på min önskan, JAG VILL INTE VITTNA!
ni är dom jag tycker allra bäst om i den kretsen, och jag skulle aldrig någonsin kunna sätta dit er med vilja, jag sa detta för att jag var tvungen, för att annars skulle jag få problem också. man kan inte ljuga för en polis i ett förhör sådär.. jag hoppas att ni en dag förstår..

katten molle är här nu, men han är rädd, kråkan är nyfiken.. han ligger under sängen och dom bekantar sig (fast mest fräser och morrar). men det tar väl lite tid i början antar jag.. han är världens sötaste också.

idag har jag skrivit klart bildanalysen, känns otroligt skönt. och på fredag blir det äntligen psyk med mamma o pappa, får min diagnos då. hej bokstavsbarn.

jag var hos tandläkaren idag, fick dricka midazolam igen. när jag låg där halv död i stolen så fick jag upp världens teorier i huvudet. kändes jätte konstigt. när jag tittade på mp3;n för att byta låt så såg jag inget, det var bara något rött. och när jag var klar och skulle kika på mobilen så minns jag att jag tänkte "men såhär ska väl en mobil ändå inte se ut?", flummigt minst sagt;P kunde knappt gå efteråt. men nu har jag iallafall gjort ett stort steg av rotfyllningen..

annars mår jag bra, känner mig lite ensam, och nu är bara resten av livet kvar.